jag var så arg på Justin, inte bara för att han hade förnedrat mig och Jacey utan också för att han gör Stella så här nere, ja jag älskar honom fortfarande och vill gifta mig med honom men det var Justin Bieber, inte den här justin.. jag tog snabbt upp mobilen och började skriva ett nytt sms till Justin.
"Hejdå Justin, Jag kan inte fatta att du har fått min bästa kompis att gråta"

---

(kom ihåg att det är Laurens perspektiv)

jag tryckte på skicka och sedan stängde jag av mobilen eftersom man inte får ha på mobilen när man flyger, eller iallafall inte på normalt. jag tittade åt Stella igen och hennes anstikte låg i händerna. jag förstod direkt varför, hon grät.
- gumman, gråt inte. sa jag och kramade om henne.
- jag vet inte vad jag ska göra. snyftade hon fram mellan gråt atackerna.
efter ett tag så tog hennes tårar slut och vi bara satt och kramade om varandra.

Stellas perspektiv:

vad ska jag göra nu? är allt bara förstört? jag kan inte tänka mig ett liv utan Justin, inte efter dom här dagarna. men om han verkligen gillade mig skulle han försökt nå mig på något sätt. en flygvärdinna kom förbi och frågade om vi ville ha något och äta eller dricka men ingen av oss var särskillt hungriga eller törstiga, och jag tror inte häller att jag skulle kunna äta eller dricka nu. piloten ropade ut ur hötalarna över oss att en film skulle börja och mitt huvud riktades snabbt mot den lilla tvn där filmen skulle gå. och när den började stod det "the notebook" med stora bokstäver, det var riktigt längesedan jag såg den. jag, Lauren och Jacey hade så många minnen från den filmen. mina ögollock blev tungare och tungare och allt blev svart.
jag kände någon ruska om mig och jag öppnade sakta mina ögonlock. det var mig Lauren och Jacey som försökte väcka mig.
- så mina damer och herrar så är vi på väg ner för landning i Stockholm, Sverige. klockan är 00.30 denna 20 november morgon. hördes pilotens röst säga i högtalarna, herregud vilken vidskillnad! det här kommer ta ett tag att vänja sig vid. vi gick ner för landning och jag stoppade snabbt in ett tuggummi i munnen för att inte få lock men det lyckades inte så väl utan fick lock och hörde inte riktigt vad Jacey skulle säga till mig.
- va jag hör inte jag har lock. sa jag högt och Jaceys huvud kom lite närmare mig.
- ska jag ta ner din väska?! skrek hon, och det var nu jag märkte att planet hade landat och alla redan börjat gå ut.
- jaha, ja tack. sa jag och Jacey tag ner min väska från hyllan.
vi gick sakta genom den lilla bron till Arlanda och när vi kom ut till Arlande väntningsplats så kunde jag inte tro mina ögon...

---

förlåt för en dåligt, kort och tråkigt del men jag är grymt trött. men vem tror ni det är? btw. ni är helt ortoliga på att kommentera, älskar er /Lovisa