- jaha, ja tack. sa jag och Jacey tag ner min väska från hyllan.
vi gick sakta genom den lilla bron till Arlanda och när vi kom ut till Arlanda väntningsplats så kunde jag inte tro mina ögon...

---

Där borta i hörnet av stod pappa och va? nej, nej, nej. det kunde inte vara? Emilia... Emilia och jag har varit kompisar så länge vi kan minnas, fast inte längre än jag, Lauren och Jacey tror jag eller kanske? men Emilia flyttade ner till malmö när vi var 7 år och sedan har vi inte träffats på jätte länge. kanske flera år till och med.
jag kände ett lyckorus genom hela kroppen och för bara några sekunder så släppte jag allt om Justin och bara sprang fram till Emilia och krama henne så mycket det gick.
- Emilia! vad gör du här? skrek jag och alla runt om kring stirrade på oss som om vi var från en annan planet men det tror jag varken jag eller Emilia tänkte på, det här var första gången jag var rikitgt lycklig på typ sådär 2 dagar eller något.
- STELLA! jag, Julia, mamma och pappa ska upp till landet så vi åke förbi här för att hälsa på. sa hon och besvarade min kram. på något sätt måste hon eller pappa fått reda på hur jag mådde och så. jag tittade mot Lauren som stod och väntade på våra väskor men när hon kände mig blick i hennes rygg vände hon sig om och kollade på mig, den blicken kände jag ingen. det var hon som hade ringt pappa och sagt att Emilia skulle komma för att hon visste hur mycket jag saknade henne, Lauren är verkligen värdens bästa.
- Emilia, du fattar inte hur mycket jag har saknat dig. sa jag och kramade om henne igen.
- Stella, jag har saknat dig mycket mer men nu måste vi gå och hämta dina väskor och så. sa hon och släppte mig, jag skrattade till lite.. Emilia har alltid fått mig att skratta. det är liksom något med henne som får mig att automatiskt börja skratta. vi gick mot rullbandet där alla väskor skulle komma och hämtade min, Jaceys och Laurens väskor. när allas väskor låg på någon speciell vagn av något slag, vi gick snabbt till bilen eftersom det var väldigt mycket folk på Arlanda och då blev det också väldigt trångt. pappa drog vagnen med alla väskor på Jacey gick brevid honom och brevid Jacey gick jag och Emilia, och Lauren hon försökte sitta på vagnen längst fram men varrenda gång hon prova ramlade det bara ner massa väskor ner. vi gick förbi ett tidnings stånd och jag sneglade lite en tidning. va? nej kunde det? min kropp förvandlades till is och jag kunde itne röra mig, bara stod där och stirrade...

---

nästan alla trodde det var Justin? moahaha, nej men vad taskig jag känner mig... och ni som undrar. ja, justin kommer komma tillbaka det är ju en novell om honom. men när får ni väl veta senare ;) och förlåt att den blev kort men ska åka och shoppa nu och om jag inte går ner nu så får dom damp så vad tycker ni ? / Lovisa