- ja jag GICK hem, men eftersom du satt och sjungde behövde jag komma hem på något sätt, eller?
- jo...
- förlåt att jag drog upp det igen snygging. sa hon och kysste mig.
- det okej, nu känns det bättre. men du vet väl att jag bara bryr mig om dig?
- haha, nu vet jag det. sa hon och kramade om mig.

---

Stellas perspektiv:

vi stod där, vid dörren och bara kramade om varandra.
- är inte du trött? frågade han efter ett tag - du har ju ändå gått hem i det här värdret, och det är ganska sent.
jag kollade mot klockan i köket och visarna stod på 00.00 alltså 12.
- jo.. lite men inte så jätte mycket.
- men jag kanske också måste gå?
- nej. kan du inte stanna och kolla på en film eller något? frågade jag och kollade på honom men mina dåliga "puppy-eyes"
han kollade chockerat på mig och jag kände hans armar spännas.
- hahah, än en gång.. du är så dålig på puppy-eyes, men jag vet inte.. jag tror jag måste gå snart, har en interljuv på tv tidigt imorgon.
- aha, okej. sa jag lite besviket.
han märkte såklart det och kramade mig hårdare.
- shawty, det är inte dig jag inte vill vara med. om jag skulle få bestämma skulle du aldrig vara ifrån mig. sa han och kysste min hjässa.
- sure. muttrade jag lågt.
- ja, det är faktist sant. sa han och blinkade med ena ögat mot mig.
- okej då.. sa jag lågt.
- men jag tror jag borde gå nu då? sa han och kollade mot dörren.
- okej. muttrade jag surt.
- någon är visst lite sur? sa Justin och flinade med hela ansiktet
- ja, du ska ju gå.. sa jag och flinade lite jag med.
- haha, vad gulligt. sa han och log - men jag måste nog gå nu, ringer dig.
- okej, ses senare. sa jag och kysste honom mjukt.
så gick han genom dörren och försvann... var jag verkligen kär? kär på rikigt? typ som att älska någon? går det ens? vi har träffats på tre dagar och jag är redan kär? nej.. då går det inte till?! eller, kanske... kärlek vid första ögonkastet? det var det verkligen inte, eller?
jag avbröt mina grubblerier och gjorde ordning mig för kvällen istället. när jag var klar med att borsta tänderna och så gick jag mot sängen och tog på mig mina sov kläder.
kude allt vara sant? eller var den en av Jacey och Laurens alla spratt? nej, inte det här? det är väl ändå något mycket viktigare som man inte kan skämta om eller?
jag känner mina ögonlock blir tyngre och tyngre...

---

okej... det här var en av de kortaste chaptern jag har gjort, seriöst! och dåligt eller? men jag hinner inte så mycket, nu har jag skit mycket läxor att ta tag i nu så... kanske kommer mer ikväll... kanske! xoxo Lovisa