- Kenny? vad händer? sa jag och fortsatte stirra ner i min iPhone.
- Aye JB, det är någon som har stannat framför ditt hus..
- Va? sa jag och kollade upp på vägen, och som han sa där framför så stod det en bil..

---

Det är en röd Ferrari, är inte det Franciscas bil? Hon hade precis en sån bil, men varför skulle hon stanna utanför mitt hus?

Stella's perspektiv:

- Varför saktar du ner farten? frågade jag, mamma vände sig om och kollade nöjt bakåt med ett leénde på läpparna.

- Vad? sa jag och vände mig om jag också, det borde jag inte gjort..
När jag vänder mig om är det första jag ser Kenny's bil, sedan Justin i framsätet. Det var verkligen inte läge för det här nu.. jag orkade inte prata med honom nu. Han kände säkert att någon kollade på honom för i nästa stund så kollade han upp från sin mobil och våra blickar möttes, det var precis som första gången på stranden, när jag förstod att jag verkligen gillade honom, på riktigt. Hans ögon blev större och större när han fattade att det verkligen var jag, jag ville inte att det här skulle hända. jag fick inte bara förlåta honom så här, han har sårat mig... och det kan han inte ta tillbaka.

Jag väde blicken tillbaka mot vägen, Mamma såg rikigt nöjd ut. Det var precis det här hon hade viljat.
- Kan vi åka? frågade lite irriterat.
- Men gumman, är du säker på att du inte vill prata med honom? han är ju här..
- Nej.. jag orkar inte just nu.
- Men du vet att du måste göra det någon gång eller hur?
- Jag vet.. men jag är inte rikigt redo än.
- Okej, då åker vi till ditt nya hus.

Mamma startade motorn och på ett litet kick var vi borta från hans hus.
Jag kände att en lättnad falla och på bara några minuter var vi vid ett väldigt stort svart hus med enorma fönster på fasaden och en stor pool på framsidan, jag blev helt kär! Men seriöst, ägde hon det själv? bodde hon själv i ett sådant här stort hus? 

- Wow.. var det ända jag fick fram.
- haha, då vill du nog inte se insidan.
- Då tror jag att jag säkert kommer att svimma..

Vi tog ut mina väskor ur bagageluckan och började gå mot dörren. Man såg nästan in i hela husen på grund av dom stora fönsterna. Mamma låste upp dörren och vi gick in i den stora hallen, den var väldigt ljust och väldigt luftigt. Vi tog av oss våra ytterkläder och gick in i vardagsrummet, det var grymt stort som allt annat och ljust. Eftersom det fanns så många fönster så var det inte så konstigt att allt var så ljust i hela rummet, efter jag sett hela undervåningen som inkluderade, hallen, köket, vardagsrummet, kontoret och toaletten så var jag stumm.
När mamma såg mitt ansiktsutryck skrattade hon till och kramade om mig.

- haha, jaha, tror du att du skulle kunna bo här i ett halv år nu då?
- om jag skulle! det är ju som mitt dröm hem! sa jag och tog ett djupt andetag.
- Men du har inte sett det bästa än...
- nehe, vadå?
- ditt sovrum.
Va? hörde jag rätt? Mitt sovrum?! hur länge har mamma och pappa planerat det här? hade hon gjort ett eget rum till mig?
- va? mitt?
- ja ditt, ditt egna. sa hon och log.
- men.. stammade jag fram.
- vad? vill du inte ha det?
- jo, men det är så sött, tack! sa jag och kastade mig i hennes famn, en glädje tår kom från mitt öga men jag torkade snabbt bort den innan mamma skulle höra att jag grät.

- gråter du gumman?
- ja.. 
- varför?
- allt du gjort för mig, det är så.. vackert. 
- naw, älskling. det är det minsta jag kan göra. sa hon, släppte mig sakta och log. - men ska vi gå upp och kolla på ditt rum då?
- okej! sa jag och sken genast upp.

Vi gick tillsammans upp för den vita ek trappan som påminde mig lite om Jacey's trappa hemma.. När vi kom upp till övervåningen så såg jag först en gång och sedan fyra dörrar, två dörrar till höger och två till väster, vi gick till höger och in till en första dörren, som var mitt sovrum.

Det var vitt, allting. Det stod en stor vit säng i mitten av det stora rummet, en stor gludig takkrona, två vita nattduksbord brevid sängen med två lampor på, en liten byrå och.. herregud. det fanns en dörr mot framsidan, en balkongdörr. Jag gick sakta med mamma i hälarna mot dörren, jag försökte öppna dörren ut till balkongen men det gick inte, jag hade för darriga händer... jag fick ta mammas hjälp för att få upp dörren, det hade börjat bli lite mörkare och belysningen i poolen var på, jag hade inte uppfattat hur stor poolen egentligen var. Den var rikigt enorm. Jag kände mamma's hand på min axel och hon ställde sig brevid mig.

- Är du fint?
- Utsikten eller rummet? sa jag, jag fortsatte och kolla ut över Atlanta, det var riktigt vackert när det blev mörkt..
- Rummet.
- Det är mer än fint, jag förkänar det inte.
- jo, det gör du. att gå igenom allt, det här förkänar du, och du har inte sett det bästa heller än..
- va? finns det mer?
- yes, kom. sa hon och drog med mig in till rummet igen.

Hon drog bort en gardin och bakom den fanns det två vita dörrar.

- öppna. sa hon och jag öppnade.

Det var en Walk in closet, det var en av dom saker jag alltid har avundas på Jacey's rum, eftersom allt är rosa därinne och jag inte gillar rosa speciellt mycket.. men hennes Walk in colset, där kunde jag sitta i timmar och bara stirra runt. och nu hade jag en egen?
Allt var vitt, som allt annat i mitt rum och det fanns en liten pall i mitten av Walk in colseten. Jag var helt stumm, fick inte fram ord, det var som alla mina drömmar precis har uppfyllts, på bara några dagar..

---

förlåt för den kassa uppdateringen men den här var lång eller hur? och ja, dom kommer träffas, antingen i nästa eller näst nästa, så håll ögonen öppna ;) 15 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa