You are the key to my heart - Chapter 6
- okej, vart är dom?
det var bäverns röst, ussch.. okej, jag måset stå ut, för Lauren och Jaceys skull.
När han var på väg in i rummet så stod Lauren och Jacey bara som förstenade och jag bara kollade med hat i ögonen på Justin, kanske jag var för hård mot honom, kanske inte..
När han kom in i rummet så var det han som blev förstenad i dörröppningen, han bara stod och stirrade på mig och det kändes lite obekvämt men jag fattade varför, han kom ihåg mig...
(sorry för så jävla dålig fantasi, men kom inte på någon bättre bild, hoppas det är luungt?)
Jag kollade ner i golvet , fett pinsamt det här var.
Lauren och Jacey såg ut som om dem skulle explodera.
- Heyy. sa Justin till oss.
- h-h-h-e-ej! stammade Jacey fram , great dem kunde inte prata ens en gång.
- Hej? sa jag som när vi pratade i telefon och kollade fortfarande ner i marken.
Justin's Perspektiv
Herregud , vad gjorde hon här?
Bodde inte hon i Svergie? Hon var mycket sötare i verklighete än på bild.
Men hon var fortfarande dryg ellr ska jag säga bitchig?
- Har jag verkligen en svampfrisyr? frågade jag henne.
- Mm , sorry men det är sant.. sa jag.
- Neej , hon är bara korkad du är jätte sööt! utbrast båda hennes kompisar och hon började as garva.
jag tittade på den kaxiga och såg att hon himlade med ögonen.
- tack, ni ser inte så dumma ut ni heller. sa jag och kollade på den kaxiga.
jag såg att en av tjejerna viskade till den kaxiga, men jag hörde inte vad hon sa..
dom två tjejerna som verkade vara Bilibers blev lite hysteriska och dom hållde för munnen för att inte skrika.
- vad heter ni då? sa jag snabbt, dom skulle snart gå och jag ville veta så mycket jag kunde få veta om dom på den här lilla stunden, fast egentligen bara om den kaxiga.. Dom två hysteriska tjejerna hållde fortfarande händerna för munnarna och kunde inte svara.
- Det här är Jacey och Lauren. sa den kaxiga och pekade på tjejerna som hållde för munnen och dom kollade på mig, jag kollade tillbaka och min blick övergick sedan till den sista tjejen.. hon var så perfekt, så snygg.. allt stämmde med henne, hennes hår, hennes anstikts form, kroppen, dom underbara bruna ögonen, klädstilen.. allt! men jag måste få lära känna henne så hon fattar att jag inte är dryg och så som alla andra stjärnor och kändisar.
- och du då? sa jag och kollade på tjejen med dom underbara ögonen och log lite snällt.
- varför bryr du dig om vad jag heter? sa hon bara kaxigt.
- jag kanske vill veta? sa jag och log.
- men du behöver inte veta, gå nu tillbaka till din tjej, Selena Gomez eller vad fan hon nu hette. sa hon och jag blev lite sårad, jag och Selena var jätte bra kompisar och det skulle aldrig bli något mellan oss, okej.. jag kan medje att det har varit något, men inte längre.. nu har hon blivit lite bitchig.
- jag är inte tillsammans med Selena för det första, och för det andra jag skulle veta vad du heter.. är det en så stor sak? sa jag och kollade in i hennes ögon.
- aah.. jag gillar inte dig. sa hon bara och kollade på sina kompisar som verkade vara normala igen.
- hon heter Stella, som hon sa i telefonen! skrek den som verkade heta Lauren rakt ut och hon som hette Stella bitch blickade henne.
- stella, vad fint namn.. sa jag.
- hö, jag behöver inte veta din åsikt, jag måste på toa var ligger det? sa Stella såg frågande ut på mig.
- gå rakt in i koridoren sedan till höger och sedan till väster så är du framme sedan. sa jag och binkade mot henne. hon gav mig en lite skrämmande blick och gick sedan, och där stod bara vi tre kvar.
- så du verkar gilla lite min bästa kompis? sa den som hette Jacey och tog handen över munnen igen för att inte skrika.
- eh? jag vet inte om man kan säga så men ja.. hon ser riktigt bra ut. sa jag drömmande.
- okej.. jag tror inte du kommer få så mycket ur henne men vi kan nästan allt om henne så och det finns något du vill veta kan du bara fråga nu, innan hon kommer tillbaka. sa Lauren snabbt eftersom Jacey inte kunde svara, hon var för upptagen med att inte skrika.
- okej, nej jag fattar det.. hon verkar inte vilja svara på mina frågor iallafall, och tack. sa jag och funderade lite vad jag skulle vilja veta om henne.
- det är lungt. svarade hon tillbaka och började skrika till lite igen.
- hmm.. vart bor ni? frågade jag.
- vi bor i Sverige, du vet det där lilla landet i Europa som du aldrig kommer ha konsert i? svarade Lauren och blinkade lite i ögonen, kanske hon grät?
- ja men det vet jag, men var i Sverige? sa jag.
- i stockholm city. sa Lauren högt.
