- får jag fråga en sak? frågade jag försiktigt.
- såklart, vad som helst. sa Lauren och försökte le även fast hon grät.
- vart bor hennes mamma?

---

Dom kollade oroligt på mig och sedan på varandra, var det något som jag inte fick veta?
- eh.. sa Lauren. - är du säker på att du vill veta?
- Ja? 
- 100%?
- 110.
- okej. hon tog ett snabbt andetag och satte händerna för ögonen innan orden trängde sig ut ur hennes mun. - Atlanta.

Jag kände att mitt huvud inte klarade av allt, först allt med Stella och nu hade vi åkt om varandra?! Hennes mamma bodde i ATL.. herregud.

Jag satt bara och stirrade rakt framåt, jag hade inget luft kvar i lungorna så jag tog ett djupt andetag och bara fortsatte och stirra, hur kan det bli såhär? om det inte vore för min jävla karriär skulle jag fått träffa Stella vid det här laget, jag menar, om inte jag var känd skulle inte det finnas bieber fever och då skulle jag inte häller behöva ta det tidiga planet.. vad fan är det vad säger?!

Jag älskar mina fans mer än allt annat, det här är absolut inte deras fel, det är mitt. Jag fick inte fram ett ända ord, det var som om tog bara försvunnit, försvunnit ut ur min mun och mina taknar, försvunnit precis som jag..
Jag hörde något mummel och fattade snart att det var Lauren och Jacey som viskade om någon ohörbart.

- Justin? sa Lauren och drog hennes hand över mina ögon, jag såg det. Men reagerade bara inte. Dom sa mitt namn flera gånger men jag reagerade inte förns jag kände något som slog till min kind, det gjorde inte så ont men jag fick en rejäll kick av det. Det var nog bara bra.
- vad?! sa jag lite irriterat
- Prata med oss, och du behöver inte vara arg på mig. jag har inte gjort något. sa Lauren och försökte spela lite dryg, men det funkade inte så jätte bra eftersom hela hon är snäll i sig själv. 
- Nej, jag vet att det inte är erat fel, jag blev bara paff.
- jeg vet.. tro inte vad vi blev..
- haha, kan nästan tänka mig, skrek ni eller hotade ni henne? sa jag med humor i rösten.
- värre än så ska jag säga. sa Lauren och båda skrattade.
- oj.. men seriöst, hur länge har det här pågått? och varför kunde ni inte smsa om det?!
- Det har inte pågått för länge, vad vi vet och vi kunde inte för att Stella inte ville det.. Jag pratade med henne senast på flygplatsen om dig.
- Varför ville hon inte ringa?
- Jag vet faktist inte.. jag kunde aldrig fråga det, man såg i hennes ögon att det bara gjorde ont att prata om dig med både mig och Jacey..
- okej..

jag såg att alla i rummet bara satt ner deppade med tårar i ögonen, jag klarade inte av det här längre. Att vara utan henne.. Jag måste tillbaka.
- Nej, nu tycker jag inte att vi sitter och deppar, hur ska du göra Justin? sa plötsligt Lauren och kollade på mig.

Ärlig talat visste jag inte vad jag skulle göra, jag kände mig ensam.. jag har alltid kunnat gå till mamma eller pappa och prata ut om det är något och allt löser sig.. men nu? ingen av dom är här.. jag är helt ensam. Eller Kenny också såklart. Men det är inte samma sak utan mamma eller pappa vid sin sida.. varför kunde jag inte bara stanna hemma?

- jag tror jag åker hem snart faktist, jag skulle ju bara vara kvar här tills imorgon egentligen ändå, sa jag antar att jag stannar ikväll och åker imorgon. sa jag och kollade ner i golvet.
- Är du säker? du får åka om du vill? sa helt plötsligt Jacey och kollade snällt på mig.
- ja.. men nu tycker jag vi går ut och äter något, hur mycket är klockan?
- Halv åtta.
- oj, då kanske vi ska äta middag?
- haha, det borde vi.

Det bara ploppade upp i mitt huvud, dom kanske trodde att det skulle vara en dejt? var det inte ändå bäst att jag frågade? så att dom inte tar det som en dejt, det får bli så.

- Hörrni? sa jag försikigt
- ja? sa båda och vände sig om, medans jag hade suttit och tänkt hade dom börjat gå mot dörren.
- Vi går som kompisar eller hur?
- men såklart! sa Jacey överlyckligt.
- Ja.. sa Lauren lite tystare.

Varför sa hon det så tyst? kunde det betyda något?

Jag bestämde mig för att inte tänka på det mer och gick sedan mot dörren jag också.

- Aye, ska vi inte ha med oss Kenny? Vi ser hur det gick förra gången. sa jag precis innan vi skulle gå.
- Det kanske skulle vara bra. sa Jacey fortfarande lite lycklig.
- mm.. sa Lauren, vad var det med henne?!

---

Normal längd eller? eller kanske lång? haha xD men nu har ni iallafall chapter 80, jäklar vad fort det går. kommer en till ikväll, 3 på en dag, nice? 12 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa