In the sun :D
Hej alla underbara läsare, eftersom det är så grymt varmt idag tänkte jag gå ut och sola istället för att sitta inne en sådan här fantastisk skön sommar dag, vi måste ju ta vara på det medans det varar ;) men det betyder att jag börjar skriva lite nu men chapter 99 kommer komma ut runt 18.00 tiden eller något skulle jag tro, men vad är det man säger. Den som väntar på något väntar aldrig för länge? ;) haha. Ha en underbar dag :)
You are the key to my heart - Chapter 98
Jag log och gick in i köket, som mamma sa så stod det färdig äggröra och bacon i kylen. Jag tog ut den, satte in den i micron och ställde timern på 2 minuter. Jag hoppade upp på köksön medans jag väntade och bara satt och dinglade med benen. Sedan kom jag på att jag kankse borde hämta radion så jag gick in till städskåpet där mamma ställer alla onödiga saker, jag rotade fram radion, jag tog med den ut till köket och försökte få igång den. Tillslut funkade den och jag hörde Justin's underbara röst.
Hela jag stelnade till och jag stod bara helt still mitt på köks golvet och lyssnade på hans underbara röst. Jag kunde inte få nog, det funkade bara inte. När Liam, som han som intervjuvade verkade heta, frågade Justin vem brunetten han kysste var så blev han tyst, jag kunde tro att han tänkte igenom vad han skulle säga.
Jag greppade snabbt tag om min mobil, tryckte snabbt upp ett nytt meddelande och skrev.
"Justin.. Jag lyssnar just nu, och säg det. Säg sanningen, jag orkar verkligen inte mer. Jag vill att du säger det som känns bäst för dig, berätta bara sanningen, det är allt jag bejär. Jag älskar dig. //Stella"
Jag läste igenom smset en gång till innan jag skickade iväg smset, det plingade till och maten var färdig. Jag tog ut min frukost, satte mig vid bordet, jag gick och hämtade radion som stod på köksön och lyssnade medans jag åt.
Man hörde att Liam harklade sig några gånger innan Justin svarade.
- Hon heter Stella McLeé och är min flickvän. sa Justin till slut, mina ögon spärrades upp, han gjorde det.. jag var verkligen lycklig, att han kunde säga det till hela världen utan att skämmas, för mig.. Det bubblade till i min mage, litt leénde blev bredare och jag kunde bara lite sluta le. Jag kunde bara inte få det, att han just sa det. Vi som egentligen ville ha det hemligt.
Jag hörde plötsligt en dunst och ser min gaffel ligga på bordet, det var nu jag märkte att jag var helt stel i hela kroppen, jag visste inte vad jag skulle göra, dom fortsatte intervjuven men jag hade helt stängt örornen, och när jag sedan började lyssna igen så visste jag inte ens om dom pratade om mig längre så jag stängde av radion och hoppades på att Justin kanske skulle kunna berätta för mig vad dom sa istället..
Jag åt upp min mat, ställde ner allt i diskmaskinen och gick upp till mitt rum.
Jag tog upp min dator ur väskan jag hade på planet och det första jag såg var sprickan.. mitt på skärmen, det var den. Jag fick direkt en dålig känsla i magen och ville egentligen bara lägga ner datorn igen, men det var något som sa mig att jag inte borde bry mig. Jag tryckte på start knappen, satte mig i skräddar ställing i sängen och tog upp datorn i mitt knä.
När jag loggat in på datorn så tryckte jag upp internet men det gick väldigt trögt och långsamt, när jag väl kom in på internet efter några minuter som kändes som flera år så skrev jag direkt in oceanup.com i sök rutan och det kom direkt upp en bild på Justin, precis vad jag förstod.
Rubriken var "Justin Bieber erskänner sitt förhållande i B98.5"
Herregud.. hur kan dom hålla allt uppdaterat så fort? det var ju typ bara 20 minuter eller så han berättade? Jag orkade inte läsa, jag ville inte häller missuppfatta om det stod något konstigt, som det blev med Lauren.. vet Lauren ens om att jag var arg på henne? jag har inte pratat med någon av dom sedan jag åkte.. även fast jag vet att jag vill och måste. Jag behöver höra deras röster för att kunna leva, hur har jag stått ut?
Jag klickade snabbt upp msn och ser att både Lauren och Jacey är inne, jag tryckte snabbt upp dom som konversatinon.
Stella: Hej mina älsklingar, saknar er så att det värker i hjärtat!
Lauren: Hej baby, saknar dig mer, du fattar inte hur tomt det är i skolan utan dig.
Jacey: Ååååh, Stella!! Jag saknar dig mer, du fattar fan inte!
Stella: Naaaw, men hur mår ni? har tänk och ringa er men ni har alltid sovit då..
Lauren: Kan tänka mig det, men jag mår bara bra, såg du bilderna?
Stella: Vilka? Dig och Justin?
Laruen: Mm..
Stella: Yes.. men jag vet allt vad som hände, det är lungt.
Lauren: Bra..
Jacey: Såg att du och Justin är tillsammans igen! Vad kul!
Stella: Ja. Och ni måste komma hit, ni ska bara se huset, herregud..
Lauren: Fint? Stort?
Stella: Rikt..!
Jacey: Hahaha, snyggare än mitt?
Stella: Du vet att inget kan vara snyggare än ditt ;)
Jacey: Vad bra ;)
Stella: Men sötnisar, jag måste dra nu, ringer er. Älskar er.
Jacey: Älskar dig!
Lauren: Älskar dig mer!
Jag hörde min mobil ringa nederfrån, jag loggade snabbt ut från msn och stängde av datorn. Jag la tillbaka datorn i väskan och sprang ner för trappan till min mobil. Jag öppnade mobilen och kollade på skärmen vem det var, Justin. Jag fick direkt ett leénde på läpparna och tryckte på svara.
- Hey det är Stella. sa jag glatt.
- Hey baby, är på väg hem från intervjuven nu. Vill du träffas? sa Justin med sin mjuka röst som skärde igenom mitt hjärta.
- Aa, jag kommer över, smsa mig när du är hemma.
- Okej, lyssnade du på intervjuven? frågade han sedan.
- ehm.. ja.. sa jag lite osäkert.
- Du lyssnade inte va?
- Jo, det gjorde jag med jag började dag drömma lite och tappade bort mig..
- HAHAHAH. skrattade han i andra luren.
- Vad? jag drömmde om dig.. sa jag och rodnade.
- Naw, älskling vad gullig du är. Men jag är hemma nu, kom över. sa han och jag rodnade ännu mer.
- Okej, är på väg. Puss. sa jag och la på.
Jag gick över dom ljusa gatorna, direkt känner jag att någon iaktar mig.. jag kollar bakåt, men ingen är där. Jag kollade till höger och vänster, men ingen var där. Jag gick lite till men känner fortfarande att någon kollar på mig. Helt plötsligt så ser jag en blixt, en kamera blixt. Är dom redan efter mig?! jag började springa, snabbare och snabbare. Men alla följde bara efter, efter några minuter ser Justin's hus. Jag sprang mot dörren och knackade i panik på dörren, Justin öppnade dörren och såg med en orolig blick på mig.
så, den här var ganska lång. Förlåt att allt blev konstigt igår, blogg.se hade helt damp. Men kunde inte lägga in bilder eller publicera något inlägg.. Men vad tycker ni? Vad kommer hända med Lauren och Justin? :o Bieber Love - Lovisa
Hela jag stelnade till och jag stod bara helt still mitt på köks golvet och lyssnade på hans underbara röst. Jag kunde inte få nog, det funkade bara inte. När Liam, som han som intervjuvade verkade heta, frågade Justin vem brunetten han kysste var så blev han tyst, jag kunde tro att han tänkte igenom vad han skulle säga.
Jag greppade snabbt tag om min mobil, tryckte snabbt upp ett nytt meddelande och skrev.
"Justin.. Jag lyssnar just nu, och säg det. Säg sanningen, jag orkar verkligen inte mer. Jag vill att du säger det som känns bäst för dig, berätta bara sanningen, det är allt jag bejär. Jag älskar dig. //Stella"
Jag läste igenom smset en gång till innan jag skickade iväg smset, det plingade till och maten var färdig. Jag tog ut min frukost, satte mig vid bordet, jag gick och hämtade radion som stod på köksön och lyssnade medans jag åt.
Man hörde att Liam harklade sig några gånger innan Justin svarade.
- Hon heter Stella McLeé och är min flickvän. sa Justin till slut, mina ögon spärrades upp, han gjorde det.. jag var verkligen lycklig, att han kunde säga det till hela världen utan att skämmas, för mig.. Det bubblade till i min mage, litt leénde blev bredare och jag kunde bara lite sluta le. Jag kunde bara inte få det, att han just sa det. Vi som egentligen ville ha det hemligt.
Jag hörde plötsligt en dunst och ser min gaffel ligga på bordet, det var nu jag märkte att jag var helt stel i hela kroppen, jag visste inte vad jag skulle göra, dom fortsatte intervjuven men jag hade helt stängt örornen, och när jag sedan började lyssna igen så visste jag inte ens om dom pratade om mig längre så jag stängde av radion och hoppades på att Justin kanske skulle kunna berätta för mig vad dom sa istället..
Jag åt upp min mat, ställde ner allt i diskmaskinen och gick upp till mitt rum.
Jag tog upp min dator ur väskan jag hade på planet och det första jag såg var sprickan.. mitt på skärmen, det var den. Jag fick direkt en dålig känsla i magen och ville egentligen bara lägga ner datorn igen, men det var något som sa mig att jag inte borde bry mig. Jag tryckte på start knappen, satte mig i skräddar ställing i sängen och tog upp datorn i mitt knä.
När jag loggat in på datorn så tryckte jag upp internet men det gick väldigt trögt och långsamt, när jag väl kom in på internet efter några minuter som kändes som flera år så skrev jag direkt in oceanup.com i sök rutan och det kom direkt upp en bild på Justin, precis vad jag förstod.
Rubriken var "Justin Bieber erskänner sitt förhållande i B98.5"
Herregud.. hur kan dom hålla allt uppdaterat så fort? det var ju typ bara 20 minuter eller så han berättade? Jag orkade inte läsa, jag ville inte häller missuppfatta om det stod något konstigt, som det blev med Lauren.. vet Lauren ens om att jag var arg på henne? jag har inte pratat med någon av dom sedan jag åkte.. även fast jag vet att jag vill och måste. Jag behöver höra deras röster för att kunna leva, hur har jag stått ut?
Jag klickade snabbt upp msn och ser att både Lauren och Jacey är inne, jag tryckte snabbt upp dom som konversatinon.
Stella: Hej mina älsklingar, saknar er så att det värker i hjärtat!
Lauren: Hej baby, saknar dig mer, du fattar inte hur tomt det är i skolan utan dig.
Jacey: Ååååh, Stella!! Jag saknar dig mer, du fattar fan inte!
Stella: Naaaw, men hur mår ni? har tänk och ringa er men ni har alltid sovit då..
Lauren: Kan tänka mig det, men jag mår bara bra, såg du bilderna?
Stella: Vilka? Dig och Justin?
Laruen: Mm..
Stella: Yes.. men jag vet allt vad som hände, det är lungt.
Lauren: Bra..
Jacey: Såg att du och Justin är tillsammans igen! Vad kul!
Stella: Ja. Och ni måste komma hit, ni ska bara se huset, herregud..
Lauren: Fint? Stort?
Stella: Rikt..!
Jacey: Hahaha, snyggare än mitt?
Stella: Du vet att inget kan vara snyggare än ditt ;)
Jacey: Vad bra ;)
Stella: Men sötnisar, jag måste dra nu, ringer er. Älskar er.
Jacey: Älskar dig!
Lauren: Älskar dig mer!
Jag hörde min mobil ringa nederfrån, jag loggade snabbt ut från msn och stängde av datorn. Jag la tillbaka datorn i väskan och sprang ner för trappan till min mobil. Jag öppnade mobilen och kollade på skärmen vem det var, Justin. Jag fick direkt ett leénde på läpparna och tryckte på svara.
- Hey det är Stella. sa jag glatt.
- Hey baby, är på väg hem från intervjuven nu. Vill du träffas? sa Justin med sin mjuka röst som skärde igenom mitt hjärta.
- Aa, jag kommer över, smsa mig när du är hemma.
- Okej, lyssnade du på intervjuven? frågade han sedan.
- ehm.. ja.. sa jag lite osäkert.
- Du lyssnade inte va?
- Jo, det gjorde jag med jag började dag drömma lite och tappade bort mig..
- HAHAHAH. skrattade han i andra luren.
- Vad? jag drömmde om dig.. sa jag och rodnade.
- Naw, älskling vad gullig du är. Men jag är hemma nu, kom över. sa han och jag rodnade ännu mer.
- Okej, är på väg. Puss. sa jag och la på.
Jag gick över dom ljusa gatorna, direkt känner jag att någon iaktar mig.. jag kollar bakåt, men ingen är där. Jag kollade till höger och vänster, men ingen var där. Jag gick lite till men känner fortfarande att någon kollar på mig. Helt plötsligt så ser jag en blixt, en kamera blixt. Är dom redan efter mig?! jag började springa, snabbare och snabbare. Men alla följde bara efter, efter några minuter ser Justin's hus. Jag sprang mot dörren och knackade i panik på dörren, Justin öppnade dörren och såg med en orolig blick på mig.
så, den här var ganska lång. Förlåt att allt blev konstigt igår, blogg.se hade helt damp. Men kunde inte lägga in bilder eller publicera något inlägg.. Men vad tycker ni? Vad kommer hända med Lauren och Justin? :o Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 97
- Okej, men Justin jag måste ju bara fråga, det finns flera bilder uppe på internet när du kysser en okänd brunett, vem är hon? sa han och jag blev bara tom, jag kunde inte säga det..
Jag kunde inte, det kändes hemskt. Att ta ifrån Stella sitt privat liv.. Jag svarade inte och Liam hostade lite.
- Eh... sa jag och kände plötsligt att det vibbrerade i min ficka. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade ett nytt sms, frän Stella.. jag tryckte närvöst upp det och det stod:
"Justin.. Jag lyssnar just nu, och säg det. Säg sanningen, jag orkar verkligen inte mer. Jag vill att du säger det som känns bäst för dig, berätta bara sanningen, det är allt jag bejär. Jag älskar dig. //Stella"
Jag bara satt och stirrade på orden, hon ville att jag sa sanningen.. då får det bli så. Liam hostade igen för att få min uppmärksamhet, jag kollade snabbt på mamma som nickade och jag tog ett stort andetag.
- Hon heter Stella McLeé och är min flickvän. sa jag och log för mig själv.
- Oj, oj, oj. här får man veta saker, kom ihåg vart i härde det först. sa Susie som för första gången i intevjuven sa någonting, i vanliga fall satt hon bara brevid Liam och kommenterade men nu verkar det som om hon också ville vara med i samtalet.
- Grattis Bieber. sa Liam och jag log. - Men är det inte svårt med ett förhållande när du har din kariär? Hur ser hon på det?
- Kariären är inget jag tänker på när jag är med henne, hon är ingen Beliber och tänker inte därför på min musik på det sättet.
- Din flickvän är en hater? det var lite annorlunda. sa Liam och flinade.
- Haha, nej då. Hon är ingen hater, men hon har aldrig bara gillat mina låtar.
- Vad ska du göra åt det då?
- Haha, det du. sa jag och flinade hemlighetsfullt.
Jag kunde bara inte säga att jag redan gjort något åt det, det skulle såra, så in i helvete. Hon hade ju ändå börjat gråta när jag sjöng för henne, och jag ville inte se henne gråta igen, det var hemst.
- Har du redan gjort något kanske? frågade Liam.
- Det tar jag inte upp.
- Haha, okey. Men hur träffades ni? det borde vara ganska inveklat eftersom hon inte gillade dig?
- Ja det är ganska inveklat och en lång historia, men jag kan säga att hon var på en av mina konserter. log jag.
- haha, varför var hon där om hon inte gillade dig?
- Hennes bästa kompisar är belibers.
- Hur ser dom på erat förhållande? frågade Liam och det sved till lite i min mage.
- Det var längesedan jag pratade med dom, men jag tror att dom blev lite chockade först.
- Haha, det kan jag nog tänka mig. När togs det här fotot? sa han och bilden när vi kysstes på Stellas balkong kom upp på en skärm bakom honom.
Vad skulle jag svara? jag kunde inte gärna säga igår..
- Inte jätte längesen. sa jag bara och dom båda nickade.
- Okej, det var kul att du kunde ta din tid att prata med oss Justin. Lycka till i framtiden. sa Liam och log mot mig.
- Det var kul att vara här, tack så mycket. sa jag, jag tog av mig hörlurarna och dom började spela någon ny låt.
Jag hoppade ner från stolen gick bort till mamma.
Stella's perspektiv:
På lappen mamma satt i slutet av trappen stod det:
"Hej gumman, jag är på kontoret, behövde fixa lite papper. Ring på mobilen om det är något eller händer något. Det finns mat i kylen, poolen är också uppvärmd om du vill bada. Ha en bra dag. Puss Mamma
Ps. Glöm inte att sätta på B98.5 klockan halv åtta, Justin är med då :)"
Jag log och gick in i köket, som mamma sa så stod det färdig äggröra och bacon i kylen. Jag tog ut den, satte in den i micron och ställde timern på 2 minuter. Jag hoppade upp på köksön medans jag väntade och bara satt och dinglade med benen. Sedan kom jag på att jag kankse borde hämta radion så jag gick in till städskåpet där mamma ställer alla onödiga saker, jag rotade fram radion, jag tog med den ut till köket och försökte få igång den. Tillslut funkade den och jag hörde Justin's underbara röst.
förlåt att den inte kom igår kväll som jag sa :( men ni får två eller tre idag istället :) vad tycker ni? Bieber Love - Lovisa
Jag kunde inte, det kändes hemskt. Att ta ifrån Stella sitt privat liv.. Jag svarade inte och Liam hostade lite.
- Eh... sa jag och kände plötsligt att det vibbrerade i min ficka. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade ett nytt sms, frän Stella.. jag tryckte närvöst upp det och det stod:
"Justin.. Jag lyssnar just nu, och säg det. Säg sanningen, jag orkar verkligen inte mer. Jag vill att du säger det som känns bäst för dig, berätta bara sanningen, det är allt jag bejär. Jag älskar dig. //Stella"
Jag bara satt och stirrade på orden, hon ville att jag sa sanningen.. då får det bli så. Liam hostade igen för att få min uppmärksamhet, jag kollade snabbt på mamma som nickade och jag tog ett stort andetag.
- Hon heter Stella McLeé och är min flickvän. sa jag och log för mig själv.
- Oj, oj, oj. här får man veta saker, kom ihåg vart i härde det först. sa Susie som för första gången i intevjuven sa någonting, i vanliga fall satt hon bara brevid Liam och kommenterade men nu verkar det som om hon också ville vara med i samtalet.
- Grattis Bieber. sa Liam och jag log. - Men är det inte svårt med ett förhållande när du har din kariär? Hur ser hon på det?
- Kariären är inget jag tänker på när jag är med henne, hon är ingen Beliber och tänker inte därför på min musik på det sättet.
- Din flickvän är en hater? det var lite annorlunda. sa Liam och flinade.
- Haha, nej då. Hon är ingen hater, men hon har aldrig bara gillat mina låtar.
- Vad ska du göra åt det då?
- Haha, det du. sa jag och flinade hemlighetsfullt.
Jag kunde bara inte säga att jag redan gjort något åt det, det skulle såra, så in i helvete. Hon hade ju ändå börjat gråta när jag sjöng för henne, och jag ville inte se henne gråta igen, det var hemst.
- Har du redan gjort något kanske? frågade Liam.
- Det tar jag inte upp.
- Haha, okey. Men hur träffades ni? det borde vara ganska inveklat eftersom hon inte gillade dig?
- Ja det är ganska inveklat och en lång historia, men jag kan säga att hon var på en av mina konserter. log jag.
- haha, varför var hon där om hon inte gillade dig?
- Hennes bästa kompisar är belibers.
