Han tog min hand och gick före mig ner i trappan, när vi gått halvägs kommer vi till den lilla "plattformen" där Justin tappa glaset och jag känner något sticka i min fot. Fuck. Glasbiten...

---

Jag ville inte tro att jag just trampat på den enda lilla glasbiten, av alla vi soppat upp så måste det ligga kvar en liten glasbit. Och att sedan trammpa på den.. Kan allt bli värre?
Jag stickte till i min fot, men jag ville inte visa det för Justin.. Då skulle allt börja om igen, sjukhuset, slangarna, allt. Och det ville jag gärna inte just nu.. har ingen ork för det.

Jag stod fortfarande upp, bara i en fast ställning, jag stod helt stilla. Jag vågade inte röra mig, då skulle det göra ont i foten och Justin skulle fatta att något var fel.. Och det var ju som sagt det sista jag ville..

Justin fortsatte att gå ner för trappan och märkte knappt ens att jag hade stannat, eftersom han redan var nere för trappan gjorde jag ett försök att gå, det gick inget vidare.. det gjorde för ont i foten, för varje steg jag tog ner i trappan gå domnade min fot bort mer och mer. Tillslut när jag kommit ner för trappan så kände jag nästan att det inte ens gjorde ont i foten längre, jag provade gå lite och märkte då att jag inte kände min fot.. 

Jag provade att banka den lite i golvet, men jag kände inget. Tillslut fick jag nog, jag ville inte det här.. Varför ska alltid all otur komma till mig? Utan att tänka slår jag min fot rakt in i en av vägga nedanför trappan i tur om att någon smärta skulle finnas, men nej.. Det lät rättså högt men som tur var hade Justin redan gått till vardagsrummet så han hörde inte min lilla karatespark.

Jag försökte än en gång att gå , som gick lite bättre nu men vinglade fortfarande som om jag hade alkohol i kroppen. Jag försöka intala mig själv gång på gång att gå på en lina eller något för att inte vingla så mycket som tillslut slutade i katastrof. Jag trillade och landade på rumpan, det var ju jätte lyckat.. Jag hörde någon harkla sig bakom mig, jag tittar upp och ser Justin kolla på mig med en orolig blick.

- Vad gör du? frågade han och sträckte fram handen för att hjälpa mig upp. - Eller snarare, hur mår du?
- va? Jag? Jag mår bara fin fint! sa jag, ignorerade hans hand och hoppade upp från golvet, det borde jag verkligen inte gjort, jag kände hur glasbiten skärde djupare och djupare in i min fot men jag försökte att ignorera det, även fast det var svårt och gjorde jätte ont.
- Det ser inte ut så, vad har hänt?
- Men inget..
- Jo, jag ser det på dig, berätta.
- Men det är ju inget..
- Stella McLée, säg inte att det inte är något när jag ser att du haltar. han spände sina bruna ögon in i mina.
- okej okej, men det är inget farligt.
- Säg bara vad det är.
- Ehm, du vet glaset som gick sönder?
- Ja?
- Det låg en liten bit kvar i trappan..
- Åh nej..

Jag satte mig ner på golvet igen och Justin satte sig brevid mig, jag tror att han fattade. Även fast han inte fått der direkt bekräftat..

- Jag såg den först men sedan glömde jag den säkert för när jag gick ner kände jag bara något sticka till i min fot.. sa jag och suckade.
- Här får jag kolla på foten?
- hahah, visst men när blev du en läkare?!
- När min flickvän är så dum i huvudet att hon får en glasbit in i foten.
- Okej, det där förtjänade jag..

Han tog ett stadigt tag om min fot kollade noggrant, efter några minuter suckade han och kollade på mig.

- Jag tror vi måste till sjukhuset..

---

kort, failad, konstig, dålig uppdattering.. ska bättra mig! Bieber Love - Lovisa

förresten, är det några som fortfarande läser novellen överhuvudtaget? eller ska vi sluta?