Jag hade verkligen hoppas , men jag kommer väll träffa henne någon gång i Atlanta , eller..?
Jag menar Atlanta är en stor stad..

---

( haha, bra fantasi :P nästan bara flygplans bilder )

Stella's perspektiv:

Jag hörde hur motorn sakta stängdes av och flera av passagerarna ställde sig upp för att trängas ut ur planet.
Jag satt bara kvar på min plats tills det bara var några få kvar på väg ut, jag reste mig upp, tog min väska och gick sedan efter dom sista personerna ut ur planet. Jag gick sakta i landgången för att hinna samla mig lite innan jag såg mamma, jag kände igen några som gick framför mig, det var gubben som sprang in på toaletten, en liten pojke som satt framför mig på planet.

Vi gick igenom några dörrar och några till, sedan kom vi ut till ett stort vänterum. Det var inte mycket människor kvar eftersom många redan hade åkt men det var iallafall några kvar som väntade på sina nära och kära. Mih blick gick från ena sidan av rummet till andra, men jag såg henne inte.

Jag gick till bandet där väskorna skulle komma, tog min väska i farten och satte mig och kollade runt mer ifall jag skulle se en skymt av henne någonstans.

Efter några minuter ser jag en ganska lång kvinna, mörkbrunt hår och medellångt, gröna ögon och lite mörkare i hyn komma in i rummet och kolla sig hysteriskt runt, jag kände igen henne direkt. Det var bara så.. Jag kankse aldrig hade sätt henne i verkligheten på rikigt, men man vet när man ser en näst intill kopia av sig själv att det är ens mamma, kvinnan i rummet var min mamma.

Den mamman jag gråtit över på kvällarna för att jag inte har fått träffa henne, och när hon står i samma rum som mig vågar jag inte gå fram? Efter att hennes blick gått från hörn till hörn så fångar hon tillsist upp min blick, jag kollar in i hennes bruna varma ögon och känner en såg tydlig trygghet, en sån trygghet bara mammor kan ge sin dotter, den känslan jag aldrig upplevt när jag växteupp. Den får jag nu, när jag är 15 år..

Justin's perspektiv:

Nästa morgon vaknade jag av att jag var förvånansvärt pigg, jag vet inte varför.. jag har en svagt minne av att jag vaknade i natt, jag hade svår och somna om.. men efter ett tag så somnade jag. Jag kollade på alarmet som stod bredvid mig vid sängen, 08.00.. åh! när skulle vi åka idag då?

Jag hoppade upp ur sängen, tog på mig en svart enkel v-ringad t-shirt och ett par jeans och gick ut till tvn, till min förvånging satt redan Kenny där med en läsk i handen och kollade på någon konstig kanal på Svenska.

- fattar du ens vad dom säger?! sa jag och satte mig brevid honom.
- Nej, men jag gillar bilderna och handlingen.. sa han och log.
- haha, okey, men när åker vi?
- vi ska vara på flygplatsen 08.45, har du packat?
- oj, okej. Ja jag har packat, ska bara lägga i lite till saker.

Jag gick in i mitt rum igen och samalde ihop dom sakerna som skulle läggas i resväskan och stängde den sedan.
Jag gick ut till Kenny med den och vi gick tillsammans ner till Taxin som skulle köra oss till flygplatsen.

Jag hoppade in längst bak och Kenny skötte allt det där med betalning och vart vi skulle och så..
Jag tog upp min iPod ur fickan och kollade på min bakrundsbild, jag och Stella. Det gjorde så ont att behöva se den här bilden, att gå igenom allt det här. Jag klarar det inte länge till..
 
Jag satte på "Champion" med Chris Brown, älskade verkligen den låten.. Jag lutade lite förskigt mitt huvud mot fönstret och såg hur värden bara rörde sig snabbare och snabbare ju mer bilens fart ökade, jag skulle hem. Hem till Stella.

---

kort och lite tråkig, nu får ni chapter 85 nu på morgonen, hela den här dagen kommer jag ha fult upp med Valborg och efter valborg sover jag hos en kompis, så det är inte säkert att jag kommer kunna uppdatera, men ska försöka för er skull, jag lovar. 15 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa