Han tog min hand och gick före mig ner i trappan, när vi gått halvägs kommer vi till den lilla "plattformen" där Justin tappa glaset och jag känner något sticka i min fot. Fuck. Glasbiten...

---

Jag ville inte tro att jag just trampat på den enda lilla glasbiten, av alla vi soppat upp så måste det ligga kvar en liten glasbit. Och att sedan trammpa på den.. Kan allt bli värre?
Jag stickte till i min fot, men jag ville inte visa det för Justin.. Då skulle allt börja om igen, sjukhuset, slangarna, allt. Och det ville jag gärna inte just nu.. har ingen ork för det.

Jag stod fortfarande upp, bara i en fast ställning, jag stod helt stilla. Jag vågade inte röra mig, då skulle det göra ont i foten och Justin skulle fatta att något var fel.. Och det var ju som sagt det sista jag ville..

Justin fortsatte att gå ner för trappan och märkte knappt ens att jag hade stannat, eftersom han redan var nere för trappan gjorde jag ett försök att gå, det gick inget vidare.. det gjorde för ont i foten, för varje steg jag tog ner i trappan gå domnade min fot bort mer och mer. Tillslut när jag kommit ner för trappan så kände jag nästan att det inte ens gjorde ont i foten längre, jag provade gå lite och märkte då att jag inte kände min fot.. 

Jag provade att banka den lite i golvet, men jag kände inget. Tillslut fick jag nog, jag ville inte det här.. Varför ska alltid all otur komma till mig? Utan att tänka slår jag min fot rakt in i en av vägga nedanför trappan i tur om att någon smärta skulle finnas, men nej.. Det lät rättså högt men som tur var hade Justin redan gått till vardagsrummet så han hörde inte min lilla karatespark.

Jag försökte än en gång att gå , som gick lite bättre nu men vinglade fortfarande som om jag hade alkohol i kroppen. Jag försöka intala mig själv gång på gång att gå på en lina eller något för att inte vingla så mycket som tillslut slutade i katastrof. Jag trillade och landade på rumpan, det var ju jätte lyckat.. Jag hörde någon harkla sig bakom mig, jag tittar upp och ser Justin kolla på mig med en orolig blick.

- Vad gör du? frågade han och sträckte fram handen för att hjälpa mig upp. - Eller snarare, hur mår du?
- va? Jag? Jag mår bara fin fint! sa jag, ignorerade hans hand och hoppade upp från golvet, det borde jag verkligen inte gjort, jag kände hur glasbiten skärde djupare och djupare in i min fot men jag försökte att ignorera det, även fast det var svårt och gjorde jätte ont.
- Det ser inte ut så, vad har hänt?
- Men inget..
- Jo, jag ser det på dig, berätta.
- Men det är ju inget..
- Stella McLée, säg inte att det inte är något när jag ser att du haltar. han spände sina bruna ögon in i mina.
- okej okej, men det är inget farligt.
- Säg bara vad det är.
- Ehm, du vet glaset som gick sönder?
- Ja?
- Det låg en liten bit kvar i trappan..
- Åh nej..

Jag satte mig ner på golvet igen och Justin satte sig brevid mig, jag tror att han fattade. Även fast han inte fått der direkt bekräftat..

- Jag såg den först men sedan glömde jag den säkert för när jag gick ner kände jag bara något sticka till i min fot.. sa jag och suckade.
- Här får jag kolla på foten?
- hahah, visst men när blev du en läkare?!
- När min flickvän är så dum i huvudet att hon får en glasbit in i foten.
- Okej, det där förtjänade jag..

Han tog ett stadigt tag om min fot kollade noggrant, efter några minuter suckade han och kollade på mig.

- Jag tror vi måste till sjukhuset..

---

kort, failad, konstig, dålig uppdattering.. ska bättra mig! Bieber Love - Lovisa

förresten, är det några som fortfarande läser novellen överhuvudtaget? eller ska vi sluta?

När vi var på väg upp för trappan känner jag vatten glaset glida mer och mer för min hand. Plötsligt ramlar den ut ur min hand och krossas mot den hårda trappan.

---

Det slog till i golvet och helt plötsligt låg det små glas bitar överallt i hela trappan. Min hand var helt fast i en possition, det var som om glaset fortfarande var i min hand. Men ändå inte. Jag kände en hand på min axel och jag ryggade fort bak.

- Justin, vad hände? Stellas röst lät inte lika sammetslen och fantastisk som vanligt utan lite mer oroad..
- Jag vet inte.. jag var på väg upp och sen bara ramlade den.
- Mår du bra?
- Jag tror det, kom.
- Men ska vi inte ta upp det här först?
- Jag orkar inte..
- Men Justin, det var vi som gjorde det, är det inte bäst att vi tar upp det?
- Du kanske har rätt..

Vi gick till städ skåpet, tog ut en liten damsugare och bärde upp den till trappan där allt glas låg.
Vi soppade snabbt upp allt glas och gick sedan upp till mitt rum igen.
Jag la mig direkt på min säng när vi kom in i mitt rum, Stella följde efter men satte sig bara på säng kanten.

Mitt huvud värkte fortfarande, men inte lika mycket. Det var säkert bara bra att jag gick ut från rummet ett tag.

- Ärligt Justin, vad är det? har något hänt? du beter dig jätte konstigt..
- Nej, men jag mår bra nu.
- Är du säker?
- Ja, jag är säker.
- Okej då..

Hon suckade djupt och jag förstod att hon inte trodde på mig, men jag sa sanningen. Jag mådde ju bättre och ville inte sitta här och bara ruttna.

- Är du bra på Xbox360? frågade jag och hon kollade oförstående på mig.
- Va? vart kom det ifrån? men ja, jag är grym!
- Jag slår dig lätt.
- Haha, sure..
- Yes, ska vi slå vad?
- Ja, det ska vi.

Jag var inte bredd på det, jag trodde hon skulle säga nej. Det brukar alla göra när jag frågar dom så, antligen så är hon dålig på det men vill skrämma mig eller så är hon grym och tror hon kommer vinna över mig, haha. Det får vi se hur det går.

- Bra, 150 kronor? sa jag och gav henne "ge-upp" blicken, men som sagt. Hon gav inte upp.
- Deal, på ett vilkor?
- Vad som helst för dig älskling.

Stella's perspektiv:

- Yes, ska vi slå vad om det?
- Ja, det ska vi.

Orden bara ploppade ut ur min mun, det var inte alls meningen. Orden var fel placerade och skulle verkligen inte komma ut just den här tid punkten. Jag kunde inte köra Xbox360 eller vad det hette, det ända jag har kört är något rörelse spel eller något hos Jacey, Wii hette det nog. Och det sög jag på, jag klarade inte ens att vinna över varken Jacey eller Lauren's små syskon.. usch, nu kommer jag bara göra bort mig. Men jag måste spela med, det kanske kommer funka, då kan han bli lite rädd och backa ur.

- Bra, 150 kronor? sa han och gav mig en blick där han menade typ "ge upp nu, du klarar det aldrig", men jag tänkte inte ge mig, även fast det är sjukt och att jag kommer slösa bort 150 kronor på det här..
- Deal, på ett vilkor?
- Vad som helst för dig älskling.
- Att jag får välja spel..
- Ah, Okej då.. det där sved rejällt! sa han och tog sig på bröstet.
- Hahah, okej. Vart ligger Playstationet då?
- För det första heter det Xbox360 och det ligger där nere i vardagsrummet..
- Jaja, playstation, Xbox360.. typ samma. mumlade jag och han himlade bara med ögonen.

Jag sprang fort ut ur hans rum med Justin i hälarna, när jag kom till trappan så stannade jag för att kolla efter vart han var någonstans.. men jag ser honom inte någonstans. Jag började se mig lite omkring med ser fortfarande honom inte, jag gick tillbaka till hans rum för att se om han gått tillbaka för att hämta något eller så, men det var visst också fel. Istället att slösa tid på att gå runt och leta i hans rum efter han så gick jag tillbaka till trappan och ställde mig vid räcket, jag kollade nerför trappan och det första mina ögon fastnar vid är en glasbit, en enda kvar.

Jag kände ett par armar spännas runt min midja och någon som börjar sniffa på min hals, jag vänder mig kvickt om och ser att Justin står där med ett smile på läpparna.

- Vart gick du? frågade jag och hans armar tryckte mig närmare honom.
- Gömde mig, ville överaska dig.
- Oj, vad bra det gick.
- Haha, kom så går vi ner.

Han tog min hand och gick före mig ner i trappan, när vi gått halvägs kommer vi till den lilla "plattformen" där Justin tappa glaset och jag känner något sticka i min fot. Fuck. Glasbiten...

---

sådär, förlåt igen för den usla uppdateringen men här fick ni iallafall en till :) kommentera nu! Bieber Love - Lovisa

- Okej, jag kanske överreagerade lite.. men jag fattade inte varför du skrek.
- Ärligt talat vet inte jag häller, men du ska få din överaskning imorgon. Om du vill såklart?
- Eh, Tyvär Justin..

---

- Eh, tyvär Justin... men jag tror inte jag vill längre.

Hennes ord sjönk in i mitt huvud, dom gick runt, runt och runt innuti det.. jag kunde bara inte fatta vad dom betydde, kunde inte uppfatta dom. var det för att jag skrek? vad hade jag gjort för fel? Jag bara satt och stirrade på henne, man såg ärligheten i hennes ögon. Men man såg också en glimt av glädje.

Helt plötsligt faller Stella ihop och börjar skratta, jag fattade inte vad som var så kul.

- Vad är det som är så hilma kul? frågade jag lite nerstämmd.
- Haha, jag skämtar Justin. Du skulle sätt din min! skrek hon av skratt.
- Va, vadå? jag är förvirrad..
- Jag ser det.. men jag menar att jag gärna vill ha överaskningen.
- Men du sa ju att du inte ville?
- Det var ett skämt.

Nu började allt klana, jag fattade varför hon bara hade börjat skratta mitt i allt. Men jag kände mig rikig korkad, jag menar.. jag fattade ingenting. Jag började känna mig lite sunnurig, mådde också lite dåligt.. vet inte rikigt vad det var. Jag var tvungen att gå och sätta mig på min säng igen och ta ett starkt tag säng kanten.

- Hur mår du Justin? hörde jag en snurrig röst säga runt mig, jag kunde, eller så ville jag inte, uppfatta vart ifrån jag kände igen rösten, det ända jag hörde var mummel.
- Nej, eller.. jag vet inte.
- Ska jag hämta lite vatten?
- Nej, det är bra.

Precis i det ögonblicket jag sa nej ångrade jag mig.. Min hals var helt torr och varje gång jag svalde eller andades så skärde det till. Som om en kniv satt på insidan av hals gommen, och mitt huvud värkte. Jag försökte ställa mig upp ur min ställning för attt visa Stella att jag inte var sjuk, men det blev till ett ända stort misstag..

När jag reste mig upp började det bulta i mitt huvud, som om någon hade en hammare och slog med, Jag kunde inte låtsas att jag mådde bra. För det gjorde jag inte. Jag gav upp försöket att visa Stella att jag är frisk och satte mig ner bervid henne på sängen igen. Mitt huvud var för tungt för att hålla upp min kropp från att falla, mitt huvud bultade så hårt att jag inte orkade med mer. Jag fick lägga mig ner på mitten av sängen och la mina händer för ansiktet.

