Orden ekade i mitt huvud, 2 vägar.. vad ska jag göra? jag klarar det inte själv, jag måste prata med Ryan och Chaz, dom är en av dom ända som fattar och förstår mig nu. Jag svarade inte mamma utan bara kollade ut genom fönster och vilade mitt huvud på nackstödet.

---

( 1. text  2. Slangar  3. Bild och text )

Stella's perspektiv:

Mina ögon slogs sakta upp och jag var förvånadsvis riktigt pigg, vad hade hänt? har jag sovit? Jag kollade mig hysteriskt runt i rummet, det ända jag kom ihåg var att jag kom in i röntgen rummet och att dom röntgat mig. inget mer.. vad hade hänt? Jag såg att Lauren och Jacey var på väg in i rummet men när dom såg mig sprang dom snabbt till min säng och satte sig på huk framför mig.
- Hur mår du gumman?! skrek Lauren hysteriskt och jag såg att hon var nära på att gråta men hon blinkade snabbt bort tåren.
- ÄR DU OKEJ?! skrek Jacey och strök sin hand över mitt hår.
- Ta det lungt, jag mår jätte bra! Sa jag ivrigt och satte mig upp i sängen, men något hindrade mig. Jag kollade på mig arm och såg att jag hade slangar överallt. - Jacey, Lauren, varför har jag massa slangar överallt på min arm?
- När läkarna röntgade dig så såg dom att du hade fått en riktig smäll på din arm och att du hade förlorat massor med blod, dom behövde ge dig sömn piller och allt. sa Lauren med tårar i ögonen.
jag fattade inte, hade jag varit nära på att dö eller något eller varför var dom så ledsna? jag orkade inte bry mig.
- men vadå, var jag nära på och dö eller något? frågade jag förvånat
ingen av dom svarade utan bara tittade ner mot golvet, då fattade jag..
herregud.. den där jävla trappan hade kunnat kosta mig mitt liv!
Precis när Jacey skulle säga något så öppnades dörren och Bill kom in.
- Jaså, du är vaken? Hur mår du? frågade han och kollade på några papper som låg på bordet brevid mig.
- jag mår jätte bra! när får jag åka hem?
- jaha, men jag ska kolla på dina värden så får jag se sen när du åker hem.
Han drog ut några slangar från min arm, det sved såklart till lite men jag ignorerade der bara och han kollade noga på dem så kallade värderna innan han harklade sig och sa.
- ja, det ser faktist riktigt bra ut, vi kan nog skriva ut dig till imorgon. sa han och hela min kropp rös till. Ett lycko rus gick genom min kropp och värmde mitt hjärta. Jag ville inget annat just nu än att komma härifrån, men hem?
Pappa var säkert hemma.. det kommer bli väldigt stelt mellan oss. Det fattar vi nog båda.
- Det är fantastiskt! Tack! sa jag och han lämnade oss ifred.
- Är det säkert att du mår bra? Frågade Jacey lite beskymmrat när Bill hade gått ut.
- Ja, det är lungt, jag är bara glad att jag kommer härifrån.. även om jag måste hem till pappa.. sa jag och satte mig i skräddar ställning i sängen.
- Men du vet att du inte behöver gå hem om du inte vill. sa Lauren
- Tack, men det har gått typ 4 dagar sen det hände, och jag måste någon gång prata med honom om det.
- kanske, ska vi vara med?
- nej det är lungt.
- okej. sa dom båda i kör.
jag blev helt plötsligt väldigt trött.
- Men om jag skrivs ut imorgon, hur kommer jag hem? frågade jag lite sömnigt.
- Vi stannar, Jacey's pappa kommer och skjusar hem oss. Sa Lauren och log.
- Du verkar trött, vill du att vi ska gå? frågade Jacey.
- ni får stanna om ni vill men jag tror jag ska sova nu. sa jag och som satt kvar på samma sätt som förut när mina ögonlock sakta slog igen.

Morgonen efter:

Jag vaknade sakta upp efter en god natts sömn och kom på var det var för dag, idag skulle jag skrivas ut från sjukhuset! äntligen! Jag blev genast väldigt lycklig och jag satte mig upp i sängen. Jag kollade vart Jacey och Lauren var och det visade sig att dom hade somnat brevid min säng, jag kollade en stund på dom. Dom var verkligen oroligt söta! Dörren öppnades och Bill kom in.
- Så då har vi skrivit ut dig och du är redo att åka hem nu. sa han och log.
- okej, ska bara väcka Jacey och Lauren. sa jag och steg upp ur sängen, jag blev lite fövånad när jag märkte att jag inte hade några slangar på armen, dom har väl tagit bort dem när jag sov eller något.
Jag tog på mig andra kläder än dem där äckliga sjukhus kläderna som jag haft dom närmsta dagarna och tog på mig en svart tshirt och ett par jeans till. Jag slog både Jacey och Lauren lite på armarna och dom vaknade till lite.
- är det redan morgon?! sa Jacey lite förvirrat.
- haha, ja sömn tuta, vi ska åka hem nu, din pappa tror jag har kommit. sa jag och skrattade till lite.
- jaha, då får vi väl gå upp då. sa Jacey, vi väckte Lauren och gick ner och skrev ut mig i receptionen.
Vi gick ut till parkeringen och hoppade in i Fredrik's bil, vi åkte först och lämnade Lauren hemma hos henne, liksom Lauren bodde hon i villa. Fast kanske inte så stor som Jacey's kanske då. Nästan ingen i norra delen av stockholm hade större hus än Jacey.. jag kramade om Lauren och hon stängde bil dörren.
Vi åkte vidare till mig och jag kramade om Jacey innan jag började gå mot min port, när jag skulle gå upp i trappan så stannade jag vid första trapp steget, man såg fortfarande spår av blod kvar. Det var rikigt äckligt att se ens eget blod i trappan så jag klev över det och gick sakta upp till vår lägenhet. Jag stod helt stilla framför vår ytterdörr, jag vågade inte gå in. Men efter ett tag av tvekande så tog jag till mig mod och öppnade dörren långsamt, och där stod han. Min egen pappa.

---

det var några som ville ha lite i Stella's perspektiv nu, och det fick ni :) vad tycks? 8 kommentarer för nästa tack :) btw. jag har räknat ut att om jag gör ca 2 chapters per dag så blir det typ 15-20 sytcken på hela påsk lovet, låter det bra? Bieber love - Lovisa