You are the key to my heart - Chapter 59
- Vadå väckte?! jag fick ju fan panik! sa jag och flinade lite jag med.
Jag älskade verkligen mamma, hon förstod mig, vi hade precis samma humor men iblande kan hon ju vara lite störande som allas föreldrar. plötsligt kom jag på...
- FAN! VART ÄR RYAN OCH CHAZ!?! skrek jag och mamma hoppade till.
( 1. Twitter 2. Kenny 3. iPhone )
- Dom sover tror jag, när jag kollade in i gästrummet i morse sov dom iallafall. sa hon och log.
- jaha, fan vad rädd jag blev. sa jag och pustade ut lite. - men ska jag inte smsa Ryan och säga att vi åkte på en intervju ifall dom vaknar?
- ja, det är nog en bra idé.
Jag tog upp min iPhone och tryckte upp ett nytt meddelande.
"Yo, Ryan. Jag och Mamma stack iväg på en intervju och det är därför vi är ensamma om vi vaknar, huset är ert. Ät vad ni vill och gör vad ni vill. Men elda inte ner det bara. xD /JB"
Mina fingrar åkte snabbt över tangenterna och när meddelandet var klart skickade jag det.
Mamma startade motorn och strax efter det var vi ute på motorvägen, det vibbrarade till i min mobil och jag fick ett rus genom min kropp, tänk om det var Stella? Jag var nästan säker på att det inte var hon men jag kunde ändå inte sluta hoppas, jag tog snabbt upp mobilen ur fickan och låste snabbt upp den ivrigt för att se vem det var som smsat. När jag låste upp den stod det med stora bokstäver "Nytt meddelade från 'RYYYAN THE MAAN'"
Haha, Ryan hade bytt namn på nästan alla kontakter i min mobil, jag har ändrat tillbaks dom flesta men Ryan's tänker jag inte byta, i like it!
Jag öppnade meddelandet, där i stod det att don hade vaknat och att dom märkt att vi var borta osv.
Plötsligt stängde mamma av motorn och jag tittade upp från mobilen, vi var visst redan framme vid intervjuven.. oj, vad det gick fort då? Senast jag kollade på vägen var när vi precis kommit ut på motorvägen..
- Är vi framme?! sa jag chockat.
- ja, vart har du varit dom senaste 5 minuterna? frågade hon också lite chockat att jag inte förstod att vi var framme.
- inne i mobilen faktist.
- jaha, jaja. nej, fansen har hittat hit, vi måste ringa Kenny. sa hon och suckade lite.
- men åh, när skulle intervjuven börja?
- 10.00, och klockan är nu 09.15 och kenny kommer om cirka 15 minuter.
- Men åh, vad ska vi göra i 15 minuter?!
- hitta på något, twittra! det var väldigt längesedan du gjorde det eller?
- jaha, okej.
Jag loggade in på twitter och skrev "sitting in the car and waiting for Kenny, need him to take me to the interviews LOL"
jag följde några fans och reetweetade några också, loggade sedan ut och loggade istället in på min facebook, på facebook var det svårare att hitta mig. Mycket. Alla hade fake konton överallt, men det är också skönt för mig. Att jag inte behöver radera mitt konto för att et är för många haters och så vidare som anmäler mig och så. Efter några minuter hör jag att någon knackar vilt på min passagerar dörr, jag kollar ut och ser Kenny. Helt hysterisk och jag öppnade dörren och han slängde sig in, utan att tänka sig. Han landade rakt på mig och han är inte direkt liten den killen..
- Kenny.. jag.. kan.. inte.. andas. pustade jag och han klev gensat ut ur bilen.
- Sorry man, men dina fans är helt hysteriska.
- jag vet, men dom blir mer om du klämmer mig till döds. försökte jag skoja till det.
- ha-ha.. men nu måste vi dra in på genrep och så. sa hon och vi började gå mot ingången
- föresten, var och hur ska jag intervjuvas? frågade jag.
- Hos Ellen..
kort och dåligt slut! men jag ska göra en till som jag lovat. :) har inte haft tid/lust idag och skriva. men nästa kommer inom en koort tid, typ 30 minuter eller något? ;P 4 kommeterer iallafall?. kram Lovisa
Jag älskade verkligen mamma, hon förstod mig, vi hade precis samma humor men iblande kan hon ju vara lite störande som allas föreldrar. plötsligt kom jag på...
- FAN! VART ÄR RYAN OCH CHAZ!?! skrek jag och mamma hoppade till.
( 1. Twitter 2. Kenny 3. iPhone )
- Dom sover tror jag, när jag kollade in i gästrummet i morse sov dom iallafall. sa hon och log.
- jaha, fan vad rädd jag blev. sa jag och pustade ut lite. - men ska jag inte smsa Ryan och säga att vi åkte på en intervju ifall dom vaknar?
- ja, det är nog en bra idé.
Jag tog upp min iPhone och tryckte upp ett nytt meddelande.
"Yo, Ryan. Jag och Mamma stack iväg på en intervju och det är därför vi är ensamma om vi vaknar, huset är ert. Ät vad ni vill och gör vad ni vill. Men elda inte ner det bara. xD /JB"
Mina fingrar åkte snabbt över tangenterna och när meddelandet var klart skickade jag det.
Mamma startade motorn och strax efter det var vi ute på motorvägen, det vibbrarade till i min mobil och jag fick ett rus genom min kropp, tänk om det var Stella? Jag var nästan säker på att det inte var hon men jag kunde ändå inte sluta hoppas, jag tog snabbt upp mobilen ur fickan och låste snabbt upp den ivrigt för att se vem det var som smsat. När jag låste upp den stod det med stora bokstäver "Nytt meddelade från 'RYYYAN THE MAAN'"
Haha, Ryan hade bytt namn på nästan alla kontakter i min mobil, jag har ändrat tillbaks dom flesta men Ryan's tänker jag inte byta, i like it!
Jag öppnade meddelandet, där i stod det att don hade vaknat och att dom märkt att vi var borta osv.
Plötsligt stängde mamma av motorn och jag tittade upp från mobilen, vi var visst redan framme vid intervjuven.. oj, vad det gick fort då? Senast jag kollade på vägen var när vi precis kommit ut på motorvägen..
- Är vi framme?! sa jag chockat.
- ja, vart har du varit dom senaste 5 minuterna? frågade hon också lite chockat att jag inte förstod att vi var framme.
- inne i mobilen faktist.
- jaha, jaja. nej, fansen har hittat hit, vi måste ringa Kenny. sa hon och suckade lite.
- men åh, när skulle intervjuven börja?
- 10.00, och klockan är nu 09.15 och kenny kommer om cirka 15 minuter.
- Men åh, vad ska vi göra i 15 minuter?!
- hitta på något, twittra! det var väldigt längesedan du gjorde det eller?
- jaha, okej.
Jag loggade in på twitter och skrev "sitting in the car and waiting for Kenny, need him to take me to the interviews LOL"
jag följde några fans och reetweetade några också, loggade sedan ut och loggade istället in på min facebook, på facebook var det svårare att hitta mig. Mycket. Alla hade fake konton överallt, men det är också skönt för mig. Att jag inte behöver radera mitt konto för att et är för många haters och så vidare som anmäler mig och så. Efter några minuter hör jag att någon knackar vilt på min passagerar dörr, jag kollar ut och ser Kenny. Helt hysterisk och jag öppnade dörren och han slängde sig in, utan att tänka sig. Han landade rakt på mig och han är inte direkt liten den killen..
- Kenny.. jag.. kan.. inte.. andas. pustade jag och han klev gensat ut ur bilen.
- Sorry man, men dina fans är helt hysteriska.
- jag vet, men dom blir mer om du klämmer mig till döds. försökte jag skoja till det.
- ha-ha.. men nu måste vi dra in på genrep och så. sa hon och vi började gå mot ingången
- föresten, var och hur ska jag intervjuvas? frågade jag.
- Hos Ellen..
kort och dåligt slut! men jag ska göra en till som jag lovat. :) har inte haft tid/lust idag och skriva. men nästa kommer inom en koort tid, typ 30 minuter eller något? ;P 4 kommeterer iallafall?. kram Lovisa
Kommentarer
Trackback