- Du mår inte alls bra? vad har hänt? hon la sin ena hand på min panna och mummlade något helt ohörbart.
- Nej, jag mår bara bra, jag tänkte gå ner och hämta lite vatten följer du med?
- Kanske är bäst, så att du inte somnar i trappan eller något.
- Haha, vilken bra humor du har då. jag försökte låta så ironisk jag kunde i rösten men det gick inte så jätte bra.
- Ironisk? jag var precis på väg att svara när hon la sin hand över min mun. - Eller, svara inte på det tack.

Vi gick ner för trappan hand i hand, när vi kom förbi fotona på väggarna i trappan så kollade Stella lite konstigt på dem, stannade till lite men gick sedan förbi snabbt i jämn takt med mig.
Jag tog snabbt ner ett rent glas från hyllan, fyllde det med vatten och gick mot trappan igen.

När vi var på väg upp för trappan känner jag vatten glaset glida mer och mer för min hand. Plötsligt ramlar den ut ur min hand och krossas mot den hårda trappan.

---

Förlåt att den kommer sent, men har mycket och göra nu i slutet av terminen ;) och att flera kommentarer ger fler chapters :) så kommentera mer tack, om ni vill ha fler alltså ;) Bieber Love - Lovisa

Han kysste mig, kyssen blev mer och mer passionerad, jag la mina armar runt hans hals och jag kände hans händer runt min midja. Plötsligt knackar det på dörren och både jag och Justin hoppar upp ur sängen och där i dörren står..

---

Usher.. Vad gör han här? Var det tänkt att han skulle komma? Hade Justin och Usher planerat något dom skulle göra? Och isåfall, varför hade inte Justin sagt något?

Justin's perspektiv:

Det knackade på dörren, jag hoppade genast till och ställde mig upp ur min säng. Dörren öppnades långsamt och ut kommer Usher. Vad gör han här? Vi skulle inte träffas för ens imorgon. Jag kände Stellas blick på mig i ögonvrån, jag kollade bort mot hennes håll och hon kollar frågande på mig. Man fattar ju egentligen varför hon blir chockad, hon vet säkert inte ens att Usher är min mentor. Såklart hon blir chockad då.. Eftersom vi båda stod ganska nära varandra så kunde han prata med mig, så att Usher inte fattade häller.

- Justin, vad jag Usher i ditt rum? viskade hon.
- Eh, han är min mentor men jag vet inte varför han är här nu.. viskade jag tillbaka.
- VA?! skrek hon och Usher kollade lite konstigt på oss båda.

- Hey Bro.
- Hey Usher. sa jag och vi gjorde våran handskakning. - jag vill inte vara otrevlig eller något men varför är du  här?
- Men jag behöver veta vem du tar med dig.
- Sch! skrek jag och kastade mig över hans mun för att få tyst på honom.
- Är det? sa han och sneglade på Stella.
- Ja, okej.

- Ta med på vad? sa helt plötsligt Stella och kollade på mig med en blick som hon menade med att jag skulle presentera henne för Usher.
- Inget... Usher det här är min flickvän Stella, Stella det här är min mentor Usher.
- Hej Stella. sa Usher och dom skakade hand. - Trevligt att äntligen träffas.
- H-hej Usher, desamma. Jag är ett stort fan av din musik.
- Tack så mycket! men jag tror jag måste gå nu.. Ses snart igen Stella. sa han och kramade henne.
- Ja då, Hej då.

Usher gjorde bara en liten nickning med huvudet mot mig innan han gick ut från rummet och stängde dörren. Jag hörde hans trappsteg i trappan och när ytterdörren smälldes igen..
Jag satte mig i sängen igen och Stella satte sig brevid.

- Justin, vad var det med 'vem tar du med dig?' grejen? jag vet att det är något. sa hon, jag kände hennes hand flätas ihop med min. Jag visste inte vad jag skulle säga.
- Men jag har redan sagt att det inte är någonting?! Håll inte på och ta upp det hela tiden! skrek jag plötsligt och ställde mig upp. Jag vet inte vad som flög i mig, jag såg på hennes ögon att hon blev sårad. Och innan jag visste ordet av sprang hon in på toan..

Jag sprang sabbt efter henne men det var låst..
- Stella! Jag är så ledsen, det var verkligen inte meningen att bli arg. Jag vet inte vad som flög i mig.. Snälla? Kom ut.
Efter några sekunder så vändes låset till grönt och Stella kom ut från dörren.
- Okej, jag kanske överreagerade lite.. men jag fattade inte varför du skrek.
- Ärligt talat vet inte jag häller, men du ska få din överaskning imorgon. Om du vill såklart?
- Eh, Tyvär Justin..

---

Förlåt, men jag är verkligen sjuk och jag orkar inte skriva så mycket :/ men jag ska verkligen försöka skriva lite mer :) Bieber Love - Lovisa

Jag kollade mig i spegeln och det var förns nu jag insåg att jag hade en spindelmannen tröja på mig. Den passade mig ganska bra i stolek så jag antar att det var längesedan Justin andvände den, men det är ju jätte sött att han över huvudtaget har kvar den! Jag drog fina fingrar genom mitt hår för att det skulle bli lite finare och kollade mig en sista gång i spegeln innan jag gick ut till Justin som satt vid hans dator med ett flin.

---

Jag fattade inte vad som var så jätte kul, tills jag kom på vilken tröja jag hade på mig.. Istället för att bli generad och rodna bestämmde jag mig för att driva lite med honom..

- Fin tröja va?! Jag älskar den, när köpte du den? Igår? sa jag med ett flin och hans flin försvann snabbt och det förvandlades till en lite surare blick.
- Faktist inte, det var några år sedan. sa han och log. - Men du är jätte söt i den!
- Haha, men seriöst. Varför har du kvar den?
- Jag vet inte. 
- haha, vad gör du? frågade jag och gick fram till honom som satt vid datorn.
- Kollar lite på twitter och så.. sa han och vände sig om mot datorn igen. - Föresten, jag har en överraskning till dig.
- såklart du har.. och jag får inte veta vad det är? sa jag och han himlade bara med ögonen.
- absolut! ska jag berätta vartenda detalj också?! sa han ironiskt. - Det är en ÖVERAKSNING du ska inte veta vad det är..
- Men åh, jag hatar översakningar, jag blir bara nyfiken och närvös..
- Stackars dig!
- ja!

Jag blev lite sur att Justin inte kunde säga för att han vet att jag hatar översakningar.. jag blir bara jätte nyfikwn och närvös att det är någonting jag kommer göra bort mig på. Till exempel på julafton när jag var tre år och jag såg ett jätte stort paket och jah kunde verkligen inte komma på vad det var, så jag rev upp allt papper och öppnade den. Mamma och pappa blev inte jätte glada om du förstår vad jag menar..
Jag satte armarna över bröstet för att försöka få honom att ändra sig, men han var helt omöjlig..  Det gick verkligen inte att få honom att ändra sig. När jag stott där i några minuter och han inte ens låg märke till mig längre så gav jag upp och satte mig på hans säng. Då såg han mig, stängde av datorn och satte sig brevid mig.

- Är du sur för att jag inte berättar? frågade han och lutade sig närmare och närmare mig.
- Inte direkt. sa jag och hans ansikte var nu bara några millimeter från mitt. Jag kunde höra hans andetag, jag kände hans andedrekt rakt upp i annsiktet.
- Det var ju bra.

Han kysste mig, kyssen blev mer och mer passionerad, jag la mina armar runt hans hals och jag kände hans händer runt min midja. Plötsligt knackar det på dörren och både jag och Justin hoppar upp ur sängen och där i dörren står..

---

Förlåt att den inte kommit tidigare, men jag är riktigt sjuk och när jag bara kollar in i en data skärm så får jag ont i huvudet, och jag är sjukt svag och så.. ogilla ;( men iallafall. här är chapter 102 :D Bieber Love - Lovisa

- Haha, bli bara inte uppkäftig, då du. sa jag och började springa mot honom i trappan, han började såklart springa som en stucken gris. Och nu, precis nu. Så glömde jag bort hur klumpig jag egentligen var i trappor och kände min ena fot glida lite på det tappsteg jag precis skulle sätta foten på.

---

Jag visste precis vad som kunde hända. Det har hänt till och med. Och jag vill inte att det ska hända igen.. Att ligga på ett sjukhus med massa slangar och maskiner överallt är helt förskräckligt. Jag vill aldrig göra om det.. men man vet ju inte. Jag kan inte bestämma över vad som ska hända, det bara händer. Det är inget någon förbereder sig på, det finns inte någon som har en fjärrkontroll till livet. Även fast man skulle vilja, skulle vilja att kunna pausa livet om man ville spola över allt hemst eller köra vartenda dag i slowmotion. Så går det inte.

Jag grep ett stadigare och hårdare tag i trappräcket men ändå gled mina fingrar ut ur det. Jag väntade på att höra dunsten när min kropp slogs mot den hårda ek trappan, men jag hörde inget. Jag kände inte häller någon smäll..
Det var förns nu jag insåg att det var någon som höll i mig, jag kollade ner på dom starka armarna som var fästa runt min midja. Jag visste inte häller vem det var, eftersom Justin säkert sprungit upp vid det här laget.. Mitt huvud vred sig sakta mot killens ansikte men min blick fastnade vid ett foto på väggen i trappan. Det första jag tänkte på när jag såg bilden var håret, det var långt och mörkt.

Jag kände igen den färgen.. innan jag hann tänka så kände jag att det var något som spände till i magen och kollade ner. Såklart jag kände igen hår färgen. Det var mitt hår, det var mitt hår på bilden.. men varför har Justin en bild på mitt hår i sin trappa? Jag tittade upp och såg att det inte alls bara var mitt hår på bilden, utan hela mitt ansikte. Jag fick kisa lite med ögat för att se ordentligt, det var inte bara jag på bilden. Utan en kille också, inte vilken kille som helst. Justin. Jag kände dom muskulösa armarna lossa från min midja och jag gick väldigt sakta fram till väggen där fotot satt. När jag såg det log jag bara, det finns inget mer och säga. Det är äkta, äkta kärlek. Det ser man, det är bara så.

Jag jag såg våra leénden så pirrade det till i magen, jag kommer ihåg den dagen då vi tog det fotot. Men jag tänker inte gå in mer på det, det blir för smärtsamt.. jag kommer bryta ihop. Jag hade helt glömmt bort den okända killen som räddat mig för att ramla.. han stod nu bakom mig och var helt tyst medans jag studerade fotot noggrant. Jag vände mig om och där stod han. Min hjälte, i alla lägen. Justin Bieber. Hur hann han komma och rädda mig? han var ju precis framför mig, eller?

- Hur? När? vad det ända jag fick fram ut ur fin mun, jag var helt målös.
- Jag kollade på dig hela tiden och när jag såg att du var på väg att ramla hjälpte jag dig. sa han bara och log.
- Du är min hjälte! skrek jag och kastade mig i hans famn. - Jag vill inte att det ska hända igen.
- Vad? sa han oförstående. visste han inte om när jag rammla i trapphuset? hade inte Lauren och Jacey berättat?
- inget..
- Nehe.
- Förrensten, varför har du ett foto på oss i trappan?
- Något vackert måste jag ju titta på när du var borta. sa han och kysste mig. - Kom.

