Är inte säker på hur jag gör än, allt har bara gått fel och jag orkar inte med det längre.. Kommentera och jag får se om jag kommer tillbaks och fortsätter på novellen.

Jag fattade inte vad hon menade med 'kolla själv', hur fan ska jag veta var jag ska kolla?
"men va? hur fan ska jag veta vart jag ska kolla?" jag blev lite irriterad, som det förmodlingen lät på min röst..
"Oceanup!" när jag hörde dom orden komma ut från hennes mun blev jag helt tyst, jag fattade att det här hade något med Justin att göra, men jag fattade inte vad det var om.
"Okej jag kollar, ringer upp dig senare! Puss, jag älskar dig!" Jag väntade inte på svar utan la direkt på och sprang uppför trappan till min dator. När jag satte på datorn så kändes det som om den aldrig varit segare, jag var så närvös så det inte fanns. Jag visste inte alls vad dom skrivit om mig eller vilka bilder dom tagit. När jag äntligen kommit in på oceanup ser jag först ett "inlägg" om någon ny kill grupp som hette One Direction, jag läste genom den lite snabbt för att sedan kolla på en av bilderna på dom alla, men kunde lungt se att det var en flumm bild där alla skrattade plus att det var en blond kille som var på väg att ramla mot golvet..

"Nej, jag är ingen hater, jag ville bara fråga.. Nej, glöm det" ändrade jag mig snabbt, jag ville fråga om honom och Natalie, men kom på att det att det bara var bättre om jag litade på Ryan, för att om det inte var sant så skulle han väl ändå säga emot, eller hur?
"jo men säg, jag kan hantera det." jag tittade på honom och han log varmt mot mig,
på något udda sätt så kände jag att jag litade på de här killen, att han inte var den där dryga kändis typen.
"Natalie säger att ni har varit tillsammans under en lång tid och att du var helt beroende av henne, jag ville bara veta om det var sant?"
precis när orden kommit ut ur min mun så ågrar jag dom, egentligen vet jag inte varför eller så men det känns som om det skulle hållas hemligt för honom, även fast jag inte direkt brydde mig om vad Natalie sa eller gjorde. Det uppstod en pinsam tystnad och jag kände hur min mage knöts ihop.
"va? Nej? Jag skulle aldrig göra något som har med henne att göra, hon är bara irriterade.."
"Men, om du vet allt det där då borde du känna henne?"
Hans ögon ändrades från varma till lite oroliga, jag satte mina händer på höfterna i en kaxig ställning.
"Jag vill inte prata om det här just nu, det ända du behöver veta är att jag gillar henne inte och jag kommer aldig göra.. så, ska vi gå tillbaka till dom andra?" utan att vänta för itt svar tog han tag i min arm och drog med mig tillbaka till dom andra som satt och viskade med varandra.
"Jag går hem nu, ska du med Leon?" Jag drog min tränings väska över axel, kollade på Leon och nickade.

-

Jag hörde Champion med Chris Brown börja spela från mitt rum, jag släppte allt smink jag hade i händerna, sprang in till mitt rum och hämtade den ringande mobilen.
Jag kollade på skärmen där det stod 'Bieber's girl' på, jag fattade dirket att det var Olivia och tryckte på den gröna knappen.
"AUUUDRIIIIINAAAAA!!! JAG SAKNAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET KOM HEM!!!!!!"
hennes skrik Gjorde mig nästan döv så jag drog bort mobil från mitt öra en liten stund innan jag svarade. "OLIVIA, JAG KAN SVÄRA VID GUD ATT JAG SAKNAR DIG MER!" skrek jag lika högt som henne i mobilen.
"Du är ju förfan känd, vad har du gjort dom senaste månaderna?!"

"Va? Vad fan snackar du om?!" om jag ska vara helt ärlig, jag hade en idé om vad hon menade, men ändå inte. Jag ville inte fatta..
"Kolla själv.."