- jaha, hur gammla är ni? frågade jag
- hmm.. jag är 15, Stella är 15 och Jacey är 16. sa Lauren och hoppade upp och ner, hon viskade till Jacey något i still med "OMFB! jag kan inte fatta att vi står och pratar med JB!"
- jaha, men när fyller du år då Jacey? frågae jag Jacey som äntligen kunde andas.
- j-j-j-j-j-ja-a-a-a-ag fyller 5 november. stammade Jacey.
- men du fyllde du år för inte så länge sedan? sa jag.
- n-n-n-n-n-e-e-e-e-e-e-e-e-e-e-e-e-e-j. stammade Jacey igen.
- ojdå, Grattis i efter skott! sa jag och log mot henne.
- whaaaaat? ta-a-a-a-a-a-a-a-ck! kan inte fatta att justin drew bieber sa grattis till mig! sa hon, fast det sista viskade hon, säkert för att jag inte skulle höra.
- varsegod, men det innerbär att ni går i 8:an men Jacey i 9:an? sa jag och kollade på Lauren.
- nejdå, Jacey gick om 3:an så hon har gått om ett år. sa Lauren och kollade på Jacey som såg ut som om hon skulle dö vilken sekund som helst.
- aha, okej.. sa jag och jag vände mig om, när jag vände mig tillbaka till tjejerna så stod helst plötsligt Stella där och jag hoppade till.
- hur kom du dit?! frågade jag chockad.
- gick? sa hon ironiskt. jag ignorerade henne och kollde på klockan, shiiit!
- faan, jag måste gå nu. sa jag och skrev en autograf på Lauren och Jaceys papper och tog ett kort med dom.
när dom var på väg och gå så drog jag tillbaka Lauren lite, men jag kunde lite väl ha gjort det med Jacey men Lauren var den ända av dom två som kunde prata normalt.
- eyy, Lauren... vart sitter ni? frågade jag tyst så ingen kunde höra.
- haha, femte raden. sa Lauren och bilkade mot mig, jag kramde henne och vände mig om. jag hörde att hon gick efter Stella och Jacey, Jacey och Lauren skrek jätte högt och Stella skrattade. vad fint garv hon hade! hela hon har fin... men hur ska jag säga det till henne, hon hatar mig?
vad tror ni han kommer göra? :o
det här chapteret har både jag (lovisa) och Jenni gjort..
sorry att det blev lite kort men var tvungen att dra ut på det hela lite va?! ;)
snart ska jag iväg och måste äta lite innan.. jag skriver mer när jag kommer hem ca 20.00 :)
xx Lovisa
det var bäverns röst, ussch.. okej, jag måset stå ut, för Lauren och Jaceys skull.
När han var på väg in i rummet så stod Lauren och Jacey bara som förstenade och jag bara kollade med hat i ögonen på Justin, kanske jag var för hård mot honom, kanske inte..
När han kom in i rummet så var det han som blev förstenad i dörröppningen, han bara stod och stirrade på mig och det kändes lite obekvämt men jag fattade varför, han kom ihåg mig...
(sorry för så jävla dålig fantasi, men kom inte på någon bättre bild, hoppas det är luungt?)
Jag kollade ner i golvet , fett pinsamt det här var.
Lauren och Jacey såg ut som om dem skulle explodera.
- Heyy. sa Justin till oss.
- h-h-h-e-ej! stammade Jacey fram , great dem kunde inte prata ens en gång.
- Hej? sa jag som när vi pratade i telefon och kollade fortfarande ner i marken.
Justin's Perspektiv
Herregud , vad gjorde hon här?
Bodde inte hon i Svergie? Hon var mycket sötare i verklighete än på bild.
Men hon var fortfarande dryg ellr ska jag säga bitchig?
- Har jag verkligen en svampfrisyr? frågade jag henne.
- Mm , sorry men det är sant.. sa jag.
- Neej , hon är bara korkad du är jätte sööt! utbrast båda hennes kompisar och hon började as garva.
jag tittade på den kaxiga och såg att hon himlade med ögonen.
- tack, ni ser inte så dumma ut ni heller. sa jag och kollade på den kaxiga.
jag såg att en av tjejerna viskade till den kaxiga, men jag hörde inte vad hon sa..
dom två tjejerna som verkade vara Bilibers blev lite hysteriska och dom hållde för munnen för att inte skrika.
- vad heter ni då? sa jag snabbt, dom skulle snart gå och jag ville veta så mycket jag kunde få veta om dom på den här lilla stunden, fast egentligen bara om den kaxiga.. Dom två hysteriska tjejerna hållde fortfarande händerna för munnarna och kunde inte svara.
- Det här är Jacey och Lauren. sa den kaxiga och pekade på tjejerna som hållde för munnen och dom kollade på mig, jag kollade tillbaka och min blick övergick sedan till den sista tjejen.. hon var så perfekt, så snygg.. allt stämmde med henne, hennes hår, hennes anstikts form, kroppen, dom underbara bruna ögonen, klädstilen.. allt! men jag måste få lära känna henne så hon fattar att jag inte är dryg och så som alla andra stjärnor och kändisar.