- Hur ser dom på erat förhållande? frågade Liam och det sved till lite i min mage.
- Det var längesedan jag pratade med dom, men jag tror att dom blev lite chockade först.
- Haha, det kan jag nog tänka mig. När togs det här fotot? sa han och bilden när vi kysstes på Stellas balkong kom upp på en skärm bakom honom.
Vad skulle jag svara? jag kunde inte gärna säga igår..
- Inte jätte längesen. sa jag bara och dom båda nickade.
- Okej, det var kul att du kunde ta din tid att prata med oss Justin. Lycka till i framtiden. sa Liam och log mot mig.
- Det var kul att vara här, tack så mycket. sa jag, jag tog av mig hörlurarna och dom började spela någon ny låt.
Jag hoppade ner från stolen gick bort till mamma.
Stella's perspektiv:
På lappen mamma satt i slutet av trappen stod det:
"Hej gumman, jag är på kontoret, behövde fixa lite papper. Ring på mobilen om det är något eller händer något. Det finns mat i kylen, poolen är också uppvärmd om du vill bada. Ha en bra dag. Puss Mamma
Ps. Glöm inte att sätta på B98.5 klockan halv åtta, Justin är med då :)"
Jag log och gick in i köket, som mamma sa så stod det färdig äggröra och bacon i kylen. Jag tog ut den, satte in den i micron och ställde timern på 2 minuter. Jag hoppade upp på köksön medans jag väntade och bara satt och dinglade med benen. Sedan kom jag på att jag kankse borde hämta radion så jag gick in till städskåpet där mamma ställer alla onödiga saker, jag rotade fram radion, jag tog med den ut till köket och försökte få igång den. Tillslut funkade den och jag hörde Justin's underbara röst.
förlåt att den inte kom igår kväll som jag sa :( men ni får två eller tre idag istället :) vad tycker ni? Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 96
Jag hade egentligen inte rikigt fattat vad som hänt, hur kan ett eller typ fyra kort betyda så mycket? Stella behöver ge upp så mycket.. hela sitt privatliv, jag kan inte fatta att jag gör det här.
När vi kom in på radio stationen så var det en snäll kvinna med en röda pagé som visade oss runt och
Sedan så gick vi in till rummet där interjuven skulle äga rum , jag var väll nervös , men mest orolig för Stella.
Tjejen med rött hår som så ut att vara i trettioårs åldern förklarade allt om hur man skulle
När vi kom in på radio stationen så var det en snäll kvinna med en röda pagé som visade oss runt och
förklarade saker som jag redan visste , men jag nickade och log ändå , bara för att vara snäll.
Sedan så gick vi in till rummet där interjuven skulle äga rum , jag var väll nervös , men mest orolig för Stella.
Borde jag verkligen säga det?
Ähh skärp dig nu Justin.
Tjejen med rött hår som så ut att vara i trettioårs åldern förklarade allt om hur man skulle
använda hörlurarna och så. Men detta hade jag redan hört ett par hundra gånger , jag var van.
När vi var klara med alla genomgångar och allt som måste göras innan vi skulle börja gick jag till det lilla cafét vid ingången och köpte en cola för att pigga på mig lite, jag satte mig vid ett tomt bord och började dricka.
Jag gick igenom i mitt huvud vad jag skulle säga, och hur jag skulle säga det. Jag tänkte i mina tankar dom frågorna dom säkert kommer fråga och svarade lågt för mig själv. Jag kom på mig själv med att mina händer skakade, det har dom aldrig gjort innan en intervjuv tidigare, eller jo.. den första jag var på såklart. Men inte efter det..
När jag kände att det bara fanns några droppar kvar av colan vände jag burken upp och ner i min mun och dom sista dropparna föll sakta ner och landade mjukt på min tunga. jag svalde och kastade burken i en av dom många sopkorgarna som vad utspridda över hela cafét. Jag kollade upp mot den enorma klockan som satt brevid café skylten, klockan var kvart över sju, vilket innebärde att det var sändning om 15 minuter, som också innebärde att om 15 minuter skulle hela världen om mig och Stella... och mer än 5 miljoner tjejer skulle bli chockade. kanske till och med arga.. Bara det inte kom ut över Stella.
Jag började gå mot rummet och på vägen möter jag mamma, som verkade rikigt närvös och stressad. När hon fick syn på mig gick hon fram till mig och satte händerna i kors framför bröstet.
- Vart har du varit?! du börjar spela in om bara några minuter!! skrek hon.
- Oj, jag gick bara och tog en cola. sa jag och spelade oskyldig.
- Jaja, men kom nu!
Han tog ett stadigt tag om min arm och började gå in mot inspelnings rummet igen, när vi kommer innan för dörren släppte om mig och log.
Dom var redan i sändning och kunde därför inte prata med mig men dom vilkade till mig att sätta på en stol brevid en av "programledarna" och sätta på mig hörlurarna som låg brevid, jag gjorde som dom ville och satte mig på stolen och tog på mig hörlurarna. Jag var tvungen att reglera dom lite så att dom inte åkte av mitt huvud och sedan hörde jag allt dom sa mycket tydligare.
När dom såg att jag vad klar så gjorde dom tummen upp och jag nickade. Musiken fick ett långsamt slut och Liam, han som höll i musiken, sa vilken låten var som spelades, kollade sedan på mig och sa
- Nu välkomnar vi en speciell gäst till studion, nämligen Justin Bieber! sa han i micken alla aploderade. - Hey Justin, vad kul att du kunde komma.
- Hey Liam, det är kul att vara här. sa jag och log.
- Så, hur går det med musiken?
- Det går bara bra, jag har ett litet uppehåll just nu och bara skriver låtar här i ATL.
- Hur länge stannar du här då?
- Så gått som i ett halv år tror jag, om inget händer..
- Oj, oj, oj, det var länge, hur håller du kontakt med dina vänner uppe i Canada då?
- Via skype, twitter, telefon och sådant.
- Okej, men Justin jag måste ju bara fråga, det finns flera bilder uppe på internet när du kysser en okänd brunett, vem är hon? sa han och jag blev bara tom, jag kunde inte säga det..
Förlåt att den kom sent, men jag har gjort lite mycket saker idag, och den var inte häller en bästa jag gjort :/ men några kommentarer kanske jag iallafall kan få? ni kommer en till ikväll om ni kommenterar bra också :) Bieber Love - Lovisa
När vi var klara med alla genomgångar och allt som måste göras innan vi skulle börja gick jag till det lilla cafét vid ingången och köpte en cola för att pigga på mig lite, jag satte mig vid ett tomt bord och började dricka.
Jag gick igenom i mitt huvud vad jag skulle säga, och hur jag skulle säga det. Jag tänkte i mina tankar dom frågorna dom säkert kommer fråga och svarade lågt för mig själv. Jag kom på mig själv med att mina händer skakade, det har dom aldrig gjort innan en intervjuv tidigare, eller jo.. den första jag var på såklart. Men inte efter det..
När jag kände att det bara fanns några droppar kvar av colan vände jag burken upp och ner i min mun och dom sista dropparna föll sakta ner och landade mjukt på min tunga. jag svalde och kastade burken i en av dom många sopkorgarna som vad utspridda över hela cafét. Jag kollade upp mot den enorma klockan som satt brevid café skylten, klockan var kvart över sju, vilket innebärde att det var sändning om 15 minuter, som också innebärde att om 15 minuter skulle hela världen om mig och Stella... och mer än 5 miljoner tjejer skulle bli chockade. kanske till och med arga.. Bara det inte kom ut över Stella.
Jag började gå mot rummet och på vägen möter jag mamma, som verkade rikigt närvös och stressad. När hon fick syn på mig gick hon fram till mig och satte händerna i kors framför bröstet.
- Vart har du varit?! du börjar spela in om bara några minuter!! skrek hon.
- Oj, jag gick bara och tog en cola. sa jag och spelade oskyldig.
- Jaja, men kom nu!
Han tog ett stadigt tag om min arm och började gå in mot inspelnings rummet igen, när vi kommer innan för dörren släppte om mig och log.
Dom var redan i sändning och kunde därför inte prata med mig men dom vilkade till mig att sätta på en stol brevid en av "programledarna" och sätta på mig hörlurarna som låg brevid, jag gjorde som dom ville och satte mig på stolen och tog på mig hörlurarna. Jag var tvungen att reglera dom lite så att dom inte åkte av mitt huvud och sedan hörde jag allt dom sa mycket tydligare.
När dom såg att jag vad klar så gjorde dom tummen upp och jag nickade. Musiken fick ett långsamt slut och Liam, han som höll i musiken, sa vilken låten var som spelades, kollade sedan på mig och sa
- Nu välkomnar vi en speciell gäst till studion, nämligen Justin Bieber! sa han i micken alla aploderade. - Hey Justin, vad kul att du kunde komma.
- Hey Liam, det är kul att vara här. sa jag och log.
- Så, hur går det med musiken?
- Det går bara bra, jag har ett litet uppehåll just nu och bara skriver låtar här i ATL.
- Hur länge stannar du här då?
- Så gått som i ett halv år tror jag, om inget händer..
- Oj, oj, oj, det var länge, hur håller du kontakt med dina vänner uppe i Canada då?
- Via skype, twitter, telefon och sådant.
- Okej, men Justin jag måste ju bara fråga, det finns flera bilder uppe på internet när du kysser en okänd brunett, vem är hon? sa han och jag blev bara tom, jag kunde inte säga det..
Förlåt att den kom sent, men jag har gjort lite mycket saker idag, och den var inte häller en bästa jag gjort :/ men några kommentarer kanske jag iallafall kan få? ni kommer en till ikväll om ni kommenterar bra också :) Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 95
- Om du får mig får måste du komma till mig och säga det, lova?
- Okej, jag lovar.
- Bra. sa han och kysste mig passionerat.
Nästa morgon/Stella's perspektiv:
Jag vaknade av att jag hörde ett svagt ljud från andra sidan av mitt rum, jag kände väl igen låten, min favorit låt.. So sick med Ne-Yo, jag har älskat den sen jag för första gången hörde den. Det går bara inte och beskriva, den låten betyder väldigt mycket för mig.. Jag kröp sakta till änden av min säng och musiken lät högre och högre, jag var så trött. Jag orkade inte svara, även fast det kunde vara viktigt. Jag vände mig om och kollade på min väckarklocka hur mycket klockan egentligen var. Jag suckade tungt när jag såg att den var 07.30, vem ringer 07.30 på en söndags morgon?!
Jag tog mig tillslut ner från sängen och gick med trötta steg mot min mobil som låg inne i Walk in closeten, jag hade varit där inne med Justin igår kväll och glömde väl den när jag skulle gå och lägga mig eller något.
Jag tog upp mobilen i handen och kollade lite snabbt om det var någon viktig som ringde eller om jag kunde gå och lägga mig igen, om det skulle varit mamma eller någon sådan skulle jag inte svarat, om det skulle varit mamma skulle hon veta att jag sov och skulle ringa upp senare. Men den här gången var det inte mamma, som det brukade vara eftersom hon ofta jobbar på söndagsmorgonar, det var Justin.
Jag låste upp mobilen snabbt, tryckte på svara och gick tillbaka och satte mig i min säng.
- Hej.. sa jag trött och la mig ner på min kudde, det kändes som om jag skulle somna när som helst.
- God morgon sunshine, väckte jag dig? sa han piggt och jag såg det framför mig hur han flinade så stort att man såg hans vita fina tänder.
- vad tror du? ja.. hur kan man gå upp så här tidigt?! stönade jag och tog mig för pannan.
- Om du har glömt det så har jag en radiointervjuv idag för att förklara vårt förhållande, men du kan ju gärna gå istället om du vill.
- haha, nej tack du..
- haha, nej men jag måste gå upp så här tidigt, även fast jag inte gillar det. sa han med betoning på "måste".
- Ojoj, livet som Justin Bieber är inte alltid så glamuröst som alla säger. sa jag retsamt och flinade för mig själv, även fast jag visste att han inte såg det..
- nej, det ska du veta. det finns damn mycket slit bakom allt också.
- Haha, men när börjar den där radiointervjuven då? jag kanske borde följa med? sa jag och vände på mig i söngen så att jag låg på mage.
- den börjar 08.30, du behöver inte, då kommer dom bara dra in dig också i allt..
- Jaha, okey. Men då lyssnar jag på radion då?
- Ja, gör det. Men jag måste dra nu shawty, ringer dig efter intervjuven.
- Okej, gör så, älskar dig.
- Älskar dig med sötnos. sa han och vårt samtal avbröts.
Jag kände mig helt plötsligt mycket piggare, kanske inte piggast, men piggare än förut. Jag gick fram till min vita spegel jag satt upp på väggen precis utanför min walk in closet, jag granskade min kropp från topp till tå. Jag hade ett par mörkblåa mjukis byxor och en sliten svart t-shirt med en blå smurf på, mitt mörka hår var slarvigt uppsatt i knut mitt på huvudet, när jag kollade in i mitt ansitke blev jag lite överraskad, jag log. Jag hade ett stort leénde på mina läppar även fast jag fortfarande var trött och kände mig riktigt ofräsh där jag stod i mina svettiga sov kläder. Hur fungerar det?! hur kan en person ändra ens humör så? från att vara sur, irriterad och jätte trött till att vara glad, pigg men ändå lite pigg och lycklig? är det ens möjligt?! Det är tre personer som kan göra det med mig, tre personer i denna värld. Jacey, Lauren.. och Justin. Såklart, det finns personer som får mig att le, men dom tre får mig att le hela tiden.. dygnet runt.
Jag gick in till badrummet och tog en snabb dusch, rakade bennen, trättade igenom håret. När jag var klar lindade jag en handuk runt min kropp och gick ut till min walk in closet för att ta fram kläder, direkt när jag kom ut från badrummet kände jag hur det blev kallare och jag drog den blöta handuken närmare min nakna kropp i ett försök att få lite värme i kroppen, som inte lyckades jätte bra..
Jag letade fram en tröja med en läskburk på som jag fått från pappa för några år sedan, ett par ljus svarta byxor och en ljus jeans jacka. Jag tog på mig ett halsbnd där det stod Stella på och några svarta armband till det.
Jag drog ut tofsen ur knuten och kammade till det lite med mina fingrar innan jag tog min borste som låg brevid mig och började borsta igenom mitt hår några gånger tills jag tyckte att det var fint nog och gick sedan ner till köket där jag ser en lapp sitta på väggen precis i slutet av trappan...
Justin's perspektiv:
- Justin! Kommer du nu eller?! vi måste vara vid radiostationen en timme innan du ska vara med! skrek mamma och jag hoppade till som vanligt när jag inte var berädd på något. Jag kollade på klockan i mitt rum och den stod på halv åtta, radiointervjuven jag skulle vara med i började halv nio..
Jag hade egentligen inte rikigt fattat vad som hänt, hur kan ett eller typ fyra kort betyda så mycket? Stella behöver ge upp så mycket.. hela sitt privatliv, jag kan inte fatta att jag gör det här.
Så, den var lång eller hur? förlåt att jag inte skrivit tidigare men jag har suttit i bil hela kvällen och så typ ;S men jaja, nu fick ni den. Jag tycker faktiskt att den här är värd lite kommentarer nu, jag dissade min kompis för att skriva.. Bieber Love - Lovisa
- Okej, jag lovar.
- Bra. sa han och kysste mig passionerat.
Nästa morgon/Stella's perspektiv:
Jag vaknade av att jag hörde ett svagt ljud från andra sidan av mitt rum, jag kände väl igen låten, min favorit låt.. So sick med Ne-Yo, jag har älskat den sen jag för första gången hörde den. Det går bara inte och beskriva, den låten betyder väldigt mycket för mig.. Jag kröp sakta till änden av min säng och musiken lät högre och högre, jag var så trött. Jag orkade inte svara, även fast det kunde vara viktigt. Jag vände mig om och kollade på min väckarklocka hur mycket klockan egentligen var. Jag suckade tungt när jag såg att den var 07.30, vem ringer 07.30 på en söndags morgon?!
Jag tog mig tillslut ner från sängen och gick med trötta steg mot min mobil som låg inne i Walk in closeten, jag hade varit där inne med Justin igår kväll och glömde väl den när jag skulle gå och lägga mig eller något.
Jag tog upp mobilen i handen och kollade lite snabbt om det var någon viktig som ringde eller om jag kunde gå och lägga mig igen, om det skulle varit mamma eller någon sådan skulle jag inte svarat, om det skulle varit mamma skulle hon veta att jag sov och skulle ringa upp senare. Men den här gången var det inte mamma, som det brukade vara eftersom hon ofta jobbar på söndagsmorgonar, det var Justin.
Jag låste upp mobilen snabbt, tryckte på svara och gick tillbaka och satte mig i min säng.
- Hej.. sa jag trött och la mig ner på min kudde, det kändes som om jag skulle somna när som helst.
- God morgon sunshine, väckte jag dig? sa han piggt och jag såg det framför mig hur han flinade så stort att man såg hans vita fina tänder.
- vad tror du? ja.. hur kan man gå upp så här tidigt?! stönade jag och tog mig för pannan.
- Om du har glömt det så har jag en radiointervjuv idag för att förklara vårt förhållande, men du kan ju gärna gå istället om du vill.
- haha, nej tack du..
- haha, nej men jag måste gå upp så här tidigt, även fast jag inte gillar det. sa han med betoning på "måste".
- Ojoj, livet som Justin Bieber är inte alltid så glamuröst som alla säger. sa jag retsamt och flinade för mig själv, även fast jag visste att han inte såg det..
- nej, det ska du veta. det finns damn mycket slit bakom allt också.
- Haha, men när börjar den där radiointervjuven då? jag kanske borde följa med? sa jag och vände på mig i söngen så att jag låg på mage.
- den börjar 08.30, du behöver inte, då kommer dom bara dra in dig också i allt..
- Jaha, okey. Men då lyssnar jag på radion då?
- Ja, gör det. Men jag måste dra nu shawty, ringer dig efter intervjuven.
- Okej, gör så, älskar dig.
- Älskar dig med sötnos. sa han och vårt samtal avbröts.
Jag kände mig helt plötsligt mycket piggare, kanske inte piggast, men piggare än förut. Jag gick fram till min vita spegel jag satt upp på väggen precis utanför min walk in closet, jag granskade min kropp från topp till tå. Jag hade ett par mörkblåa mjukis byxor och en sliten svart t-shirt med en blå smurf på, mitt mörka hår var slarvigt uppsatt i knut mitt på huvudet, när jag kollade in i mitt ansitke blev jag lite överraskad, jag log. Jag hade ett stort leénde på mina läppar även fast jag fortfarande var trött och kände mig riktigt ofräsh där jag stod i mina svettiga sov kläder. Hur fungerar det?! hur kan en person ändra ens humör så? från att vara sur, irriterad och jätte trött till att vara glad, pigg men ändå lite pigg och lycklig? är det ens möjligt?! Det är tre personer som kan göra det med mig, tre personer i denna värld. Jacey, Lauren.. och Justin. Såklart, det finns personer som får mig att le, men dom tre får mig att le hela tiden.. dygnet runt.
Jag gick in till badrummet och tog en snabb dusch, rakade bennen, trättade igenom håret. När jag var klar lindade jag en handuk runt min kropp och gick ut till min walk in closet för att ta fram kläder, direkt när jag kom ut från badrummet kände jag hur det blev kallare och jag drog den blöta handuken närmare min nakna kropp i ett försök att få lite värme i kroppen, som inte lyckades jätte bra..
Jag letade fram en tröja med en läskburk på som jag fått från pappa för några år sedan, ett par ljus svarta byxor och en ljus jeans jacka. Jag tog på mig ett halsbnd där det stod Stella på och några svarta armband till det.
Jag drog ut tofsen ur knuten och kammade till det lite med mina fingrar innan jag tog min borste som låg brevid mig och började borsta igenom mitt hår några gånger tills jag tyckte att det var fint nog och gick sedan ner till köket där jag ser en lapp sitta på väggen precis i slutet av trappan...
Justin's perspektiv:
- Justin! Kommer du nu eller?! vi måste vara vid radiostationen en timme innan du ska vara med! skrek mamma och jag hoppade till som vanligt när jag inte var berädd på något. Jag kollade på klockan i mitt rum och den stod på halv åtta, radiointervjuven jag skulle vara med i började halv nio..
Jag hade egentligen inte rikigt fattat vad som hänt, hur kan ett eller typ fyra kort betyda så mycket? Stella behöver ge upp så mycket.. hela sitt privatliv, jag kan inte fatta att jag gör det här.
Så, den var lång eller hur? förlåt att jag inte skrivit tidigare men jag har suttit i bil hela kvällen och så typ ;S men jaja, nu fick ni den. Jag tycker faktiskt att den här är värd lite kommentarer nu, jag dissade min kompis för att skriva.. Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 94
- Men poängen är att jag älskar dig, över något annat, och du får inte lämmna mig igen. sa han och kollade in i mina ögon.
- Jag älskar dig också, nej. jag ska verkligen inte lämmna dig igen.. sa jag och kysste honom på läpparna.
Helt plötsligt ser jag några kamerablixtar, jag avbryter kyssen och kollar ner nedanför räcket mot vår pool, Justin gjorde samma sak. När jag ser vilka som står där blir man inte direkt glad.. Papparazzis.
Herregud? hur hittar dom honom?! skulle vi behöva gå ut med vårt förhållande nu? Det skulle nog egentligen vara bäst för oss båda att vi håller det hemligt, men om dom nu hade våran kyss på bild. Vad ska vi säga då?! Jag kommer säkert få alla Belibers på mig.. eller?
- Fan! sa Justin lågt och drog in mig på mitt rum igen. Innan jag han säga något var vi inne i mitt rum igen, han drog ner mig på sängen medans han gick runt fram och tillbaka.. Det såg precis ut som om han tänkte.
- Skulle du kunna sluta gå runt och runt? jag blir rikigt yr bara jag kollar på dig. sa jag och flinade.
- Stella, jag vet inte vad vi ska göra? Dom kanske fick kyssan på kort, en sådan sak kan vi inte säga att vi bara är vänner till, alla kommer fatta.. sa han och lät lite irriterad.
- Okej.. du behöver inte ta ut det på mig..
- Förlåt älskling, men jag blir bara så irriterad, varför ska dom alltid snoka i mitt privatliv?! hur har dom hittat ditt hus?!
- Jag vet inte, men det blir inte bättre av att vi är arga nu, kortet eller korten, är redan tagna eller hur?
- Ja.. kan vi inte göra något istället för att sitta här och vara arga?
- Jo, vi kollar på tv!
Vi gick ner till vardagsrummet, Justin kastade sig i våran stora soffa medans jag slog mig ner lite saktare.
Jag tog fjärrkontrollen, satte på tvn och började zappa igenom alla kanaler tills jag zappade förbi ett program där jag såg en glimt av mig och Justin på en stor tvskärm, Justin borde också sett det för att han satte sig lite rätta i soffan och ögonen blev stora på honom.
- Vänta, gå tillbaka! skrek han och jag zappade snabbt tillbaka till programet.
"Den här bilden ligger nu inne på många sidor på internet, har popsensatinenen Justin Bieber skaffat tjej? många Bieber fan eller 'Belibers' har reagerat stark på bilden som även är tagen för bara några timmar sedan." Sa den ena killen, kollade på bilden av oss igen och fortsatte. "Flickan på bilden heter Stella McLeé som Justin för några veckor påstod att dom bara var vänner och inget mer, men tycker ni att det ser ut som om dom bara är vänner?" Han vände sig mot publiken som sakade på huvudet och suckade. Jag kollade på Justin's ansikte som var helt chockat, han satt och gapande.
"Det är inte första gången Bieber syns med Stella, för några månader syntes dom igen vid en speciell resturang vid ett antal gånger, sedan såg vi också Stella på New York's flygplats några dagar senare gråtandes.. vad har Bieber gjort? Vi hoppas allt löser sig och att Justin inte drar ut på allt för länge." sa killen på tvn, en bild på mig gråtandes innan Jul visades upp på skärmen och gick sedan över till något inslag om Taylor Swift, jag brydde mig inte så mycket om det, jag stängde fakstist öronen efter det..
Jag stängde av tvn, kollade på Justin igen som bara satt och stirrade på den svarta tv skärmen framför sig.
- Okej Justin.. det kanske kom upp på internet lite tidigare än jag hade trott.. sa jag och han vände sin blick mot mig.
- Lite?! hur fan kan det komma upp på typ en halvtimme eller något?! jag måste ringa Scooter. sa han och tog upp sin mobil, som precis när han öppnade den började ringa. - Scooter.. sa han mot mig och jag nickade.
- Heey, Scooter! sa Justin och satte på högtalare så att jag också kunde höra.
- Aye Bieber, såg du på 5:an?! sa Scooter och låt riktigt allvarlig.
- Ja.. inslaget om mig och Stella..
- Mhm.. är ni tillbaka ihop? sa han och jag kunde faktist inte låta bli och skratta lite.
- öh, ja.. men hur vet du om Stella?! sa Justin och blev lite generad.
- Pattie berättade varför du grät hela tiden och så.. men jag fick inte säga att hon sa det till mig.
- okej, nu pratar vi inte mer om det. sa Justin mer generat. - Men hur ska vi göra?
- Du får helt enkelt säga som det är, om inte Stella har något emot det alltså, annars får ni ljuga igen, som dina fans snart kommer få reda på, du har en radiointervjuv imorgon som du kan förklara allt på om du vill.
- Okej, ska prata med Stella, men har du kollat Oceanup? dom har säkert skrivit.
- Nej, du kan göra det. Men jag måste dra nu.. är i Studion, ses.
- Ses bro. sa Justin och samtalet avbröts.
Det blev direkt en liten orokänsla i rummet på grund av samtalet, det var ju ändå lite löjligt..
- Så vad tycker du? sa jag till sist för att avbryta den pinsamma tystnaden.
- ja.. jag vet inte vad vi ska göra, men är inte det bästa att säga sanningen? sa han och kollade på mig med sina underbara snälla ögon.
- Jag antar det.
- Är det något? sa han och kramade om mig.
- Jag är bara orolig, tänk om jag får hotmail? sa jag närvöst.
- Om du får mig får måste du komma till mig och säga det, lova?
- Okej, jag lovar.
- Bra. sa han och kysste mig passionerat.
Så, den här skulle kommit ut igår men jag han inte klart så jag publicerar den idag istället.
Ni kommenterar inte lika mycket som ni gjorde förut, vad har hänt? är novellen tråkig? Men blir glad av kommentarerna och det är dom som pushar mig att göra fler chapters efter varandra, jag tänker inte skriva "16 kommentarer för nästa längre" för att jag tycker att det är lite löjligt, men då gäller det att ni kommenterar, snälla skriv bara något snabbt, gör det för min skull och alla andras. Bieber Love - Lovisa
- Jag älskar dig också, nej. jag ska verkligen inte lämmna dig igen.. sa jag och kysste honom på läpparna.
Helt plötsligt ser jag några kamerablixtar, jag avbryter kyssen och kollar ner nedanför räcket mot vår pool, Justin gjorde samma sak. När jag ser vilka som står där blir man inte direkt glad.. Papparazzis.
Herregud? hur hittar dom honom?! skulle vi behöva gå ut med vårt förhållande nu? Det skulle nog egentligen vara bäst för oss båda att vi håller det hemligt, men om dom nu hade våran kyss på bild. Vad ska vi säga då?! Jag kommer säkert få alla Belibers på mig.. eller?
- Fan! sa Justin lågt och drog in mig på mitt rum igen. Innan jag han säga något var vi inne i mitt rum igen, han drog ner mig på sängen medans han gick runt fram och tillbaka.. Det såg precis ut som om han tänkte.
- Skulle du kunna sluta gå runt och runt? jag blir rikigt yr bara jag kollar på dig. sa jag och flinade.
- Stella, jag vet inte vad vi ska göra? Dom kanske fick kyssan på kort, en sådan sak kan vi inte säga att vi bara är vänner till, alla kommer fatta.. sa han och lät lite irriterad.
- Okej.. du behöver inte ta ut det på mig..
- Förlåt älskling, men jag blir bara så irriterad, varför ska dom alltid snoka i mitt privatliv?! hur har dom hittat ditt hus?!
- Jag vet inte, men det blir inte bättre av att vi är arga nu, kortet eller korten, är redan tagna eller hur?
- Ja.. kan vi inte göra något istället för att sitta här och vara arga?
- Jo, vi kollar på tv!
Vi gick ner till vardagsrummet, Justin kastade sig i våran stora soffa medans jag slog mig ner lite saktare.
Jag tog fjärrkontrollen, satte på tvn och började zappa igenom alla kanaler tills jag zappade förbi ett program där jag såg en glimt av mig och Justin på en stor tvskärm, Justin borde också sett det för att han satte sig lite rätta i soffan och ögonen blev stora på honom.
- Vänta, gå tillbaka! skrek han och jag zappade snabbt tillbaka till programet.
"Den här bilden ligger nu inne på många sidor på internet, har popsensatinenen Justin Bieber skaffat tjej? många Bieber fan eller 'Belibers' har reagerat stark på bilden som även är tagen för bara några timmar sedan." Sa den ena killen, kollade på bilden av oss igen och fortsatte. "Flickan på bilden heter Stella McLeé som Justin för några veckor påstod att dom bara var vänner och inget mer, men tycker ni att det ser ut som om dom bara är vänner?" Han vände sig mot publiken som sakade på huvudet och suckade. Jag kollade på Justin's ansikte som var helt chockat, han satt och gapande.
"Det är inte första gången Bieber syns med Stella, för några månader syntes dom igen vid en speciell resturang vid ett antal gånger, sedan såg vi också Stella på New York's flygplats några dagar senare gråtandes.. vad har Bieber gjort? Vi hoppas allt löser sig och att Justin inte drar ut på allt för länge." sa killen på tvn, en bild på mig gråtandes innan Jul visades upp på skärmen och gick sedan över till något inslag om Taylor Swift, jag brydde mig inte så mycket om det, jag stängde fakstist öronen efter det..
Jag stängde av tvn, kollade på Justin igen som bara satt och stirrade på den svarta tv skärmen framför sig.
- Okej Justin.. det kanske kom upp på internet lite tidigare än jag hade trott.. sa jag och han vände sin blick mot mig.
- Lite?! hur fan kan det komma upp på typ en halvtimme eller något?! jag måste ringa Scooter. sa han och tog upp sin mobil, som precis när han öppnade den började ringa. - Scooter.. sa han mot mig och jag nickade.
- Heey, Scooter! sa Justin och satte på högtalare så att jag också kunde höra.
- Aye Bieber, såg du på 5:an?! sa Scooter och låt riktigt allvarlig.
- Ja.. inslaget om mig och Stella..
- Mhm.. är ni tillbaka ihop? sa han och jag kunde faktist inte låta bli och skratta lite.
- öh, ja.. men hur vet du om Stella?! sa Justin och blev lite generad.
- Pattie berättade varför du grät hela tiden och så.. men jag fick inte säga att hon sa det till mig.
- okej, nu pratar vi inte mer om det. sa Justin mer generat. - Men hur ska vi göra?
- Du får helt enkelt säga som det är, om inte Stella har något emot det alltså, annars får ni ljuga igen, som dina fans snart kommer få reda på, du har en radiointervjuv imorgon som du kan förklara allt på om du vill.
- Okej, ska prata med Stella, men har du kollat Oceanup? dom har säkert skrivit.
- Nej, du kan göra det. Men jag måste dra nu.. är i Studion, ses.
- Ses bro. sa Justin och samtalet avbröts.
Det blev direkt en liten orokänsla i rummet på grund av samtalet, det var ju ändå lite löjligt..
- Så vad tycker du? sa jag till sist för att avbryta den pinsamma tystnaden.
- ja.. jag vet inte vad vi ska göra, men är inte det bästa att säga sanningen? sa han och kollade på mig med sina underbara snälla ögon.
- Jag antar det.
- Är det något? sa han och kramade om mig.
- Jag är bara orolig, tänk om jag får hotmail? sa jag närvöst.
- Om du får mig får måste du komma till mig och säga det, lova?
- Okej, jag lovar.
- Bra. sa han och kysste mig passionerat.
Så, den här skulle kommit ut igår men jag han inte klart så jag publicerar den idag istället.
Ni kommenterar inte lika mycket som ni gjorde förut, vad har hänt? är novellen tråkig? Men blir glad av kommentarerna och det är dom som pushar mig att göra fler chapters efter varandra, jag tänker inte skriva "16 kommentarer för nästa längre" för att jag tycker att det är lite löjligt, men då gäller det att ni kommenterar, snälla skriv bara något snabbt, gör det för min skull och alla andras. Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 93
Istället för att visa Justin tårarna så gick jag snabbt ut på min balkong, jag lutade mig fram över räcket och bara kollade up över Atlanta, där kunde jag tänka klart, låta alla tårar falla, vara lycklig, vara olycklig..
Jag hörde balkong dörren öppnas försiktigt men jag låtsades bara som om jag inte hörde och fortsatte att kolla ut över Atlanta.. plötsligt kände jag ett par armar runt mig och någon som kysste min hjässa. Jag kollade långsamt upp och såg att det var Justin som stod bakom mig, jag gjorde inget mer utan bara vände mig ut mot standen igen..
- Här har jag aldrig varit, det var vekligen vackert här. sa han och jag log lite.
- Ja.. det är en bra plats och tänka på också. sa jag och hans starka armar runt mig spändes en aning.
- Ja, vad var det som hände? du grät, och gick.
- Inget.. sa jag bara tyst och kollade ner på det vita räcket.
- Stella.. jag ser på dig när något har hänt, du kan berätta för mig. sa han och jag vände mig om mot honom så att jag hade resten av staden i ryggen.
- Justin.. jag har alltid gjort parodi av din röst och dina sånger, jag har inte ens gett dina låtar en chans.. och att sedan uppleva att du satt och sjöng för mig.. det var fantastiskt, jag har inte insett hur bevåvad du egentligen är utan bara fokuserat på att du var en bög, som du inte ens är... jag har så dåligt samvete. Varför valde du just mig? jag brydde mig inte ens om dig i början, ignorerade dig totalt. sa jag och kollade in i hans underbara ögon.
- Stella, du fattar inte va? jag började inte gilla dig för att du inte gillade min musik eller så, det var för att jag såg något i dig som ingen annan jag någonsin träffat har, du är speciell.. mer speciell än du tror, och du är så grymt vacker att vem som helst skulle kunna göra vad som helst för dig.. och att du står här med mig, det är lycka för mig. Att du ens vill ha mig med mitt hysteriska liv.. det är inte enkelt att leva med mig ska du veta, men jag älskar dig. Du är den vackraste tjejen jag sett och jag någonsin kommer se, annars skulle jag aldrig flygit till andra sidan jorden bara för att kolla så att du var okej.. sa han, jag blev rikigt rörd av det han just sa.. hela han var så underbar.
- Vakcer.. don't think so. dom vackra har alltis haft pojkvänner, du är min första.. sa jag och jag sa det sista tyst..
- Skojar du?! har du aldrig haft en pojkvän?! ska jag säga en sak om att vara vacker? sa han och jag nickade till det sista istället för att säga något.
- Både Ryan och Chaz började nästan dregla när dom såg ditt foto. Det är vad man kallar vacker, vet du hur stolt man blir? du är så vacker att du inte någonsin själv kommer förstå det.
- Ryan, Chaz? Foto? frågade jag, jag hade inte en aning om vad hon pratade om, vilket foto? har han ett foto på mig?
- Ryan och Chaz är mina bästa vänner från Canada och du vet vilket foto jag menar, det på mitt nattduksbord?
- jaha, okej.
- Men poängen är att jag älskar dig, över något annat, och du får inte lämmna mig igen. sa han och kollade in i mina ögon.
- Jag älskar dig också, nej. jag ska verkligen inte lämmna dig igen.. sa jag och kysste honom på läpparna.
kort, men måste dra till skolan, var det lite mycket kärlek i ett ända chapter? skulle det vara mer eller mindre?
15 kommentarer för nästa då då :) Bieber Love - Lovisa
Jag hörde balkong dörren öppnas försiktigt men jag låtsades bara som om jag inte hörde och fortsatte att kolla ut över Atlanta.. plötsligt kände jag ett par armar runt mig och någon som kysste min hjässa. Jag kollade långsamt upp och såg att det var Justin som stod bakom mig, jag gjorde inget mer utan bara vände mig ut mot standen igen..
- Här har jag aldrig varit, det var vekligen vackert här. sa han och jag log lite.
- Ja.. det är en bra plats och tänka på också. sa jag och hans starka armar runt mig spändes en aning.
- Ja, vad var det som hände? du grät, och gick.
- Inget.. sa jag bara tyst och kollade ner på det vita räcket.
- Stella.. jag ser på dig när något har hänt, du kan berätta för mig. sa han och jag vände mig om mot honom så att jag hade resten av staden i ryggen.
- Justin.. jag har alltid gjort parodi av din röst och dina sånger, jag har inte ens gett dina låtar en chans.. och att sedan uppleva att du satt och sjöng för mig.. det var fantastiskt, jag har inte insett hur bevåvad du egentligen är utan bara fokuserat på att du var en bög, som du inte ens är... jag har så dåligt samvete. Varför valde du just mig? jag brydde mig inte ens om dig i början, ignorerade dig totalt. sa jag och kollade in i hans underbara ögon.
- Stella, du fattar inte va? jag började inte gilla dig för att du inte gillade min musik eller så, det var för att jag såg något i dig som ingen annan jag någonsin träffat har, du är speciell.. mer speciell än du tror, och du är så grymt vacker att vem som helst skulle kunna göra vad som helst för dig.. och att du står här med mig, det är lycka för mig. Att du ens vill ha mig med mitt hysteriska liv.. det är inte enkelt att leva med mig ska du veta, men jag älskar dig. Du är den vackraste tjejen jag sett och jag någonsin kommer se, annars skulle jag aldrig flygit till andra sidan jorden bara för att kolla så att du var okej.. sa han, jag blev rikigt rörd av det han just sa.. hela han var så underbar.
- Vakcer.. don't think so. dom vackra har alltis haft pojkvänner, du är min första.. sa jag och jag sa det sista tyst..
- Skojar du?! har du aldrig haft en pojkvän?! ska jag säga en sak om att vara vacker? sa han och jag nickade till det sista istället för att säga något.
- Både Ryan och Chaz började nästan dregla när dom såg ditt foto. Det är vad man kallar vacker, vet du hur stolt man blir? du är så vacker att du inte någonsin själv kommer förstå det.
- Ryan, Chaz? Foto? frågade jag, jag hade inte en aning om vad hon pratade om, vilket foto? har han ett foto på mig?
- Ryan och Chaz är mina bästa vänner från Canada och du vet vilket foto jag menar, det på mitt nattduksbord?
- jaha, okej.
- Men poängen är att jag älskar dig, över något annat, och du får inte lämmna mig igen. sa han och kollade in i mina ögon.
- Jag älskar dig också, nej. jag ska verkligen inte lämmna dig igen.. sa jag och kysste honom på läpparna.
kort, men måste dra till skolan, var det lite mycket kärlek i ett ända chapter? skulle det vara mer eller mindre?
15 kommentarer för nästa då då :) Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 92
Jag lutade min panna mot hennes och bara stod och kollade in i hennes ögon, jag älskar henne..
sådär, jag har haft lite dåligt med idéer det är därför jag inte skrvit :/ 15 kommentarer för nästa, tack :) Bieber Love - Lovisa
Stella's perspektiv:
Jag kysste honom på munnen och drog mig sedan långsamt ur hans grepp, han ramlade rakt in med pannan i ett av dom övre skåpen, när han märkte det så tog han sig om pannan.
- Vafan? Vad var det där bra för?! skrek Justin, han såg så roligt ut att jag inte kunde hålla mig för skratt, jag la mig ner på golvet och tog mig för magen. Man skulle bara se hans min! Han blev så jäkla arg.
- HAHA... OMG... Du... ska... bara... se... ditt ... face.. just... nu! fick jag fram mellan skrattatackerna, jag kunde inte sluta, jag fick bara upp hans face om och om igen i huvudet.
- Tack.. sa han ironiskt och låtsades spela ledsen.
- Haha, älskling. Ta det inte så, men du måste erskänna att det var lite kul?
- Kanske, kanske inte. Men kan vi inte gå upp till ditt rum du? sa han och blinkade.
- Jo visst, kom.
Jag tog hans hand och gick upp mot mitt rum, när jag öppnade dörren så var det första han gjorde att slänga sig på min säng. Jag såg att hans ögon fastnade på något och att han flinade lite, men jag vet inte vad..
- Du som sa att du inte gillade mig.. sa han och kollade mot min affisch på honom, han flinade brett och jag bara himlade med ögonen.
- Du.. när någon man älskar är borta, så får man göra det bästa åt saken. Jag hängde upp den där så att jag kunde se dig varenda dag, och inte bara i mina tankar. sa jag sexigt, la mig brevid honom i min säng och han kysste mig på pannan.
- Men du måste erskänna att du gillar mig?
- Haha, Jag gillar dig..
- HA! Jag visste det hela tiden!
- Men pucko, jag gillar inte dina låtar men dig älskar jag..
- Jag älskar dig med. sa han och kysste mig passionerat, innan han kom på vad jag hade sagt innan och avbryt kyssen. - You say WHAT?! Hur kan du inte gilla mina låtar?!
- haha, tyvär.. eller det finns väl vissa som okej, men jag menar "Baby, Baby, Baby, ooh"? sa jag, jag flinade lite och han började kittla mig.
- NEJ, JUSTIN! SLUTA!! skrek jag panikslaget.
- Inte för än du ger dig..
- JAG GER MIG ALDRIG! sa jag och han slutade kittla mig.
- Men då kanske det här kan få dig att ändra dig..
Han satte sig upp och drog upp mig i samma tag, han satte sig precis framför mig.. jag kunde höra hans andetag, hans ansikte var bara några centimeter från mitt. Han tog ett till djupt andetag och öppnade munnen.
"Baby, baby, baby oooh
Like baby, baby, baby nooo
Like baby, baby, baby oooh
I thought you'd always be mine.."
Sjöng han med hans ansikte fortfarande bara några centimeter från mitt.. hans röst fick mig att smälta innombords, det var som om han rev ut mitt hjärta och hållde det i sin hand.. Nu fattar jag hur Jacey och Lauren kände, han röst var inte alls bögig eller låter som en tjej, tvärt om.. den är helt fantastisk.. Och orden som formade hans sexiga läppar, den var inte samma sång jag gjort parodi i alla år.. Den var så mycket bättre, mycket, mycket bättre.. Jag kände tårarna stiga i mina ögon, bara glädjetårar, allt. Att jag inte fattat hur duktig och begåvad han egentligen är.. jag kände dåligt samvete, och att han satt framför mig och sjöng den för mig.. en tjej på miljontals, nej.. biljontals.. En tår föll från mitt ansikte och jag torkade långsamt bort den, såklart såg Justin den där lilla, lilla tåren på min kind..
- Stella gumman, gråt int... hann han bara säga innan allt bara brast, det gick inte och stoppa den här gången..
Istället för att visa Justin tårarna så gick jag snabbt ut på min balkong, jag lutade mig fram över räcket och bara kollade up över Atlanta, där kunde jag tänka klart, låta alla tårar falla, vara lycklig, vara olycklig..
sådär, jag har haft lite dåligt med idéer det är därför jag inte skrvit :/ 15 kommentarer för nästa, tack :) Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 91
- Om du vill? sa han och log.
- Mer än något annat på jorden..
- Då säger vi så, och du är min flickvän alltså?
- Du har mig, vill du ha mig?
- Har jag alltid velat. sa han och kysste mig.
Justin's perspektiv:
Allt var helt perfekt, det kunde inte bli bättre bättre. Jag har flickan jag älskar i mina armar, den tjejen jag letat efter i mer än 1 månad..
Jag kollade in i hennes chokladbruna ögon, jag kände att mina ben blev lite ostadigare..
- Men varför gick du bara iväg förut? sa jag till sist och hon suckade.
- För att jag visste att om jag skulle prata med dig skulle jag börja gråta och om jag inte gjorde det skulle jag bara ångra mig.. sa hon och kollade ner i marken..
- aha, okey. Men vill du skjuts hem? du kan ju ändå inte gå ända hem när det regnar?
- Okej, gärna.
Vi gick hand i hand till min bil, jag öppnade dörren åt henne och hon bara log.
Jag startade motorn och började köra mot hennes hus, jag såg i vit ögat hur Stella kollade på mig men jag bara ignorerade det och fortsatte kolla på vägen. Hon slutade inte kolla och det började nu bli lite jobbigt.
- Vad är det? frågade jag och log mot henne.
- Jag har saknat dig.. sa hon och log tillbaka.
- Jag har saknat dig med, mer än du tror.. sa jag och la min lediga hand på hennes knä.
Hon sa inget mer utan bara tog tag i min hand och kollade på vägen lika som jag.
Efter några minuter så stod vi utanför hennes hus, men ingen av oss sa ingenting eller gjorde någonting. Vi bara satt som stelfrysna. Jag ville inte att hon skulle gå, inte nu när allt precis har löst sig..
- Klockan är 14.30 och det regnar, kan inte du följa med in? frågade hon tillslut och kollade med sina hund valps ögon på mig.
- Såklart älskling. sa jag och parkerade bilen på deras uppfart.
Vi gick in i hennes hus, jag känner Francisca och vet att hon tjärnar hyffsat mycket men jag har aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig hur stort deras hus var.. Hallen var verkligen enorm, vardagsrummet också.. det var som om man sett hur stort vardagsrummet var så blev man inte förvånad när man såg alla andra, det var ljust också. Det fanns flera jätte stora fönster på framsidan och några lite längre och smalare på sidorna. Vi gick in till köket och Stella ställde sig vid bänken medans jag bara stod i dörrkarmen för att inspektera hela köket innan jag gick in, det var som alla andra rum. Ovanligt stort.
- Är du hungrig? frågade Stella och höll upp en tallrik med ägg och bacon.
- Nej tack. sa jag, hon vände sig om för att skära upp något, jag gick fram till henne och kramade henne bakifrån.
Jag kysste henne på halsen och hon vände sig sakta om mot mig. Hon sträckte på ryggen och kysste mig, jag la mina armar runt hennes midja och hon la sina armar runt min hals. Jag tryckte henne hårdare mot köks bänken och kände plötstligt hennes tunga leka med min.
Jag lutade min panna mot hennes och bara stod och kollade in i hennes ögon, jag älskar henne..
såå, lite kort.. men har träning och fastnade i början och så.. hehe. tänkte lite dåliga tankar om mig själv och jag behövde någon och prata med.. men jaja, nu kom den iallafall och om ni tycker att den är lite dålig där i början så vet ni vad det beror på ;) Kommentera mycket nu sötnosar :) jag älskar bokstavlig talat era kommentarer. Bieber Love - Lovisa
- Mer än något annat på jorden..
- Då säger vi så, och du är min flickvän alltså?
- Du har mig, vill du ha mig?
- Har jag alltid velat. sa han och kysste mig.
Justin's perspektiv:
Allt var helt perfekt, det kunde inte bli bättre bättre. Jag har flickan jag älskar i mina armar, den tjejen jag letat efter i mer än 1 månad..
Jag kollade in i hennes chokladbruna ögon, jag kände att mina ben blev lite ostadigare..
- Men varför gick du bara iväg förut? sa jag till sist och hon suckade.
- För att jag visste att om jag skulle prata med dig skulle jag börja gråta och om jag inte gjorde det skulle jag bara ångra mig.. sa hon och kollade ner i marken..
- aha, okey. Men vill du skjuts hem? du kan ju ändå inte gå ända hem när det regnar?
- Okej, gärna.
Vi gick hand i hand till min bil, jag öppnade dörren åt henne och hon bara log.
Jag startade motorn och började köra mot hennes hus, jag såg i vit ögat hur Stella kollade på mig men jag bara ignorerade det och fortsatte kolla på vägen. Hon slutade inte kolla och det började nu bli lite jobbigt.
- Vad är det? frågade jag och log mot henne.
- Jag har saknat dig.. sa hon och log tillbaka.
- Jag har saknat dig med, mer än du tror.. sa jag och la min lediga hand på hennes knä.
Hon sa inget mer utan bara tog tag i min hand och kollade på vägen lika som jag.
Efter några minuter så stod vi utanför hennes hus, men ingen av oss sa ingenting eller gjorde någonting. Vi bara satt som stelfrysna. Jag ville inte att hon skulle gå, inte nu när allt precis har löst sig..
- Klockan är 14.30 och det regnar, kan inte du följa med in? frågade hon tillslut och kollade med sina hund valps ögon på mig.
- Såklart älskling. sa jag och parkerade bilen på deras uppfart.
Vi gick in i hennes hus, jag känner Francisca och vet att hon tjärnar hyffsat mycket men jag har aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig hur stort deras hus var.. Hallen var verkligen enorm, vardagsrummet också.. det var som om man sett hur stort vardagsrummet var så blev man inte förvånad när man såg alla andra, det var ljust också. Det fanns flera jätte stora fönster på framsidan och några lite längre och smalare på sidorna. Vi gick in till köket och Stella ställde sig vid bänken medans jag bara stod i dörrkarmen för att inspektera hela köket innan jag gick in, det var som alla andra rum. Ovanligt stort.
- Är du hungrig? frågade Stella och höll upp en tallrik med ägg och bacon.
- Nej tack. sa jag, hon vände sig om för att skära upp något, jag gick fram till henne och kramade henne bakifrån.
Jag kysste henne på halsen och hon vände sig sakta om mot mig. Hon sträckte på ryggen och kysste mig, jag la mina armar runt hennes midja och hon la sina armar runt min hals. Jag tryckte henne hårdare mot köks bänken och kände plötstligt hennes tunga leka med min.
Jag lutade min panna mot hennes och bara stod och kollade in i hennes ögon, jag älskar henne..
såå, lite kort.. men har träning och fastnade i början och så.. hehe. tänkte lite dåliga tankar om mig själv och jag behövde någon och prata med.. men jaja, nu kom den iallafall och om ni tycker att den är lite dålig där i början så vet ni vad det beror på ;) Kommentera mycket nu sötnosar :) jag älskar bokstavlig talat era kommentarer. Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 90
Snart känner jag en hand ta tag i min arm, jag försöker få loss greppet men den var för stark..
Jag vände mig om, där stod han, Justin Drew Bieber.
Jag kände mina tårar trycka sig fram bakom ögonlocken men jag blinkade bort dom.
- Justin.. jag klarar inte det här.. sa jag och började gå igen.
- Va?! Stella? skrek han, sprang fram till mig igen och vände mig mot hans håll. - vad menar du?
- Justin? tror du att jag är någon jävla leksak eller? att du tror att allt är en lek? var allt du sa till mig bara en lögn? att du gillade mig? var allt ett enda stort skämt? Skillnaden mellan mig och en leksak är att jag ett rikigt hjärta och du kan krossa det, om du tycker att det är kul, gå och lek med en barbi docka.. att du ens kysste mig från första början.. att jag gick på allt, du är exakt som alla andra dryga kändisar.. tar det första bästa, för att sedan byta ut den mot en bättre.. jag trodde verkligen att du var bättre än så Justin, jag trodde verkligen det. Jag klarar inte av det här.
Sa jag medans jag kollade in i hans underbara ögon, jag kunde inte hålla mina tårar längre.. dom forsade bara ner, det gick bara inte och hindra.
- Jag fattar inte.. sa han bara och jag såg i hans ögon att han inte ljög.
- Vadå inte fattar?! vad är det du inte fattar Justin?! skrek jag medans tårarna rann och regnet som föll och gjorde allt bara svårare.
- Allt.. vadå krossade?
- Justin, är du seriös nä du säger att du inte vet vad jag menar?!
- Ja..
- Du krossade mitt hjärta, två gånger!
- Vad har jag gjort?
- Jag ska inte behöva stå och förklara Justin.. du borde veta själv vad du gjort..
- Att du lämnade mig? att jag skrek på dig?
- Att du är otrogen med Lauren, min bästa vän! eller jag vet inte ens om vi är ihop längre... sa jag och jag blev helt chockad.
- Stella, tro mig, jag är inte otogen med Lauren.. sa han och skrattade till lite.
- Vad är det som är så roligt? Justin, vadå?
- Inget, men tro mig, jag är inte det..
- Hur ska jag tro dig? Ni höll hand.. sa jag och en till tår rann ner från min kind, jag såg i Justin's ögon att han också var nära på arr börja gråta, men höll tillbaka dom.
- Stella, jag skulle bara visa dom vägen.. det är inget. sa han och en tår rann ner för hans kind.
- Justin, förklara.. sa jag bara och suckade.
- Ända sedan du lämmnade har jag mått skit, i flera veckor åt jag inget. Jag har tänkt på dig varenda minut som gått, och för några veckor sedan bestämmde jag mig för att jag åka till Sverige, jag åkte dit men det var precis då du åkte hit så vi åkte om varrandra, jag pratade med Jacey och Lauren för att få reda på vart du var och allt som hänt när ni kom tillbaka, och ända sedan den dagen jag kom hem och eran blid stod framför mitt hus har jag inte kunnat koncentrera mig, inte på något.. jag, jag älskar dig. sa han och en efter en så rann det tårar från hans perfekta ansikte.
Allt, allt som hänt, allt jag varit så ledsen och sur över, var ett missförstånd.. han hade aldrig varit otrogen mot mig, han gillade mig fortfarande.. jag kände en känsla av lycka i min mage, jag älskade honom. Jag älskade Justin Bieber.
- Justin, jag fattar inte hur allt har kunnat bli så fel, du finns alltid i mina tankar, jag älskar dig med.. sa jag och han kysste mig, där stod vi. Mitt på gatan, i regnet och kysstes.. Det kändes som om alla problem tog ledigt för en stud och bara flög iväg, det ända som spelade någon roll, det var jag och han, Justin Bieber. Jag älskar honom..
Vi stod där och kysstes ett teag innan jag släppte honom..
- Så, betyder det här att vi börjar om på nytt? frågade jag med hopp i rösten, jag märkte att alla tårar hade försvunnit, om det skulle finnas några tårar kvar, då skulle jag vara ganska säker på att det skulle vara glädjetårar..
- Om du vill? sa han och log.
- Mer än något annat på jorden..
- Då säger vi så, och du är min flickvän alltså?
- Du har mig, vill du ha mig?
- Har jag alltid velat. sa han och kysste mig.
Så vad tycker ni då?! Lite förslag på vad som ska kunna hända tack, och hur lång den ska vara ;) Bieber Love - Lovisa
Jag vände mig om, där stod han, Justin Drew Bieber.
Jag kände mina tårar trycka sig fram bakom ögonlocken men jag blinkade bort dom.
- Justin.. jag klarar inte det här.. sa jag och började gå igen.
- Va?! Stella? skrek han, sprang fram till mig igen och vände mig mot hans håll. - vad menar du?
- Justin? tror du att jag är någon jävla leksak eller? att du tror att allt är en lek? var allt du sa till mig bara en lögn? att du gillade mig? var allt ett enda stort skämt? Skillnaden mellan mig och en leksak är att jag ett rikigt hjärta och du kan krossa det, om du tycker att det är kul, gå och lek med en barbi docka.. att du ens kysste mig från första början.. att jag gick på allt, du är exakt som alla andra dryga kändisar.. tar det första bästa, för att sedan byta ut den mot en bättre.. jag trodde verkligen att du var bättre än så Justin, jag trodde verkligen det. Jag klarar inte av det här.
Sa jag medans jag kollade in i hans underbara ögon, jag kunde inte hålla mina tårar längre.. dom forsade bara ner, det gick bara inte och hindra.
- Jag fattar inte.. sa han bara och jag såg i hans ögon att han inte ljög.
- Vadå inte fattar?! vad är det du inte fattar Justin?! skrek jag medans tårarna rann och regnet som föll och gjorde allt bara svårare.
- Allt.. vadå krossade?
- Justin, är du seriös nä du säger att du inte vet vad jag menar?!
- Ja..
- Du krossade mitt hjärta, två gånger!
- Vad har jag gjort?
- Jag ska inte behöva stå och förklara Justin.. du borde veta själv vad du gjort..
- Att du lämnade mig? att jag skrek på dig?
- Att du är otrogen med Lauren, min bästa vän! eller jag vet inte ens om vi är ihop längre... sa jag och jag blev helt chockad.
- Stella, tro mig, jag är inte otogen med Lauren.. sa han och skrattade till lite.
- Vad är det som är så roligt? Justin, vadå?
- Inget, men tro mig, jag är inte det..
- Hur ska jag tro dig? Ni höll hand.. sa jag och en till tår rann ner från min kind, jag såg i Justin's ögon att han också var nära på arr börja gråta, men höll tillbaka dom.
- Stella, jag skulle bara visa dom vägen.. det är inget. sa han och en tår rann ner för hans kind.
- Justin, förklara.. sa jag bara och suckade.
- Ända sedan du lämmnade har jag mått skit, i flera veckor åt jag inget. Jag har tänkt på dig varenda minut som gått, och för några veckor sedan bestämmde jag mig för att jag åka till Sverige, jag åkte dit men det var precis då du åkte hit så vi åkte om varrandra, jag pratade med Jacey och Lauren för att få reda på vart du var och allt som hänt när ni kom tillbaka, och ända sedan den dagen jag kom hem och eran blid stod framför mitt hus har jag inte kunnat koncentrera mig, inte på något.. jag, jag älskar dig. sa han och en efter en så rann det tårar från hans perfekta ansikte.
Allt, allt som hänt, allt jag varit så ledsen och sur över, var ett missförstånd.. han hade aldrig varit otrogen mot mig, han gillade mig fortfarande.. jag kände en känsla av lycka i min mage, jag älskade honom. Jag älskade Justin Bieber.
- Justin, jag fattar inte hur allt har kunnat bli så fel, du finns alltid i mina tankar, jag älskar dig med.. sa jag och han kysste mig, där stod vi. Mitt på gatan, i regnet och kysstes.. Det kändes som om alla problem tog ledigt för en stud och bara flög iväg, det ända som spelade någon roll, det var jag och han, Justin Bieber. Jag älskar honom..
Vi stod där och kysstes ett teag innan jag släppte honom..
- Så, betyder det här att vi börjar om på nytt? frågade jag med hopp i rösten, jag märkte att alla tårar hade försvunnit, om det skulle finnas några tårar kvar, då skulle jag vara ganska säker på att det skulle vara glädjetårar..
- Om du vill? sa han och log.
- Mer än något annat på jorden..
- Då säger vi så, och du är min flickvän alltså?
- Du har mig, vill du ha mig?
- Har jag alltid velat. sa han och kysste mig.
Så vad tycker ni då?! Lite förslag på vad som ska kunna hända tack, och hur lång den ska vara ;) Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 89
Medans jag kör ser jag en busshållplats som är tom, helt plötsligt så kommer en tjej snabbt gåendes mot hållplatsen med nerdragen luva får att inte få regn på sig, av någon andledning så stannar jag. Jag känner igen den tjejen, kan det verkligen vara.. nej? eller?
( Lite dålig fantasi kanske )
Stella's perpektiv:
När jag tränat klart gick jag med snabba steg in omklädnings rummet, tog av mig alla mina svettiga kläder, tog en snabb dusch i gymmets äckliga duschar, jag har aldrig gillat sådana duschar flera människor har dushat i, sådana man inte känner.. Jag gick tillbaka till mitt lilla skåp där min väska låg och tog upp dom kläderna jag lagt ner. Jag drog på mig dom svarta jeansen och det vita linnet. Jag gick till en av dom väldigt få speglarna som fanns i rummet och kollade en sista gång om det såg bra ut.
