Själv var jag bara som ett frågetecken, jag fattade inte alls vad hon snackade om..
"OMB OMFB OMB OMFB!" sprang hon runt i hela rummet och skrek, eftersom jag inte ens visste vad det betydde så kollade jag bara frågade på mig, men hon var för upptagen med att skrika och hoppa runt.
"Vafan är det?! Sitt ner och håll käft, det är inte dirket jordens undergång!" orden spottades ut ur min mun och jag såg att hon blev upprörd.
"Är du seriös?! VET DU VEM SOM SITTER DÄRUTE?! Jag är ganska säker på att du inte vet, DET ÄR JUSTIN FUCKING BIEBER." hon gick fram till mig så att hennes ansikte bara var några centimeter från mitt och hon spottade mig rakt i ögat.
"Okej..? säkert.. ska du inte gå ut och hälsa isåfall?" Jag vände mig kaxigt om mot min spegel igen, lutade mig längre fram och drog på lite mer maskara.



"Uhm, inte direkt, jag.. jag.. jag väntar till senare." Var det ända hon sa och gick sedan ut från rummet, men kom bara några sekunde efter in igen. "Herregud.. han är så snygg! jag gör allt för att få honom just nu." Skrek hon när dörren slagits igen efter henne.
"Du kan inte låtsas vara någon annan för att få en kille på fall.." mumlade jag för mig själv, men det verkade som om för första gången hade Natalie lyssnat på någon annan än sig själv, bara att det var lite fel tillfälle nu..
"Ursäkta? jag hörde inte, kan du upprepa?" ett flin bredde ut sig på hennes läppar och jag skulle precis öppna munnen när jag hör ljudet tjuta. Det ljudet som räddade mig, period's signalen.. Nu var det min chans, min chans att glänsa.

Jag fixade snabbt till min bulle som satt sten hårt fast med massa hårspray där bak, borstade bort lite kak smulor från dräkten/klänningen.
"Och nu vill jag gärna ha allas uppmärksamhet tack." sa han som satt bakom micken, jag visste inte att han skulle intodecera mig, det hade dom inte gjort med Natalie.. "För er som sitter kvar i era stolar eller kanske vill se något extremt vackert ska lyssna nu, i förra perioden så uppträdde Natalie Bunch med låten Just a Dream med Nelly. Men i den här pausen så har vi nöjet att njuta av en stjärn konståkare, Audrina Smith - som förövrigt är Leon Smith som spelar idag's syster - är bara nyfyllda 18 år och är en av stadens underverk, och idag ska hon åka till Chris Medinas What are words. Varsågod!"

Jag åkte långsamt ut till mitten av isen, så långt jag kunde se så apploderade nästan alla redan innan jag börjat, det är det här jag älskar med konståking.. att få göra sånt här. Jag såg att det var ett par stycken som började viska, men just nu så spelade det inte så stor roll.. Introt av what are words började spelas och jag började röra mig enligt min egen koregrafi till musiken.



Sen kom vi åter igen till det där hoppet, som det hade hänt så mycket på, jag var först osäker på om jag skulle ha kvar det eller inte men jag ville chansa, så jag tog med det.. och hoppet gick helt fantastiskt, jag var som en helt annan person, jag kunde knappt förstå själv.. det är en så skön känsla i kroppen. Efter hoppet gick jag direkt in i en piruett, jag kände hur min klänning fladdrade men jag visste själv att det bara var vackert.



Musiken kom mot sitt slut, det var flera som kastade in blommor, även fast det var förbjudet, jag fick stående ovationer. Jag kunde inte tro mina ögon, var det bara en dröm? Stod alla upp och apploderade för mig?! Det låter så orimligt.. Jag kollade mot min mammas håll, hennes ögon var fyllda med tårar, som jag antog var glädje tårar och kollade sedan ner på mobilen.. pappa. Han missade det. Det självförtroendet jag byggt upp på en så kort tid slogs nu ner som en kägla på en bowlling bana..
Jag bugade flera gånger, samlade in alla blommor och åkte sedan ut från isen så att is maskinen kunde rengöra isen ordentligt.

-

"Wow, det var fantastiskt!" skrek någon vid dörren, jag vände mig snabbt om och ser Ryan, Chaz och Leon. Jag ställde mig upp och dom sprang fram och kramade mig i en grupp kram. Jag visste att dom orden kom ifrån hjärtat, jag kunde höra det på deras röster.. Jag visste också att dom egentligen viljat säga det till mig direkt efter mitt framträdande, men eftersom dom alla skulle spela så behövde dom vara fokuserade, nu var det slut på matchen, jag hade hunnit byta om och dom hade. Plus att när vi kom hem så skulle det vara fest, det var en sak som var säkert. Mitt framträdande hade gjort sucsé, Leon's lag hade vunnit hela ligan och Leon hade blivit utvald till matchens spelare.. Dom alla hade ett par enkla jeans och en v-ringad t-shirt medans jag hade jeans och en vit långärmad, som dessutom var urringad i ryggen.



Natalie hade redan gått, vilket var jätte skönt. Dom gick in i omklädnings rummet, vi satt och pratade och hade bara allmänt kul tillsammans tills någon knackade på dörren, vi öppnade inte men in kom precis den killen som jag kollat på med luvan och solglasögonen, bara att han nu tagit av sig de båda.. Hans hår var ljus nougat brunt och hans ögon var hassel bruna, jag kunde inte sluta kolla in i ögonen, det var som om för varje minut man kollade in i dom så hittade man bara fler saker att upptäcka, jag kände igen honom från någonstans. Men jag kunde inte placera honom, kände jag honom? Nej, då skulle jag känt igen honom mycket bättre. Hade vi träffats förut? Jag vet inte, jag vet inte hur han pratar eller något, utan jag känner mest bara igen utseéndet.
Ryan och Chaz verkade iallafall känna honom, för så fort han kom in så gjorde dom alla tre någon sorts hand skakning.
"Aye bro, vad tyckte du om matchen?" skrek Ryan till den okände killen som mötte mig blick för att senare titta tillbaka mot Ryan.
"Den var helt grym, jag önskar jag också kunde varit med.." vänta, va? spelade han hockey med dom? Då borde Leon.. jag kollade hastigt på Leon som fattade precis vad jag menade och bara drog upp axlarna i en jag-vet-inte gest. Jag kollade irriterat på Ryan och Chaz som fattade vad jag var irriterad på, inte att jag inte visste vem han var, utan för att jag inte ens visste vad han hette..
"Oj, juste. Det här är Leon, han är ett år yngre men är lika tuff som ett år äldre, det var han som blev matchens spelare" sa Chaz, killen gjorde en typisk sup-nod till Leon som gjorde samma tillbaks.
"Och det här är Audrina, Leon's syster och hon som åkte konståking mellan andra och trejde perioden." sa Ryan, kollade på den fortfarande okände killen närvöst för en reaktion, när han hörde det sista om konståkingen så höjdes hans ögonbryn och dom hasselbruna ögonen blev vänliga.
"Trevligt att träffas Audrina, jag har hört väldigt mycket om dig. Jag är Justin, du var helt fantastisk där ute.."

Sådär, hoppas ni blev nöjda. Jag ska direkt börja på nästa eftersom jag kan lika väl passa på att skriva när jag har skriv lust? ;) Vad tyckte ni nu då? Några förslag hur det kan fortsätta?