Va? vad var det just hon sa? ska hon hem? ska hon bara lämmna mig? okej, jag visste att det ändå snart skulle bli såhär men inte på det här sättet! jag var kär i henne.
- men hur? var det ända jag fick fram.
- eh? flyger? sa hon lite oförstående
- ja med det fattar jag men ska du bara lämna mig? skrek jag plötsligt och det blev helt tyst i hela resturangen

---

hon spärrade upp sina underbara ögon och jag förstod plötsligt att alla i resturangen kollade på mig som om jag var huvud attraktionen på ett känt Tivoli. jag satte mig ner på direkten.
- hur kan du bara skrika så åt mig? sa hon bara tyst med darrande röst. för en gångs skull kollade hon in i mina ögon och jag förstod varför hon hade kollat ner i bordet, hennes ögon var blanka och blinkade snabbt och ofta för att inte visade det.
- fattar du inte att jag blir förbannad?! sa jag högt igen men denna gång var det bara dom närmsta borden som reagerade.
- såklart jag fattar, men ska hela värden behöva veta det eller?!
- varför berättade du inte det tidigare då?! du åker ju för i helvete imorgon! skrek jag igen, alla kollade på oss igen och jag märkte att flera börjat ta bilder med mobil kameror och spela in, troligtvis för att lägga upp dem på youtube...
- justin, det är knappast läge att börja bråka här? ser inte du alla kameror? jag kommer bli känd som "horan-som-gjorde-justin-bieber-arg" sa hon tyst, men inte för tyst att inte jag kunde höra.
- nehe?! när då då? när du gått hem till dina beliber kompisar och ska bara vara med dom? sa jag tyst, jag överdrev, mycket. det visste jag och så fort orden kommit ut ur min mun så ångrade jag dem, kunde inte livet ha en spola tillbaka och pause knapp?
- där gick du övergränsen Justin, du vet att jag bara varit med dig hela dagarna långa och inte hunnit vara med dem. sa hon och reste sig. åh nej vad har jag gjort? nej, nej, nej, nej, det här kan bara inte vara sant! ska jag förlora en av det vackraste tjejerna jag någonsin träffat pågrund av att jag är så jävla korkad? det är inte sant...
hon gick med snabba steg ut ur resturangen och kamera blixtar var överallt. det här var precis som förra gången,  vi kommer nog aldrig få bra minnen härifrån igen.. jag såg henne snabbt försvinna. vänta? varför är jag kvar här? jag ställde mig snabbt upp och stolen föll med ett brak i marken, jag brydde mig inte och började istället springa mot hennes håll. när jag kom ut ur resturangen så kollade jag runt, runt och runt. jag letade, letade och letade men ingen Stella..

Stellas perspektiv:

jag gick snabbt ut ur resturangen, hur kunde han? ja, det kanske var fel att inte säga något men vad skulle jag göra, jag hade helt glömt bort det! när jag var med justin glömde jag bort allt, han är bara perfekt. men jag trode aldrig att han skulle ställa sig upp inför en full resturang och skrika på mig? när jag sedan hörde "när du gått hem till dina beliber kompisar och ska bara vara med dom" var det nog, mina tårar kunde inte hålla sig inne längre, det gjorde så ont, ondare än jag någonsin trodde jag skulle uppleva av en kille. och speciellt inte Justin Bieber.
när jag kom ut ur resturangen så blev jag helt stilla stående, vad skulle jag göra? jag vet inget om New York city's gränser, bara det vi studerat på geografin i skolan. och det var lite kan jag säga.. jag förblev stilla stående tills jag hör en stol landa på glovet och någon reser sig, justin. jag sprang och gömde mig bakom en silvrig BMW. man såg väldigt tydligt att han letade efter någon, efter ett tag så står jag inte ut mer. jag kan bara inte gömma mig, vi måste lösa det. jag gick stelt ut från bilen och jag hörde att han ropade på mig.
- Stella! snälla? skrek han efter och jag började gå mot honom.
- Justin, jag vet inte varför du sa så men det sved och det sved ordentligt.. det är okej att du säger saker till mig som jag har gjort och det står jag för, jag hade helt glömt bort att vi skulle åka men att ställa sig upp och skrika på mig inför en full resturang och förolämpa mina bästisar är nog, det gick över gränsen.
sa jag och mina ögon sved av tårar, men jag måste hålls dom kvar... om jag bara skulle släppa dom skulle han krama om mig och släppa allt, jag ville inte släppa det, inte än.

---

okej, nu vet jag vad ni tänker "kort!" men vi måste dra ut på det hela ;) xD men vad tycker ni nu då? minst 6 kommentarer så publicerar vi nästa, den är färdig och klar ;) xoxo Lovisa och Jennii