Innan jag visste ordet av hade hissen stannat och dörrarna slogs sakta upp och Justin visade oss till
hans hotell rum , nummer 753.

---

Justin satte i kortet och det lös en grön lampa, vi gick snabbt in och satte oss i soffan.

- så, vart ska vi börja? sa Justin plötsligt.

Justin's perspektiv:

Jag ville få igång allt, så vi kunde prata ut.. men dom ville inte börja så jag fick istället börja.

- så, vart ska vi börja? frågade jag och kollade på dom.
- jag vet ärligt talat inte, varför kom du hit? sa Lauren och kollade först på mig och sedan på Jacey, dom båda nickade i samförstånd, vad var det dom menade?
- jag skulle nog snarare vilja börja om från början, vad hände ner Stella lämnade mig?
- Seriöst Justin, så har jag aldrig sett Stella så ledsen, hon grät varenda kväll och åt inget, men Jag, Jacey och Anders, hennes pappa, fick henne att börja äta igen. Hon ångrar att hon lämnade dig, vartenda dag. Hon påminer oss om det också, det är därför jag kan säga allt det här.. sa Lauren och kollade mig i ögonen.
Jag kunde inte röra på min mun, den var helt stel.. hennes ord sjönk långsamt in i mitt huvud och jag kände att jag blev lycklig i hela kroppen, hon hade saknat mig.
- Tro mig, jag har saknat henne också, mer än någonsin. För några dagar sedan fick vi ställa in en konsert för att crewet var för oroliga för mig.. jag hatar att göra mina fans besvikna..

Det blev en tystnad, ingen visste vad någon skulle säga. 
- Men, varför kom du Justin?
- Jag ville träffa Stella igen, efter smset du skickade om att hon låg på sjukhus, det tog kol på mig, jag behövde träffa Stella igen.. även fast jag skulle få åka till andra sidan jorden.
- aaaw. sa dom båda, första gången Jacey sa någon på den här diskutionen.. hon kanske inte visste vad hon skulle säga annars?
- Men varför låg hon på sjukhus? vad hände?
- eh, ska jag ta det ända från början?
- ja, såklart.
- okej.. det här kan ta ett tag.
- det bryr jag mig inte om.
- okej, så här var det.. Stella hittade en tjej på facebook som hette Francisca McLeé och som visade sig vara henne's mamma som hon inte träffat på flera år du vet, hon bråkade sen med Andres om det och hon blev jätte arg, när hon då skulle gå någonstans som inget vet var så ramlade hon i trappuppgången till hennes längenhet, och det var en stentrappa så hon åkte in på sjukhus.. men sen så kom hon ut från sjukhuset och Francisca och Andres hade redan innan också bestämt att Stella skulle bo hos hennes mamma i ett halv år och sommaren om hon vill för att lära känna sin mamma, så nu är hon borta.. sa Lauren med tårar i ögonen, hennes mascara hade runnit och då kunde inte jag häller hålla tillbaka dom. En tår föll ner för min kind men jag torkade snabbt bort den..

- får jag fråga en sak? frågade jag försiktigt.
- såklart, vad som helst. sa Lauren och försökte le även fast hon grät.
- vart bor hennes mamma?

---

sådär, jag hann skriva! wihoo, haha xD men nu har jag bråttom till skolan 13 kommentarer för nästa :) Bieber Love - Lovisa

Jag tog tag i Lauren's hand och sprang in i lobbyn, det var kamera bilxtar överallt. Och att jag tog tag i Lauren's hand förstod jag var ett stort misstag..

---

Jag visste att det var fel, men jag kunde inte göra något åt det nu. men bara så att inte Lauren tog det på fel sätt.. hoppas verkligen inte det.
Vi sprang snabbt till hissen och tryckte hysteriskt på knappen, vi såg alla komma mot oss. Dom var helt hysteriska, utan att tänka så tog jag tag i deras händer och började springa mot trapporna.

- Den här vägen går nog snabbare.. sa jag och dom gjorde inget som helst motstånd utan bara följde efter mig.

Lauren's perspektiv:

Herregud.. jag kunde fan inte fatta att Justin Bieber precis tagit min hand?
Han tog min och Jaceys hand och drog med oss upp för väldigt många trappor , jag blev varm i kroppen
när han tog min hand , men jag var ju inte kär i honom. Jag skulle aldrig kunna göra
så mot Stella.
Det var mer ett "min-idol-tog-just-min-hand-OMG" sätt , ni förstår väll?

- Den här vägen går nog snabbare.. sa Justin och drog oss åt vänster sedan stannade vi till vid
en hiss som var öppen.

Det var ingen där i så vi sprang snabbt in i den innan dörren slogs igen och Justin tryckte 7 vångingen.
Jag har aldrig varit på Grand Hotell, "det är för fint folk" brukade alltid min pappa säga, att alla kändisar som sjöng i Globen och liknande bodde där = det var inget för "vanligt" folk.

Jacey's Perspektiv:

Lauren verkade vara väldigt borta , men så kunde hon vara , fastnade lätt i sina tankar.
Men jag var medveten om allt , vartenda litet damkron känndes det som , även fast
det inte var så.

Jag kollade runt mig , studerade hissen , den var inte den största men inte häller så liten.
Av alla 14 knappar så var det bara en som var trykt på , och det var nummer 7 , mitt nya favorit nummer , eller inte favorit men ahh.

Hissen var upplyst av en lampa , typ dem som jag hade hemma.
Även fast jag var "rik" så hade jag faktiskt inte bott här , men jag menar jag bodde i Stockholm varför skulle jag ta in på hotell?

Innan jag visste ordet av hade hissen stannat och dörrarna slogs sakta upp och Justin visade oss till
hans hotell rum , nummer 753.

---

Skrivet by: Jennii och Lovisa.
13 kommentarer för mer , tack!

- Jag förklarar när jag kommer hem, vi ska bara vara här i en dag till, sen kommer vi. sa jag och jag hörde att Scooter blev lite lättad.
- Okej, ring när ni är hemma och om något händer, okej?
- okej.
Sedan la han på. Jag stod kvar med mobilen i handen, ska jag ringa Lauren? eller?

---

Är det så smart? men jag behövde ju verkligen prata med henne. Jag ville veta allt om hur Stella's liv har sett ut, och deras såklart också. Jag ville veta varför Stella steg på ett flygplan, och vart hon skulle.

Jag öppnade snabbt min kontaktlista på iPhonen och letade upp Lauren's nummer. Jag stod och tvekade, skulle jag ringa? på något sätt måste jag få veta om henne, men var verkligen Lauren det rätta sättet? Utan att reagera så hörde jag plötsligt Lauren's röst från min mobil, jag hade visst råkat ringa henne utan jag visste det själv.

- Justin? Justin? Justin? hörde jag Lauren fråga om och om igen.
- va? ja?
- Du ringde?
- öh, ja..
- Jag visste det!
- eh, va?
- Du vill att jag kommer över?
- asså, inte rikigt.
- nehe? vad då? sa hon lite drygt.
- Skulle du kunna komma över med Jacey också?
- haha, jag trodde att du skulle dissa mig! sa hon med lättnad - men vi kommer, Jacey är här brevid mig, föresten vart bor du?
- Grand Hotell tror jag det heter. sa jag och kollade runt efter en souvernir eller något som det stod hotellets namn på men hittade inget. - vänta lite, ska fråga Kenny.

Jag gick ut fråm mitt rum och in i Kenny's rum.
- Vi bor på Grand Hotell va?
- ja, hurså?
- Några kompisar kommer.
- aha, okey.

Jag ut från Kenny's rum och in till mitt, jag satte mig i den lite överdrivt stora sängen.
- yes, Grand Hotell bor vi på. sa jag och återgick i samtalet.
- Skojar du?! det är Stockholms dyraste hotell? inte ens Jacey bor där?
- Jaha, du checkar jag väl ut då?
- NEJ! jag vill iallafall se hur det ser ut! skrek hon panikslaget.
- Hahahha, jag visste det! Men kom förbi, jag kommer ner och möter er.
- Men blir det inte typ kaos då eller något?
- kanske, kanske inte. Om det blir det ringer jag bara Kenny.
- jaha, okej. men vi kommer då?
- gör det, smsa när ni är här.
- okej. sa hon och vi la på.

Jag kände direkt att det blev väldigt tyst och jag visste inte rikigt vad jag skulle göra, sen slog det mig. Jag har inte kollat Stella's twitter på länge, hon kanske har skrivit något?
Jag uppnade snabbt twitter på min mobil och jag klickade direkt på Stella's profil, jag kände att det knöt sig i magen på mig.. hon hade inte skrivit något. Jag han inte tänka så mycket mer innan iPhonen vibbrerade till och det stod "ett nytt meddelande från..." Jag kunde inte sluta hoppas på att det var från Stella, även fast jag visste att det inte var det. Det var från Lauren. jag öppnade meddelandet och läste snabbt, det stod "är snart utanför Grand Hotell, du kan komma ut om vi ville möta upp oss. /Lauren"

Jag svarade inte utan skrek till Kenny att jag skulle gå och möta dom och gick sedan mot hissen, jag tryckte på knappen till lobbyn och jag var nere på bara någon minut, när jag gick mot ingången så kom det några tjejer i min ålder förbi och frågade efter en autograf, jag ställde självklart upp och tog också ett foto med dom. När jag såg Jacey och Lauren på väg in så gick jag och kramade dom båda, och som Lauren hade sagt så blev det kaos.. flera tusentals människor kom och skrek och papparazzis överallt..
Jag tog tag i Lauren's hand och sprang in i lobbyn, det var kamera bilxtar överallt. Och att jag tog tag i Lauren's hand förstod jag var ett stort misstag..

---

Jag ville att den här skulle bli lång, men hinner inte mer :( men vad tycker ni ska hända? mer eller mindre drama, ska justin och Stella träffas igen, har inga idéer HÄLP MIG! Bieber Love - Lovisa

Vi började åka mot hotellet och jag kollade ut ur fönstret. Allt gick så fort, som om hela värden var snabb spolad. vartenda träd gick förbi så fort, man han inte äns beståda det innan det kom ett nytt framför mina ögon. Vi kom tillslut fram till hotellet och vi checkade in, jag behövde inte betala något för rummet.. jag var ju Justin Bieber. Jag fick nästan allt, allt förutom henne hos mig. Stella McLeé.

