allt snurrade , tankarna flög fram och tillbaka.

att ett sånt litet sms kune betyda så mycket?

Skulle jag svara?

Vad skulle jag svara?

Herregud detta har alrig varit så svårt.

- Vag tänker du på gumman? frågae Jacey mig.

- Inget. mumlade jag tyst men slet inte blicken från mobilen.

- Okej. svarade hon och suckade lite.

Efter ett tag kom familjen Cook och allt började , Lauren och Jacey's små syskon sprang runt och busade

medans Lauren's bror Calle var med oss.

När jag såg deras söta syskon , det var då jag önskade som mest att jag hade ett syskon , jag brydde mig inte

om om det var en kille eller tjej , jag ville bara ha ett syskon.

- Calle kan du inte bara låta oss vara ifred? sa Lauren irriterat och suckade frustrerat.

Nu satt vi i Jacey's stora rum och pratade , men inte som vi brukade , eftersom Calle var här.

- Lauren det är jul , slappna av. sa jag och hon lipade åt mig medans Calle flinade.

Det kändes skummt att se honom , för sist jag sätt honom var för typ två eller ett år sen , på en fest

som jag , Jacey och Lauren hade fått gå på

bara för att annars skulle Lauren berätta för hennes föreldrar att han hade haft

fest när dem och Lauren's små syskon varit borta på någon middag eller aah , jag kommer inte riktigt ihåg.
Jag vaknade ur mina dagdrömmar av att någon slog mig på armen, jag ryckte till och höjde mina händer i självförsvar. Efter några minuter märkte jag att ingen var där och jag gick ut ur Jacey's rum. Jag gick till badrummet, men där fanns ingen? konstigt.. jag gick in i alla andra rum på övervåningen men där var ingen. När jag vänder mig mot trappan mot nedervåningen ser jag Calle stå i en dörr mot.. hans dörr?! han slickade sig om läpparna och jag fick en déjà vu, jag såg allt klart och tydligt framför mig. jag skakade snabbt av mig dom avskyvärda tankarna och sprang ner mot nedervåningen. jag sprang så fort att mina ben inte hängde med och jag bara kände hur jag slänt med min ena fot.

---

okej, det här var det kortaste hittills.. men vi måste dra ut på det, jag (lovisa) är sjuk och har inte orkat. Jennii har skrivit 2/3 om inte mer av den här och jag slutet :D 9 kommentarer för nästa, ni har börjat kommentera mer. blir jätte glad av era kommentarer, dom gör min dag ska ni veta :) Kram Lovisa