Jag kollade mig i spegeln och det var förns nu jag insåg att jag hade en spindelmannen tröja på mig. Den passade mig ganska bra i stolek så jag antar att det var längesedan Justin andvände den, men det är ju jätte sött att han över huvudtaget har kvar den! Jag drog fina fingrar genom mitt hår för att det skulle bli lite finare och kollade mig en sista gång i spegeln innan jag gick ut till Justin som satt vid hans dator med ett flin.

---

Jag fattade inte vad som var så jätte kul, tills jag kom på vilken tröja jag hade på mig.. Istället för att bli generad och rodna bestämmde jag mig för att driva lite med honom..

- Fin tröja va?! Jag älskar den, när köpte du den? Igår? sa jag med ett flin och hans flin försvann snabbt och det förvandlades till en lite surare blick.
- Faktist inte, det var några år sedan. sa han och log. - Men du är jätte söt i den!
- Haha, men seriöst. Varför har du kvar den?
- Jag vet inte. 
- haha, vad gör du? frågade jag och gick fram till honom som satt vid datorn.
- Kollar lite på twitter och så.. sa han och vände sig om mot datorn igen. - Föresten, jag har en överraskning till dig.
- såklart du har.. och jag får inte veta vad det är? sa jag och han himlade bara med ögonen.
- absolut! ska jag berätta vartenda detalj också?! sa han ironiskt. - Det är en ÖVERAKSNING du ska inte veta vad det är..
- Men åh, jag hatar översakningar, jag blir bara nyfiken och närvös..
- Stackars dig!
- ja!

Jag blev lite sur att Justin inte kunde säga för att han vet att jag hatar översakningar.. jag blir bara jätte nyfikwn och närvös att det är någonting jag kommer göra bort mig på. Till exempel på julafton när jag var tre år och jag såg ett jätte stort paket och jah kunde verkligen inte komma på vad det var, så jag rev upp allt papper och öppnade den. Mamma och pappa blev inte jätte glada om du förstår vad jag menar..
Jag satte armarna över bröstet för att försöka få honom att ändra sig, men han var helt omöjlig..  Det gick verkligen inte att få honom att ändra sig. När jag stott där i några minuter och han inte ens låg märke till mig längre så gav jag upp och satte mig på hans säng. Då såg han mig, stängde av datorn och satte sig brevid mig.

- Är du sur för att jag inte berättar? frågade han och lutade sig närmare och närmare mig.
- Inte direkt. sa jag och hans ansikte var nu bara några millimeter från mitt. Jag kunde höra hans andetag, jag kände hans andedrekt rakt upp i annsiktet.
- Det var ju bra.

Han kysste mig, kyssen blev mer och mer passionerad, jag la mina armar runt hans hals och jag kände hans händer runt min midja. Plötsligt knackar det på dörren och både jag och Justin hoppar upp ur sängen och där i dörren står..

---

Förlåt att den inte kommit tidigare, men jag är riktigt sjuk och när jag bara kollar in i en data skärm så får jag ont i huvudet, och jag är sjukt svag och så.. ogilla ;( men iallafall. här är chapter 102 :D Bieber Love - Lovisa