”Audrina! Kom hit!” skrek Tom och viftade hektiskt med sina händer. Jag ställde mig försiktigt upp från den kalla, hårda isen och började åka mot hörnet i is hallen han stod i. ”Ja, vad?” sa jag ointresserad och tittade upp mot läktaren där min bror och hans kompisar satt. Tom ryckte tag i min hästsvans för att få min uppmärksamhet. ”Du tittar på mig när jag pratar med dig unga dam!” Jag tog en sista blick på Leon men vred sedan tvunget blicken vidare mot Toms ilskna ögon. ”Okej, för det första, vad är det med dig?! Du har åkt skit dåligt idag, ditt hopp var helt kasst och åkningen var inte häller det bästa. Bara för att du har gjort det här i två år så betyder det inte att du är bäst på allt. Visa mig koregrafin nu och bäst för dig att du rycker upp dig!” Röt han rakt upp i mitt ansikte och jag kollade skyldigt ner i isen. Jag hatar honom. Jag hatar honom med mitt liv.. Men det ända anledningen att jag överhuvud taget stannar med honom som tränare är för att det inte finns någon bättre som är ledig runt om i den här staden.

"Jag hatar dig, mer än vad du anar."

Jag sa inget mer till honom utan åkte bara ut mitt på isen, jag kollade en sista gång till min oranga dräkt, slätade till den lite lätt med mig handflata mot det tunna tyget, när jag var klar med dräkten ställde mig gensat i min standard ställning med händerna upp i luften, anisktet lutat mot min högra axel och mina ben korsade över varandra. Next to you med Justin Bieber ft. Chris Brown började långsamt ljuda ur dom stora högtalarna i lokalen, min koregrafi var egentligen väldigt enkel men när jag inte var på humör så kunde allt gå fel, det spelar ingen roll hur enkelt det är. Såhär långt in i koregrafin hade allt flytigt på och nu slog det mig att det var nu jag skulle göra hoppet, själva hoppet i sig själv lyckades jag med men landningen gick mycket värre. Precis när jag skulle landa så tappade jag balansen och föll rakt med på isen, jag fattade inte vad som hände förren jag låg på isen och känner hur det svider vid min vrist.

Jag satte mig upp från min liggande ställning och var på väg att fortsätta med koregrafin när jag känner att jag inte kommer upp, min vrist gjorde för ont. Jag försökte komma upp på fötter men jag kunde inte, jag hörde Tom’s irriterande röst bakom mig som röt att jag skulle gå upp och fortsätta men jag satt kvar. ”Vafan tror du att du gör!? Hur många gånger har jag inte sagt till dig att fortsätta även dina barnsliga misstag?! Och varför tappade du balansen?! Det vad det du inte skulle.” Han tog tag i min ärm, drog mig upp på fötterna, men jag kunde fortfarande inte stå på min väster fot så jag stod på mina vingliga höger skridsko..
”Varför står du på din bara på höger ben?” skrek han och jag såg Leon börja ställa sig upp på väg hitåt men jag gav honom en blick som sa att han inte borde oroa sig, och han satte sig ner igen.

”Jag tror jag har stukat min vänster vrist..” min röst skärde sig och jag kollade ner i isen. ”STUKAT!? Du kan inte ha stukat den, du har ett viktigt uppträdande snart! Du åker iallfall, fattar du?!” Jag svarade inte utan fortsatte kolla ner i isen med tårar i mina mjuka bruna ögon. Tom drog upp min haka så att mina ögon mötte hans och utan att jag visste ordet av eller kunde säga emot så känner jag en kall hand hårt slå till mot min kind, jag kände hur paniken, rädslan och smärtan dunka i mitt bröst, han tog ett hårt tag om min haka igen och jag mötts av hans ilskna hjärtlösa ögon.

Sådär ja, där har ni första delen av Should i trust you. Jag tog ingen "huvudperson" i den här novellen, kom inte riktigt på någon som passade in i den här och så, det blev lite konstigt med bilderna nu men det blir bättre!

Nu vill jag veta vad ni tycker! Skriv bara något litet om du inte orkar, det tar 1-2 minuter, nästa kommer ut när jag har fått minst 10 kommentarer, glöm inte att sprida bloggen också nu när jag har börjat!

btw, vad tycker ni om den nya designen? Ser du den inte? tryck F5 ;)

Kram Lovisa