Han tog min hand och drog med mig upp för trappan, jag tvärstannade vid slutet av trappan och det gjorde så att Justin stannade automatiskt. allt var så fantastiskt! Det var minst lita stort som undervåningen och Pattie hade inrett allt grymt bra, alla färger matchade perfekt med mörblerna och tapeterna. Jag var minst sagt förälskad i deras hus! Jag märkte inte att jag stod och dreglade, Justin himlade med ögonen och drog in mig till hans rum.

Hans rum var ganska litet om man jämnför med alla andra rum och hela huset.. det var ganska trångt med sängen mitt i hela rummet. Överallt satt foton på Justin när han spelade hockey och när han var liten, det låg massa medaljer överallt och på väggarna så fanns det massa affisher på han själv.. Ego? Haha. Det var en affish jag fastnade för, den var speciell. Den satt på min vägg hemma i mitt rum.. det är den jag vaknar till vartenda dag. Det är det första jag ser på när jag vaknat.

- Haha, är du lite ego eller? sa jag och vände mig mot Justin som var i full gång att rota igenom hela hans garderob efter kläder jag skulle kunna ha.
- Kanske det kanske. sa han med ett flin.

Jag gick och satte mig på säng kanten och mina ögon lekte runt i rummet, dom stannade till vid hans nattduksbord. Det stod ett foto där. Och inte på vem som helst. På mig. Jag tog upp fotot och studerade det noga innan Justin slår sig ner brevid mig och jag ställer snabbt tillbaka fotot på samma plats för att han inte ska mörka något.

- Här, byxorna kanske är lite stora men du kan säkert vika upp dom. sa han och log. - Du kan gå in på toan och byta om.
- Åh, okej tack. sa jag och gick ut från hans rum.

Jag fick gå in i flera olika dörrar innan jag tillslut hittade badrummet och det första jag gjorde var att ta av mig dom blöta kläderna och krama ut vattnet över badkaret. Jag drog snabbt på mig dom på tok förstora byxerna fast jag vek upp dom lite som Justin sa att jag kunde göra och jag drog på mig tröjan.

Jag kollade mig i spegeln och det var förns nu jag insåg att jag hade en spindelmannen tröja på mig. Den passade mig ganska bra i stolek så jag antar att det var längesedan Justin andvände den, men det är ju jätte sött att han över huvudtaget har kvar den! Jag drog fina fingrar genom mitt hår för att det skulle bli lite finare och kollade mig en sista gång i spegeln innan jag gick ut till Justin som satt vid hans dator med ett flin.

---

förlåt att jag inte uppdaterat så mycket, men som jag sa har jag haft dålig internet anslutning osv. JAG HAR SKRIVIT OM DETT HÄR CHAPTERT 2 GÅNGER! Vad tycks? Bieber Love - Lovisa

btw. statistiken höjs, tack för det! välkommen alla nya läsare och hoppas ni stannar! ♥

- Jag bryr mig inte om jag blir blöt och jo, det var jag som hade sönder den och jag ska köpa en ny till dig. sa han och hans armar blev mer spända om mig.
- Är du säker?
- 110% säker..

---

- Ah, Okej då.. Men jag gillar det inte!
- Jag vet. sa han till svar och hans ansikte kom närmre och närmre mitt, till slut kunde jag inte hålla mig längre utan kysste honom på munnen. Efter några minuter kände jag att något satt åt på min kropp, jag avbröt långsamt kyssen och kollade ner på min mage, min tröja var helt påklistrad på min kropp. Och det blev ju inte jätte mycket bättre av att tröjan var vit, alltså var den genomskilning. Mina byxor var helt genomblöta och det rann flera vatten droppar från dom. Justin följde min blick och hans ögon fastnade vid mitt nu genomskilniga tröja..

- Du kan sluta titta nu. sa jag, slog honom på armen och flinade mot honom.
Han svarade inte utan bara vände sin blick mot mig igen.

- Okej, men jag är helt blöt, jag kan inte ha på mig det här. suckade jag och kollade ner på mina genomblöta kläder, vad skulle jag göra nu? gå hem och lämna Justin här? nej.. då kommer alla papparazzis komma och hålla på också.. det orkar jag inte med, men vad ska jag då göra..
- Du kan nog inte gå hem.. men låna kläder av mig då! sa Justin och sken upp som en sol.
- Justin, jag är ganska säker på att dina kläder är förstora, har du inte någon gammal tröja från när du var liten eller något som kanske skulle passa mig?
- Nej.. eller jo, det har jag. Kom!

Han tog ett stadigt tag om min hand och sprang uppför den långa eleganta trappan med mig, på väggarna upp för trappan hängde flera bilder på Justin, Pattie och Två killar till jag inte kände igen alls. Herregud.. Hur söt fick man bli egentligen? Jag stannade vid en bild av dom två okända killarna och Justin när dom stod och kramades, det var verkligen gulligt! även fast jag inte ens visste vilka det var. Justin fortsatte gå upp i trappan utan att märka att jag stannat, men efter några sekunder så sprang han ner igen och kollade på mig med oroliga ögon.

- Vad gör du?! sa han högt och hans ögon spärrades upp när han såg vad jag kollade på.
- Jag kollar, vilka är det här? sa jag, tog ner tavlan från väggen och pekade på killarna brevid Justin.
- Chaz och Ryan, mina bästa kompisar.
- Jaha, vart bor dom?
- Canada..
- Oj, det var långt. Saknar du dom inte?

- Jo, hur jävla mycket som helst.. sa han och jag såg i hans ögon att det smärtade emot att prata om dom.
- Förlåt.. sa jag bara och hängde tillbaka tavlan på sin plats.
- Det är inte ditt fel att du är nyfiken. sa han och flinade brett.
- Haha, bli bara inte uppkäftig, då du. sa jag och började springa mot honom i trappan, han började såklart springa som en stucken gris. Och nu, precis nu. Så glömde jag bort hur klumpig jag egentligen var i trappor och kände min ena fot glida lite på det tappsteg jag precis skulle sätta foten på.

---

FÖRLÅT! för den usla uppdateringen.. men idag har inte internet funkar och så. Men nu har ni Chapter 100 iallafall, vad tycker ni då? Bieber Love - Lovisa

Men alla följde bara efter, efter några minuter ser Justin's hus. Jag sprang mot dörren och knackade i panik på dörren, Justin öppnade dörren och såg med en orolig blick på mig.

---

Han kollade över mitt huvud och såg alla papparazzis efter mig, han knuffade in mig i sin hall och låste fort dörren efter sig.

- Hur länge har dom jagat dig?! sa han och kysste mig, jag besvarade kyssen och kände mina ben bli allt svagare och svagare.
- Ett tag bara, men nu är det okej. sa jag och log.
- Bra, vill du ha något och äta eller något?
- Nej tack, är inte hungrig åt förut.
- Okej. sa han och jag började inspektera deras hus.

Deras hall var ungefär lika stor som våran, bara lite större. Vardagsrummet var enormt och allt var vitt, tak, väggar, möbler, allt. Jag hann inte se så mycket mer innan Justin drog med mig i armen mot köket, jag följde villigt med. Köket var kanske dubbelt så stort som 'vårat' eller ja, mammas. Allt gick i en lite mörkare ek färg och det fanns en riktigt stor köks ö i mitten av hela rummet, från köket fanns det en altan dörr som gick ut mot baksidan. Men den orkade jag inte bry mig om just nu, jag får säkert se den snart.

Justin tog fram lite fryst mat, la in det i micron och satte på timern, rummet ljusnades upp lite till, även fast man fick in väldigt mycket solljus från altan dörren.
Jag stod lutad mot köksön och iaktog vartenda rörelse han tog, det gick inte att undgå.. jag vet inte varför. Det är som om för varrenda steg han tog så följde jag efter, om han gjorde något så rörde jag mig utan att tänka på det.. jag beter mig annorlunda med honom, men på ett bra sätt.

Justin gick fram till mig och kysste mig passionerat, han lyfte upp mig på köks ön medans han kysste mig, när han lyfte mig så trodde han säkert att jag var tyngre än vad jag egentligen var fär när han lyfte mig så kom jag väldigt högt upp och hamnade sedan mitt på köks ön med en dunst. Justin avbröt kyssen och jag började skratta. Han såg först sur ut men sedan så började han också att skratta med mig.

- Aj, min bak! skrattade jag.
- Förlåt älskling, men shit! var lätt du är! jag trodde du var tyngre. skrattade han.
- haha, jaha. mummlade jag och det plingade till i micron. Justin gick och tog ut maten ur micron och hällde upp allt på en talrik. Han gick och satte sig vid det stora bordet och jag följde efter, jag satte mig framför honom och kollade på honom medans han åt.

- Vad är det? sa han och kollade upp på mig.
- Nej inget, du är bara så söt när du äter.. sa jag och han log.
- Du är sötare min prinsessa.
- Naw, men nej. sa jag och han klappade på sina knän.
- Kom.

Han drog bort sin tomma tallrik lite längre bort, jag gick runt bordet och satte mig i hans knä, hans armar slingrade sig runt mig midja och jag bara satt och njöt..

- Är det inte tungt? frågade jag förvånat efter jag suttit där i några minuter.
- HAHA, skojar du?! Du är ju as lätt! sa han och skrattade lite.
- haha, vad kul det var.. mumlade jag tyst.
- Förlåt, det är inte ditt fel. sa han men jag hörde att han fortfarande flinade lite, men jag ignorerade det bara..

Jag ställde mig upp från hans knä, höjde hans haka mot mitt ansikte och log.

- Kan vi inte gå ut? Det är jätte varmt här inne.. sa jag och nickade mot altan dörren.
- Jo.. kom. sa han och tog min hand.
Vi gick ut till deras bakgård och där fanns det en stor swimming pool, nästan dubbelt så stor som våran hemma, vattnet var lite turkos blått och det fanns vita solstolar runt om hela poolen. Jag gick mot en solstol, satte mig långsamt på den och kollade på poolen, den var verkligen underbar. Justin kom efter, drog upp mig från min ställning från solstolen så att jag stod precis framför honom..

- Vet du en sak? frågade han och kollade rakt in i mina ögon.
- jag vet mycket, men jag är inte säker på att jag vet det som du ska säga. sa jag och han tog mina händer i sina.
- Du är underbar. sa han och kysste mig.

Jag ställde mig upp för att kyssa honom igen men precis när mina läppar skulle möta hans så kände jag en hand på min arm, något puttade mig..

I nästa sekund så kände jag något lite kallare skölja över mig, jag hann inte tänka.. när jag öppnade mina ögon märkte jag att jag låg i poolen, jag hade helt glömt bort att poolen var precis brevid och då hade väll Justin puttat i mig eller något.

Jag torkade bort lite vatten i och runt mina ögon för att jag skulle se bättre och det första jag såg var Justin som stod och skrattade, nej. han låg ner.. han låg på gräset lite längre bort och bara höll sig för magen. Jag kollade på mina fingrar och såg att fingrarna var helt svarta.. hela mitt smink var helt utsmettat nu också.

Jag suckade en gång, innan jag kom på en ganska viktig sak.. Min mobil! Den låg i min ficka när Justin puttat i mig i vattnet, och nu borde den vara helt förstörd. Jag tog snabbt upp mobilen ur fickan och såg direkt att den var helt död.. Jag fick panik!