---

Okej, jag vet att det är kort och dåligare än dåligast, men jag har match nu och kommer komma lite försent om jag inte sticker nu, skriver myyyyycket mer ikväll. Några kommentarer kan jag iallfall få? :)

Okej, jag ska sova över med mina bästa vänner idag och vill vara lite social, gör ett långt chapters imorgon, och kom ihåg. Om ni kommenterar så kommer nästa del tidigare. Puss :*

Signalen gick och andra perioden var över, eftersom Natalie hade gjort ett framträdande så visste jag att det var någon annan som skulle göra det nu..
"Och nu vill jag gärna ha allas uppmärksamhet tack."  Jag hoppade till lite och kollade ut på isen, igen var där, man jag såg en tjej som såg ut som i min ålder, hade mörkt hår som var uppsatt i en snygg knut bak på huvudet. Hennes klänning var blandad svart med vit med en urringning vid brösten.
"För er som sitter kvar i era stolar eller kanske vill se något extremt vackert ska lyssna nu, i förra perioden så uppträdde Natalie Bunch med låten Just a Dream med Nelly. Men i den här pausen så har vi nöjet att njuta av en stjärn konståkare, Audrina Smith - som förövrigt är Leon Smith som spelar idag's syster - är bara nyfyllda 18 år och är en av stadens underverk, och idag ska hon åka till Chris Medinas What are words. Varsågod!"
Jag fick en chock, inte för att jag kände Leon, men jag visste vem han var. Och att han spelade nu också..
Hon började åka, och efter bara några sekunder av framträdandet var min haka nere i golvet..



Audrina's perspektiv:

Direkt när jag kommit bort från dom så kände jag hur tårarna försökte kämpa sig ut ur mina ögonlock, men att gråta var det sista jag ville just nu. Jag var inte arg på Justin eller någon av killarna, det är helt och hållet Natalie.. Först är hon otrogen med Ryan mot Leon och nu verkar det vara sant att hon också har varit otrogen med Justin.. Jävla bitch, det är vad hon är.. Jag suckade och lutade mig mot väggen, glev långsamt ner för den tills jag satt ner med mitt ansikte vid knäna.



Dörren öppnas brevid mig, jag tittar upp och möts av ett par bekanta ögon.. Ryan's.
"Hej sötnos, hur mår du?" både hans röst och ögon talade för att han var ärlig och omtänksam, jag log och han satte sig brevid mig på det smutsiga golvet.
"Äh, det är bara.. Natalie." Jag kom på mig själv att Ryan faktist gillat eller gillar Natalie och skulle aldrig förstå, även fast jag på samma gång hade en känsla av att jag kunde lita på han.
"Åh.. vad har hänt?"
"När jag träffade Justin, min första tanke var 'herregud vilka ögon' men min andra tanke var att allt Natalie sagt om hon och Justin var eller är sant, dom har säkert något ihop. Men sedan kom jag på att isåfall så var hon otrogen mot Leon med två killar sammtidigt, och det är bara vidrigt.." Jag kollade ner i mitt knä för att gömma mitt ansikte som inte gick alls.. Ryan tog ett lätt tag om min haka och drog upp den.
"Justin har aldrig haft något med Nata.." började han men kom av sig. "Eller, strunta i det jag sa."
"Men va? Nej! Säg det du skulle säga!" sa jag lite för högt och i nästa sekund hör vi båda hur dörren slås upp och dom andra kom ut till oss.
"Vad snackar ni om då?" Sa Chaz och satte sig brevid mig.
"Typ inget särskilt, jag frågade bara hur hon mådde och så." Just i denna minut så var jag evigt tacksam till Ryan som besvarade frågan, för att jag skulle knappast ha ork till att förklara allt, men jag kan verkligen inte ljuga häller.. det är en av dom sakerna som jag verkligen inte kan.
"Uhm, Audrina? Kan du komma ett tag?" Jag hade inte vant mig vod hans röst än, men jag reste mig motvilligt upp och följde med Justin in till ett helt tomt rum. Det var ganska trångt så jag stod bara några centimeter ifrån honom, jag kunde höra varje andetag han tog.. Mina ögon letade fort upp hans och vi fick ögonkontakt, dom ögonen.. ååh. Jag kände bara hur jag skulle börja smälta när som helst, så underbara.
"Jo juste, jag fattade inte riktigt vad som hände, men skulle vi kunna börja om?" Han fick ett stort leénde på läpparna, och det var som om vi var fast kedjade i varrandra, för när han började le så log jag med honom automatiskt..


"Hej, jag heter Audrina Smith!" sa jag gladd med ett léede och tog hans hand, jag visste att det inte var så han menade men det är ändå jätte kul att skämta med honom lite.
"Tja! Mitt namn är Justin!" sa han bara glatt tillbaka, men tog inte min hand. Utan slog hårt på den istället,och kramade om mig. "Så gör man för att få tjejer på fall." han blinkade med ögat mot mig och jag kunde inte låta bli att fnissa lite.
"Justin Bieber va?"
"Vill du att det ska vara det?"
"Jag vet ärlig talat inte." Mitt svar var helt ärligt, jag visste inte om jag ville träffa Bieber, jag visste ju redan att det var han men det är ju alltid lika bra att vara säker.
"Åh, okej. Men ja, jag är Justin. Bieber. Hater?"

Mitt huvud tog en pause för ett tag och hans ord gjorde bara kaos i mitt huvud. Sa han just Justin?! Det är kan väl ändå inte vara.. Jag inspekterade honom noga, och jag hade fel. Det var han, det var så jag kännt igen honom. Natalie hade rätt, han var här, han hade sett henne åka, han hade sett mig åka.. Eftersom Natalie hade rätt om det här så är jag ganska säker på att dom har något tillsammans också.. för det första, om dom nu har någonting, så måste hon varit otrogen mot Leon. För det andra, hur fan kan han gilla Natalie?! Jag antar att dom båda bara är ute efter publicetet.. Jag var så arg, jag kokade innombords. Jag orkade inte med henne, fan ta dig Natalie.
"Hej.." viskade jag lågt fram, vände på klacken och började gå mot dörren, drog på mig tränings bagen på vägen och smällde igen dörren efter mig med ett brak.

Justin's perspektiv:

"Okej, du får bara åka nu för att du ska till dina bästa vänner i Stratford, annars skulle jag aldrig låtit dig åka, vi har mycket att göra nu i för nästa skiva." Usher kollade allvarligt in i mina ögon medans jag försökte hitta någon glimt av skämt i hans, som inte lyckades.. Istället så nickade jag bara och kollade ut ur fönstret. Det var tusentals fans där, livvakterna gjorde sitt bästa för att hindra dom att riva ner hela flygplatsen.
"Och lova att du bara är där några dagar?"
"Men ja Usher, ta det lungt! Jag borde gå nu, är Kenny utanför?" jag kollade ut och ser Kenny så och le mot mig. Jag log och klev ut ur bilen.
"AYE Bieber" hörde jag usher's röst skrika från bilen. "Ha kul" han log och automatiskt så placerades ett leénde på mina läppar.

När jag gick förbi dom tusentals fansen med Kenny tätt bakom mig så sved det till i hjärtat, dom hade väntat här i timmtal för att se mig och jag går bara förbli dom.. Men jag hade en flyg tid att passa som jag inte fick missa.. Eftersom det inte var Scooter som beställde flygplans platsen osv, så åkte jag nu inte privat, utan 1:a klass istället, inte för att det gjorde mig någonting, utan mer att jag verkligen hoppades att den inte fanns någora stora Belibers på planet..
Vi gick för in checkning, jag tog av mig alla mina smycken, skärpet och min mobil osv i korgen.



Eftersom allt tog sin lilla tid ute i bilen så var jag tvungen att gå på planet direkt när jag kom till gaten.

•

"Flyg 358 från Atlanta till Stratford har nu landat och jag ber att ni låser upp era säkerhets bälten." flygvärdinnans röst ekade i hela flygplanet och alla började resa sig för att sedan direkt gå ut ur flyget med allt sit bagage. Jag var precis på väg att gå när jag känner en hand på min axel.
"Ursäkta, är du Justin Bieber?" sa en av flygvärdinnorna och log vänligt.
"Ja, det är jag." jag log tillbaka och hennes ögon spärrades upp, trots att hon var i 35 års åldern.
"uhm, min dotter älskar din musik, skulle du bara kunna skriva en autograf till henne?"
"Okej visst, vad heter hon?" sa jag med ett leénde.
"Natalie." Kunde det vara den dryga tjejen dom pratat om? Jag orkade inte bry mig så jag skrev bara autografen och gick sedan ut, men jag såg inte Chaz någonstans.



•

"Så hur är det i plugget då?" jag kollade på Chaz som vägrade kolla på mig utan kollade bara fram på vägen.
"Ryan har blivit lite.." började han men avbröt sig själv.
"Vad? du kan säga."
"Nej, jag kan inte, inte än." var det ända han sa och stirrade på vägen, jag fattade absolut ingenting.

Jag tog upp min mobil, tog ett snabbt kort över hockey hallen och loggade in på twitter, jag la upp bilden och skrev kort "I'm on @itsRyanButler and @ ChazSom3rs hockey game finals, second period now. Hope they win!"
Jag hade märkt att det varit musik på hela tiden och när jag tittade upp från mobilen märkte jag att det var någon som stod på konståknings skridskor med ryggen vänt mot mig, hon vände sig om och jag såg det blonda håret och dom iskalla blåa ögonen.. Natalie.

---

Okej, förlåt att den här är för dålig, men ville sluta där och börjar på nästa nu, kan vara uppe senare ikväll, håll utkik! :D

Själv var jag bara som ett frågetecken, jag fattade inte alls vad hon snackade om..
"OMB OMFB OMB OMFB!" sprang hon runt i hela rummet och skrek, eftersom jag inte ens visste vad det betydde så kollade jag bara frågade på mig, men hon var för upptagen med att skrika och hoppa runt.
"Vafan är det?! Sitt ner och håll käft, det är inte dirket jordens undergång!" orden spottades ut ur min mun och jag såg att hon blev upprörd.
"Är du seriös?! VET DU VEM SOM SITTER DÄRUTE?! Jag är ganska säker på att du inte vet, DET ÄR JUSTIN FUCKING BIEBER." hon gick fram till mig så att hennes ansikte bara var några centimeter från mitt och hon spottade mig rakt i ögat.
"Okej..? säkert.. ska du inte gå ut och hälsa isåfall?" Jag vände mig kaxigt om mot min spegel igen, lutade mig längre fram och drog på lite mer maskara.



"Uhm, inte direkt, jag.. jag.. jag väntar till senare." Var det ända hon sa och gick sedan ut från rummet, men kom bara några sekunde efter in igen. "Herregud.. han är så snygg! jag gör allt för att få honom just nu." Skrek hon när dörren slagits igen efter henne.
"Du kan inte låtsas vara någon annan för att få en kille på fall.." mumlade jag för mig själv, men det verkade som om för första gången hade Natalie lyssnat på någon annan än sig själv, bara att det var lite fel tillfälle nu..
"Ursäkta? jag hörde inte, kan du upprepa?" ett flin bredde ut sig på hennes läppar och jag skulle precis öppna munnen när jag hör ljudet tjuta. Det ljudet som räddade mig, period's signalen.. Nu var det min chans, min chans att glänsa.

Jag fixade snabbt till min bulle som satt sten hårt fast med massa hårspray där bak, borstade bort lite kak smulor från dräkten/klänningen.
"Och nu vill jag gärna ha allas uppmärksamhet tack." sa han som satt bakom micken, jag visste inte att han skulle intodecera mig, det hade dom inte gjort med Natalie.. "För er som sitter kvar i era stolar eller kanske vill se något extremt vackert ska lyssna nu, i förra perioden så uppträdde Natalie Bunch med låten Just a Dream med Nelly. Men i den här pausen så har vi nöjet att njuta av en stjärn konståkare, Audrina Smith - som förövrigt är Leon Smith som spelar idag's syster - är bara nyfyllda 18 år och är en av stadens underverk, och idag ska hon åka till Chris Medinas What are words. Varsågod!"

Jag åkte långsamt ut till mitten av isen, så långt jag kunde se så apploderade nästan alla redan innan jag börjat, det är det här jag älskar med konståking.. att få göra sånt här. Jag såg att det var ett par stycken som började viska, men just nu så spelade det inte så stor roll.. Introt av what are words började spelas och jag började röra mig enligt min egen koregrafi till musiken.



Sen kom vi åter igen till det där hoppet, som det hade hänt så mycket på, jag var först osäker på om jag skulle ha kvar det eller inte men jag ville chansa, så jag tog med det.. och hoppet gick helt fantastiskt, jag var som en helt annan person, jag kunde knappt förstå själv.. det är en så skön känsla i kroppen. Efter hoppet gick jag direkt in i en piruett, jag kände hur min klänning fladdrade men jag visste själv att det bara var vackert.



Musiken kom mot sitt slut, det var flera som kastade in blommor, även fast det var förbjudet, jag fick stående ovationer. Jag kunde inte tro mina ögon, var det bara en dröm? Stod alla upp och apploderade för mig?! Det låter så orimligt.. Jag kollade mot min mammas håll, hennes ögon var fyllda med tårar, som jag antog var glädje tårar och kollade sedan ner på mobilen.. pappa. Han missade det. Det självförtroendet jag byggt upp på en så kort tid slogs nu ner som en kägla på en bowlling bana..
Jag bugade flera gånger, samlade in alla blommor och åkte sedan ut från isen så att is maskinen kunde rengöra isen ordentligt.

-

"Wow, det var fantastiskt!" skrek någon vid dörren, jag vände mig snabbt om och ser Ryan, Chaz och Leon. Jag ställde mig upp och dom sprang fram och kramade mig i en grupp kram. Jag visste att dom orden kom ifrån hjärtat, jag kunde höra det på deras röster.. Jag visste också att dom egentligen viljat säga det till mig direkt efter mitt framträdande, men eftersom dom alla skulle spela så behövde dom vara fokuserade, nu var det slut på matchen, jag hade hunnit byta om och dom hade. Plus att när vi kom hem så skulle det vara fest, det var en sak som var säkert. Mitt framträdande hade gjort sucsé, Leon's lag hade vunnit hela ligan och Leon hade blivit utvald till matchens spelare.. Dom alla hade ett par enkla jeans och en v-ringad t-shirt medans jag hade jeans och en vit långärmad, som dessutom var urringad i ryggen.



Natalie hade redan gått, vilket var jätte skönt. Dom gick in i omklädnings rummet, vi satt och pratade och hade bara allmänt kul tillsammans tills någon knackade på dörren, vi öppnade inte men in kom precis den killen som jag kollat på med luvan och solglasögonen, bara att han nu tagit av sig de båda.. Hans hår var ljus nougat brunt och hans ögon var hassel bruna, jag kunde inte sluta kolla in i ögonen, det var som om för varje minut man kollade in i dom så hittade man bara fler saker att upptäcka, jag kände igen honom från någonstans. Men jag kunde inte placera honom, kände jag honom? Nej, då skulle jag känt igen honom mycket bättre. Hade vi träffats förut? Jag vet inte, jag vet inte hur han pratar eller något, utan jag känner mest bara igen utseéndet.
Ryan och Chaz verkade iallafall känna honom, för så fort han kom in så gjorde dom alla tre någon sorts hand skakning.
"Aye bro, vad tyckte du om matchen?" skrek Ryan till den okände killen som mötte mig blick för att senare titta tillbaka mot Ryan.
"Den var helt grym, jag önskar jag också kunde varit med.." vänta, va? spelade han hockey med dom? Då borde Leon.. jag kollade hastigt på Leon som fattade precis vad jag menade och bara drog upp axlarna i en jag-vet-inte gest. Jag kollade irriterat på Ryan och Chaz som fattade vad jag var irriterad på, inte att jag inte visste vem han var, utan för att jag inte ens visste vad han hette..
"Oj, juste. Det här är Leon, han är ett år yngre men är lika tuff som ett år äldre, det var han som blev matchens spelare" sa Chaz, killen gjorde en typisk sup-nod till Leon som gjorde samma tillbaks.
"Och det här är Audrina, Leon's syster och hon som åkte konståking mellan andra och trejde perioden." sa Ryan, kollade på den fortfarande okände killen närvöst för en reaktion, när han hörde det sista om konståkingen så höjdes hans ögonbryn och dom hasselbruna ögonen blev vänliga.
"Trevligt att träffas Audrina, jag har hört väldigt mycket om dig. Jag är Justin, du var helt fantastisk där ute.."

Sådär, hoppas ni blev nöjda. Jag ska direkt börja på nästa eftersom jag kan lika väl passa på att skriva när jag har skriv lust? ;) Vad tyckte ni nu då? Några förslag hur det kan fortsätta?

Jag visste inte om jag skulle ta dom istället, jag kände mig ändå bekvämast i dom..
Jag förträngde mina tankar så långt in som det gick, just det här uppträdanadet handlade inte om var som var bekvämast, utan mer utseendet. Min karriär kan ta fart idag, på grund av det här uppträdandet, jag fick bara inte klanta mig idag..
Jag tog ett djupt andetag, la ner mina gosedjurs elefanter i väskan och släpade mig själv ner för trappan till mamma som frörvånands värt nog stod i köket och gjorde mat.
"God morgon hjärtat!" hennes röst lät så lycklig att det sprack i hjärtat, det var länge sedan jag sett ett sådant leende på hennes läppar.



"God morgon på dig med, varför är du så himla glad? och vad gör du hemma?!"
"Det är första gången jag inte missar någon match eller konståkings uppträdanade på flera år, och det är nog svar på den sista frågan också" hon log glatt mot mig, jag bara nickade till svar och brädde på en macka med ett tjockt lager smör, tog mackan i handen, skrek ett snabbt 'hejdå' och slängde igen dörren efter mig.

-

Jag kom till hockey areanan tidigare än jag behövt, det visste jag. men jag orkade inte vara hemma.. även fast jag var jätte glad över att mamma kom och kollade på när jag gjorde mitt uppträdande, så kunde jag inte komma över att hon aldrig kommit tidigare, eller aldrig brytt sig ett dugg om vad vi gör eller vad vi gillar..
"Vad gör du här?! klockan är bara 12.30, matchen börjar 19.00?" hör jag en kaxig röst bakom mig säga, jag vänder mig om och ser Chaz's vänliga ögon lysas upp. "oj, jag visste inte att det var du, förlåt, jag menade inte att vara kaxig" fortsatte han snabbt.
"Haha, hej på dig med Chaz. Jag är här för att jag inte orkar vara hemma, så då är det väl lika bra att gå hit?" min röst formades mjukare och ett leende spredde ut sig på både min och hans läppar.
"Heheh, vad bra, då kan vi hålla varandra sällskap, Ryan kommer inte förns om flera timmar, och sedan måste jag åka iväg ett tag.." han satte sig ner på en bänk på läktaren och drog ner mig brevid honom.
"Varför ska du iväg?"
"Ska hämta upp en kompis från flygplatsen.." sa han med en suck.
"Jaha, är det inte kul eller?" mina ögonbryn höjdes en aning och jag kollade lite konstigt på honom, det verkar som om han bara tycker att det är jobbigt..
"Såklart det är kul, jag älskar honom! Men han är lite annorlunda och ibland blir allt bara för mycket, även om han inte valt det själv.." Okej, nu var det inte bara konstigt utan ganska sjukt också.. jag fattade ingenting, det första som kom upp i mitt huvud var att han var handikappad, men det skulle Chaz aldrig störa sig på eller tycka att den var annorlunda för det..
"Uhm.. jag fattar inte riktigt vad du menar, men jag är säker på att allt kommer gå bra." leendet kom tillbaka på hans läppar och han bara stirrade in i mina ögon.



-

"Jag behöver åka nu, klockan är 18.15.." han reste sig upp kramde mig, gjorde en hand skaknings grej med Ryan och gick snabbt ifrån oss.
"Så vem är den här 'kompisen' som både du och Chaz snackar om hela tiden? varför är han så annorlunda?" jag vände min blick mot Ryan som kollade ner i golvet.
"Du kommer att få se, det kan jag lova dig.." sa han bara och fortsatte titta ner i golvet.
"Ryan? Nu blir jag rädd, ingen av er kan säga något om honom, det är lite skumt.."
"Va inte rädd Audrina Snälla, bara lita på mig.. eller oss." han öppnade sin famn och kramade om mig hårt.
"Det är väl mitt ända val.."

-

"Okej grabbar, nu tar vi och krossar dom! Alla är här va?" skrek deras tränare och räknade upp alla namn för att se om någon saknades, vilket det inte gjorde. Natalie stormade in genom dörren med ett flin på läpparna och tog tag i mig.
"Audrina, du vet att du inte kan vara här, så mycket du än vill." Hon flinade igen, jag ville inte sitta inne i vårat omklädnings rum, för då var jag tvungen att andas samma luft som bitchen.. så jag gick in till killarna istället, men där var det ju lag enligt Natalie att man inte fick vara..
Hon hade inte på sig sin dräkt än, utan bara ett par mjukis byxor och en tjock tröja som det stod 'Bieber' på.



Det var en sak till jag irriterade mig på Natalie, det var att hon avgudade Justin Bieber, och fick alla andra att tro att dom hade haft något tillsammans, går runt och skryter och det.. Visst, bara för att han kommer härifrån betyder det inte att han har kysst vartenda tjej i vartenda skola osv. Inte för att jag brydde mig om det eller henne, men hon gick bara runt och spred massa falska rykten.
Jag hade inte fått reda på att hon också skulle göra ett uppträdande förren henne's förvånadsvärt snälla tränare kommit fram till mig och berättat hur läget sett ut, eftersom jag inte hade någon tränare längre så fick jag klara allt själv, vilket jag inte alls gillade.. Hon skulle ta den första pausen mellan första och andra perioden och jag pausen mellan andra och tredje perioden.

-

Första perioden var över, det stod 1-0 till oss och jag tittade ut från ingången att Natalie var på väg att börja med sin koregrafi, allt gick så perfekt.. och det var inte direkt det jag ville. Jag visste ungifär hela hennes koregrafi, så när hon hade gjort sitt hopp så visste jag att hon skulle åka över isen på ett ben för att sedan göra en piruett.



Min blick glad över till läktaren, för att först se hur mycket folk det var här. Och det var nästan helt fullsatt, vilket var helt otroligt. Men det satt en kille där som mina ögon inte ville slita sig från, han var ganska lång, som mig ungifär, hade svarta solglasögon, en luva över huvudet och en skinnjacka över.. Han var ganska smal, hade svarta jeans och svarta supras. Han såg inte för uppspelt ut över Natalie's åkning men Natalie var som mer uppspelt när hon gick av isen in till omklädnings rummet..

Jag möttes av två mjuka gröna ögon, dom såg helt fridfulla och snälla ut. Om jag ska var ärlig så är dom jätte fina och jag skulle bara kunna slänga mig runt hans hals just nu..
"Grattis på födelsedagen" Sa Ryan, kramade mig löst och gick sedan sin väg.
Jag stod bara kvar på den platsen jag hade stått hela tiden, chockad.

Justin's perspektiv:

"Okej, det är bra Bieber, jag tror du satte den, du kan komma ut nu." Andrew's röst ekade i högtalarna, jag tog av mig mina hörlurar från huvudet och gick med raska steg ut från inspelnings studion.
Satte mig på stolen brevid Sean och Andrew började spela upp låten jag precis sjungit in, det lät riktigt bra faktist. Låten heter "Won't stop" som också min bror Sean Kingston är med på, den handlar mest om alla mina haters och det vi egentligen vill förmedla är väl att vi inte tänker ge upp trots allt hat.



-

Jag drog min tunna baseball jacka tätare mot kroppen medans jag gick ute i regnet, det var lite konstig, jag har bara ett få tal gånger sett det regna här.. Det regnar aldrig i Atlanta, mest fint väder med sol. Jag hörde någon skrika, jag kollade hysteriskt runt om kring men jag såg inte någon. Jag ser bilen lite längre fram på parkeringen, jag börjar springa mot bilen medans jag ser fler tals paparazzis komma mot mig, men jag hann iallafall in i bilen. Då trodde jag att allt skulle bli okej, och att dom bara skulle sticka. Men såklart inte, dom började ställa sig runt bilen och snart var den helt omringad av människor med stora kameror runt halsarna, det var det värsta jag visste med den här branschen, alla paparazzis.. Dom tjänade bara stora pengar på folks olycka..
Jag blev sp arg på dom, på allt.. Utan att tänka så höjde jag mitt lång finger mot dom alla och kamerna blixtarade som aldrig förr.


Ignorera Selena..

Därefter så startade jag snabbt bilen och körde iväg med tanken på hur tidningarna kommer se ut imorgon..

-

Fuck no, nej, nej, nej, nej, nej! Skrek jag i vardags rummet medans jag körde Xbox360 med min granne, Keyon.
Keyon var en av mina första vänenr här, och vi hade alltid så kul tillsammans, det ville ingen av oss att det skulle förendras på grund av min kariär och så..
Plötsligt så började min mobil vibbrera, jag fipplade upp den ur fickan och såg att det var Usher som ringde.



"YO Usher!" sa jag högt medans jag försökte fortsätta köra med ena handen, vilken misslyckades totalt.
"Aye, Bieber! Vart ska du imorgon?! Utan att snacka med mig."

Förlåt! Men idag kommer det nog inte komma något, utan det kommer ett eller två lååånga imorgon. Har lite familjeproblem just nu som bara är grymt jobbigt och allt.. Hoppas nu förstår! Puss! ♥

Jag vaknade av att jag hörde steg utanför min dörr, jag var på väg att ställa mig upp ur sängen för att kolla efter när jag kom på vilken dag det var. 25 Oktober, min dag. Min födelsedag, för 17 år sedan föddes jag nu.. jag hörde hur Leon's stämma svagt började på en melodi, jag la mig snabbt ner i sängen igen drog täcket över huvudet och stängde mina ögon. Jag hörde hur drörren långsamt och försiktigt öppnades, in kom hela familjen. Tilloch med min mamma's lilla chiwawa Sandy, alla sjöng för stor hals och jag blev snabbt lite röd om kinderna som sedan gick över snabbt efter. Dom slängde upp present på present på min säng och tillslut var jag helt omringad av flera stora paket runt mig. Jag tog först till mig ett hello kitty paket och började öppna.



I paketet låg flera parfymer från inte bara Hello Kitty utan även, Britney Spears's parfymer, Beyoncé med flera.
"Jag älskar det! TAAACK!" Skrek jag och slängde mig först runt mamma's hals och sedan pappa's.
"Vi visste redan det hjärtat, här är ett paket till" sa pappa och räkte fram ett inte jätte stort paket till mig.
"Det är inte från oss, det är från Leon" lade han till och blinkade sedan mot Leon, jag visste att Leon hade bestämmt vad han skulle köpa, men aldrig att han betalade. Han är för snål för det..
Jag drog upp pappret, ser då en liten ask som det står 'Blackberry' på.. Då fattar man direkt vad han köpt, eller egentligen pappa tekniskt sätt.. I asken låg som förväntat en black berry, den var hel vit och var startad så att man såg bakrundsbilden.



Jag suckade och stängde igen min so bok, ringklockan ringde och det betyde att jag skulle bli tvungen att gå direkt till hockey hallen, till Tom.. Jag ville inte, det var det sista jag ville var att träna med honom just nu, det kunde vara vem som helst men inte Tom. Jag gick längst den långa korridoren bort till mitt skåp, som låg längst bort.
"Grattis.." hörde jag en röst säga, jag hoppade till, vände mig förvånat om och kollar på honom. Varför?!

Sådär, vad tycker ni? Uppdateringen är inte den bästa, men den kommer vara lite såhär den här veckan och helgen, efter det så kommer nog allt bli bättre! Får vi hoppas ;)

Mitt hjärta sjönk snabbt som ett vattenfall rakt ner i min mage, jag visste inte vad han skulle ha den till eller vad han skulle göra, jag fick en känsla att jag borde sticka, men mina ben ville inte röra sig.. Dom var helt frusna i isen och jag kollade hysteriskt runt efter några i hockey laget, men dom var inte där. Ingen av dom, helt borta. Han började gå mot isen, mina ben blev bara mer och mer ostadigare än var dom var förut, mina händer blev helt svettiga och han öppnade nu luckan för att gå ut på isen. Jag såg i hans ögon vad han ville.. Men jag visste inte vad jag gjort, så jag vände mig om och började åka mot närmsta lucka ut från isen.. Men precis när jag skulle gå ut känner jag en hand på min axel, en hand med riktigt starka armar som vänder mig om, jag möts av ett par iskalla ögon.. jag ville inte ens tänka på hans namn, min hand börjar skaka mer och mer. Jag visste att jag inte hade något att komma med, att jag låg i underläge, han höjde sakta kniven som han hade i handen och riktade den mot mig..



Jag hade svårt att förstå vad som hände, varför just jag? Varför just nu? Jag slöt mina ögon och kände hur tårarna brände innanför ögon locken, jag orkade inte mer, den här känslan.. den dödade mig innefrån. Precis när jag var säker på att han skulle döda mig så stannade han upp, kollade mig i ögonen, jag tog det som ett tillfälle.. Jag slet mig loss ur Tom's hårda grepp, öppnade luckan från isen, tog snabbt av mig mina skridskor, drog till mig min tränings bag och sprang, ut från ishallen, från allt.. Det ända jag inte riktigt hade räknat med, det var hockey laget.. Dom hade varit ute och sprungit, och stod nu och kollade på mig som om dom just sett ett spöke, tills jag inser att jag bara står i mina nätta tunna kläder i den här kylan, kylan hade inte riktigt träffat mig än, mest för att jag hade mycket annat i mitt huvud som trängde bort kylan ur mina tankar. Ryan's ögon var som golfbollar, fast större, jag rodnade och kutade direkt till min rosa range rover som stod parkerad på andra sidan gatan..



-

Jag suckade djupt och slängde mig på min säng, jag nöp mig själv en gång i armen men hoppade till.. då var det iallafall inte en dröm, det kändes inte som verklighet. Vem gör något sådant? Det värsta var att jag behövde gå dit imorgon.. även fast det var min födelsedag. Jag fattar inte, jag fyllde 17 år och jag behöver gå på en skit träning, men ingen bryr sig väl ändå om jag går eller inte.. Ingen bryr sig om mig över huvud taget, och när det var någon som ville ta kontakt med mig så stöter jag bara bort dom.. Hela jag är bara ett stort misslyckande, om ingen vill ha mig, varför finns jag då? Varför sprang jag egentligen ifrån Tom? Han kanske bara ville hjälpa mig..