Jag samlade ihop alla mina saker, tog på mig min jacka och gick sedan ut till skohyllan för att hämta mina skor, dom svarta bootsen stod inte kvar längre och nu var nästan hela sko hyllan full med skor. Jag fick leta ett tag innan jag tillslut hittade mina skor och satte snabbt på dom för att hinna med bussen. Jag sneglade lite på klockan som satt upphängd på väggen, 13.28. Bussen går om 3 minuter.. jag kan hinna om jag skyndar mig, när skorna på på sprang jag ut från gymmet mot busshållplatsen. När jag kommer ut så ser jag direkt att det börjat regna, vilken fin dag det var idag då.. jag som hade tänkt gå till stranden när jag kom hem.. då rök den planen för idag, piss. Nu har jag inget och göra på hela dagen?
Jag drog min jacka tätare omkring mig medans jag små sprang i motvind till busshållplatsen, jag ser bussen komma och jag börjar springa det snabbaste i ett försök att hinna innan den åkte, men det middlyckades totalt.. Det regnade inte bara så in i helvete utan det var så blåsigt att vem som helst under 15 kilo skulle blåsa bort, okej.. jag erskänner att det var inte och ta i. Men herregud vad svårt det var och gå, jag drog min luva på jackan över huvudet och fortsatte små springa mot hållplatsen, jag ville hällre så där och huttra än här, där var det iallafall vid stilla..
När jag bara var några meter från busshållplatsen hör jag hur en bil saktar ner farten lite, jag kollar inte på bilen även fast jag märker att den nästan stannat. Jag går fram till tid tabellerna och kollar när nästa buss går.. 13.50. ALDRIG! Aldrig att jag tänker stå här och vänta i över en halvtimme.. jag slog näven hårt på bänken och kände inte direkt hur ont det egentligen gjort, men sen kom efter smärtan. Aj, jag hoppade runt och vifftade med min hand för att det skulle bli bättre.
Jag hoppar till när jag hör den bil tuta och vänder mig sakta om, jag vet vem jag inte ville se där.. vems bil jag inte ville se. Det första jag ser är den enormt stora svarta Range Rovern, jag ville börja kolla uppåt mot bilrutan. Men jag vågade inte.. jag tog tillslut till mig mod och mina öven gick över till rutan, det första jag ser är dom underbara hazzelbruna ögonen.. sedan hans vackra leénde. Om vi någon gång skulle prata ut om det här så var det nu, men jag kommer bara börja gråta, jag vet inte om jag kommer klara av det..
Jag tog av mig min luva och när han såg mitt ansikte log han bara. Nej, jag klarade inte av det här..
Jag började sprnga, springa bort från han, från allt.. Som typ var var det inte motvind längre.. Jag hör hur han smäller igen bil dörren och börjar springa efter.. han skrek mitt namn flera gåner men jag orkade verkligen inte lyssna.
Snart känner jag en hand ta tag i min arm, jag försöker få loss greppet men den var för stark..
okej, ganska kort (Sorry Josefine ;) ) men kommer en till ikväll :)) Kommentera! vad tycker ni? ska det vara Justin eller kankse någon annan ? :oo Bieber Love - Lovisa
( Lite dålig fantasi kanske )
Stella's perpektiv:
När jag tränat klart gick jag med snabba steg in omklädnings rummet, tog av mig alla mina svettiga kläder, tog en snabb dusch i gymmets äckliga duschar, jag har aldrig gillat sådana duschar flera människor har dushat i, sådana man inte känner.. Jag gick tillbaka till mitt lilla skåp där min väska låg och tog upp dom kläderna jag lagt ner. Jag drog på mig dom svarta jeansen och det vita linnet. Jag gick till en av dom väldigt få speglarna som fanns i rummet och kollade en sista gång om det såg bra ut.
Jag samlade ihop alla mina saker, tog på mig min jacka och gick sedan ut till skohyllan för att hämta mina skor, dom svarta bootsen stod inte kvar längre och nu var nästan hela sko hyllan full med skor. Jag fick leta ett tag innan jag tillslut hittade mina skor och satte snabbt på dom för att hinna med bussen. Jag sneglade lite på klockan som satt upphängd på väggen, 13.28. Bussen går om 3 minuter.. jag kan hinna om jag skyndar mig, när skorna på på sprang jag ut från gymmet mot busshållplatsen. När jag kommer ut så ser jag direkt att det börjat regna, vilken fin dag det var idag då.. jag som hade tänkt gå till stranden när jag kom hem.. då rök den planen för idag, piss. Nu har jag inget och göra på hela dagen?
Jag drog min jacka tätare omkring mig medans jag små sprang i motvind till busshållplatsen, jag ser bussen komma och jag börjar springa det snabbaste i ett försök att hinna innan den åkte, men det middlyckades totalt.. Det regnade inte bara så in i helvete utan det var så blåsigt att vem som helst under 15 kilo skulle blåsa bort, okej.. jag erskänner att det var inte och ta i. Men herregud vad svårt det var och gå, jag drog min luva på jackan över huvudet och fortsatte små springa mot hållplatsen, jag ville hällre så där och huttra än här, där var det iallafall vid stilla..
När jag bara var några meter från busshållplatsen hör jag hur en bil saktar ner farten lite, jag kollar inte på bilen även fast jag märker att den nästan stannat. Jag går fram till tid tabellerna och kollar när nästa buss går.. 13.50. ALDRIG! Aldrig att jag tänker stå här och vänta i över en halvtimme.. jag slog näven hårt på bänken och kände inte direkt hur ont det egentligen gjort, men sen kom efter smärtan. Aj, jag hoppade runt och vifftade med min hand för att det skulle bli bättre.
Jag hoppar till när jag hör den bil tuta och vänder mig sakta om, jag vet vem jag inte ville se där.. vems bil jag inte ville se. Det första jag ser är den enormt stora svarta Range Rovern, jag ville börja kolla uppåt mot bilrutan. Men jag vågade inte.. jag tog tillslut till mig mod och mina öven gick över till rutan, det första jag ser är dom underbara hazzelbruna ögonen.. sedan hans vackra leénde. Om vi någon gång skulle prata ut om det här så var det nu, men jag kommer bara börja gråta, jag vet inte om jag kommer klara av det..
Jag tog av mig min luva och när han såg mitt ansikte log han bara. Nej, jag klarade inte av det här..
Jag började sprnga, springa bort från han, från allt.. Som typ var var det inte motvind längre.. Jag hör hur han smäller igen bil dörren och börjar springa efter.. han skrek mitt namn flera gåner men jag orkade verkligen inte lyssna.
Snart känner jag en hand ta tag i min arm, jag försöker få loss greppet men den var för stark..
okej, ganska kort (Sorry Josefine ;) ) men kommer en till ikväll :)) Kommentera! vad tycker ni? ska det vara Justin eller kankse någon annan ? :oo Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 88
Allt var vitt, som allt annat i mitt rum och det fanns en liten pall i mitten av Walk in colseten. Jag var helt stumm, fick inte fram ord, det var som alla mina drömmar precis har uppfyllts, på bara några dagar..
Frammåt spolning, Två veckor senare/ Stella's perspektiv:
Tänk, det var två hela veckor sedan jag flyttade in hit. Hos min egen mamma. Och det var två veckor sedan jag såg Justin sist.. Varenda minut tänker jag på honom, det vill jag inte egentligen. Men han är som en väckarklocka som är inställd på att ringa i mitt huvud varje minut.. det går inte att undvika att jag saknar honom, jag köpte till och med en tidning för att Justin var med i den och tog ut affishen på honom ur tidningen och satte upp på min vägg.
Jag tog min gym väska, satte upp mitt hår i en hög toffs, la ner extra kläder som jag skulle ha efter och började gå ner mot köket där mamma stod och lagade frukost, jag hade egentligen känt det redan från övervåningen, det går inte att inte känna lukten av ägg och bacon. När jag kom in i köket kollade hon lite underligt på mig.
- vad gör du uppe klockan 09.00 en lördagmorgon?
- Jag tänkte åka till gymmet, måste hålla sig i form vet du. sa jag och blinkade mot henne.
- Men ska du inte ha något i dig innan du åker?
- Nej tror inte det, då kommer jag nog bara få håll..
- Okej, men ska jag skjusa dig eller tar du bussen, jag ska ändå och jobba lite nu så då kan jag lika väl släppa av dig.
Det var förns nu jag såg att hon hade på sig sina arbets kläder, eller om det nu finns speciella kläder till Stylister.. för när mamma ska ta på sig såkallade "arbetskläder" hade hon alltid vanliga bara att hon lägger till ett skärp eller vad det heter där man lägger allt smink och så. och nu tänker nu säkert, "men hon var ju Stylist?" och, ja. det är hon men det hon jobbar med är allt inbakat, makeupartist och stylist, det är samma grej.
- jaha, ska du jobba? vem ska du styla?
- Jag tror att det var en photoshoot för Kesha och sedan skulle jag till kontoret och fixa lite papper.
- Okej, men skulle du kunna skjusa mig då? så tar jag bussen hem.
- Såklart älskling, men då åker vi nu då?
- Men mamma, maten?
- den är redan klar, jag ställer in den i kylen om du vill ha när du kommer hem.
- Okej.
Vi gick ut till hallen, jag tog på mig mina skor, satte på mig min skinnjacka i ett svep och gick ut till Ferrarin, jag kunde inte sluta titta på den, den är sjukt cool! Och man ska bara se allas miner när man kör förbi dem på gatan, det är som om dom aldrig sett en bil förut. Vi satte på oss bälterna och körde ut från uppfarten.
- Mamma vad är det för datum idag? frågade jag och mamma kollade i sin lilla almanacka hon hade ställt i bilen.
- 13 Januari. sa hon och återgick till vägen.
- Då är det bara två månader och 20 dagar kvar till min 16 års dag! sa jag lyckligt.
- Haha, just det. 2 April va?
- Du är min mamma, du borde hålla reda på det men ja, det är 2 April.
- Vad önskar du dig då?
- Haha, har inte börjat på en önskelista än, och jag har allt jag någonsin viljat ha.
- Har du en dator?
Just det! Fan! jag har inte haft uppe datorn något under dom här två veckorna så mamma vet ju inte om sprickan.. ska jag bara säga "nej" och slänga min dator? men då ljuger jag för henne.. eller ska jag berätta?
- ööh.. typ av.. sa jag lågt.
- jag har inte sett en dator?
- nej men det är för att den fick en liten spricka på planet..
- vad det med hela "Justin-Lauren" grejen det hände?
- Mm..
- Okej, men du får en ny gumman, snart.
- VA?! TACK! Du är bäst!
- Haha, du med gumman.
Vi åkte i några minuter till innan vi kom fram till gymmet och jag hoppade ur bilen och gick snabbt in till receptionen, jag har redan tränat här flera gånger så jag fick ett års kort, jag gav fram det till hon som stod i receptionen och jag gick genom en dörr in till omklädnings rummen, jag tog snabbt av mig mina vita converse och ställde dom på en liten hylla brevid ett par svarta boots och gick in till damernas omklädnings rum. Jag tog ett ledigt skåp, la in min väska och jacka där och tog på mig mina skor.
Justin's perspektiv:
- Justin? Justin? Justin? hörde jag någon säga, jag hoppade till och såg att min producent Eric var lite irriterad.
- Va? oj, ja? sa jag.
- Lät det bra eller?
- Va? vad?
- Men vad är der bro? du har varit helt borta idag, du brukar älska att gå till studion, vad här hänt?
- äh, inget..
Jag kunde verkligen inte säga, det har gått två veckor. Två veckor sedan jag mötte hennes blick igen.. Hon är här någonstans, jag vet bara inte vart. Eric hade rätt.. dom senaste veckorna har jag varit riktigt borta, jag har bara tänkt på henne. Hur jag ska göra, vad var det med henne? vad var det som hon blev så sur på? hon vände bara bort blicken och stack? Det är inte den Stella jag lärde känna, den Stella jag känner är hon som alltid har ett leénde på läpparna, som alltid skrattar åt mina skämt.. även fast dom inte ens är roliga.. Det är den Stella jag känner.
- Men kom igen.. klockan är 13.30, du har suttit så här sedan klockan 10.00 idag. Något är det.
- Men nej, jag orkar bara inte idag.. tror jag åker hem. sa jag och kollade med en frågande blick på Scooter som nickade förstående.
Det ända jag ville var bort, bort från alla människor som inte fattade..
Jag öppnade min bil och åkte ut från parkeringen. Det var ingen fin dag skulle man väl kunna säga, det var mulet och såg ut som om det skulle börja regna när som helst.
Efter ett par minuter ser jag flera regn droppar träffa rutorna på bilen.
Medans jag kör ser jag en busshållplats som är tom, helt plötsligt så kommer en tjej snabbt gåendes mot hållplatsen med nerdragen luva får att inte få regn på sig, av någon andledning så stannar jag. Jag känner igen den tjejen, kan det verkligen vara.. nej? eller?
Sådär ja :) vad tycker ni? två långa idag :D nu är jag snäll som lägger ut en till idag faktist ;) 16 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
Frammåt spolning, Två veckor senare/ Stella's perspektiv:
Tänk, det var två hela veckor sedan jag flyttade in hit. Hos min egen mamma. Och det var två veckor sedan jag såg Justin sist.. Varenda minut tänker jag på honom, det vill jag inte egentligen. Men han är som en väckarklocka som är inställd på att ringa i mitt huvud varje minut.. det går inte att undvika att jag saknar honom, jag köpte till och med en tidning för att Justin var med i den och tog ut affishen på honom ur tidningen och satte upp på min vägg.
Jag tog min gym väska, satte upp mitt hår i en hög toffs, la ner extra kläder som jag skulle ha efter och började gå ner mot köket där mamma stod och lagade frukost, jag hade egentligen känt det redan från övervåningen, det går inte att inte känna lukten av ägg och bacon. När jag kom in i köket kollade hon lite underligt på mig.
- vad gör du uppe klockan 09.00 en lördagmorgon?
- Jag tänkte åka till gymmet, måste hålla sig i form vet du. sa jag och blinkade mot henne.
- Men ska du inte ha något i dig innan du åker?
- Nej tror inte det, då kommer jag nog bara få håll..
- Okej, men ska jag skjusa dig eller tar du bussen, jag ska ändå och jobba lite nu så då kan jag lika väl släppa av dig.
Det var förns nu jag såg att hon hade på sig sina arbets kläder, eller om det nu finns speciella kläder till Stylister.. för när mamma ska ta på sig såkallade "arbetskläder" hade hon alltid vanliga bara att hon lägger till ett skärp eller vad det heter där man lägger allt smink och så. och nu tänker nu säkert, "men hon var ju Stylist?" och, ja. det är hon men det hon jobbar med är allt inbakat, makeupartist och stylist, det är samma grej.
- jaha, ska du jobba? vem ska du styla?
- Jag tror att det var en photoshoot för Kesha och sedan skulle jag till kontoret och fixa lite papper.
- Okej, men skulle du kunna skjusa mig då? så tar jag bussen hem.
- Såklart älskling, men då åker vi nu då?
- Men mamma, maten?
- den är redan klar, jag ställer in den i kylen om du vill ha när du kommer hem.
- Okej.
Vi gick ut till hallen, jag tog på mig mina skor, satte på mig min skinnjacka i ett svep och gick ut till Ferrarin, jag kunde inte sluta titta på den, den är sjukt cool! Och man ska bara se allas miner när man kör förbi dem på gatan, det är som om dom aldrig sett en bil förut. Vi satte på oss bälterna och körde ut från uppfarten.
- Mamma vad är det för datum idag? frågade jag och mamma kollade i sin lilla almanacka hon hade ställt i bilen.
- 13 Januari. sa hon och återgick till vägen.
- Då är det bara två månader och 20 dagar kvar till min 16 års dag! sa jag lyckligt.
- Haha, just det. 2 April va?
- Du är min mamma, du borde hålla reda på det men ja, det är 2 April.
- Vad önskar du dig då?
- Haha, har inte börjat på en önskelista än, och jag har allt jag någonsin viljat ha.
- Har du en dator?
Just det! Fan! jag har inte haft uppe datorn något under dom här två veckorna så mamma vet ju inte om sprickan.. ska jag bara säga "nej" och slänga min dator? men då ljuger jag för henne.. eller ska jag berätta?
- ööh.. typ av.. sa jag lågt.
- jag har inte sett en dator?
- nej men det är för att den fick en liten spricka på planet..
- vad det med hela "Justin-Lauren" grejen det hände?
- Mm..
- Okej, men du får en ny gumman, snart.
- VA?! TACK! Du är bäst!
- Haha, du med gumman.
Vi åkte i några minuter till innan vi kom fram till gymmet och jag hoppade ur bilen och gick snabbt in till receptionen, jag har redan tränat här flera gånger så jag fick ett års kort, jag gav fram det till hon som stod i receptionen och jag gick genom en dörr in till omklädnings rummen, jag tog snabbt av mig mina vita converse och ställde dom på en liten hylla brevid ett par svarta boots och gick in till damernas omklädnings rum. Jag tog ett ledigt skåp, la in min väska och jacka där och tog på mig mina skor.
Justin's perspektiv:
- Justin? Justin? Justin? hörde jag någon säga, jag hoppade till och såg att min producent Eric var lite irriterad.
- Va? oj, ja? sa jag.
- Lät det bra eller?
- Va? vad?
- Men vad är der bro? du har varit helt borta idag, du brukar älska att gå till studion, vad här hänt?
- äh, inget..
Jag kunde verkligen inte säga, det har gått två veckor. Två veckor sedan jag mötte hennes blick igen.. Hon är här någonstans, jag vet bara inte vart. Eric hade rätt.. dom senaste veckorna har jag varit riktigt borta, jag har bara tänkt på henne. Hur jag ska göra, vad var det med henne? vad var det som hon blev så sur på? hon vände bara bort blicken och stack? Det är inte den Stella jag lärde känna, den Stella jag känner är hon som alltid har ett leénde på läpparna, som alltid skrattar åt mina skämt.. även fast dom inte ens är roliga.. Det är den Stella jag känner.
- Men kom igen.. klockan är 13.30, du har suttit så här sedan klockan 10.00 idag. Något är det.
- Men nej, jag orkar bara inte idag.. tror jag åker hem. sa jag och kollade med en frågande blick på Scooter som nickade förstående.
Det ända jag ville var bort, bort från alla människor som inte fattade..
Jag öppnade min bil och åkte ut från parkeringen. Det var ingen fin dag skulle man väl kunna säga, det var mulet och såg ut som om det skulle börja regna när som helst.
Efter ett par minuter ser jag flera regn droppar träffa rutorna på bilen.
Medans jag kör ser jag en busshållplats som är tom, helt plötsligt så kommer en tjej snabbt gåendes mot hållplatsen med nerdragen luva får att inte få regn på sig, av någon andledning så stannar jag. Jag känner igen den tjejen, kan det verkligen vara.. nej? eller?
Sådär ja :) vad tycker ni? två långa idag :D nu är jag snäll som lägger ut en till idag faktist ;) 16 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 87
- Kenny? vad händer? sa jag och fortsatte stirra ner i min iPhone.
- Aye JB, det är någon som har stannat framför ditt hus..
- Va? sa jag och kollade upp på vägen, och som han sa där framför så stod det en bil..
Det är en röd Ferrari, är inte det Franciscas bil? Hon hade precis en sån bil, men varför skulle hon stanna utanför mitt hus?
Stella's perspektiv:
- Varför saktar du ner farten? frågade jag, mamma vände sig om och kollade nöjt bakåt med ett leénde på läpparna.
- Vad? sa jag och vände mig om jag också, det borde jag inte gjort..
När jag vänder mig om är det första jag ser Kenny's bil, sedan Justin i framsätet. Det var verkligen inte läge för det här nu.. jag orkade inte prata med honom nu. Han kände säkert att någon kollade på honom för i nästa stund så kollade han upp från sin mobil och våra blickar möttes, det var precis som första gången på stranden, när jag förstod att jag verkligen gillade honom, på riktigt. Hans ögon blev större och större när han fattade att det verkligen var jag, jag ville inte att det här skulle hända. jag fick inte bara förlåta honom så här, han har sårat mig... och det kan han inte ta tillbaka.
Jag väde blicken tillbaka mot vägen, Mamma såg rikigt nöjd ut. Det var precis det här hon hade viljat.
- Kan vi åka? frågade lite irriterat.
- Men gumman, är du säker på att du inte vill prata med honom? han är ju här..
- Nej.. jag orkar inte just nu.
- Men du vet att du måste göra det någon gång eller hur?
- Jag vet.. men jag är inte rikigt redo än.
- Okej, då åker vi till ditt nya hus.
Mamma startade motorn och på ett litet kick var vi borta från hans hus.
Jag kände att en lättnad falla och på bara några minuter var vi vid ett väldigt stort svart hus med enorma fönster på fasaden och en stor pool på framsidan, jag blev helt kär! Men seriöst, ägde hon det själv? bodde hon själv i ett sådant här stort hus?
- Wow.. var det ända jag fick fram.
- haha, då vill du nog inte se insidan.
- Då tror jag att jag säkert kommer att svimma..
Vi tog ut mina väskor ur bagageluckan och började gå mot dörren. Man såg nästan in i hela husen på grund av dom stora fönsterna. Mamma låste upp dörren och vi gick in i den stora hallen, den var väldigt ljust och väldigt luftigt. Vi tog av oss våra ytterkläder och gick in i vardagsrummet, det var grymt stort som allt annat och ljust. Eftersom det fanns så många fönster så var det inte så konstigt att allt var så ljust i hela rummet, efter jag sett hela undervåningen som inkluderade, hallen, köket, vardagsrummet, kontoret och toaletten så var jag stumm.
När mamma såg mitt ansiktsutryck skrattade hon till och kramade om mig.
- haha, jaha, tror du att du skulle kunna bo här i ett halv år nu då?
- om jag skulle! det är ju som mitt dröm hem! sa jag och tog ett djupt andetag.
- Men du har inte sett det bästa än...
- nehe, vadå?
- ditt sovrum.
Va? hörde jag rätt? Mitt sovrum?! hur länge har mamma och pappa planerat det här? hade hon gjort ett eget rum till mig?
- va? mitt?
- ja ditt, ditt egna. sa hon och log.
- men.. stammade jag fram.
- vad? vill du inte ha det?
- jo, men det är så sött, tack! sa jag och kastade mig i hennes famn, en glädje tår kom från mitt öga men jag torkade snabbt bort den innan mamma skulle höra att jag grät.
- gråter du gumman?
- ja..
- varför?
- allt du gjort för mig, det är så.. vackert.
- naw, älskling. det är det minsta jag kan göra. sa hon, släppte mig sakta och log. - men ska vi gå upp och kolla på ditt rum då?
- okej! sa jag och sken genast upp.
Vi gick tillsammans upp för den vita ek trappan som påminde mig lite om Jacey's trappa hemma.. När vi kom upp till övervåningen så såg jag först en gång och sedan fyra dörrar, två dörrar till höger och två till väster, vi gick till höger och in till en första dörren, som var mitt sovrum.
Det var vitt, allting. Det stod en stor vit säng i mitten av det stora rummet, en stor gludig takkrona, två vita nattduksbord brevid sängen med två lampor på, en liten byrå och.. herregud. det fanns en dörr mot framsidan, en balkongdörr. Jag gick sakta med mamma i hälarna mot dörren, jag försökte öppna dörren ut till balkongen men det gick inte, jag hade för darriga händer... jag fick ta mammas hjälp för att få upp dörren, det hade börjat bli lite mörkare och belysningen i poolen var på, jag hade inte uppfattat hur stor poolen egentligen var. Den var rikigt enorm. Jag kände mamma's hand på min axel och hon ställde sig brevid mig.
- Är du fint?
- Utsikten eller rummet? sa jag, jag fortsatte och kolla ut över Atlanta, det var riktigt vackert när det blev mörkt..
- Rummet.
- Det är mer än fint, jag förkänar det inte.
- jo, det gör du. att gå igenom allt, det här förkänar du, och du har inte sett det bästa heller än..
- va? finns det mer?
- yes, kom. sa hon och drog med mig in till rummet igen.
Hon drog bort en gardin och bakom den fanns det två vita dörrar.
- öppna. sa hon och jag öppnade.
Det var en Walk in closet, det var en av dom saker jag alltid har avundas på Jacey's rum, eftersom allt är rosa därinne och jag inte gillar rosa speciellt mycket.. men hennes Walk in colset, där kunde jag sitta i timmar och bara stirra runt. och nu hade jag en egen?
Allt var vitt, som allt annat i mitt rum och det fanns en liten pall i mitten av Walk in colseten. Jag var helt stumm, fick inte fram ord, det var som alla mina drömmar precis har uppfyllts, på bara några dagar..
förlåt för den kassa uppdateringen men den här var lång eller hur? och ja, dom kommer träffas, antingen i nästa eller näst nästa, så håll ögonen öppna ;) 15 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
- Aye JB, det är någon som har stannat framför ditt hus..
- Va? sa jag och kollade upp på vägen, och som han sa där framför så stod det en bil..
Det är en röd Ferrari, är inte det Franciscas bil? Hon hade precis en sån bil, men varför skulle hon stanna utanför mitt hus?
Stella's perspektiv:
- Varför saktar du ner farten? frågade jag, mamma vände sig om och kollade nöjt bakåt med ett leénde på läpparna.
- Vad? sa jag och vände mig om jag också, det borde jag inte gjort..
När jag vänder mig om är det första jag ser Kenny's bil, sedan Justin i framsätet. Det var verkligen inte läge för det här nu.. jag orkade inte prata med honom nu. Han kände säkert att någon kollade på honom för i nästa stund så kollade han upp från sin mobil och våra blickar möttes, det var precis som första gången på stranden, när jag förstod att jag verkligen gillade honom, på riktigt. Hans ögon blev större och större när han fattade att det verkligen var jag, jag ville inte att det här skulle hända. jag fick inte bara förlåta honom så här, han har sårat mig... och det kan han inte ta tillbaka.
Jag väde blicken tillbaka mot vägen, Mamma såg rikigt nöjd ut. Det var precis det här hon hade viljat.
- Kan vi åka? frågade lite irriterat.
- Men gumman, är du säker på att du inte vill prata med honom? han är ju här..
- Nej.. jag orkar inte just nu.
- Men du vet att du måste göra det någon gång eller hur?
- Jag vet.. men jag är inte rikigt redo än.
- Okej, då åker vi till ditt nya hus.
Mamma startade motorn och på ett litet kick var vi borta från hans hus.
Jag kände att en lättnad falla och på bara några minuter var vi vid ett väldigt stort svart hus med enorma fönster på fasaden och en stor pool på framsidan, jag blev helt kär! Men seriöst, ägde hon det själv? bodde hon själv i ett sådant här stort hus?
- Wow.. var det ända jag fick fram.
- haha, då vill du nog inte se insidan.
- Då tror jag att jag säkert kommer att svimma..
Vi tog ut mina väskor ur bagageluckan och började gå mot dörren. Man såg nästan in i hela husen på grund av dom stora fönsterna. Mamma låste upp dörren och vi gick in i den stora hallen, den var väldigt ljust och väldigt luftigt. Vi tog av oss våra ytterkläder och gick in i vardagsrummet, det var grymt stort som allt annat och ljust. Eftersom det fanns så många fönster så var det inte så konstigt att allt var så ljust i hela rummet, efter jag sett hela undervåningen som inkluderade, hallen, köket, vardagsrummet, kontoret och toaletten så var jag stumm.
När mamma såg mitt ansiktsutryck skrattade hon till och kramade om mig.
- haha, jaha, tror du att du skulle kunna bo här i ett halv år nu då?
- om jag skulle! det är ju som mitt dröm hem! sa jag och tog ett djupt andetag.
- Men du har inte sett det bästa än...
- nehe, vadå?
- ditt sovrum.
Va? hörde jag rätt? Mitt sovrum?! hur länge har mamma och pappa planerat det här? hade hon gjort ett eget rum till mig?
- va? mitt?
- ja ditt, ditt egna. sa hon och log.
- men.. stammade jag fram.
- vad? vill du inte ha det?
- jo, men det är så sött, tack! sa jag och kastade mig i hennes famn, en glädje tår kom från mitt öga men jag torkade snabbt bort den innan mamma skulle höra att jag grät.
- gråter du gumman?
- ja..
- varför?
- allt du gjort för mig, det är så.. vackert.
- naw, älskling. det är det minsta jag kan göra. sa hon, släppte mig sakta och log. - men ska vi gå upp och kolla på ditt rum då?
- okej! sa jag och sken genast upp.
Vi gick tillsammans upp för den vita ek trappan som påminde mig lite om Jacey's trappa hemma.. När vi kom upp till övervåningen så såg jag först en gång och sedan fyra dörrar, två dörrar till höger och två till väster, vi gick till höger och in till en första dörren, som var mitt sovrum.
Det var vitt, allting. Det stod en stor vit säng i mitten av det stora rummet, en stor gludig takkrona, två vita nattduksbord brevid sängen med två lampor på, en liten byrå och.. herregud. det fanns en dörr mot framsidan, en balkongdörr. Jag gick sakta med mamma i hälarna mot dörren, jag försökte öppna dörren ut till balkongen men det gick inte, jag hade för darriga händer... jag fick ta mammas hjälp för att få upp dörren, det hade börjat bli lite mörkare och belysningen i poolen var på, jag hade inte uppfattat hur stor poolen egentligen var. Den var rikigt enorm. Jag kände mamma's hand på min axel och hon ställde sig brevid mig.
- Är du fint?
- Utsikten eller rummet? sa jag, jag fortsatte och kolla ut över Atlanta, det var riktigt vackert när det blev mörkt..
- Rummet.
- Det är mer än fint, jag förkänar det inte.
- jo, det gör du. att gå igenom allt, det här förkänar du, och du har inte sett det bästa heller än..
- va? finns det mer?
- yes, kom. sa hon och drog med mig in till rummet igen.
Hon drog bort en gardin och bakom den fanns det två vita dörrar.
- öppna. sa hon och jag öppnade.
Det var en Walk in closet, det var en av dom saker jag alltid har avundas på Jacey's rum, eftersom allt är rosa därinne och jag inte gillar rosa speciellt mycket.. men hennes Walk in colset, där kunde jag sitta i timmar och bara stirra runt. och nu hade jag en egen?
Allt var vitt, som allt annat i mitt rum och det fanns en liten pall i mitten av Walk in colseten. Jag var helt stumm, fick inte fram ord, det var som alla mina drömmar precis har uppfyllts, på bara några dagar..
förlåt för den kassa uppdateringen men den här var lång eller hur? och ja, dom kommer träffas, antingen i nästa eller näst nästa, så håll ögonen öppna ;) 15 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 86
Jag satte på "Champion" med Chris Brown, älskade verkligen den låten.. Jag lutade lite förskigt mitt huvud mot fönstret och såg hur värden bara rörde sig snabbare och snabbare ju mer bilens fart ökade, jag skulle hem. Hem till Stella
Stellas perspektiv:
Hon log mot mig, med hela sitt ansikte. Jag reste mig upp för att börja gå mot henne och hon gjorde samma sak, vi gick
Stellas perspektiv:
Hon log mot mig, med hela sitt ansikte. Jag reste mig upp för att börja gå mot henne och hon gjorde samma sak, vi gick
mot varandra , eller gick och gick. Jag sprang. Haha.
Vi möttes och jag kramade om henne hårt , tänk för första gången fick jag möta min egen mamma.
Tårarna rann , men nu var det lyckliga tårar.
Vi sa ingenting, vi bara stod där och höll om varandra, efter 5 minuter så släppte hon mig och drog bort en slinga från mitt ansikte, kollade mig i ögonen och sa
- Jag är så glad att jag äntligen får träffa dig, du är väldigt vacker.
en tår föll från min kind igen men jag trokade bort den med utsidan av handen.
- Mamma, du vet inte hur mycket jag drömt om det här.. det är som en dröm. sa jag med hackig röst.
- Gumman då, vi har mycket och prata om, men vi kanske ska göra det hemma..
- Ja.. annars kommer vi väl aldrig här ifrån.
Vi gick mot utgången tillsammans och när vi väl var ute blev jag bländad direkt, solen sken starkare än vad jag nästan någonsin sätt hemma i Stockholm.
- haha, inte jätte van vid sol eller? sa mamma och skrattade.
- haha, nästan aldrig, det blir aldrig sån här sol hemma i Sverige, vill redan flytta hit på hel tid! sa jag och skrattade jag med, men det högg till lite i magen.. Justin, jag skulle bara vilja ringa honom, låta honom förklara allt och sen skulle allt vara bra igen.. men jag kan inte. Det funkar inte så.
- Vad tänker du på? sa mamma och öppnade hennes bil, en röd Ferrari.
- Berättar senare, wow! vilken jädra bil, hur har du råd med den?! sa jag förvånat och satte mig i framsätet, shit! Fan vad cool bil asså! Men vad tjärnar hon egentligen?!
- Haha, du vet inte jätte mycket om mig gumman, än.
- jaha, men vad jobbar du med då?
- Jag jobbar som Stylist, har jobbat med flera kändisar faktist.
- Va?! fan vad coolt! som vilka?!
- ehmm.. nu måste jag tänka lite, Britney Spears, Talyor Swift, Chris Brown, Miley Cyrus, Justin Bieber och några fler..
Hom satte på motorn och började köra ifrån flygplasten, medans jag bara satt och gapade, många av dom hon jobbat med har suttit på min vägg i flera år! men det sista namnet gjorde ont, att bara höra hans namn vad hårt. Det gick inte och förklara.
- Mamma?
- Ja? sa hon och kollade snabbt på mig men väde sedan blicken mot vägen igen.
- Vet du var Justin Bieber bor? mumlade jag ur mig.
- Ja såklart, jag brukar komma över till honom när han behöver lite hjälp eller så och Ryan inte är där, jag och Ryan började våra karriärer tillsammans, så vi är väldigt nära vänner, varför undrar du?
- aha, okej..
- Har du också den dära Bieber fevern?
- Jag vet inte om man ska utrycka det så.. sa jag och kollade på vägen.
- Vad menar du? sa som frågande.
jag berättade hela historien för henne, om samtalet, meet and greeten.. Allt! inklusive det här med Lauren.. och det gjorde ont, men mamma förstod mig verkligen. Hon var som min andra halva som varit borta för länge, men nu var hittad.. under hela tiden jag berättade så satt hon och nickade och sa "mm", "aa" och "jag förstår"
När jag var klar tittade hon på mig och log.
- Gumman, är allt det här sant?
- ja.. det är bara och kolla på The Ellen Degeneres Show, det är jag dom fick en bild på.
- aaw, lilla vänen.. allt kommer att orda sig, vi kan gå över och prata med honom sedan om du vill?
- nej.. men vet du vart Justin är nu?
- Pattie pratade något om att han var i.. sa hon och där tog det slut, hon fattade vad jag menade.. hon kollade på mig och på hennes ansikts utryck såg man att hon var lite osäker på hur jag skulle ta det men jag bara tog ett djupt andetag, blundade och öppnade ögonen igen.
- Svergie?
- Ja..
- Vet du vad han skulle göra där?
- Tyvär.. det ända hon sa var att det var något viktigt som han behövde få gjort..
- okej, tack. sa jag och fösökte le, men till och med en liten bebis skulle fatta att leéndet var fake. - Lauren altså.. sa jag för mig själv.
Vi körde in i ett område, det var mycket hus överallt och stora var dem. Vi körde förbi ett enormt vitt hus med grind, en stor pool och basktet plan. Mamma saktade in farten lite och försökte kolla in genom grinderna. Hon såg ingenting men tillslut fattade jag, det här var ingen vanlig persons hus. Det var Justin's..
Justin's perspektiv/framspolning till ATL's flygplats:
Jag gick sakta av privat planet med Kenny tätt efter mig i hälarna, det känns rikigt skönt att vi var hemma i Atlanta igen.. saknat solen och allting, även fast jag bara var borta i två dagar.. Eftersom vi åkte privat plan så hade vi redan alla våra väskor, vi gick med bestämmda steg mot Kenny's bil han hade parkerat bland några andra bilar. Det var väldigt skönt att det bara var några stycken som kom fram och frågade efter autograf och så idag, ibland kan det bli lite för mycket.. men jag älskar mina fans och skulle aldrig vilja såra dom på något sätt..
Vi hoppade in i bilen och började köra hemmåt, efter ett tag började jag känna igen området lite och märkte att det var vårat. Helt plötsligt så saktade Kenny ner farten, han åkte nästan i slow motion.
- Kenny? vad händer? sa jag och fortsatte stirra ner i min iPhone.
- Aye JB, det är någon som har stannat framför ditt hus..
- Va? sa jag och kollade upp på vägen, och som han sa där framför så stod det en bil..
okej, för det första, förlåt verkligen för den dåliga delen imorse.. jag var skit trött och ville bara uppdatera lite ;) men jag lovar, innom 2-3 delar eller något är dom tillsammans igen, eller? ;) 15 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
Vi sa ingenting, vi bara stod där och höll om varandra, efter 5 minuter så släppte hon mig och drog bort en slinga från mitt ansikte, kollade mig i ögonen och sa
- Jag är så glad att jag äntligen får träffa dig, du är väldigt vacker.
en tår föll från min kind igen men jag trokade bort den med utsidan av handen.
- Mamma, du vet inte hur mycket jag drömt om det här.. det är som en dröm. sa jag med hackig röst.
- Gumman då, vi har mycket och prata om, men vi kanske ska göra det hemma..
- Ja.. annars kommer vi väl aldrig här ifrån.
Vi gick mot utgången tillsammans och när vi väl var ute blev jag bländad direkt, solen sken starkare än vad jag nästan någonsin sätt hemma i Stockholm.
- haha, inte jätte van vid sol eller? sa mamma och skrattade.
- haha, nästan aldrig, det blir aldrig sån här sol hemma i Sverige, vill redan flytta hit på hel tid! sa jag och skrattade jag med, men det högg till lite i magen.. Justin, jag skulle bara vilja ringa honom, låta honom förklara allt och sen skulle allt vara bra igen.. men jag kan inte. Det funkar inte så.
- Vad tänker du på? sa mamma och öppnade hennes bil, en röd Ferrari.
- Berättar senare, wow! vilken jädra bil, hur har du råd med den?! sa jag förvånat och satte mig i framsätet, shit! Fan vad cool bil asså! Men vad tjärnar hon egentligen?!
- Haha, du vet inte jätte mycket om mig gumman, än.
- jaha, men vad jobbar du med då?
- Jag jobbar som Stylist, har jobbat med flera kändisar faktist.
- Va?! fan vad coolt! som vilka?!
- ehmm.. nu måste jag tänka lite, Britney Spears, Talyor Swift, Chris Brown, Miley Cyrus, Justin Bieber och några fler..
Hom satte på motorn och började köra ifrån flygplasten, medans jag bara satt och gapade, många av dom hon jobbat med har suttit på min vägg i flera år! men det sista namnet gjorde ont, att bara höra hans namn vad hårt. Det gick inte och förklara.
- Mamma?
- Ja? sa hon och kollade snabbt på mig men väde sedan blicken mot vägen igen.
- Vet du var Justin Bieber bor? mumlade jag ur mig.
- Ja såklart, jag brukar komma över till honom när han behöver lite hjälp eller så och Ryan inte är där, jag och Ryan började våra karriärer tillsammans, så vi är väldigt nära vänner, varför undrar du?
- aha, okej..
- Har du också den dära Bieber fevern?
- Jag vet inte om man ska utrycka det så.. sa jag och kollade på vägen.
- Vad menar du? sa som frågande.
jag berättade hela historien för henne, om samtalet, meet and greeten.. Allt! inklusive det här med Lauren.. och det gjorde ont, men mamma förstod mig verkligen. Hon var som min andra halva som varit borta för länge, men nu var hittad.. under hela tiden jag berättade så satt hon och nickade och sa "mm", "aa" och "jag förstår"
När jag var klar tittade hon på mig och log.
- Gumman, är allt det här sant?
- ja.. det är bara och kolla på The Ellen Degeneres Show, det är jag dom fick en bild på.
- aaw, lilla vänen.. allt kommer att orda sig, vi kan gå över och prata med honom sedan om du vill?
- nej.. men vet du vart Justin är nu?
- Pattie pratade något om att han var i.. sa hon och där tog det slut, hon fattade vad jag menade.. hon kollade på mig och på hennes ansikts utryck såg man att hon var lite osäker på hur jag skulle ta det men jag bara tog ett djupt andetag, blundade och öppnade ögonen igen.
- Svergie?
- Ja..
- Vet du vad han skulle göra där?
- Tyvär.. det ända hon sa var att det var något viktigt som han behövde få gjort..
- okej, tack. sa jag och fösökte le, men till och med en liten bebis skulle fatta att leéndet var fake. - Lauren altså.. sa jag för mig själv.
Vi körde in i ett område, det var mycket hus överallt och stora var dem. Vi körde förbi ett enormt vitt hus med grind, en stor pool och basktet plan. Mamma saktade in farten lite och försökte kolla in genom grinderna. Hon såg ingenting men tillslut fattade jag, det här var ingen vanlig persons hus. Det var Justin's..
Justin's perspektiv/framspolning till ATL's flygplats:
Jag gick sakta av privat planet med Kenny tätt efter mig i hälarna, det känns rikigt skönt att vi var hemma i Atlanta igen.. saknat solen och allting, även fast jag bara var borta i två dagar.. Eftersom vi åkte privat plan så hade vi redan alla våra väskor, vi gick med bestämmda steg mot Kenny's bil han hade parkerat bland några andra bilar. Det var väldigt skönt att det bara var några stycken som kom fram och frågade efter autograf och så idag, ibland kan det bli lite för mycket.. men jag älskar mina fans och skulle aldrig vilja såra dom på något sätt..
Vi hoppade in i bilen och började köra hemmåt, efter ett tag började jag känna igen området lite och märkte att det var vårat. Helt plötsligt så saktade Kenny ner farten, han åkte nästan i slow motion.
- Kenny? vad händer? sa jag och fortsatte stirra ner i min iPhone.
- Aye JB, det är någon som har stannat framför ditt hus..
- Va? sa jag och kollade upp på vägen, och som han sa där framför så stod det en bil..
okej, för det första, förlåt verkligen för den dåliga delen imorse.. jag var skit trött och ville bara uppdatera lite ;) men jag lovar, innom 2-3 delar eller något är dom tillsammans igen, eller? ;) 15 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 85
Jag hade verkligen hoppas , men jag kommer väll träffa henne någon gång i Atlanta , eller..?
Jag menar Atlanta är en stor stad..
kort och lite tråkig, nu får ni chapter 85 nu på morgonen, hela den här dagen kommer jag ha fult upp med Valborg och efter valborg sover jag hos en kompis, så det är inte säkert att jag kommer kunna uppdatera, men ska försöka för er skull, jag lovar. 15 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
Jag menar Atlanta är en stor stad..
( haha, bra fantasi :P nästan bara flygplans bilder )
Stella's perspektiv:
Jag hörde hur motorn sakta stängdes av och flera av passagerarna ställde sig upp för att trängas ut ur planet.
Jag satt bara kvar på min plats tills det bara var några få kvar på väg ut, jag reste mig upp, tog min väska och gick sedan efter dom sista personerna ut ur planet. Jag gick sakta i landgången för att hinna samla mig lite innan jag såg mamma, jag kände igen några som gick framför mig, det var gubben som sprang in på toaletten, en liten pojke som satt framför mig på planet.
Vi gick igenom några dörrar och några till, sedan kom vi ut till ett stort vänterum. Det var inte mycket människor kvar eftersom många redan hade åkt men det var iallafall några kvar som väntade på sina nära och kära. Mih blick gick från ena sidan av rummet till andra, men jag såg henne inte.
Jag gick till bandet där väskorna skulle komma, tog min väska i farten och satte mig och kollade runt mer ifall jag skulle se en skymt av henne någonstans.
Efter några minuter ser jag en ganska lång kvinna, mörkbrunt hår och medellångt, gröna ögon och lite mörkare i hyn komma in i rummet och kolla sig hysteriskt runt, jag kände igen henne direkt. Det var bara så.. Jag kankse aldrig hade sätt henne i verkligheten på rikigt, men man vet när man ser en näst intill kopia av sig själv att det är ens mamma, kvinnan i rummet var min mamma.
Den mamman jag gråtit över på kvällarna för att jag inte har fått träffa henne, och när hon står i samma rum som mig vågar jag inte gå fram? Efter att hennes blick gått från hörn till hörn så fångar hon tillsist upp min blick, jag kollar in i hennes bruna varma ögon och känner en såg tydlig trygghet, en sån trygghet bara mammor kan ge sin dotter, den känslan jag aldrig upplevt när jag växteupp. Den får jag nu, när jag är 15 år..
Justin's perspektiv:
Nästa morgon vaknade jag av att jag var förvånansvärt pigg, jag vet inte varför.. jag har en svagt minne av att jag vaknade i natt, jag hade svår och somna om.. men efter ett tag så somnade jag. Jag kollade på alarmet som stod bredvid mig vid sängen, 08.00.. åh! när skulle vi åka idag då?
Jag hoppade upp ur sängen, tog på mig en svart enkel v-ringad t-shirt och ett par jeans och gick ut till tvn, till min förvånging satt redan Kenny där med en läsk i handen och kollade på någon konstig kanal på Svenska.
- fattar du ens vad dom säger?! sa jag och satte mig brevid honom.
- Nej, men jag gillar bilderna och handlingen.. sa han och log.
- haha, okey, men när åker vi?
- vi ska vara på flygplatsen 08.45, har du packat?
- oj, okej. Ja jag har packat, ska bara lägga i lite till saker.
Jag gick in i mitt rum igen och samalde ihop dom sakerna som skulle läggas i resväskan och stängde den sedan.
Jag gick ut till Kenny med den och vi gick tillsammans ner till Taxin som skulle köra oss till flygplatsen.
Jag hoppade in längst bak och Kenny skötte allt det där med betalning och vart vi skulle och så..
Jag tog upp min iPod ur fickan och kollade på min bakrundsbild, jag och Stella. Det gjorde så ont att behöva se den här bilden, att gå igenom allt det här. Jag klarar det inte länge till..
Jag satte på "Champion" med Chris Brown, älskade verkligen den låten.. Jag lutade lite förskigt mitt huvud mot fönstret och såg hur värden bara rörde sig snabbare och snabbare ju mer bilens fart ökade, jag skulle hem. Hem till Stella.
kort och lite tråkig, nu får ni chapter 85 nu på morgonen, hela den här dagen kommer jag ha fult upp med Valborg och efter valborg sover jag hos en kompis, så det är inte säkert att jag kommer kunna uppdatera, men ska försöka för er skull, jag lovar. 15 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 84
Jag stoppade in iPod hörlurarna i öronen och tryckte på play, den första låten som spelades var "That Should Be Me" med Justin Bieber men efter att lyssnat ungifär 1/4 av låten så klarade jag inte mer, jag tryckte på nästa och "Stay" med Miley Cyrus hördes i mina ögon, jag stängde mina ögon, lutade mig mot fönstret igen och kände några tårar släppas från mina ögon..
Tårarna föll , en efter en , och jag försökte att hindra mig själv från att snyfta.
Så vad tycker ni? 13 kommentarer för mer! kärlek - Jenni
Jag ville inte ses som den patetiska tjejen som grät på ett flygplan.
Men att veta att min bästa vän och min pojkvän - kind of - gick bakom ryggen på mig , det var
som att bli huggen i ryggen.
Men sedan började jag undra , vad gjorde Justin där?
Lauren kan omöljigt hunnit till Atlanta så han måste varit/vara i Svergie , vad gjorde han där?
Varför hade han åkt dit?
Så många frågor snurrade runt i huvudet på mig , men det fanns inga svar.
Jag önskade verkligen att Jacey varit här , för hon förstod mig , jag behövde inte förklara saker för
henne - och inte
för Lauren heller - för hon förstod.
Jag torkade mig under ögonen med tummen , först det vänstra ögat , sedan det högra.
Jag stoppade än en gång in mina iPod hörlurar och satte på Taylor Swift's låt "breathe"
Jag vet inte varför just den , jag ville bara välja något som inte var honom , och som
inte hade något med honom att göra.
Kanske var detta fel låt då men jag lät den spelas för jag tänkte på honom men saken
är den att vilken låt jag än valt hade jag börjat
tänka på honom , hans söta ansikte på vår första , och andra dejt.
När han sa att han gillade mig , när han frågade om jag ville vara
hans flickvän , första kyssen , allt. Minuter gick medans jag lät tårarna rinna sedan
började timmarna gå och innan jag visste
ordet av lös den där irriterand knappen som visade att man behövde knäppa säkerhets bälterna , det
var bra , för då skulle vi snart landa , men det var också dåligt , varför vet jag inte.
Jag knäppte mitt säkerhets bälte och fixade och trixade med det innan jag gav upp.
Allt jag kunde tänka på var honom , även om jag försökte tänka
på annat så gick det inte , kunde jag bara tänka på honom.
Jag vet inte varför jag kallade honom för "honom" men jag gjorde det.
Helt plötsligt , utan annledning.
Men jag ville inte tänka hans namn , det skulle göras för ont.
Jag stängde ögonen och såg hans ansikte på insidan av mina ögonlock , jag satt så och blundade
i flera minuter , kanske en halvtimme eller kanske mer , helt omedveten om vad som hände runt omkring mig
tills planet "hoppade till" när det nuddade marken och då fattade jag , vi hade landat.
Jag öppnade ögonen , tårkade tårarna och tvingade tillbaka dem , jag skulle se min mamma
för första gången , min egen mamma.
Inte kunde jag sitta och böla som en bebis , även fast jag visste att jag behövde det så kunde jag inte.
Justin's Perspektiv
Det var natt , många timmar hade gått.
Men jag kunde inte sova , som vanligt låg jag uppe och tänkte på
henne , tjejen jag åkt till Svergie bara för att se , tjejen som betydde allt för mig.
Men nu var hon påväg till Atlanta , eller kanske till och med där , i Atlanta.
Jag hade verkligen hoppas , men jag kommer väll träffa henne någon gång i Atlanta , eller..?
Jag menar Atlanta är en stor stad..
Så vad tycker ni? 13 kommentarer för mer! kärlek - Jenni
You are the key to my heart - Chapter 83
Jag kollade närmare på blondinen och såg att hon var sjukt lik... va? kan det vara sant?!
Kunde det vara Lauren?! Jag zoomade in och såg att det var exakt dom kläderna hon hade på sin när hon lämnade av mig på flygplatsen. Hur kunde hon?! Hon visste mycket väl att jag älskade Justin..
Jag insåg snabbt att det gick från vanlig avundsjuka till att jag kände mig sviken och arg..
Hon var min bästa kompis.. sen vi var 5 år! hur kunde hon?! Jag blev så arg, det var den första riktiga gången jag blivit så här arg på henne, sure. alla har småbråk, det hade vi också, men inget så här stort.. hur länge har det pågått? vet Jacey något om det? hade dom något när jag pratade om honom?
Jag kände mig så sviken, sviken av min som jag alltid trott bästa vän.. men jag kände mig inte bara sviken, jag var arg också.. på båda. inte bara Lauren, det var lika mycket bådas fel.. jag trodde jag betyde något för Justin? men allt han ville var att jag skulle bli kär i honom som jag är, på rikigt, och sen bara slänga iväg mig som en leksak? Jag känner mig så tom, utan något eller någon vid min sida, den ända jag nu skulle kunna prata med är Jacey.
Utan av veta ordet av så känner jag min hand träffa något hårt, jag han inte få någon uppfattning vad jag hade gjort... jag kollade upp på dator skärmen, den var helt krossad.. hade jag gjort det?! med mina ynkliga, tunna fingrar? Jag bara satt och stirrade, på den krossade bilden, på Lauren och Justin. Sprickan var precis mellan dem, mellan deras händer.. Hur fick jag kraft till det här?
En gubbe brevid mig satt med öppen mun och stirrade på mig och på den speckta dator skärmen, han såg helt panikslagen ut och gick sedan in till toan..
Jag lyfte mitt finger och kände sedan sakta på sprickan, jag hoppade till när smärtan spred sig från fingret och genom kroppen, det rann lite blod från fingret men inget farligt.
- öhm, ursäkta? en passagerare blev lite rädd när han såg dig slå till datorn..
Jag vände mig om och där stod en flygvärdinna och log lite osäkert.
- va? jaha, jag såg det, det är lungt, allt är under kontroll, jag blev bara lite..
- jag fattar, men jag tror att många skulle uppskatta om du la ner datorn, det var några barn som blev rädda när dom hörde glaset gå sönder..
- självklart, och jag är inte sån som brukar ta sönder saker, jag vet inte vad som flög i mig.
- jag fattar, men vad snäll och lägg ner den nu. sa hon och gick vidare.
Jag stängde försiktigt igen skärmen med vårdnad så att jag inte skulle skära mig igen på glasbitarna.
La ner datorn i väskan igen, tog upp min iPod och la tillbaka väskan under sätet.
Jag stoppade in iPod hörlurarna i öronen och tryckte på play, den första låten som spelades var "That Should Be Me" med Justin Bieber men efter att lyssnat ungifär 1/4 av låten så klarade jag inte mer, jag tryckte på nästa och "Stay" med Miley Cyrus hördes i mina ögon, jag stängde mina ögon, lutade mig mot fönstret igen och kände några tårar släppas från mina ögon..
Chapter 83 är ute nu då, vad tycker ni? lite kort men det var en lite längre innan.. 11 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
Kunde det vara Lauren?! Jag zoomade in och såg att det var exakt dom kläderna hon hade på sin när hon lämnade av mig på flygplatsen. Hur kunde hon?! Hon visste mycket väl att jag älskade Justin..
Jag insåg snabbt att det gick från vanlig avundsjuka till att jag kände mig sviken och arg..
Hon var min bästa kompis.. sen vi var 5 år! hur kunde hon?! Jag blev så arg, det var den första riktiga gången jag blivit så här arg på henne, sure. alla har småbråk, det hade vi också, men inget så här stort.. hur länge har det pågått? vet Jacey något om det? hade dom något när jag pratade om honom?
Jag kände mig så sviken, sviken av min som jag alltid trott bästa vän.. men jag kände mig inte bara sviken, jag var arg också.. på båda. inte bara Lauren, det var lika mycket bådas fel.. jag trodde jag betyde något för Justin? men allt han ville var att jag skulle bli kär i honom som jag är, på rikigt, och sen bara slänga iväg mig som en leksak? Jag känner mig så tom, utan något eller någon vid min sida, den ända jag nu skulle kunna prata med är Jacey.
Utan av veta ordet av så känner jag min hand träffa något hårt, jag han inte få någon uppfattning vad jag hade gjort... jag kollade upp på dator skärmen, den var helt krossad.. hade jag gjort det?! med mina ynkliga, tunna fingrar? Jag bara satt och stirrade, på den krossade bilden, på Lauren och Justin. Sprickan var precis mellan dem, mellan deras händer.. Hur fick jag kraft till det här?
En gubbe brevid mig satt med öppen mun och stirrade på mig och på den speckta dator skärmen, han såg helt panikslagen ut och gick sedan in till toan..
Jag lyfte mitt finger och kände sedan sakta på sprickan, jag hoppade till när smärtan spred sig från fingret och genom kroppen, det rann lite blod från fingret men inget farligt.
- öhm, ursäkta? en passagerare blev lite rädd när han såg dig slå till datorn..
Jag vände mig om och där stod en flygvärdinna och log lite osäkert.
- va? jaha, jag såg det, det är lungt, allt är under kontroll, jag blev bara lite..
- jag fattar, men jag tror att många skulle uppskatta om du la ner datorn, det var några barn som blev rädda när dom hörde glaset gå sönder..
- självklart, och jag är inte sån som brukar ta sönder saker, jag vet inte vad som flög i mig.
- jag fattar, men vad snäll och lägg ner den nu. sa hon och gick vidare.
Jag stängde försiktigt igen skärmen med vårdnad så att jag inte skulle skära mig igen på glasbitarna.
La ner datorn i väskan igen, tog upp min iPod och la tillbaka väskan under sätet.
Jag stoppade in iPod hörlurarna i öronen och tryckte på play, den första låten som spelades var "That Should Be Me" med Justin Bieber men efter att lyssnat ungifär 1/4 av låten så klarade jag inte mer, jag tryckte på nästa och "Stay" med Miley Cyrus hördes i mina ögon, jag stängde mina ögon, lutade mig mot fönstret igen och kände några tårar släppas från mina ögon..
Chapter 83 är ute nu då, vad tycker ni? lite kort men det var en lite längre innan.. 11 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 82
- Jag blev helt chockad, Kenny med. Det fattade jag, han kollade på mig och vi började gå mot den gråtade flickan på glovet.
Kenny började gå lite osäkert fram till tjejen på golvet, han satte sig framför henne på golvet och hon kollade upp lite.
- Vad heter du? frågade han snällt.
-Thilda. sa hon tyst.
- Okej Thilda, vad gör du här?
Hon mummlade något helt ohörbart, våra ögon möttes och hon hade mjuka gröna ögon.
- vad sa du? frågade Kenny lungt.
- Jag lurade mig in hit för att få se en skymt av min största idol.. sa hon tyst, man såg på henne att hon skämdes för att gjort det.
Jag gick långsamt fram till henne och satte mig brevid Kenny, hon kollade upp och log, men det fanns ingen glädje i hennes léende..
- Gumman då, men nu när du ändå är här, vill du ha en autograf eller något?
- JA! MER ÄN NÅGONTING ANNAT! skrek hon, fast nu med rikig glädje.
Kenny reste sig upp och gick istället och satte sig i soffan framför tvn, han zappade förbi många kanaler, men dom flesta var på Svenska så vi fattade inget, när han såg en glimt av Mtv satannade han och kollade, det var "M is for music" jag har alltid gillar Mtv, speciellt alla musikvideor.
Jag tog fram ett papper som låg på bordet och skrev en snabb autograf, som vanligt skrev jag "Till Thilda Kram Justin Bieber" och tog ett kort med henne.
- så, är det något mer? frågade jag snällt.
- n-n-n-n-nej tror inte det. stammade hon fram mellan gråt atackerna, hon snyftade till och kramade mig en gång till.
- okej, hej då sötnos. sa jag och hon gick ut ur dörren.
Jag stängde dörren så att hon trodde jag gått in men öppnade den sen igen, jag älskar och se deras uttryck efteråt. Det var jätte sött när man ser videor när dom gråter och så vidare. När hon var runt hörnet hörde jag att hon började skrika som en galning. Jag log lite för mig själv och satte mig sedan brevid Kenny i soffan.
- Aye, hur är det Bieber? frågade han när jag satte mig brevid, jag tog ett djupt andetag.
- Jag vet inte, det känns som om Lauren gillar mig, mer än som en vän och jag klarar inte av det, men jag kanske har fel.. vad vet jag. sa jag och kollade ner i golvet.
- Det kommer ordna sig bror.
- jag hoppas det..
Stella's perspektiv:
Jag satte mig lite till rätta i sätet och flygpalns motornerna startade, jag lutade min nacke mot fönstet och såg när flygplanets hjul började stiga mer och mer ovanför marken och jag kände mina ögonlock blev tyngre och tyngre.
När jag vaknade märkte jag att vi var högt ovanför molnen, det första som kom upp i mitt huvud var att jag drömde.. men efter att jag nypt mig själv ett antal gånger så att min arm blivit helt röd fattade jag att det inte var en dröm, jag skulle verkligen till mamma. Men jag saknar Lauren och Jacey redan.. undra vad dom gör? har dom kul? har dom tråkigt?