- JUSTIN!!!! Skrek jag allt vad jag kunde, nu fattade han att det var något som hade hänt och gick fram till mig.
- Ja?! skrattade han.
- MIN MOBIL! skrek jag igen och höll upp min döda mobil.
- Oj..
- Den är helt förstörd!
- Förlåt!

Jag svarade inte utan gick bara upp ur poolen och försökte på samma gång att få igång mobilen, men det var helt hopplöst..

- Jag köper en ny, oroa dig inte. sa Justin och höll om mig.
- Men det är lungt.. och för det andra blir du blöt nu. sa jag och skrattade lite för mig själv.
- Jag bryr mig inte om jag blir blöt och jo, det var jag som hade sönder den och jag ska köpa en ny till dig. sa han och hans armar blev mer spända om mig.
- Är du säker?
- 110% säker..

---

såå, förlåt för den dåliga uppdateringen, men det kommer vara lite så nu när det är så fint väder och allt men här har ni den iallafall. kommentera vad ni tycker ska hända :) Bieber Love - Lovisa

Hej alla underbara läsare, eftersom det är så grymt varmt idag tänkte jag gå ut och sola istället för att sitta inne en sådan här fantastisk skön sommar dag, vi måste ju ta vara på det medans det varar ;) men det betyder att jag börjar skriva lite nu men chapter 99 kommer komma ut runt 18.00 tiden eller något skulle jag tro, men vad är det man säger. Den som väntar på något väntar aldrig för länge? ;) haha. Ha en underbar dag :)

Jag log och gick in i köket, som mamma sa så stod det färdig äggröra och bacon i kylen. Jag tog ut den, satte in den i micron och ställde timern på 2 minuter. Jag hoppade upp på köksön medans jag väntade och bara satt och dinglade med benen. Sedan kom jag på att jag kankse borde hämta radion så jag gick in till städskåpet där mamma ställer alla onödiga saker, jag rotade fram radion, jag tog med den ut till köket och försökte få igång den. Tillslut funkade den och jag hörde Justin's underbara röst.

---

Hela jag stelnade till och jag stod bara helt still mitt på köks golvet och lyssnade på hans underbara röst. Jag kunde inte få nog, det funkade bara inte. När Liam, som han som intervjuvade verkade heta, frågade Justin vem brunetten han kysste var så blev han tyst, jag kunde tro att han tänkte igenom vad han skulle säga.

Jag greppade snabbt tag om min mobil, tryckte snabbt upp ett nytt meddelande och skrev.

"Justin.. Jag lyssnar just nu, och säg det. Säg sanningen, jag orkar verkligen inte mer. Jag vill att du säger det som känns bäst för dig, berätta bara sanningen, det är allt jag bejär. Jag älskar dig. //Stella"

Jag läste igenom smset en gång till innan jag skickade iväg smset, det plingade till och maten var färdig. Jag tog ut min frukost, satte mig vid bordet, jag gick och hämtade radion som stod på köksön och lyssnade medans jag åt.

Man hörde att Liam harklade sig några gånger innan Justin svarade.

- Hon heter Stella McLeé och är min flickvän. sa Justin till slut, mina ögon spärrades upp, han gjorde det.. jag var verkligen lycklig, att han kunde säga det till hela världen utan att skämmas, för mig.. Det bubblade till i min mage, litt leénde blev bredare och jag kunde bara lite sluta le. Jag kunde bara inte få det, att han just sa det. Vi som egentligen ville ha det hemligt.

Jag hörde plötsligt en dunst och ser min gaffel ligga på bordet, det var nu jag märkte att jag var helt stel i hela kroppen, jag visste inte vad jag skulle göra, dom fortsatte intervjuven men jag hade helt stängt örornen, och när jag sedan började lyssna igen så visste jag inte ens om dom pratade om mig längre så jag stängde av radion och hoppades på att Justin kanske skulle kunna berätta för mig vad dom sa istället..

Jag åt upp min mat, ställde ner allt i diskmaskinen och gick upp till mitt rum.
Jag tog upp min dator ur väskan jag hade på planet och det första jag såg var sprickan.. mitt på skärmen, det var den. Jag fick direkt en dålig känsla i magen och ville egentligen bara lägga ner datorn igen, men det var något som sa mig att jag inte borde bry mig. Jag tryckte på start knappen, satte mig i skräddar ställing i sängen och tog upp datorn i mitt knä.

När jag loggat in på datorn så tryckte jag upp internet men det gick väldigt trögt och långsamt, när jag väl kom in på internet efter några minuter som kändes som flera år så skrev jag direkt in oceanup.com i sök rutan och det kom direkt upp en bild på Justin, precis vad jag förstod.

Rubriken var "Justin Bieber erskänner sitt förhållande i B98.5"
Herregud.. hur kan dom hålla allt uppdaterat så fort? det var ju typ bara 20 minuter eller så han berättade? Jag orkade inte läsa, jag ville inte häller missuppfatta om det stod något konstigt, som det blev med Lauren.. vet Lauren ens om att jag var arg på henne? jag har inte pratat med någon av dom sedan jag åkte.. även fast jag vet att jag vill och måste. Jag behöver höra deras röster för att kunna leva, hur har jag stått ut?

Jag klickade snabbt upp msn och ser att både Lauren och Jacey är inne, jag tryckte snabbt upp dom som konversatinon.

Stella: Hej mina älsklingar, saknar er så att det värker i hjärtat!
Lauren: Hej baby, saknar dig mer, du fattar inte hur tomt det är i skolan utan dig.
Jacey: Ååååh, Stella!! Jag saknar dig mer, du fattar fan inte!
Stella: Naaaw, men hur mår ni? har tänk och ringa er men ni har alltid sovit då..
Lauren: Kan tänka mig det, men jag mår bara bra, såg du bilderna?
Stella: Vilka? Dig och Justin?
Laruen: Mm..
Stella: Yes.. men jag vet allt vad som hände, det är lungt.
Lauren: Bra..
Jacey: Såg att du och Justin är tillsammans igen! Vad kul!
Stella: Ja. Och ni måste komma hit, ni ska bara se huset, herregud..
Lauren: Fint? Stort?
Stella: Rikt..!
Jacey: Hahaha, snyggare än mitt?
Stella: Du vet att inget kan vara snyggare än ditt ;)
Jacey: Vad bra ;)
Stella: Men sötnisar, jag måste dra nu, ringer er. Älskar er.
Jacey: Älskar dig!
Lauren: Älskar dig mer!

Jag hörde min mobil ringa nederfrån, jag loggade snabbt ut från msn och stängde av datorn. Jag la tillbaka datorn i väskan och sprang ner för trappan till min mobil. Jag öppnade mobilen och kollade på skärmen vem det var, Justin. Jag fick direkt ett leénde på läpparna och tryckte på svara.

- Hey det är Stella. sa jag glatt.
- Hey baby, är på väg hem från intervjuven nu. Vill du träffas? sa Justin med sin mjuka röst som skärde igenom mitt hjärta.
- Aa, jag kommer över, smsa mig när du är hemma.
- Okej, lyssnade du på intervjuven? frågade han sedan.
- ehm.. ja.. sa jag lite osäkert.
- Du lyssnade inte va?
- Jo, det gjorde jag med jag började dag drömma lite och tappade bort mig..
- HAHAHAH. skrattade han i andra luren.
- Vad? jag drömmde om dig.. sa jag och rodnade.
- Naw, älskling vad gullig du är. Men jag är hemma nu, kom över. sa han och jag rodnade ännu mer.
- Okej, är på väg. Puss. sa jag och la på.

Jag gick över dom ljusa gatorna, direkt känner jag att någon iaktar mig.. jag kollar bakåt, men ingen är där. Jag kollade till höger och vänster, men ingen var där. Jag gick lite till men känner fortfarande att någon kollar på mig. Helt plötsligt så ser jag en blixt, en kamera blixt. Är dom redan efter mig?! jag började springa, snabbare och snabbare. Men alla följde bara efter, efter några minuter ser Justin's hus. Jag sprang mot dörren och knackade i panik på dörren, Justin öppnade dörren och såg med en orolig blick på mig.

---

så, den här var ganska lång. Förlåt att allt blev konstigt igår, blogg.se hade helt damp. Men kunde inte lägga in bilder eller publicera något inlägg.. Men vad tycker ni? Vad kommer hända med Lauren och Justin? :o Bieber Love - Lovisa

- Okej, men Justin jag måste ju bara fråga, det finns flera bilder uppe på internet när du kysser en okänd brunett, vem är hon? sa han och jag blev bara tom, jag kunde inte säga det..

---

Jag kunde inte, det kändes hemskt. Att ta ifrån Stella sitt privat liv.. Jag svarade inte och Liam hostade lite.

- Eh... sa jag och kände plötsligt att det vibbrerade i min ficka. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade ett nytt sms, frän Stella.. jag tryckte närvöst upp det och det stod:

"Justin.. Jag lyssnar just nu, och säg det. Säg sanningen, jag orkar verkligen inte mer. Jag vill att du säger det som känns bäst för dig, berätta bara sanningen, det är allt jag bejär. Jag älskar dig. //Stella"

Jag bara satt och stirrade på orden, hon ville att jag sa sanningen.. då får det bli så. Liam hostade igen för att få min uppmärksamhet, jag kollade snabbt på mamma som nickade och jag tog ett stort andetag.

- Hon heter Stella McLeé och är min flickvän. sa jag och log för mig själv.
- Oj, oj, oj. här får man veta saker, kom ihåg vart i härde det först. sa Susie som för första gången i intevjuven sa någonting, i vanliga fall satt hon bara brevid Liam och kommenterade men nu verkar det som om hon också ville vara med i samtalet.
- Grattis Bieber. sa Liam och jag log. - Men är det inte svårt med ett förhållande när du har din kariär? Hur ser hon på det? 
- Kariären är inget jag tänker på när jag är med henne, hon är ingen Beliber och tänker inte därför på min musik på det sättet.
- Din flickvän är en hater? det var lite annorlunda. sa Liam och flinade.
- Haha, nej då. Hon är ingen hater, men hon har aldrig bara gillat mina låtar.
- Vad ska du göra åt det då?
- Haha, det du. sa jag och flinade hemlighetsfullt.

Jag kunde bara inte säga att jag redan gjort något åt det, det skulle såra, så in i helvete. Hon hade ju ändå börjat gråta när jag sjöng för henne, och jag ville inte se henne gråta igen, det var hemst.

- Har du redan gjort något kanske? frågade Liam.
- Det tar jag inte upp.
- Haha, okey. Men hur träffades ni? det borde vara ganska inveklat eftersom hon inte gillade dig?
- Ja det är ganska inveklat och en lång historia, men jag kan säga att hon var på en av mina konserter. log jag.
- haha, varför var hon där om hon inte gillade dig?
- Hennes bästa kompisar är belibers.
- Hur ser dom på erat förhållande? frågade Liam och det sved till lite i min mage.
- Det var längesedan jag pratade med dom, men jag tror att dom blev lite chockade först.
- Haha, det kan jag nog tänka mig. När togs det här fotot? sa han och bilden när vi kysstes på Stellas balkong kom upp på en skärm bakom honom.

Vad skulle jag svara? jag kunde inte gärna säga igår..

- Inte jätte längesen. sa jag bara och dom båda nickade.
- Okej, det var kul att du kunde ta din tid att prata med oss Justin. Lycka till i framtiden. sa Liam och log mot mig.
- Det var kul att vara här, tack så mycket. sa jag, jag tog av mig hörlurarna och dom började spela någon ny låt.