- och du då? sa jag och kollade på tjejen med dom underbara ögonen och log lite snällt.
- varför bryr du dig om vad jag heter? sa hon bara kaxigt.
- jag kanske vill veta? sa jag och log.
- men du behöver inte veta, gå nu tillbaka till din tjej, Selena Gomez eller vad fan hon nu hette. sa hon och jag blev lite sårad, jag och Selena var jätte bra kompisar och det skulle aldrig bli något mellan oss, okej.. jag kan medje att det har varit något, men inte längre.. nu har hon blivit lite bitchig.
- jag är inte tillsammans med Selena för det första, och för det andra jag skulle veta vad du heter.. är det en så stor sak? sa jag och kollade in i hennes ögon.
- aah.. jag gillar inte dig. sa hon bara och kollade på sina kompisar som verkade vara normala igen.
- hon heter Stella, som hon sa i telefonen! skrek den som verkade heta Lauren rakt ut och hon som hette Stella bitch blickade henne.
- stella, vad fint namn.. sa jag.
- hö, jag behöver inte veta din åsikt, jag måste på toa var ligger det? sa Stella såg frågande ut på mig.
- gå rakt in i koridoren sedan till höger och sedan till väster så är du framme sedan. sa jag och binkade mot henne. hon gav mig en lite skrämmande blick och gick sedan, och där stod bara vi tre kvar.
- så du verkar gilla lite min bästa kompis? sa den som hette Jacey och tog handen över munnen igen för att inte skrika.
- eh? jag vet inte om man kan säga så men ja.. hon ser riktigt bra ut. sa jag drömmande.
- okej.. jag tror inte du kommer få så mycket ur henne men vi kan nästan allt om henne så och det finns något du vill veta kan du bara fråga nu, innan hon kommer tillbaka. sa Lauren snabbt eftersom Jacey inte kunde svara, hon var för upptagen med att inte skrika.
- okej, nej jag fattar det.. hon verkar inte vilja svara på mina frågor iallafall, och tack. sa jag och funderade lite vad jag skulle vilja veta om henne.
- det är lungt. svarade hon tillbaka och började skrika till lite igen.
- hmm.. vart bor ni? frågade jag.
- vi bor i Sverige, du vet det där lilla landet i Europa som du aldrig kommer ha konsert i? svarade Lauren och blinkade lite i ögonen, kanske hon grät?
- ja men det vet jag, men var i Sverige? sa jag.
- i stockholm city. sa Lauren högt.
- jaha, hur gammla är ni? frågade jag
- hmm.. jag är 15, Stella är 15 och Jacey är 16. sa Lauren och hoppade upp och ner, hon viskade till Jacey något i still med "OMFB! jag kan inte fatta att vi står och pratar med JB!"
- jaha, men när fyller du år då Jacey? frågae jag Jacey som äntligen kunde andas.
- j-j-j-j-j-ja-a-a-a-ag fyller 5 november. stammade Jacey.
- men du fyllde du år för inte så länge sedan? sa jag.
- n-n-n-n-n-e-e-e-e-e-e-e-e-e-e-e-e-e-j. stammade Jacey igen.
- ojdå, Grattis i efter skott! sa jag och log mot henne.
- whaaaaat? ta-a-a-a-a-a-a-a-ck! kan inte fatta att justin drew bieber sa grattis till mig! sa hon, fast det sista viskade hon, säkert för att jag inte skulle höra.
- varsegod, men det innerbär att ni går i 8:an men Jacey i 9:an? sa jag och kollade på Lauren.
- nejdå, Jacey gick om 3:an så hon har gått om ett år. sa Lauren och kollade på Jacey som såg ut som om hon skulle dö vilken sekund som helst.
- aha, okej.. sa jag och jag vände mig om, när jag vände mig tillbaka till tjejerna så stod helst plötsligt Stella där och jag hoppade till.
- hur kom du dit?! frågade jag chockad.
- gick? sa hon ironiskt. jag ignorerade henne och kollde på klockan, shiiit!
- faan, jag måste gå nu. sa jag och skrev en autograf på Lauren och Jaceys papper och tog ett kort med dom.
när dom var på väg och gå så drog jag tillbaka Lauren lite, men jag kunde lite väl ha gjort det med Jacey men Lauren var den ända av dom två som kunde prata normalt.
- eyy, Lauren... vart sitter ni? frågade jag tyst så ingen kunde höra.
- haha, femte raden. sa Lauren och bilkade mot mig, jag kramde henne och vände mig om. jag hörde att hon gick efter Stella och Jacey, Jacey och Lauren skrek jätte högt och Stella skrattade. vad fint garv hon hade! hela hon har fin... men hur ska jag säga det till henne, hon hatar mig?
vad tror ni han kommer göra? :o
det här chapteret har både jag (lovisa) och Jenni gjort..
sorry att det blev lite kort men var tvungen att dra ut på det hela lite va?! ;)
snart ska jag iväg och måste äta lite innan.. jag skriver mer när jag kommer hem ca 20.00 :)
xx Lovisa
Kommentarer
Trackback