Istället för att sitta och deppa tog jag upp min dator ut väskan, den var ganska tung att bära på men det är det värt. Jag har inte jätte mycket där i, bara min iPod, Dator, Plånbok och Mobil. Inte så mycket mer, allt annat låg i den andra stora väskan. Jag satte på datorn och loggade snabbt in, bilden som jag hade som bakrund gjorde ont att se på, det var som ett slag i magen. Det var jag och Justin, precis den bilden dom visat upp på "The Ellen Degeneres Show" tidigare, och nej, jag blev inte sur att han sa att vi bara var kompisar. Inte ens jag vet om vi är tillsammans eller inte, det kan inte han häller. Men jag hoppas, hoppas med hela mitt hjärta.
Jag klickade upp Internet och uppdaterade snabbt på Twitter "ATL next; i'm soo happy to do this, but ofcourse.. i miss some pepole" tack vare att jag var med på Ellen's så hade jag nu flera tusen followers. Jag kopierade det jag skrivit på Twitter och klistrade in det på facebook också. Jag gick in på oceanup.com , jag älskade och läsa skvaller, även fast allt inte alltid är sant. Jag klickade på Justin's kategori, och det första som kommer fram är två stora bilder på Justin och en Blondin. En när dom kramas och en när dom håller händer.. jag kände avundsjukan stiga mig åt huvudet, jag brukar aldrig vara avundsjuk eller svartsjuk för sånt här, varför skulle jag börja nu?
Jag kollade närmare på blondinen och såg att hon var sjukt lik... va? kan det vara sant?!
sådär Chapter 82, klart! haha ;) men många har sagt att dom snart ska träffas och så, det kommer låvar ;) 12 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
Kenny började gå lite osäkert fram till tjejen på golvet, han satte sig framför henne på golvet och hon kollade upp lite.
- Vad heter du? frågade han snällt.
-Thilda. sa hon tyst.
- Okej Thilda, vad gör du här?
Hon mummlade något helt ohörbart, våra ögon möttes och hon hade mjuka gröna ögon.
- vad sa du? frågade Kenny lungt.
- Jag lurade mig in hit för att få se en skymt av min största idol.. sa hon tyst, man såg på henne att hon skämdes för att gjort det.
Jag gick långsamt fram till henne och satte mig brevid Kenny, hon kollade upp och log, men det fanns ingen glädje i hennes léende..
- Gumman då, men nu när du ändå är här, vill du ha en autograf eller något?
- JA! MER ÄN NÅGONTING ANNAT! skrek hon, fast nu med rikig glädje.
Kenny reste sig upp och gick istället och satte sig i soffan framför tvn, han zappade förbi många kanaler, men dom flesta var på Svenska så vi fattade inget, när han såg en glimt av Mtv satannade han och kollade, det var "M is for music" jag har alltid gillar Mtv, speciellt alla musikvideor.
Jag tog fram ett papper som låg på bordet och skrev en snabb autograf, som vanligt skrev jag "Till Thilda Kram Justin Bieber" och tog ett kort med henne.
- så, är det något mer? frågade jag snällt.
- n-n-n-n-nej tror inte det. stammade hon fram mellan gråt atackerna, hon snyftade till och kramade mig en gång till.
- okej, hej då sötnos. sa jag och hon gick ut ur dörren.
Jag stängde dörren så att hon trodde jag gått in men öppnade den sen igen, jag älskar och se deras uttryck efteråt. Det var jätte sött när man ser videor när dom gråter och så vidare. När hon var runt hörnet hörde jag att hon började skrika som en galning. Jag log lite för mig själv och satte mig sedan brevid Kenny i soffan.
- Aye, hur är det Bieber? frågade han när jag satte mig brevid, jag tog ett djupt andetag.
- Jag vet inte, det känns som om Lauren gillar mig, mer än som en vän och jag klarar inte av det, men jag kanske har fel.. vad vet jag. sa jag och kollade ner i golvet.
- Det kommer ordna sig bror.
- jag hoppas det..
Stella's perspektiv:
Jag satte mig lite till rätta i sätet och flygpalns motornerna startade, jag lutade min nacke mot fönstet och såg när flygplanets hjul började stiga mer och mer ovanför marken och jag kände mina ögonlock blev tyngre och tyngre.
När jag vaknade märkte jag att vi var högt ovanför molnen, det första som kom upp i mitt huvud var att jag drömde.. men efter att jag nypt mig själv ett antal gånger så att min arm blivit helt röd fattade jag att det inte var en dröm, jag skulle verkligen till mamma. Men jag saknar Lauren och Jacey redan.. undra vad dom gör? har dom kul? har dom tråkigt?
Istället för att sitta och deppa tog jag upp min dator ut väskan, den var ganska tung att bära på men det är det värt. Jag har inte jätte mycket där i, bara min iPod, Dator, Plånbok och Mobil. Inte så mycket mer, allt annat låg i den andra stora väskan. Jag satte på datorn och loggade snabbt in, bilden som jag hade som bakrund gjorde ont att se på, det var som ett slag i magen. Det var jag och Justin, precis den bilden dom visat upp på "The Ellen Degeneres Show" tidigare, och nej, jag blev inte sur att han sa att vi bara var kompisar. Inte ens jag vet om vi är tillsammans eller inte, det kan inte han häller. Men jag hoppas, hoppas med hela mitt hjärta.
Jag klickade upp Internet och uppdaterade snabbt på Twitter "ATL next; i'm soo happy to do this, but ofcourse.. i miss some pepole" tack vare att jag var med på Ellen's så hade jag nu flera tusen followers. Jag kopierade det jag skrivit på Twitter och klistrade in det på facebook också. Jag gick in på oceanup.com , jag älskade och läsa skvaller, även fast allt inte alltid är sant. Jag klickade på Justin's kategori, och det första som kommer fram är två stora bilder på Justin och en Blondin. En när dom kramas och en när dom håller händer.. jag kände avundsjukan stiga mig åt huvudet, jag brukar aldrig vara avundsjuk eller svartsjuk för sånt här, varför skulle jag börja nu?
Jag kollade närmare på blondinen och såg att hon var sjukt lik... va? kan det vara sant?!
sådär Chapter 82, klart! haha ;) men många har sagt att dom snart ska träffas och så, det kommer låvar ;) 12 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 81
- Aye, ska vi inte ha med oss Kenny? Vi ser hur det gick förra gången. sa jag precis innan vi skulle gå.
- Det kanske skulle vara bra. sa Jacey fortfarande lite lycklig.
- mm.. sa Lauren, vad var det med henne?!
( sorry för dålig bild, och ignorera tjejen, hitta ingen annan bild :s)
Den det vara? nej, snälla? Miljontals tjejer säger flera gånger om dan att dom älskar mig och så vidare, men den här gången sårade det mig. Inte så djupt, men det sårade ändå..
- Kenny?! skrek jag och Kenny kom utspringandes från sitt rum.
- Ja?! sa han panikslaget, hans ögon var helt hysteriskt trötta och man förstod att han precis vaknat.
- Väckte jag dig? sa jag och flinade.
- nej, eller ja. eller va?
- haha, men vi undrade om du kunde följa med?, vi ska ut och äta.
- okey Bieber.
Vi tog på oss ytterkläderna och tog hissen ner mot lobbyn, direkt när vi kom ut så kom alla papparazzis fram och blev helt hysteriska när dom dessutom ser två helt okända tjejer vid min sida..
- Justin, Justin, vilka är tjejerna?!
- Dejtar du någon av dom?!
- Vad har hänt med hon Stella?! skrek alla runt oss.
Vad fan har Stella med det här?! jag såg att både Lauren och Jacey blev lite nedstämmda när dom hörde Stella's namn..
Vi gick in till en resturang som Jacey sa var jätte bra, jag åt pasta, Jacey med och Lauren pizza. Efter maten gick Jacey och Lauren mot derad håll och jag och Kenny gick tillbaka mot hotellet.
När vi var tillbaks på hotellet tog vi hissen snabbt upp till vårat rum och när Kenny skulle öppna dörren ser jag en helt okänd tjej stå i vårt rum och kollar sig panikslaget runt.
- Vem är du och varför är du inne i Bieber's rum?! sa Kenny tyst och flickan svarade inte.
- Svara! skrek han, hon svarade inte utan föll ner på golvet i gråt.
Jag blev helt chockad, Kenny med. Det fattade jag, han kollade på mig och vi började gå mot den gråtade flickan på glovet.
okej, förlåt för den dåliga och den här gången var det skit kort :/ men ni fick en rätt så lång förut, eller? 14 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
- Det kanske skulle vara bra. sa Jacey fortfarande lite lycklig.
- mm.. sa Lauren, vad var det med henne?!
( sorry för dålig bild, och ignorera tjejen, hitta ingen annan bild :s)
Den det vara? nej, snälla? Miljontals tjejer säger flera gånger om dan att dom älskar mig och så vidare, men den här gången sårade det mig. Inte så djupt, men det sårade ändå..
- Kenny?! skrek jag och Kenny kom utspringandes från sitt rum.
- Ja?! sa han panikslaget, hans ögon var helt hysteriskt trötta och man förstod att han precis vaknat.
- Väckte jag dig? sa jag och flinade.
- nej, eller ja. eller va?
- haha, men vi undrade om du kunde följa med?, vi ska ut och äta.
- okey Bieber.
Vi tog på oss ytterkläderna och tog hissen ner mot lobbyn, direkt när vi kom ut så kom alla papparazzis fram och blev helt hysteriska när dom dessutom ser två helt okända tjejer vid min sida..
- Justin, Justin, vilka är tjejerna?!
- Dejtar du någon av dom?!
- Vad har hänt med hon Stella?! skrek alla runt oss.
Vad fan har Stella med det här?! jag såg att både Lauren och Jacey blev lite nedstämmda när dom hörde Stella's namn..
Vi gick in till en resturang som Jacey sa var jätte bra, jag åt pasta, Jacey med och Lauren pizza. Efter maten gick Jacey och Lauren mot derad håll och jag och Kenny gick tillbaka mot hotellet.
När vi var tillbaks på hotellet tog vi hissen snabbt upp till vårat rum och när Kenny skulle öppna dörren ser jag en helt okänd tjej stå i vårt rum och kollar sig panikslaget runt.
- Vem är du och varför är du inne i Bieber's rum?! sa Kenny tyst och flickan svarade inte.
- Svara! skrek han, hon svarade inte utan föll ner på golvet i gråt.
Jag blev helt chockad, Kenny med. Det fattade jag, han kollade på mig och vi började gå mot den gråtade flickan på glovet.
okej, förlåt för den dåliga och den här gången var det skit kort :/ men ni fick en rätt så lång förut, eller? 14 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
You are the key to my heart - Chapter 80
- får jag fråga en sak? frågade jag försiktigt.
- såklart, vad som helst. sa Lauren och försökte le även fast hon grät.
- vart bor hennes mamma?
Dom kollade oroligt på mig och sedan på varandra, var det något som jag inte fick veta?
- eh.. sa Lauren. - är du säker på att du vill veta?
- Ja?
- 100%?
- 110.
- okej. hon tog ett snabbt andetag och satte händerna för ögonen innan orden trängde sig ut ur hennes mun. - Atlanta.
Jag kände att mitt huvud inte klarade av allt, först allt med Stella och nu hade vi åkt om varandra?! Hennes mamma bodde i ATL.. herregud.
Jag satt bara och stirrade rakt framåt, jag hade inget luft kvar i lungorna så jag tog ett djupt andetag och bara fortsatte och stirra, hur kan det bli såhär? om det inte vore för min jävla karriär skulle jag fått träffa Stella vid det här laget, jag menar, om inte jag var känd skulle inte det finnas bieber fever och då skulle jag inte häller behöva ta det tidiga planet.. vad fan är det vad säger?!
Jag älskar mina fans mer än allt annat, det här är absolut inte deras fel, det är mitt. Jag fick inte fram ett ända ord, det var som om tog bara försvunnit, försvunnit ut ur min mun och mina taknar, försvunnit precis som jag..
Jag hörde något mummel och fattade snart att det var Lauren och Jacey som viskade om någon ohörbart.
- Justin? sa Lauren och drog hennes hand över mina ögon, jag såg det. Men reagerade bara inte. Dom sa mitt namn flera gånger men jag reagerade inte förns jag kände något som slog till min kind, det gjorde inte så ont men jag fick en rejäll kick av det. Det var nog bara bra.
- vad?! sa jag lite irriterat
- Prata med oss, och du behöver inte vara arg på mig. jag har inte gjort något. sa Lauren och försökte spela lite dryg, men det funkade inte så jätte bra eftersom hela hon är snäll i sig själv.
- Nej, jag vet att det inte är erat fel, jag blev bara paff.
- jeg vet.. tro inte vad vi blev..
- haha, kan nästan tänka mig, skrek ni eller hotade ni henne? sa jag med humor i rösten.
- värre än så ska jag säga. sa Lauren och båda skrattade.
- oj.. men seriöst, hur länge har det här pågått? och varför kunde ni inte smsa om det?!
- Det har inte pågått för länge, vad vi vet och vi kunde inte för att Stella inte ville det.. Jag pratade med henne senast på flygplatsen om dig.
- Varför ville hon inte ringa?
- Jag vet faktist inte.. jag kunde aldrig fråga det, man såg i hennes ögon att det bara gjorde ont att prata om dig med både mig och Jacey..
- okej..
jag såg att alla i rummet bara satt ner deppade med tårar i ögonen, jag klarade inte av det här längre. Att vara utan henne.. Jag måste tillbaka.
- Nej, nu tycker jag inte att vi sitter och deppar, hur ska du göra Justin? sa plötsligt Lauren och kollade på mig.
Ärlig talat visste jag inte vad jag skulle göra, jag kände mig ensam.. jag har alltid kunnat gå till mamma eller pappa och prata ut om det är något och allt löser sig.. men nu? ingen av dom är här.. jag är helt ensam. Eller Kenny också såklart. Men det är inte samma sak utan mamma eller pappa vid sin sida.. varför kunde jag inte bara stanna hemma?
- jag tror jag åker hem snart faktist, jag skulle ju bara vara kvar här tills imorgon egentligen ändå, sa jag antar att jag stannar ikväll och åker imorgon. sa jag och kollade ner i golvet.
- Är du säker? du får åka om du vill? sa helt plötsligt Jacey och kollade snällt på mig.
- ja.. men nu tycker jag vi går ut och äter något, hur mycket är klockan?
- Halv åtta.
- oj, då kanske vi ska äta middag?
- haha, det borde vi.
Det bara ploppade upp i mitt huvud, dom kanske trodde att det skulle vara en dejt? var det inte ändå bäst att jag frågade? så att dom inte tar det som en dejt, det får bli så.
- Hörrni? sa jag försikigt
- ja? sa båda och vände sig om, medans jag hade suttit och tänkt hade dom börjat gå mot dörren.
- Vi går som kompisar eller hur?
- men såklart! sa Jacey överlyckligt.
- Ja.. sa Lauren lite tystare.
Varför sa hon det så tyst? kunde det betyda något?
Jag bestämde mig för att inte tänka på det mer och gick sedan mot dörren jag också.
- Aye, ska vi inte ha med oss Kenny? Vi ser hur det gick förra gången. sa jag precis innan vi skulle gå.
- Det kanske skulle vara bra. sa Jacey fortfarande lite lycklig.
- mm.. sa Lauren, vad var det med henne?!
Normal längd eller? eller kanske lång? haha xD men nu har ni iallafall chapter 80, jäklar vad fort det går. kommer en till ikväll, 3 på en dag, nice? 12 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
- såklart, vad som helst. sa Lauren och försökte le även fast hon grät.
- vart bor hennes mamma?
Dom kollade oroligt på mig och sedan på varandra, var det något som jag inte fick veta?
- eh.. sa Lauren. - är du säker på att du vill veta?
- Ja?
- 100%?
- 110.
- okej. hon tog ett snabbt andetag och satte händerna för ögonen innan orden trängde sig ut ur hennes mun. - Atlanta.
Jag kände att mitt huvud inte klarade av allt, först allt med Stella och nu hade vi åkt om varandra?! Hennes mamma bodde i ATL.. herregud.
Jag satt bara och stirrade rakt framåt, jag hade inget luft kvar i lungorna så jag tog ett djupt andetag och bara fortsatte och stirra, hur kan det bli såhär? om det inte vore för min jävla karriär skulle jag fått träffa Stella vid det här laget, jag menar, om inte jag var känd skulle inte det finnas bieber fever och då skulle jag inte häller behöva ta det tidiga planet.. vad fan är det vad säger?!
Jag älskar mina fans mer än allt annat, det här är absolut inte deras fel, det är mitt. Jag fick inte fram ett ända ord, det var som om tog bara försvunnit, försvunnit ut ur min mun och mina taknar, försvunnit precis som jag..
Jag hörde något mummel och fattade snart att det var Lauren och Jacey som viskade om någon ohörbart.
- Justin? sa Lauren och drog hennes hand över mina ögon, jag såg det. Men reagerade bara inte. Dom sa mitt namn flera gånger men jag reagerade inte förns jag kände något som slog till min kind, det gjorde inte så ont men jag fick en rejäll kick av det. Det var nog bara bra.
- vad?! sa jag lite irriterat
- Prata med oss, och du behöver inte vara arg på mig. jag har inte gjort något. sa Lauren och försökte spela lite dryg, men det funkade inte så jätte bra eftersom hela hon är snäll i sig själv.
- Nej, jag vet att det inte är erat fel, jag blev bara paff.
- jeg vet.. tro inte vad vi blev..
- haha, kan nästan tänka mig, skrek ni eller hotade ni henne? sa jag med humor i rösten.
- värre än så ska jag säga. sa Lauren och båda skrattade.
- oj.. men seriöst, hur länge har det här pågått? och varför kunde ni inte smsa om det?!
- Det har inte pågått för länge, vad vi vet och vi kunde inte för att Stella inte ville det.. Jag pratade med henne senast på flygplatsen om dig.
- Varför ville hon inte ringa?
- Jag vet faktist inte.. jag kunde aldrig fråga det, man såg i hennes ögon att det bara gjorde ont att prata om dig med både mig och Jacey..
- okej..
jag såg att alla i rummet bara satt ner deppade med tårar i ögonen, jag klarade inte av det här längre. Att vara utan henne.. Jag måste tillbaka.
- Nej, nu tycker jag inte att vi sitter och deppar, hur ska du göra Justin? sa plötsligt Lauren och kollade på mig.
Ärlig talat visste jag inte vad jag skulle göra, jag kände mig ensam.. jag har alltid kunnat gå till mamma eller pappa och prata ut om det är något och allt löser sig.. men nu? ingen av dom är här.. jag är helt ensam. Eller Kenny också såklart. Men det är inte samma sak utan mamma eller pappa vid sin sida.. varför kunde jag inte bara stanna hemma?
- jag tror jag åker hem snart faktist, jag skulle ju bara vara kvar här tills imorgon egentligen ändå, sa jag antar att jag stannar ikväll och åker imorgon. sa jag och kollade ner i golvet.
- Är du säker? du får åka om du vill? sa helt plötsligt Jacey och kollade snällt på mig.
- ja.. men nu tycker jag vi går ut och äter något, hur mycket är klockan?
- Halv åtta.
- oj, då kanske vi ska äta middag?
- haha, det borde vi.
Det bara ploppade upp i mitt huvud, dom kanske trodde att det skulle vara en dejt? var det inte ändå bäst att jag frågade? så att dom inte tar det som en dejt, det får bli så.
- Hörrni? sa jag försikigt
- ja? sa båda och vände sig om, medans jag hade suttit och tänkt hade dom börjat gå mot dörren.
- Vi går som kompisar eller hur?
- men såklart! sa Jacey överlyckligt.
- Ja.. sa Lauren lite tystare.
Varför sa hon det så tyst? kunde det betyda något?
Jag bestämde mig för att inte tänka på det mer och gick sedan mot dörren jag också.
- Aye, ska vi inte ha med oss Kenny? Vi ser hur det gick förra gången. sa jag precis innan vi skulle gå.
- Det kanske skulle vara bra. sa Jacey fortfarande lite lycklig.
- mm.. sa Lauren, vad var det med henne?!
Normal längd eller? eller kanske lång? haha xD men nu har ni iallafall chapter 80, jäklar vad fort det går. kommer en till ikväll, 3 på en dag, nice? 12 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa
