han viskade "Jag gillar dig , jag gillar dig riktigt riktigt mycket och om alla skulle få veta att du var min flickvän så skulle du inte kunna ha ett privatliv längre , du skulle inte kunna gå någon stans utan att bli förföljd av papparazzis och jag skulle aldrig önska dig det." viskade han lågt...

---

Hans armar var fortfarande runt min midja.
Vad skulle jag säga? vad skulle jag göra?
Tankarna flödade runt i mitt huvud.
- justin, för det första så är jag inte van vid alla papparazzis och det är liksom obekvämt. för det andra så känns det bara som om du skämms över mig..
sa jag lågt och vände min kropp mot hans.
- tänk aldrig så igen! ALDRIG! du är en av dom vackraste tjejerna jag någonsin träffat och jag kommer göra allt för att du ska vara kvar i mitt liv.
hans ord fasnade i mitt huvud, "du är en av dom vackraste tjejerna jag någonsin träffat" menade han det eller var det bara för att trösta mig ? Justin skulle väl ändå inte bara säga något som han inte menade? i hans ögon såg jag bara ärlighet, och dom underbara ögonen som varenda tjej på jordklotet faller för om dom verkligen bara är sig själva. och jag är den som får göra det varrenda dag... hitills. jag kunde inte få ut orden jag tänkt igen jag skulle säga, jag öppnade munnen och hoppades på att orden skulle trilla ut men än en gång så gick det åt skogen och inget lät från min mun. jag hände tårarna komma inannför ögonlocken men blinkade snabbt bort dem, fast den här gången var det glädjetårar. jag slängde mig runt hans hals och krama om honom.
- så det är okej mellan oss? frågade han mjukt i mitt öra.
jag samlade mig lite och viskade sedan tillbaka:
- ja, det är väl det.
min röst lät lite hes , på grund av trårarna som hade bränt under mina ögonlock..
jag kollade upp i hans ögon och hans ansikte kom närmare, närmare och närmare. tillslut känner jag hans underara mjuka läppar möta mina.
efter kyssen så tog han min hand och vi gick tillbaka till Lauren och Jacey som satt förvånade och fattade igenting.
- vad hände? frågade Jacey fövånat och kollade på oss.
- ett missförstånd , det är lungt nu. sa Justin och kysste mig på kinden.
Jag hörde ett litet "aaw.." hoppa ur deras munnar fast väldigt lågt så Justin hörde det nog inte.
- men ska vi vara kvar här hela kvällen eller ska vi åka hem? sa plötsligt Lauren.
oj, juste klockan! jag tog snabbt upp mobilen ur min väska och kollade vad som stod på den lilla skärmen, 16.30. Justin kollade på klockan över min axel och sa sedan:
- oj, vi har varit här hela dagen, ska vi dra?
- eh? ja vi borde åka hem, men har du bil justin? sa Lauren och kollade förvånat på honom.
- nej, Kenny stjusade mig hit, ni då?
- nej, taxi..
- men ni kan åka med mig och Kenny då?
Lauren kollade frågade på mig och Jacey och vi båda nickade ja.
- ööh, okej... om det får plats.
- hahah, får plats? såklart det finns plats! skrattade han.
Justin tog upp sin iPhone 4 och ringde hans liv vakt Kenny, han släppte min hand och gick iväg lite för att prata.
han kom tillbaka efter bara några minuter och sa att Kenny skulle komma om cirka 3 minuter.
- men ska vi börja gå ner då? frågade Jacey oss.
- eftersom han bara skulle komma om ca 3 minuter så är det kanske bra. sa Justin och vi började gå ner.
när vi var nere vid entrén så står helt plötslligt en svart limosine framför oss och det en stund för mig att fatta att det är den vi skulle åka i. När jag var liten så såg jag och mamma en rosa limosine när vi var i mammas hem land mexico, jag kom ihåg allt jag kommer ihåg mitt skratt, det söta lilla skrattet man var 3 eller 4 år. jag var alltid lycklig, tills jag blev 5 och jag tappade kontakten med min mamma helt när dom skilde sig. jag ångrar mycket att jag aldrig tog chanserna att åka till henne på loven, sommrarna och bara helt vanligt. men jag kunde bara inte lämna pappa just då, men om jag skulle åkt skulle det säkert också ha förendrat vår relation...
- Eller hur Stella!? sa Jacey högt och avbröt mina tankar.
- ja, nej eller va? frågade jag helt oförstående.
- fett coolt att åka limosine?
- hahah, skoja du? det är coolare än coolt! det är grymt! sa jag och kramade om Justin. vi hoppade in i limosinen och när vi sätter oss ser vi en lite större svart kille sitta framför ratten, han liknade han som hande visat oss vägen till Justins meet and great. va? det var ju han! hur kunde jag vara så dum? såklart det var han, livvakter hjälper ju inte bara till med privatliv ju utan också konserter o.sv.
- Hej jag heter Kenny, jag är Justins livvakt. ska killen och räckte fram handen, jag tog den och skakade den.
- Hej, jag heter Stella.
- jaha, så det är du som är Stella... JB pratar nästan hela tiden om dig, till och med i sömnen. sa Kenny och skrattade. jag kollade på Justin och såg att han rodnade, till och med skämdes tror jag. nej, stackaren.
- Justin, du behöver inte skämmas. sa jag och kysste honom.
Kenny hälsade på Jacey och Lauren också innan vi var framme vid hotellet igen.
- hejdå Kenny. ropade jag och smällde igen dörren.
Vi tog hissen upp till vår våning fats Justin skulle en till upp så när vi gick ut så var han kvar och åkte upp en till våning.
- hejdå, ses. sa jag och kysste honom, han besvarade kyssen och sa.
- hejdå shawty! smsar dig. sa han och vi gick ut ur hissen.
vi alla tre gick in i mitt hotell rum för att kolla på lite tv, när vi just suttit oss i soffan så känner jag att det vibbrerar i mobilen som låg på soffbordet, det var ett sms.
jag tryckte på "visa" och läste...

---

vad tror ni då? minst 5 kommentarer för nästa del.
ang. uppdateringen, sorry för den dåliga uppdateringen men ingen av oss har riktigt haft npgra idéer vad som skulle hända men nu vet vi så nu hoppas vi att det kommer blir bättre! men en av andledningara för den dåliga uppdateringen är också att ni måste kommentera mer! / Lovisa