Jag hoppade ner från stolen gick bort till mamma.

Stella's perspektiv:

På lappen mamma satt i slutet av trappen stod det:

"Hej gumman, jag är på kontoret, behövde fixa lite papper. Ring på mobilen om det är något eller händer något. Det finns mat i kylen, poolen är också uppvärmd om du vill bada. Ha en bra dag. Puss Mamma
Ps. Glöm inte att sätta på B98.5 klockan halv åtta, Justin är med då :)"

Jag log och gick in i köket, som mamma sa så stod det färdig äggröra och bacon i kylen. Jag tog ut den, satte in den i micron och ställde timern på 2 minuter. Jag hoppade upp på köksön medans jag väntade och bara satt och dinglade med benen. Sedan kom jag på att jag kankse borde hämta radion så jag gick in till städskåpet där mamma ställer alla onödiga saker, jag rotade fram radion, jag tog med den ut till köket och försökte få igång den. Tillslut funkade den och jag hörde Justin's underbara röst.

---

förlåt att den inte kom igår kväll som jag sa :( men ni får två eller tre idag istället :) vad tycker ni? Bieber Love - Lovisa 

Jag hade egentligen inte rikigt fattat vad som hänt, hur kan ett eller typ fyra kort betyda så mycket? Stella behöver ge upp så mycket.. hela sitt privatliv, jag kan inte fatta att jag gör det här.

- Om du får mig får måste du komma till mig och säga det, lova?
- Okej, jag lovar.
- Bra. sa han och kysste mig passionerat.

---

Nästa morgon/Stella's perspektiv:

Jag vaknade av att jag hörde ett svagt ljud från andra sidan av mitt rum, jag kände väl igen låten, min favorit låt.. So sick med Ne-Yo, jag har älskat den sen jag för första gången hörde den. Det går bara inte och beskriva, den låten betyder väldigt mycket för mig.. Jag kröp sakta till änden av min säng och musiken lät högre och högre, jag var så trött. Jag orkade inte svara, även fast det kunde vara viktigt. Jag vände mig om och kollade på min väckarklocka hur mycket klockan egentligen var. Jag suckade tungt när jag såg att den var 07.30, vem ringer 07.30 på en söndags morgon?!

Jag tog mig tillslut ner från sängen och gick med trötta steg mot min mobil som låg inne i Walk in closeten, jag hade varit där inne med Justin igår kväll och glömde väl den när jag skulle gå och lägga mig eller något.
Jag tog upp mobilen i handen och kollade lite snabbt om det var någon viktig som ringde eller om jag kunde gå och lägga mig igen, om det skulle varit mamma eller någon sådan skulle jag inte svarat, om det skulle varit mamma skulle hon veta att jag sov och skulle ringa upp senare. Men den här gången var det inte mamma, som det brukade vara eftersom hon ofta jobbar på söndagsmorgonar, det var Justin.
Jag låste upp mobilen snabbt, tryckte på svara och gick tillbaka och satte mig i min säng.

- Hej.. sa jag trött och la mig ner på min kudde, det kändes som om jag skulle somna när som helst.
- God morgon sunshine, väckte jag dig? sa han piggt och jag såg det framför mig hur han flinade så stort att man såg hans vita fina tänder.
- vad tror du? ja.. hur kan man gå upp så här tidigt?! stönade jag och tog mig för pannan.
- Om du har glömt det så har jag en radiointervjuv idag för att förklara vårt förhållande, men du kan ju gärna gå istället om du vill.
- haha, nej tack du..
- haha, nej men jag måste gå upp så här tidigt, även fast jag inte gillar det. sa han med betoning på "måste".
- Ojoj, livet som Justin Bieber är inte alltid så glamuröst som alla säger. sa jag retsamt och flinade för mig själv, även fast jag visste att han inte såg det..
- nej, det ska du veta. det finns damn mycket slit bakom allt också.
- Haha, men när börjar den där radiointervjuven då? jag kanske borde följa med? sa jag och vände på mig i söngen så att jag låg på mage.
- den börjar 08.30, du behöver inte, då kommer dom bara dra in dig också i allt..
- Jaha, okey. Men då lyssnar jag på radion då?
- Ja, gör det. Men jag måste dra nu shawty, ringer dig efter intervjuven.
- Okej, gör så, älskar dig.
- Älskar dig med sötnos. sa han och vårt samtal avbröts.

Jag kände mig helt plötsligt mycket piggare, kanske inte piggast, men piggare än förut. Jag gick fram till min vita spegel jag satt upp på väggen precis utanför min walk in closet, jag granskade min kropp från topp till tå. Jag hade ett par mörkblåa mjukis byxor och en sliten svart t-shirt med en blå smurf på, mitt mörka hår var slarvigt uppsatt i knut mitt på huvudet, när jag kollade in i mitt ansitke blev jag lite överraskad, jag log. Jag hade ett stort leénde på mina läppar även fast jag fortfarande var trött och kände mig riktigt ofräsh där jag stod i mina svettiga sov kläder. Hur fungerar det?! hur kan en person ändra ens humör så? från att vara sur, irriterad och jätte trött till att vara glad, pigg men ändå lite pigg och lycklig? är det ens möjligt?! Det är tre personer som kan göra det med mig, tre personer i denna värld. Jacey, Lauren.. och Justin. Såklart, det finns personer som får mig att le, men dom tre får mig att le hela tiden.. dygnet runt.

 Jag gick in till badrummet och tog en snabb dusch, rakade bennen, trättade igenom håret. När jag var klar lindade jag en handuk runt min kropp och gick ut till min walk in closet för att ta fram kläder, direkt när jag kom ut från badrummet kände jag hur det blev kallare och jag drog den blöta handuken närmare min nakna kropp i ett försök att få lite värme i kroppen, som inte lyckades jätte bra..
Jag letade fram en tröja med en läskburk på som jag fått från pappa för några år sedan, ett par ljus svarta byxor och en ljus jeans jacka. Jag tog på mig ett halsbnd där det stod Stella på och några svarta armband till det.

Jag drog ut tofsen ur knuten och kammade till det lite med mina fingrar innan jag tog min borste som låg brevid mig och började borsta igenom mitt hår några gånger tills jag tyckte att det var fint nog och gick sedan ner till köket där jag ser en lapp sitta på väggen precis i slutet av trappan...

Justin's perspektiv:

- Justin! Kommer du nu eller?! vi måste vara vid radiostationen en timme innan du ska vara med! skrek mamma och jag hoppade till som vanligt när jag inte var berädd på något. Jag kollade på klockan i mitt rum och den stod på halv åtta, radiointervjuven jag skulle vara med i började halv nio..

Jag hade egentligen inte rikigt fattat vad som hänt, hur kan ett eller typ fyra kort betyda så mycket? Stella behöver ge upp så mycket.. hela sitt privatliv, jag kan inte fatta att jag gör det här.

---

Så, den var lång eller hur? förlåt att jag inte skrivit tidigare men jag har suttit i bil hela kvällen och så typ ;S men jaja, nu fick ni den. Jag tycker faktiskt att den här är värd lite kommentarer nu, jag dissade min kompis för att skriva.. Bieber Love - Lovisa

- Men poängen är att jag älskar dig, över något annat, och du får inte lämmna mig igen. sa han och kollade in i mina ögon.
- Jag älskar dig också, nej. jag ska verkligen inte lämmna dig igen.. sa jag och kysste honom på läpparna.

---

Helt plötsligt ser jag några kamerablixtar, jag avbryter kyssen och kollar ner nedanför räcket mot vår pool, Justin gjorde samma sak. När jag ser vilka som står där blir man inte direkt glad.. Papparazzis.

Herregud? hur hittar dom honom?! skulle vi behöva gå ut med vårt förhållande nu? Det skulle nog egentligen vara bäst för oss båda att vi håller det hemligt, men om dom nu hade våran kyss på bild. Vad ska vi säga då?! Jag kommer säkert få alla Belibers på mig.. eller?

- Fan! sa Justin lågt och drog in mig på mitt rum igen. Innan jag han säga något var vi inne i mitt rum igen, han drog ner mig på sängen medans han gick runt fram och tillbaka.. Det såg precis ut som om han tänkte.
- Skulle du kunna sluta gå runt och runt? jag blir rikigt yr bara jag kollar på dig. sa jag och flinade.
- Stella, jag vet inte vad vi ska göra? Dom kanske fick kyssan på kort, en sådan sak kan vi inte säga att vi bara är vänner till, alla kommer fatta.. sa han och lät lite irriterad.

- Okej.. du behöver inte ta ut det på mig..
- Förlåt älskling, men jag blir bara så irriterad, varför ska dom alltid snoka i mitt privatliv?! hur har dom hittat ditt hus?!
- Jag vet inte, men det blir inte bättre av att vi är arga nu, kortet eller korten, är redan tagna eller hur?
- Ja.. kan vi inte göra något istället för att sitta här och vara arga?
- Jo, vi kollar på tv!

Vi gick ner till vardagsrummet, Justin kastade sig i våran stora soffa medans jag slog mig ner lite saktare.
Jag tog fjärrkontrollen, satte på tvn och började zappa igenom alla kanaler tills jag zappade förbi ett program där jag såg en glimt av mig och Justin på en stor tvskärm, Justin borde också sett det för att han satte sig lite rätta i soffan och ögonen blev stora på honom.

- Vänta, gå tillbaka! skrek han och jag zappade snabbt tillbaka till programet.

"Den här bilden ligger nu inne på många sidor på internet, har popsensatinenen Justin Bieber skaffat tjej? många Bieber fan eller 'Belibers' har reagerat stark på bilden som även är tagen för bara några timmar sedan." Sa den ena killen, kollade på bilden av oss igen och fortsatte. "Flickan på bilden heter Stella McLeé som Justin för några veckor påstod att dom bara var vänner och inget mer, men tycker ni att det ser ut som om dom bara är vänner?" Han vände sig mot publiken som sakade på huvudet och suckade. Jag kollade på Justin's ansikte som var helt chockat, han satt och gapande.

"Det är inte första gången Bieber syns med Stella, för några månader syntes dom igen vid en speciell resturang vid ett antal gånger, sedan såg vi också Stella på New York's flygplats några dagar senare gråtandes.. vad har Bieber gjort? Vi hoppas allt löser sig och att Justin inte drar ut på allt för länge." sa killen på tvn, en bild på mig gråtandes innan Jul visades upp på skärmen och gick sedan över till något inslag om Taylor Swift, jag brydde mig inte så mycket om det, jag stängde fakstist öronen efter det..

Jag stängde av tvn, kollade på Justin igen som bara satt och stirrade på den svarta tv skärmen framför sig.

- Okej Justin.. det kanske kom upp på internet lite tidigare än jag hade trott.. sa jag och han vände sin blick mot mig.
- Lite?! hur fan kan det komma upp på typ en halvtimme eller något?! jag måste ringa Scooter. sa han och tog upp sin mobil, som precis när han öppnade den började ringa. - Scooter.. sa han mot mig och jag nickade.

