- kom. sa han och drog upp mig från min plats och kramade mig , på ett litet kick var det ända jag såg var kamerablixtar. jag släppte Justin och dom försvann.
- wow, det var konstigt.. sa jag lågt - varför skulle jag egentligen ställa mig upp?
- hahaha , lurad. sa Justin och när jag kollade på honom satt han på min plats mellen Jacey och Lauren.
- va? frågade jag oförstående - justin..! jag är jätte trött och måste sitta någonstans, och så tog du min plats.
- du kan sätta dig här. sa han och klappade med händerna på sina knän.

---

Jag satte mig i Justin knä och han lade armarna om mig.
Och jag såg direkt folk med kameror och en massa smattrande kamerablixtar runt oss.
Jag satte båda händerna framför ansiktet och vände bort huvudet åt sidan.
Justin lutade sitt huvud mot min nacke och viskade "förlåt Shawty men jag kan inte säga att du är min flickvän , inte än" viskade Justin.
När Justin viskade det så blev jag sårad , skämmdes han över mig?
Tårarna brände innanför ögonlocken men jag blinkade ilsket bort dem , jag kunde inte
låta dem rinna här framför alla paparazzis och framför allt inte för Justin det skulle göra för ont.
Jag kände hur jag vill springa , springa bort från allt och alla där jag kunde vara ifred , där mina
tårar kunde få rinna. Visst det lät patetiskt men det var sant , jag ville det faktiskt.
Jag reste mig sakta upp och kände sakta Justin's armar försvinna från min midja. Jag kunde inte bry mig om
vad Justin kände just nu , allt som räknades för mig var att jag ville bort där i från. När Justin's armar var borta
från min midja så gick jag långsammt därifrån.
Takten ökade och efter ett tag så små sprang jag. Jag hörde Justin ropa efter mig , men det kändes
långt borta. Jag orkade inte vrida på huvudet och kolla på hans ansiktsuttryck , mitt huvud var för tungt.
När jag hade sprungit i cirka 2-3 minuter som känndes som en evighet så hörde jag skrik bakom mig och
helt plötsligt var det ett par armar runt min midja.
Jag behövde inte titta efter , jag visste redan vem det var.. Justin.
Jag kände hans vackra , lena röst i mitt öra , han viskade något men jag kunde inte uppfatta orden.
Hans grepp om min midja var starkt , även om jag hade försökt hade jag inte kommit loss.
Än en gång så viskade han i mitt öra , men jag lyssnade inte.
Han viskade om och om igen och tillslut så lyssnade jag faktiskt , han viskade "Jag gillar dig , jag gillar dig riktigt riktigt mycket och om alla skulle få veta att du var min flickvän så skulle du inte kunna ha ett privatliv längre , du skulle inte kunna gå någon stans utan att bli förföljd av papparazzis och jag skulle aldrig önska dig det." viskade han lågt...

---

Vad kommer hända?!?! Kommentera xxJennii och Lovisa