- såklart, det är ju julafton. sa jag glatt igen och satte mig vid bordet.
eftersom vardagsrummet var i samma rum som köket så kunde man både se matbordet från vardagsrummet och tvn från matbordet. jag kollade mot tvn och zappade mellan några kanaler och stannade tillslut på en kanal. hela min kropp stelnade och det sved till i hjärtat

---

(1. Stellas klänning 2. Jaceys klänning 3. Laurens klänning)

Där var han, Justin Drew Bieber. Hans låt Somebody to love började spelas och jag såg hans underbara anstikte riktas mot mig, eller egentligen var det ju inte mot mig utan det var mot kameran. men det kändes ändå riktigt på något sätt.. shit vad mycket jag ville ha tillbaka honom! men det funkade bara inte, inte just nu iallafall.. jag bytte snabbt kanal till svt1 och där var det någon slags av julkonsert eller något sådant. pappa märkte min stress över att jag bara bytte kanal sådär och satte sig framför mig.
- gumman, jag såg att det var något med den där pojken, berätta. sa han och jag hade helt glömt bort att han inte visste om allt. jag berättade för honom om allt som har hänt med Justin och det ända han sa var "mm" och "aa", han förstod liksom mig, men det gör inte att jag inte fortfarande är arg på honom för att han ljugit för mig. men nu måste jag verkligen släppa det där, för ett tag iallafall.
- gumman.. jag vet att kärlek är svårt, gör bara det bästa av det. hur känner du för honom? sa han när jag berättat klart allt.
- jag vill ha tillbaka honom, men ändå inte. jag vet att det inte kommer funka mellen oss riktigt men det är inget jag kan sitta och tänka på eller? men jag måste låta honom gå...
jag kände en liten ensam tår rinna ner men tårkade fort bort den så att pappa inte skulle se men det gjorde han, han smekte lätt min kind och tittade mig rakt in i ögonen.
- gumman du ska göra det som känns rätt för dig, men nu har vi inte tid att sitta här nu, tugga i dig mackan och börja gör iordning dig. vi ska vara där om cirka en timme eller så. sa han och ställde sig upp, nu var den känsliga, ödmjuka pappan borta. bortblåst som vinden. jag gick in till min garderob och hämtade toppen/klänningen jag hade köpt för mina egna pengar till julafton och ett par tajta mörkblåa jeans till det. jag gick in och tog en dush och shamponderade mitt mörka hår och gjorde allt det där som man brukar göra när man dushar och tog en facemask när jag hade dushat klart. jag tog en torr skön handduk runt min nakna kropp och blåste håret lite snabbt för att sedan platta det och smnika mig lite lätt fast juligt också sammtidigt. jag tog mina kläder jag skulle ta på mig in till toaletten och tog på mig dom rätt så långsamt. Lauren skulle ha en svart lite tajtare klänning från bubbelroom på sig medans Jacey hade frågat sin mamma om hon köpa en ny märkes klänning medans den hängde minst cirka 20-30 märkes klänningar i hennes garderob jag skulle dö för att få. men ändå så sa hennes mamma ja, såklart och Jacey hade gått och köpt en röd ganska kort Valentino klänning för mer än 200.000 kronor. det fick min topp att se ut som skäp, jag skulle säkert kännas som det också. alltid när vi är hos familjen Love så känner man sig som om man köpt en möbel på sopptippen om den inte kostade mer än 1.000 kronor. när jag satt på mig mina kläder så kollade jag mig en sista gång i spegeln och såg sedan hur toahandtaget långsamt drogs neråt.

---

förlåt att den blev kort men det är allt jag hinner idag.. :/ 6 kommentarer för nästa :) och glöm inte bloggsvars rutan där ni kan fråga oss vad som helst / Lovisa