- Heey, Scooter! sa Justin och satte på högtalare så att jag också kunde höra.
- Aye Bieber, såg du på 5:an?! sa Scooter och låt riktigt allvarlig.
- Ja.. inslaget om mig och Stella..
- Mhm.. är ni tillbaka ihop? sa han och jag kunde faktist inte låta bli och skratta lite.
- öh, ja.. men hur vet du om Stella?! sa Justin och blev lite generad.
- Pattie berättade varför du grät hela tiden och så.. men jag fick inte säga att hon sa det till mig.
- okej, nu pratar vi inte mer om det. sa Justin mer generat. - Men hur ska vi göra?
- Du får helt enkelt säga som det är, om inte Stella har något emot det alltså, annars får ni ljuga igen, som dina fans snart kommer få reda på, du har en radiointervjuv imorgon som du kan förklara allt på om du vill.
- Okej, ska prata med Stella, men har du kollat Oceanup? dom har säkert skrivit.
- Nej, du kan göra det. Men jag måste dra nu.. är i Studion, ses.
- Ses bro. sa Justin och samtalet avbröts.

Det blev direkt en liten orokänsla i rummet på grund av samtalet, det var ju ändå lite löjligt..

- Så vad tycker du? sa jag till sist för att avbryta den pinsamma tystnaden.
- ja.. jag vet inte vad vi ska göra, men är inte det bästa att säga sanningen? sa han och kollade på mig med sina underbara snälla ögon.
- Jag antar det.
- Är det något? sa han och kramade om mig.
- Jag är bara orolig, tänk om jag får hotmail? sa jag närvöst.
- Om du får mig får måste du komma till mig och säga det, lova?
- Okej, jag lovar.
- Bra. sa han och kysste mig passionerat.

---

Så, den här skulle kommit ut igår men jag han inte klart så jag publicerar den idag istället.

Ni kommenterar inte lika mycket som ni gjorde förut, vad har hänt? är novellen tråkig? Men blir glad av kommentarerna och det är dom som pushar mig att göra fler chapters efter varandra, jag tänker inte skriva "16 kommentarer för nästa längre" för att jag tycker att det är lite löjligt, men då gäller det att ni kommenterar, snälla skriv bara något snabbt, gör det för min skull och alla andras. Bieber Love - Lovisa

Istället för att visa Justin tårarna så gick jag snabbt ut på min balkong, jag lutade mig fram över räcket och bara kollade up över Atlanta, där kunde jag tänka klart, låta alla tårar falla, vara lycklig, vara olycklig..

---

Jag hörde balkong dörren öppnas försiktigt men jag låtsades bara som om jag inte hörde och fortsatte att kolla ut över Atlanta.. plötsligt kände jag ett par armar runt mig och någon som kysste min hjässa. Jag kollade långsamt upp och såg att det var Justin som stod bakom mig, jag gjorde inget mer utan bara vände mig ut mot standen igen..

- Här har jag aldrig varit, det var vekligen vackert här. sa han och jag log lite.
- Ja.. det är en bra plats och tänka på också. sa jag och hans starka armar runt mig spändes en aning.
- Ja, vad var det som hände? du grät, och gick.
- Inget.. sa jag bara tyst och kollade ner på det vita räcket.
- Stella.. jag ser på dig när något har hänt, du kan berätta för mig. sa han och jag vände mig om mot honom så att jag hade resten av staden i ryggen.

- Justin.. jag har alltid gjort parodi av din röst och dina sånger, jag har inte ens gett dina låtar en chans.. och att sedan uppleva att du satt och sjöng för mig.. det var fantastiskt, jag har inte insett hur bevåvad du egentligen är utan bara fokuserat på att du var en bög, som du inte ens är... jag har så dåligt samvete. Varför valde du just mig? jag brydde mig inte ens om dig i början, ignorerade dig totalt. sa jag och kollade in i hans underbara ögon.

- Stella, du fattar inte va? jag började inte gilla dig för att du inte gillade min musik eller så, det var för att jag såg något i dig som ingen annan jag någonsin träffat har, du är speciell.. mer speciell än du tror, och du är så grymt vacker att vem som helst skulle kunna göra vad som helst för dig.. och att du står här med mig, det är lycka för mig. Att du ens vill ha mig med mitt hysteriska liv.. det är inte enkelt att leva med mig ska du veta, men jag älskar dig. Du är den vackraste tjejen jag sett och jag någonsin kommer se, annars skulle jag aldrig flygit till andra sidan jorden bara för att kolla så att du var okej.. sa han, jag blev rikigt rörd av det han just sa.. hela han var så underbar.

- Vakcer.. don't think so. dom vackra har alltis haft pojkvänner, du är min första.. sa jag och jag sa det sista tyst..
- Skojar du?! har du aldrig haft en pojkvän?! ska jag säga en sak om att vara vacker? sa han och jag nickade till det sista istället för att säga något.
- Både Ryan och Chaz började nästan dregla när dom såg ditt foto. Det är vad man kallar vacker, vet du hur stolt man blir? du är så vacker att du inte någonsin själv kommer förstå det.

- Ryan, Chaz? Foto? frågade jag, jag hade inte en aning om vad hon pratade om, vilket foto? har han ett foto på mig?
- Ryan och Chaz är mina bästa vänner från Canada och du vet vilket foto jag menar, det på mitt nattduksbord?
- jaha, okej.
- Men poängen är att jag älskar dig, över något annat, och du får inte lämmna mig igen. sa han och kollade in i mina ögon.
- Jag älskar dig också, nej. jag ska verkligen inte lämmna dig igen.. sa jag och kysste honom på läpparna.

---

kort, men måste dra till skolan, var det lite mycket kärlek i ett ända chapter? skulle det vara mer eller mindre?
15 kommentarer för nästa då då :) Bieber Love - Lovisa

Jag lutade min panna mot hennes och bara stod och kollade in i hennes ögon, jag älskar henne.. 

---

Stella's perspektiv:

Jag kysste honom på munnen och drog mig sedan långsamt ur hans grepp, han ramlade rakt in med pannan i ett av dom övre skåpen, när han märkte det så tog han sig om pannan.

- Vafan? Vad var det där bra för?! skrek Justin, han såg så roligt ut att jag inte kunde hålla mig för skratt, jag la mig ner på golvet och tog mig för magen. Man skulle bara se hans min! Han blev så jäkla arg.
- HAHA... OMG... Du... ska... bara... se... ditt ... face.. just... nu! fick jag fram mellan skrattatackerna, jag kunde inte sluta, jag fick bara upp hans face om och om igen i huvudet.

- Tack.. sa han ironiskt och låtsades spela ledsen.
- Haha, älskling. Ta det inte så, men du måste erskänna att det var lite kul? 
- Kanske, kanske inte. Men kan vi inte gå upp till ditt rum du? sa han och blinkade.
- Jo visst, kom.

Jag tog hans hand och gick upp mot mitt rum, när jag öppnade dörren så var det första han gjorde att slänga sig på min säng. Jag såg att hans ögon fastnade på något och att han flinade lite, men jag vet inte vad..

- Du som sa att du inte gillade mig.. sa han och kollade mot min affisch på honom, han flinade brett och jag bara himlade med ögonen.
- Du.. när någon man älskar är borta, så får man göra det bästa åt saken. Jag hängde upp den där så att jag kunde se dig varenda dag, och inte bara i mina tankar. sa jag sexigt, la mig brevid honom i min säng och han kysste mig på pannan.
- Men du måste erskänna att du gillar mig?
- Haha, Jag gillar dig..
- HA! Jag visste det hela tiden!
- Men pucko, jag gillar inte dina låtar men dig älskar jag..
- Jag älskar dig med. sa han och kysste mig passionerat, innan han kom på vad jag hade sagt innan och avbryt kyssen. - You say WHAT?! Hur kan du inte gilla mina låtar?!
- haha, tyvär.. eller det finns väl vissa som okej, men jag menar "Baby, Baby, Baby, ooh"? sa jag, jag flinade lite och han började kittla mig.
- NEJ, JUSTIN! SLUTA!! skrek jag panikslaget.
- Inte för än du ger dig..
- JAG GER MIG ALDRIG! sa jag och han slutade kittla mig.
- Men då kanske det här kan få dig att ändra dig..

Han satte sig upp och drog upp mig i samma tag, han satte sig precis framför mig.. jag kunde höra hans andetag, hans ansikte var bara några centimeter från mitt. Han tog ett till djupt andetag och öppnade munnen.

"Baby, baby, baby oooh
Like baby, baby, baby nooo
Like baby, baby, baby oooh
I thought you'd always be mine.."

Sjöng han med hans ansikte fortfarande bara några centimeter från mitt.. hans röst fick mig att smälta innombords, det var som om han rev ut mitt hjärta och hållde det i sin hand.. Nu fattar jag hur Jacey och Lauren kände, han röst var inte alls bögig eller låter som en tjej, tvärt om.. den är helt fantastisk.. Och orden som formade hans sexiga läppar, den var inte samma sång jag gjort parodi i alla år.. Den var så mycket bättre, mycket, mycket bättre.. Jag kände tårarna stiga i mina ögon, bara glädjetårar, allt. Att jag inte fattat hur duktig och begåvad han egentligen är.. jag kände dåligt samvete, och att han satt framför mig och sjöng den för mig.. en tjej på miljontals, nej.. biljontals.. En tår föll från mitt ansikte och jag torkade långsamt bort den, såklart såg Justin den där lilla, lilla tåren på min kind..

- Stella gumman, gråt int... hann han bara säga innan allt bara brast, det gick inte och stoppa den här gången..

Istället för att visa Justin tårarna så gick jag snabbt ut på min balkong, jag lutade mig fram över räcket och bara kollade up över Atlanta, där kunde jag tänka klart, låta alla tårar falla, vara lycklig, vara olycklig..

---

sådär, jag har haft lite dåligt med idéer det är därför jag inte skrvit :/ 15 kommentarer för nästa, tack :) Bieber Love - Lovisa

- Om du vill? sa han och log.
- Mer än något annat på jorden..
- Då säger vi så, och du är min flickvän alltså?
- Du har mig, vill du ha mig?
- Har jag alltid velat. sa han och kysste mig.

---

Justin's perspektiv:

Allt var helt perfekt, det kunde inte bli bättre bättre. Jag har flickan jag älskar i mina armar, den tjejen jag letat efter i mer än 1 månad..

Jag kollade in i hennes chokladbruna ögon, jag kände att mina ben blev lite ostadigare..

- Men varför gick du bara iväg förut? sa jag till sist och hon suckade.
- För att jag visste att om jag skulle prata med dig skulle jag börja gråta och om jag inte gjorde det skulle jag bara ångra mig.. sa hon och kollade ner i marken..
- aha, okey. Men vill du skjuts hem? du kan ju ändå inte gå ända hem när det regnar?
- Okej, gärna.

Vi gick hand i hand till min bil, jag öppnade dörren åt henne och hon bara log.
Jag startade motorn och började köra mot hennes hus, jag såg i vit ögat hur Stella kollade på mig men jag bara ignorerade det och fortsatte kolla på vägen. Hon slutade inte kolla och det började nu bli lite jobbigt.

- Vad är det? frågade jag och log mot henne.
 - Jag har saknat dig.. sa hon och log tillbaka.
- Jag har saknat dig med, mer än du tror.. sa jag och la min lediga hand på hennes knä.
Hon sa inget mer utan bara tog tag i min hand och kollade på vägen lika som jag.

Efter några minuter så stod vi utanför hennes hus, men ingen av oss sa ingenting eller gjorde någonting. Vi bara satt som stelfrysna. Jag ville inte att hon skulle gå, inte nu när allt precis har löst sig..
 
- Klockan är 14.30 och det regnar, kan inte du följa med in? frågade hon tillslut och kollade med sina hund valps ögon på mig.
- Såklart älskling. sa jag och parkerade bilen på deras uppfart.

Vi gick in i hennes hus, jag känner Francisca och vet att hon tjärnar hyffsat mycket men jag har aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig hur stort deras hus var.. Hallen var verkligen enorm, vardagsrummet också.. det var som om man sett hur stort vardagsrummet var så blev man inte förvånad när man såg alla andra, det var ljust också. Det fanns flera jätte stora fönster på framsidan och några lite längre och smalare på sidorna. Vi gick in till köket och Stella ställde sig vid bänken medans jag bara stod i dörrkarmen för att inspektera hela köket innan jag gick in, det var som alla andra rum. Ovanligt stort.

- Är du hungrig? frågade Stella och höll upp en tallrik med ägg och bacon.
- Nej tack. sa jag, hon vände sig om för att skära upp något, jag gick fram till henne och kramade henne bakifrån.

Jag kysste henne på halsen och hon vände sig sakta om mot mig. Hon sträckte på ryggen och kysste mig, jag la mina armar runt hennes midja och hon la sina armar runt min hals. Jag tryckte henne hårdare mot köks bänken och kände plötstligt hennes tunga leka med min.

Jag lutade min panna mot hennes och bara stod och kollade in i hennes ögon, jag älskar henne.. 

---

såå, lite kort.. men har träning och fastnade i början och så.. hehe. tänkte lite dåliga tankar om mig själv och jag behövde någon och prata med.. men jaja, nu kom den iallafall och om ni tycker att den är lite dålig där i början så vet ni vad det beror på ;) Kommentera mycket nu sötnosar :) jag älskar bokstavlig talat era kommentarer. Bieber Love - Lovisa

Snart känner jag en hand ta tag i min arm, jag försöker få loss greppet men den var för stark..

---

Jag vände mig om, där stod han, Justin Drew Bieber.
Jag kände mina tårar trycka sig fram bakom ögonlocken men jag blinkade bort dom.

- Justin.. jag klarar inte det här.. sa jag och började gå igen.
- Va?! Stella? skrek han, sprang fram till mig igen och vände mig mot hans håll. - vad menar du?
- Justin? tror du att jag är någon jävla leksak eller? att du tror att allt är en lek? var allt du sa till mig bara en lögn? att du gillade mig? var allt ett enda stort skämt? Skillnaden mellan mig och en leksak är att jag ett rikigt hjärta och du kan krossa det, om du tycker att det är kul, gå och lek med en barbi docka.. att du ens kysste mig från första början.. att jag gick på allt, du är exakt som alla andra dryga kändisar.. tar det första bästa, för att sedan byta ut den mot en bättre.. jag trodde verkligen att du var bättre än så Justin, jag trodde verkligen det. Jag klarar inte av det här.
Sa jag medans jag kollade in i hans underbara ögon, jag kunde inte hålla mina tårar längre.. dom forsade bara ner, det gick bara inte och hindra.

- Jag fattar inte.. sa han bara och jag såg i hans ögon att han inte ljög.
- Vadå inte fattar?! vad är det du inte fattar Justin?! skrek jag medans tårarna rann och regnet som föll och gjorde allt bara svårare.
- Allt.. vadå krossade?
- Justin, är du seriös nä du säger att du inte vet vad jag menar?!
- Ja..
- Du krossade mitt hjärta, två gånger!
- Vad har jag gjort?
- Jag ska inte behöva stå och förklara Justin.. du borde veta själv vad du gjort..
- Att du lämnade mig? att jag skrek på dig?
- Att du är otrogen med Lauren, min bästa vän! eller jag vet inte ens om vi är ihop längre... sa jag och jag blev helt chockad.

- Stella, tro mig, jag är inte otogen med Lauren.. sa han och skrattade till lite.
- Vad är det som är så roligt? Justin, vadå?
- Inget, men tro mig, jag är inte det..
- Hur ska jag tro dig? Ni höll hand.. sa jag och en till tår rann ner från min kind, jag såg i Justin's ögon att han också var nära på arr börja gråta, men höll tillbaka dom.
- Stella, jag skulle bara visa dom vägen.. det är inget. sa han och en tår rann ner för hans kind.
- Justin, förklara.. sa jag bara och suckade.

- Ända sedan du lämmnade har jag mått skit, i flera veckor åt jag inget. Jag har tänkt på dig varenda minut som gått, och för några veckor sedan bestämmde jag mig för att jag åka till Sverige, jag åkte dit men det var precis då du åkte hit så vi åkte om varrandra, jag pratade med Jacey och Lauren för att få reda på vart du var och allt som hänt när ni kom tillbaka, och ända sedan den dagen jag kom hem och eran blid stod framför mitt hus har jag inte kunnat koncentrera mig, inte på något.. jag, jag älskar dig. sa han och en efter en så rann det tårar från hans perfekta ansikte.

Allt, allt som hänt, allt jag varit så ledsen och sur över, var ett missförstånd.. han hade aldrig varit otrogen mot mig, han gillade mig fortfarande.. jag kände en känsla av lycka i min mage, jag älskade honom. Jag älskade Justin Bieber.

- Justin, jag fattar inte hur allt har kunnat bli så fel, du finns alltid i mina tankar, jag älskar dig med.. sa jag och han kysste mig, där stod vi. Mitt på gatan, i regnet och kysstes.. Det kändes som om alla problem tog ledigt för en stud och bara flög iväg, det ända som spelade någon roll, det var jag och han, Justin Bieber. Jag älskar honom..
Vi stod där och kysstes ett teag innan jag släppte honom..

- Så, betyder det här att vi börjar om på nytt? frågade jag med hopp i rösten, jag märkte att alla tårar hade försvunnit, om det skulle finnas några tårar kvar, då skulle jag vara ganska säker på att det skulle vara glädjetårar..
- Om du vill? sa han och log.
- Mer än något annat på jorden..
- Då säger vi så, och du är min flickvän alltså?
- Du har mig, vill du ha mig?
- Har jag alltid velat. sa han och kysste mig.

---

Så vad tycker ni då?! Lite förslag på vad som ska kunna hända tack, och hur lång den ska vara ;) Bieber Love - Lovisa

Medans jag kör ser jag en busshållplats som är tom, helt plötsligt så kommer en tjej snabbt gåendes mot hållplatsen med nerdragen luva får att inte få regn på sig, av någon andledning så stannar jag. Jag känner igen den tjejen, kan det verkligen vara.. nej? eller?

---

( Lite dålig fantasi kanske )

Stella's perpektiv:

När jag tränat klart gick jag med snabba steg in omklädnings rummet, tog av mig alla mina svettiga kläder, tog en snabb dusch i gymmets äckliga duschar, jag har aldrig gillat sådana duschar flera människor har dushat i, sådana man inte känner..  Jag gick tillbaka till mitt lilla skåp där min väska låg och tog upp dom kläderna jag lagt ner. Jag drog på mig dom svarta jeansen och det vita linnet. Jag gick till en av dom väldigt få speglarna som fanns i rummet och kollade en sista gång om det såg bra ut.

Jag samlade ihop alla mina saker, tog på mig min jacka och gick sedan ut till skohyllan för att hämta mina skor, dom svarta bootsen stod inte kvar längre och nu var nästan hela sko hyllan full med skor. Jag fick leta ett tag innan jag tillslut hittade mina skor och satte snabbt på dom för att hinna med bussen. Jag sneglade lite på klockan som satt upphängd på väggen, 13.28. Bussen går om 3 minuter.. jag kan hinna om jag skyndar mig, när skorna på på sprang jag ut från gymmet mot busshållplatsen. När jag kommer ut så ser jag direkt att det börjat regna, vilken fin dag det var idag då.. jag som hade tänkt gå till stranden när jag kom hem.. då rök den planen för idag, piss. Nu har jag inget och göra på hela dagen?

Jag drog min jacka tätare omkring mig medans jag små sprang i motvind till busshållplatsen, jag ser bussen komma och jag börjar springa det snabbaste i ett försök att hinna innan den åkte, men det middlyckades totalt.. Det regnade inte bara så in i helvete utan det var så blåsigt att vem som helst under 15 kilo skulle blåsa bort, okej.. jag erskänner att det var inte och ta i. Men herregud vad svårt det var och gå, jag drog min luva på jackan över huvudet och fortsatte små springa mot hållplatsen, jag ville hällre så där och huttra än här, där var det iallafall vid stilla..

När jag bara var några meter från busshållplatsen hör jag hur en bil saktar ner farten lite, jag kollar inte på bilen även fast jag märker att den nästan stannat. Jag går fram till tid tabellerna och kollar när nästa buss går.. 13.50. ALDRIG! Aldrig att jag tänker stå här och vänta i över en halvtimme.. jag slog näven hårt på bänken och kände inte direkt hur ont det egentligen gjort, men sen kom efter smärtan. Aj, jag hoppade runt och vifftade med min hand för att det skulle bli bättre.

Jag hoppar till när jag hör den bil tuta och vänder mig sakta om, jag vet vem jag inte ville se där.. vems bil jag inte ville se. Det första jag ser är den enormt stora svarta Range Rovern, jag ville börja kolla uppåt mot bilrutan. Men jag vågade inte.. jag tog tillslut till mig mod och mina öven gick över till rutan, det första jag ser är dom  underbara hazzelbruna ögonen.. sedan hans vackra leénde. Om vi någon gång skulle prata ut om det här så var det nu, men jag kommer bara börja gråta, jag vet inte om jag kommer klara av det..

Jag tog av mig min luva och när han såg mitt ansikte log han bara. Nej, jag klarade inte av det här..

Jag började sprnga, springa bort från han, från allt.. Som typ var var det inte motvind längre.. Jag hör hur han smäller igen bil dörren och börjar springa efter.. han skrek mitt namn flera gåner men jag orkade verkligen inte lyssna.

Snart känner jag en hand ta tag i min arm, jag försöker få loss greppet men den var för stark..

---

okej, ganska kort (Sorry Josefine ;) ) men kommer en till ikväll :)) Kommentera! vad tycker ni? ska det vara Justin eller kankse någon annan ? :oo Bieber Love - Lovisa

Allt var vitt, som allt annat i mitt rum och det fanns en liten pall i mitten av Walk in colseten. Jag var helt stumm, fick inte fram ord, det var som alla mina drömmar precis har uppfyllts, på bara några dagar..

---

Frammåt spolning, Två veckor senare/ Stella's perspektiv:

Tänk, det var två hela veckor sedan jag flyttade in hit. Hos min egen mamma. Och det var två veckor sedan jag såg Justin sist.. Varenda minut tänker jag på honom, det vill jag inte egentligen. Men han är som en väckarklocka som är inställd på att ringa i mitt huvud varje minut.. det går inte att undvika att jag saknar honom, jag köpte till och med en tidning för att Justin var med i den och tog ut affishen på honom ur tidningen och satte upp på min vägg.

Jag tog min gym väska, satte upp mitt hår i en hög toffs, la ner extra kläder som jag skulle ha efter och började gå ner mot köket där mamma stod och lagade frukost, jag hade egentligen känt det redan från övervåningen, det går inte att inte känna lukten av ägg och bacon. När jag kom in i köket kollade hon lite underligt på mig.

- vad gör du uppe klockan 09.00 en lördagmorgon?
- Jag tänkte åka till gymmet, måste hålla sig i form vet du. sa jag och blinkade mot henne.
- Men ska du inte ha något i dig innan du åker?
- Nej tror inte det, då kommer jag nog bara få håll..
- Okej, men ska jag skjusa dig eller tar du bussen, jag ska ändå och jobba lite nu så då kan jag lika väl släppa av dig.

Det var förns nu jag såg att hon hade på sig sina arbets kläder, eller om det nu finns speciella kläder till Stylister.. för när mamma ska ta på sig såkallade "arbetskläder" hade hon alltid vanliga bara att hon lägger till ett skärp eller vad det heter där man lägger allt smink och så. och nu tänker nu säkert, "men hon var ju Stylist?" och, ja. det är hon men det hon jobbar med är allt inbakat, makeupartist och stylist, det är samma grej.

- jaha, ska du jobba? vem ska du styla?
- Jag tror att det var en photoshoot för Kesha och sedan skulle jag till kontoret och fixa lite papper.
- Okej, men skulle du kunna skjusa mig då? så tar jag bussen hem.
- Såklart älskling, men då åker vi nu då?
- Men mamma, maten?
- den är redan klar, jag ställer in den i kylen om du vill ha när du kommer hem.
- Okej.

Vi gick ut till hallen, jag tog på mig mina skor, satte på mig min skinnjacka i ett svep och gick ut till Ferrarin, jag kunde inte sluta titta på den, den är sjukt cool! Och man ska bara se allas miner när man kör förbi dem på gatan, det är som om dom aldrig sett en bil förut. Vi satte på oss bälterna och körde ut från uppfarten.

- Mamma vad är det för datum idag? frågade jag och mamma kollade i sin lilla almanacka hon hade ställt i bilen.
- 13 Januari. sa hon och återgick till vägen.
- Då är det bara två månader och 20 dagar kvar till min 16 års dag! sa jag lyckligt.
- Haha, just det. 2 April va?
- Du är min mamma, du borde hålla reda på det men ja, det är 2 April.
- Vad önskar du dig då?
- Haha, har inte börjat på en önskelista än, och jag har allt jag någonsin viljat ha.
- Har du en dator?

Just det! Fan! jag har inte haft uppe datorn något under dom här två veckorna så mamma vet ju inte om sprickan.. ska jag bara säga "nej" och slänga min dator? men då ljuger jag för henne.. eller ska jag berätta?

- ööh.. typ av.. sa jag lågt.
- jag har inte sett en dator?
- nej men det är för att den fick en liten spricka på planet..
- vad det med hela "Justin-Lauren" grejen det hände?
- Mm..
- Okej, men du får en ny gumman, snart.
- VA?! TACK! Du är bäst!
- Haha, du med gumman.

Vi åkte i några minuter till innan vi kom fram till gymmet och jag hoppade ur bilen och gick snabbt in till receptionen, jag har redan tränat här flera gånger så jag fick ett års kort, jag gav fram det till hon som stod i receptionen och jag gick genom en dörr in till omklädnings rummen, jag tog snabbt av mig mina vita converse och ställde dom på en liten hylla brevid ett par svarta boots och gick in till damernas omklädnings rum. Jag tog ett ledigt skåp, la in min väska och jacka där och tog på mig mina skor.

Justin's perspektiv:

- Justin? Justin? Justin? hörde jag någon säga, jag hoppade till och såg att min producent Eric var lite irriterad.
- Va? oj, ja? sa jag.
- Lät det bra eller?
- Va? vad?
- Men vad är der bro? du har varit helt borta idag, du brukar älska att gå till studion, vad här hänt?
- äh, inget..

Jag kunde verkligen inte säga, det har gått två veckor. Två veckor sedan jag mötte hennes blick igen.. Hon är här någonstans, jag vet bara inte vart. Eric hade rätt.. dom senaste veckorna har jag varit riktigt borta, jag har bara tänkt på henne. Hur jag ska göra, vad var det med henne? vad var det som hon blev så sur på? hon vände bara bort blicken och stack? Det är inte den Stella jag lärde känna, den Stella jag känner är hon som alltid har ett leénde på läpparna, som alltid skrattar åt mina skämt.. även fast dom inte ens är roliga.. Det är den Stella jag känner.

- Men kom igen.. klockan är 13.30, du har suttit så här sedan klockan 10.00 idag. Något är det.
- Men nej, jag orkar bara inte idag.. tror jag åker hem. sa jag och kollade med en frågande blick på Scooter som nickade förstående.

Det ända jag ville var bort, bort från alla människor som inte fattade..
Jag öppnade min bil och åkte ut från parkeringen. Det var ingen fin dag skulle man väl kunna säga, det var mulet och såg ut som om det skulle börja regna när som helst.
Efter ett par minuter ser jag flera regn droppar träffa rutorna på bilen.

Medans jag kör ser jag en busshållplats som är tom, helt plötsligt så kommer en tjej snabbt gåendes mot hållplatsen med nerdragen luva får att inte få regn på sig, av någon andledning så stannar jag. Jag känner igen den tjejen, kan det verkligen vara.. nej? eller?

---

Sådär ja :) vad tycker ni? två långa idag :D nu är jag snäll som lägger ut en till idag faktist ;) 16 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa

- Kenny? vad händer? sa jag och fortsatte stirra ner i min iPhone.
- Aye JB, det är någon som har stannat framför ditt hus..
- Va? sa jag och kollade upp på vägen, och som han sa där framför så stod det en bil..

---

Det är en röd Ferrari, är inte det Franciscas bil? Hon hade precis en sån bil, men varför skulle hon stanna utanför mitt hus?

Stella's perspektiv:

- Varför saktar du ner farten? frågade jag, mamma vände sig om och kollade nöjt bakåt med ett leénde på läpparna.

- Vad? sa jag och vände mig om jag också, det borde jag inte gjort..
När jag vänder mig om är det första jag ser Kenny's bil, sedan Justin i framsätet. Det var verkligen inte läge för det här nu.. jag orkade inte prata med honom nu. Han kände säkert att någon kollade på honom för i nästa stund så kollade han upp från sin mobil och våra blickar möttes, det var precis som första gången på stranden, när jag förstod att jag verkligen gillade honom, på riktigt. Hans ögon blev större och större när han fattade att det verkligen var jag, jag ville inte att det här skulle hända. jag fick inte bara förlåta honom så här, han har sårat mig... och det kan han inte ta tillbaka.

Jag väde blicken tillbaka mot vägen, Mamma såg rikigt nöjd ut. Det var precis det här hon hade viljat.
- Kan vi åka? frågade lite irriterat.
- Men gumman, är du säker på att du inte vill prata med honom? han är ju här..
- Nej.. jag orkar inte just nu.
- Men du vet att du måste göra det någon gång eller hur?
- Jag vet.. men jag är inte rikigt redo än.
- Okej, då åker vi till ditt nya hus.

Mamma startade motorn och på ett litet kick var vi borta från hans hus.
Jag kände att en lättnad falla och på bara några minuter var vi vid ett väldigt stort svart hus med enorma fönster på fasaden och en stor pool på framsidan, jag blev helt kär! Men seriöst, ägde hon det själv? bodde hon själv i ett sådant här stort hus? 

- Wow.. var det ända jag fick fram.
- haha, då vill du nog inte se insidan.
- Då tror jag att jag säkert kommer att svimma..

Vi tog ut mina väskor ur bagageluckan och började gå mot dörren. Man såg nästan in i hela husen på grund av dom stora fönsterna. Mamma låste upp dörren och vi gick in i den stora hallen, den var väldigt ljust och väldigt luftigt. Vi tog av oss våra ytterkläder och gick in i vardagsrummet, det var grymt stort som allt annat och ljust. Eftersom det fanns så många fönster så var det inte så konstigt att allt var så ljust i hela rummet, efter jag sett hela undervåningen som inkluderade, hallen, köket, vardagsrummet, kontoret och toaletten så var jag stumm.
När mamma såg mitt ansiktsutryck skrattade hon till och kramade om mig.

- haha, jaha, tror du att du skulle kunna bo här i ett halv år nu då?
- om jag skulle! det är ju som mitt dröm hem! sa jag och tog ett djupt andetag.
- Men du har inte sett det bästa än...
- nehe, vadå?
- ditt sovrum.
Va? hörde jag rätt? Mitt sovrum?! hur länge har mamma och pappa planerat det här? hade hon gjort ett eget rum till mig?
- va? mitt?
- ja ditt, ditt egna. sa hon och log.
- men.. stammade jag fram.
- vad? vill du inte ha det?
- jo, men det är så sött, tack! sa jag och kastade mig i hennes famn, en glädje tår kom från mitt öga men jag torkade snabbt bort den innan mamma skulle höra att jag grät.

- gråter du gumman?
- ja.. 
- varför?
- allt du gjort för mig, det är så.. vackert. 
- naw, älskling. det är det minsta jag kan göra. sa hon, släppte mig sakta och log. - men ska vi gå upp och kolla på ditt rum då?
- okej! sa jag och sken genast upp.

Vi gick tillsammans upp för den vita ek trappan som påminde mig lite om Jacey's trappa hemma.. När vi kom upp till övervåningen så såg jag först en gång och sedan fyra dörrar, två dörrar till höger och två till väster, vi gick till höger och in till en första dörren, som var mitt sovrum.

Det var vitt, allting. Det stod en stor vit säng i mitten av det stora rummet, en stor gludig takkrona, två vita nattduksbord brevid sängen med två lampor på, en liten byrå och.. herregud. det fanns en dörr mot framsidan, en balkongdörr. Jag gick sakta med mamma i hälarna mot dörren, jag försökte öppna dörren ut till balkongen men det gick inte, jag hade för darriga händer... jag fick ta mammas hjälp för att få upp dörren, det hade börjat bli lite mörkare och belysningen i poolen var på, jag hade inte uppfattat hur stor poolen egentligen var. Den var rikigt enorm. Jag kände mamma's hand på min axel och hon ställde sig brevid mig.

- Är du fint?
- Utsikten eller rummet? sa jag, jag fortsatte och kolla ut över Atlanta, det var riktigt vackert när det blev mörkt..
- Rummet.
- Det är mer än fint, jag förkänar det inte.
- jo, det gör du. att gå igenom allt, det här förkänar du, och du har inte sett det bästa heller än..
- va? finns det mer?
- yes, kom. sa hon och drog med mig in till rummet igen.

Hon drog bort en gardin och bakom den fanns det två vita dörrar.

- öppna. sa hon och jag öppnade.

Det var en Walk in closet, det var en av dom saker jag alltid har avundas på Jacey's rum, eftersom allt är rosa därinne och jag inte gillar rosa speciellt mycket.. men hennes Walk in colset, där kunde jag sitta i timmar och bara stirra runt. och nu hade jag en egen?
Allt var vitt, som allt annat i mitt rum och det fanns en liten pall i mitten av Walk in colseten. Jag var helt stumm, fick inte fram ord, det var som alla mina drömmar precis har uppfyllts, på bara några dagar..

---

förlåt för den kassa uppdateringen men den här var lång eller hur? och ja, dom kommer träffas, antingen i nästa eller näst nästa, så håll ögonen öppna ;) 15 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa