Chapter 3 - Is it my dream or yours?
Jag kollade rakt ner i min säng och kände hur mina tårar ville komma fram utifrån mina ögonlock.
”Gumman, du vet att jag älskar er, mer än något. Men när jag betämmde mig för att fortsätta att vara modell så fick jag så mycket på köpet, jag visste att det skulle bli såhär när jag tog tillbaka jobbet, och det är såhär det måste förbli, men tvivla aldrig på att jag inte älskar er, för det gör jag. Hjärtat, jag hade två drömmar i mitt liv, ena var att bli modell och den andra att bli konståkerska. Och jag är så stolt över dig just nu, men om det inte känns rätt för dig, gör det inte.” Hon lyfte försiktigt upp min haka, kollade mig rakt in i ögonen och jag såg att hon var på väg att börja gråta, jag släppte täcket jag hade i handen och kramade henne.
-
”Stratford hockey hallar nästa” lät det från högtalaren på bussen, idag tog jag bussen istället för att ta min bil, jag fick köra och jag hade en bil. Men tanken på att bara ta bussen och känna sig som alla andra utan att någon pekar ut en för det är så grymt fantastisk. Jag tog ett stadigt tag om min tränings väska, bussen började sakta in och jag gick snabbt av bussen för att fortsätta ut i kylan, även fast det var slutet av oktober. I Karlifornien blir det aldrig såhär kallt.. Jag drog min jacka tätare runt kroppen och gick med snabba steg mot lokalen.
-
Jag kunde hockey hallen’s tidtabell utantill, eftersom jag har träningar här och Leon också så blir det så att jag måste veta exakt när jag kan bara ta bussen eller min bil hit och åka av mig.
Jag öppnade luckan för att komma ut på isen, jag åkte bara runt lite som i allmänheten.
Även fast jag fortfarande hade riktigt ont i min fot så visste jag att Tom ändå skulle få mig att uppträda på hockey matchen, det var egentligen inte vilken hockey match som helst.
Det var säsongs finalen, Leon skulle spela den, och jag skulle uppträda i halv tid tror jag..
Jag kom på mig själv med att prova hoppet som jag misslyckades med igår och stukade foten, men idag kännde jag mig bättre, jag vet inte om det var för att Tom inte var där eller att igår var en skit dag för mig..
Hoppet blev bra, som igår, och den här gången så klarade jag balansen och det blev en hyfsat bra landning.
Jag klarade hoppet, jag klarade det faktist.
Det är Tom som har varit problemet hela tiden, jag gjorde en liten seger dans på isen och hörde sedan någon harkla sig bakom mig.
Jag vände mig snabbt om och ser en hyfsat lång kille med gröna ögon och ljusbrunt hår, han hade på sig jeans och en röd t-shirt med några bokstäver jag inte kunde tyda.
Jag kunde snabbt se att jag kände igen honom, han spelade i Leon’s hockey lag.. Men jag kunde inte placera honom.
”Hey, vad var det där?” han skrattade till lite och jag kände mina kinder blev rödare.
”Hej, uhm.. seger dans, antar jag?” min blick fastnade för hans ögon, dom var väldigt fina med det var något med dom som verkade bekant, som om jag redan sett honom någonstans, förutom Leon’s hockey och det då..
”Jaha, förrensten du är Audrina va? Leon’s syster?” sa han och fortsatte stirra in i mina ögon.
Jag flyttade min blick mot isen och suckade, tänk att alla bara ser mig som ’Leon’s syster’.
”Ja, jag är Audrina. Och jag antar väl det, hur vet du?” jag suckade tyst en gång för mig själv och kollade sedan upp på killen igen som ignorerade mina suckar.
”Han pratar mycket om dig, just det, jag heter Ryan, jag tror vi har matte ihop” jag höjde ögonbrynet och började tänka igenom hela min matte klass, och tillslut så kom jag på vem han var, han och hans kompisar var några av dom som hade kallat mig ’nörd’, ’bitch’ och ’tönt’ tidigare år. Jag tog mig mig en sista titt på honom för att vara säker på att det var han innan jag sa någon otrevligt.
”Ah, du är en av dom som hållt på och kallat mig dom där orden dom snaste åren.” sa jag nochalant och satte händerna på mina höfter i en kaxig pose.
”Va? Öh, nej.. men det var bara ett år, och uhm, jag kände inte dig, eller Leon.. ” han lät lite närvös och började fippla med sitt hår.
”Du har inte sagt något till honom va? Han skulle slå ihäl mig” fortsatte han närvöst.
”Så du ser mig bara genom Leon eller? Precis som alla andra..” sa jag och lät mina händer falla från midjan.
”Nej, nej, nej” skrek han och jag höjde ögonbrynet förvånat. ”Du kan säga som det är, jag tål sanningen. Alla ser mig bara genom Leon här.” han svarade inte utan kollade bara ner i marken. ”jag ska visa dig” hörde jag han viskade men jag låtsades som om jag inte hört det.
Chapter 3 då, vad tycker ni? Nu tycker jag att alla borde kommentera faktist! Har egentligen träning och sitter här och gör klart den här delen till er. Snällt? Yeah!
Jag älskar er alla som läser och uppskattar era kommentarer till 1000!
Grymt bra :)
GRYMT! :)
Meeeeeer
Gosh, jag älskar den här novellen! AMAZING!
GRYMT!!!
love it!!!!
Hej! jag antar att du kanske redan är medlem på någon av dehär sidorna, men jag tänkte tipsa dig om dem iaf :) båda sidorna är väldigt lätta att få mååånga fler besökare på, det finns beskrivning hur man gör när man klickar upp dem :) här är dom iaf:
1. http://www.bloggtrafik.nu/index.php?sponsor=feliiciamaria
2. http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=feliiciamaria
dessutom hjälper du mig att få fler besökare på samma gång, det ser jag som ett litet tack för att jag tipsade dig :) ha en bra dag!
så sjukt bra noveller dessutom, kan inte få nog :o :D
Hittade precis till din novellblogg och damn! Den är grym! :)