Jag svarade aldrig utan reste mig upp och ursinnigt gick jag ut till pappa.

- Gumman varför gråter du? frågade han oroligt.

Jag lyfte handen och kände under ögat och där fanns det faktiskt tårar , jag hade inte märkt att dem börjat rinna så det var konstigt.

- VARFÖR HAR DU INTE BERÄTTAT NÅGOT!? skrek jag och man såg att han fick en chock.

- Jag tänkte berätta- sa han men jag avbröt honom.

- VISST , NÄR HADE DU TÄNKT BERÄTTA!? skrek jag än en gång.

- Jag fick aldrig tillfälle. svarade han.

Jag märkte att han förstod så jag sa inte mer.

Tårarna rann mer än förut och pappa rese sig stolen han satt på och gick fram och tänkte krama om mig.

- RÖR MIG INTE! skrek jag och han ryggade bak.
- gumman, du måste försöka fårstå..
- KALLA MIG INTE GUMMAN! HUR KAN DU?! DU HAR LJUGIT FÖR MIG HELA JÄVLA TIDEN!
- du måste förstå att det är för ditt eget bästa. sa han och satte sig på huk framför mig.
- VADÅ MITT EGTER BÄSTA?! ATT DU LJUGIT FÖR MIG?!
- vadå ljugit? sa han oföstående
- SE INTE SÅ JÄVLA OFÖRSTÅENDE UT! DU VET ATT HON ALLTID FUNNITS DÄR!
- men lilla gumman, vart?
- KALLA MIG INTE GUMMAN SA JAG! HÖR DU ILLA? HON HAR ALLTID HAFT ETT FACEBOOK KONTO OCH DET VISSTE DU OM!! JAG HAR FRÅGAT DIG HUR MÅNGA GÅNGER SOM HELST OM DU HAR NÅGON SOM HELST JÄVLA ANING OM VAD HON GÖR, HETER ELLER FINNS! MEN NEJ, ALLT JAG FÅTT SOM SVAR ÄR "NEJ TYVÄR"! skrek jag med tårarna som rinner från mina rosiga kinder.
- okej, jag har vetat. men jag har gjort det för ditt bästa.. sa han och kollade ner i golvet.
- VILKET JÄVLA BÄSTA?! skrek jag en gång till och ställde mig upp framför honom.
- att du skulle kunna få ett normalt liv.
- MEN JAG HAR INGET NORMALT LIV! DET HAR JAG ALDRIG HAFT! SEN MAMMA STACK HAR JAG UNDRAT VART HON GJORT HELA DAGARNA OCH DET VET DU! MEN DET SKITER DU I OCH LJUGER ISTÄLLET FÖR MIG?!
- Stella, du vet inget vad som hände mellan mamma och mig, du var för ung för att du ska komma ihåg.. men poängen är att du inte vet vad som hände mellan oss och det är också därför jag inte har berättat.
- BERÄTTA DÅ?!
- jag kan inte..
- PRECIS! DU KAN INTE! HUR VET JAG ATT DU BARA HAR LJUGIT FÖR MIG I ALLA DESSA ÅR?! jag skulle vilja fortsätta meningen med "hur vet jag att dina ord inte bara är en lögn, att 'jag älskar dig' inte betyder något?!" men jag kan inte, inte det. det skulle han bli för ledsen av. och det klarar jag inte av.
- du måste lita på mig.
- HUR SKA JAG KUNNA LITA PÅ DIG EFTER DET HÄR?! NÄR JAG VET ATT DU EN GÅNG HAR LJUGIT FÖR MIG?!
- det vet du inte, du måste bara göra det.
- DU FATTAR INGET VA?! JAG KAN INTE LITA PÅ DIG MER! DU ÄR HELT JÄVLA DUM I HUVUDET!
- Stella McLeé i det här huset svär man inte. sa han och ställde sig upp från sin ställning.
- JAG SVÄR SÅ JÄVLA MYCKET JAG VILL! dirket när orden kom ut från min mun  så ångrade jag dom, det gick lite för långt. men det orkar jag inte bry mig om.
- STELLA MCLEÈ! DET HÄR ÄR MITT HUS OCH MINA REGLER, ACCEPTERA DET! jag har aldrig sett pappa så här arg, han var helt rasande.. jag orkar inte mer, jag vill försvinna. bort, bort från allt. jag orkade inte svara, så jag gick bara. tog min jacka och tog på mig mina vita converse, jag hörde pappa's röst skrika mitt namn efter mig. men jag brydde mig inte. jag små sprang till trapporna och nerför dom, varenda trappsteg känndes som en evighet. så jag ökade farten... jag sprang bokstavligttalat ner för trapporna och såg inte den ruttna bananen i trappsteget före. jag tog tag i räcket men det hjälpte inte, jag skulle ramla. och den här gången på sten trappor i en trappuppgång, utan Lauren här. jag kände en smäll och allt blev svart...

---

mer draaaama :) snart kommer justin ska ni se ;) förlåt att jag inte skrivit idag men det har varit sol och jag ville vara ute idag och ta vara på solen ;) 11 kommentarer för nästa, är nästan klar. kram Lovisa