Jag såg att han blev sårad, mer än det, han blev ledsen. Han bara stod och stirrade mig rakt in i ögonen, jag visste att jag snart skulle falla för han så jag kollade snabbt bort mot den lilla gräsplätt som fanns i mitten av skolan.
"Audrina, snälla lyssna på mig, jag gjorde det en gång och jag ångrar det så in i helvete, men skuld känslorna tog kol på mig så jag jag berättade för honom, det är modigt eller hur?" jag hörde hur hans röst skakade men jag fattade inte riktigt varför, vi var inte dirket tillsammans eller något?
"Ryan? Du behöver inte säga allt det där till mig? Du är inte gift med mig eller något, men folk man faktist trodde var äkta och sanna visar sig alltid vara falska.. Tänkte du ens när du gjorde det mot Leon? Vet du hur mycket han egentligen älskade henne? Han är min bror och jag älskar honom över allt annat.." Det sista viskade jag lite tyst, men så att han hörde
"Du hatar väl ändå Natalie, så varför bryr du dig?"
"Ja, jag hatar Natalie för många olika orsaker, men när hon och du gör något sådant till min bror, så bryr jag mig för att hon gjorde det mot honom, det här har inget med min och hennes relaktion att göra."



"Men jag tänkte inte på honom just då.." viskade han som svar för sig själv.
"Nej, vet du vad?! jag tror fan inte att du tänkte alls.." min röst höjdes en aning, flera personer började nu titta konstigt på oss men jag bara gick därifrån, direkt till matten.

-

Jag ville egentligen inte det här, att ha den här närvösa känslan i magen när jag ska gå till min träning har aldrig varit min grej, jag hade alltid haft en underbar känsla när jag skulle till min konståkning's träning..



Men det var för flera år sedan. Jag kan ärligt talat inte ens komma ihåg när jag var glad över att gå till träningen. Jag hade träning måndagar, tisdagar, torsdagar och lördagar.. Jag tycker egentligen att jag borde få ledigt imorgon, jag fyller faktist år. 17 år.. Det känns konstigt, eftersom jag har vant mig vid 16. När jag var mindre kommer jag ihåg hur jag låg dagen innan min födelsedag och inte ens kunde sova, nu så tog jag inte ens upp det, alla som behöver veta borde ju redan veta, right?

Jag öppnade dörren till hockey hallen, kollade snabbt runt för att se så att ingen var här än. Jag ville gärna inte träffa Ryan, jag ville inte träffa någon just nu.. Jag visste att dom mycket väl kunde vara här, för att dom har fys träning medans jag har min hopp träning, varför skulle det just vara idag som jag hade träning med dom? Jag hade alltid tyckt om det, eftersom jag kunde smyg titta lite på killarna, dom flesta tränade shirtless.. Unf. Även fast jag inte fattar hur dom kan, det är inte direkt varm inne i salen, det är väl för att dom ska vänja sig vid kylan eller något, vad vet jag?

Jag slängde min tränings bag på bänken, bytte om från mina vanliga mjukis kläder till ett par svarta tight och en svart tre kvarts tröja, släppte ut mitt hår från kuten till utsläppt och knöt mina skriskor som jag hade när jag tränade med Tom.
"Hej, hur mår du?" Sa en mjuk röst bakom mig, jag hoppade till och vände mig snabbt om. Jag trodde först det var Ryan, men det var Chaz..?
"Uhm, Hej, jag mår väl okej.. när kom du?!" Jag kollade mot mina kläder som låg i tränings bagen, den var inte stängd så man såg var det var, jag stängde den snabbt och kollade på honom igen.
"Jag kom bara hit för några minuter sedan, så var inte orolig, jag såg inget." Han blinkade med ena ögat mot mig och jag kände att jag började rodna. "Du rodnar! Vad gulligt."
"Äh, sluta." jag slog honom lite löst på armen, men som vilken drama queen Chaz är så över reagerade han och slängde sig på golvet. "Vad gör du?!" Skrattade jag när han började kråma sig på golvet som en orm.
"Jag driver, ha lite humor va.." sa han men innan jag skulle svara så såg han hans tränare gå in genom dörren, han gav mig en snabb kram och sprang bort till resten av laget..

Jag tänkte att eftersom inte Tom har kommit så kan jag ändå börja utan honom, jag tog ett djupt andetag och åkte ut till mitten av isen. Jag åkte runt lite för att känna hur min fot kändes, till slut så vågade jag mig på ett hopp, så jag började åka lite snabbare och tog sats.



Jag gjorde samma hopp som jag misslyckats med en gång och lyckats med en gång, jag klarade det galant och landningen blev förvånadsvärt bra. Jag började åka tillbaks till mitten för att prova min koregrafi till Leon's hockey match när jag hör dörren öppnas, och jag ser Tom kommer in. Med en kniv i handen..

---

Okej, den här var lång?, men jag har inte läst igenom den så det kan vara några få stavfel eller något lite här och var, bara ignorera det tack. :) Så ni borde kommentera nu och göra mig glad! :D

Btw, statistiken sjunker.. gillar ni inte bloggen eller är det novellen? För jag får inget lust att skriva när jag knappt får några kommentarer och statistiken sjunker.. Ta mig inte fel, jag älskar att skriva, men jag skulle gärna vilja ha lite response för att jag skriver!