---

( 1. Text  2. Scooter, inte bästa bilden :P  3. Justin )

Vi tog hissen upp till vårt rum, jag och Kenny delade eftersom vi inte skulle vara här så länge så då var det bara onödigt. Och dessutom fanns det två stora sovrum så Kenny fick ett och jag fick ett. Jag tog in min resväska till mitt sovrum och la den bara på golvet, orkade inte ta upp alla kläderna och så. Kenny kom in i mitt rum, satte sig på min säng och klappade på platsen brevid som menade att jag skulle sätta mig där, och det gjorde jag.
- Justin..
- ja?
- Vet Scooter att vi är här?
Va? visste inte Kenny att inte Scooter visste? hade inte mamma berättat det?
- Har inte du pratat med mamma om det?
- Nej, hon sa bara att jag skulle med.
Det var inte likt mamma.. hon brukar alltid berätta.
- jaha, men nej han vet inget.
- Varför inte det?
- För att han inte skulle låta mig åka då. sa jag och himlade med ögonen som om det var en självklarhet.
- Varför?
- För att han inte fattar riktigt..
- fattar vad då?
- men herregud Kenny, allt. Allt om Stella och det.
- Har du försökt att förklara?
- Ja det har jag, eller.. jag förklarade inte allt.
- Men du borde försöka någon gång. sa han och gick.
Borde jag försöka? Kenny kanske har rätt..
Jag hörde mobilen ringa, jag tog upp mobilen ur fickan och kollade vem var..  Scooter? shit vilken tajming.
- ja hallå?
- Vart är du?! skrek Scooter i andra luren. - Pattie vägrar säga.
- Sverige..
- Vafan?! hur kan du vara där?!
Jag tyckte nästan lite synd om Scooter, han hade egentligen inte gjort mig något.. och dessutom lät han panikslagen.
- jag flög hit?
- MEN NÄR?! MED VEM?!
- ta det lite lungt Scooter, idag med Kenny. Det är lungt.
- okej, men varför är du där?! du har snart en konsert här i Atlanta!
- Jag förklarar när jag kommer hem, vi ska bara vara här i en dag till, sen kommer vi. sa jag och jag hörde att Scooter blev lite lättad.
- Okej, ring när ni är hemma och om något händer, okej?
- okej.
Sedan la han på. Jag stod kvar med mobilen i handen, ska jag ringa Lauren? eller?

---

K O M M E N T E R A ! Bra eller Dåligt? den kanske var lite kort och dåligt, och det kanske inte hände så mycket men men..  9 kommentarer för nästa Bieber Love - Lovisa

- JUSTIN! skrek Lauren igen fast inte så högt, Jacey reagerade också och vände sig om och blev lite hysterisk som första gången vi hade träffats.
- haha, hej. sa jag och kände lite mer kamera blixtar, fan asså. det här kommer gå åt rena helvete.
- v-v-v-vad gör du-u-u-u hä-ä-ä-är? stammade Jacey fram.
- gumman, vi har träffats förr bli inte såhär. sa jag, skrattade till lite och kramade om henne.
- jaja, men seriöst vad gör du här? sa Lauren.
- ja, vad gör ni här?

---

( 1. Grand hotell  2. Arlanda  3. Justin's autograf )

- Vi lämnade.. började hon och sedan avbröt hon meningen direkt. - inget.
- jo, säg.
- men vi kan inte prata här, kan vi inte åka någon annanstans? sa hon och sneglade mot alla papparazzis.
- jo.. men vart?
- var hade du tänkte och bo?
- eh..
Oh lord, nu kom jag på det.. vart fan hade jag tänkt och bo? mina planer var ju egentligen att Stella och jag skulle ha pratat ut och att jag kanske skulle sova hos henne eller liknande.. men nu? och Kenny.. vi kunde knappast sova hos Lauren eller Jacey, vi fick väl ta in på hotell eller något?
- di vet inte eller hur? frågade Lauren och flinade.
- jo, hotell.
- men hallå? det kostar pengar, du kan ju sova hos mig?
nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej... jag kan inte. jag kan inte göra så mot Stella, och jag vill inte ens sova hos henne. Det var hon som klängde på mig..
- asså, sorry Lauren men jag tror det är bäst om jag sover på hotell.. sa jag och såg direkt att hennes léende byttes ut mot en ledsen min. 
- jaha, okej. sa hon och knuffade till Jacey som stod med öppen mun. - men du har mitt nummer, ring när du vill att vi ska komma över så kan vi prata. 
-  okej. sa jag och gick tillbaka till Kenny. Han såg lite orolig ut men jag bara dunkade honom i ryggen och sa;
- det är lugt kompis, ska vi dra och leta efter ett hotell då?
- ja, men är allt riktigt lugnt? dom där bilderna kommer att komma ut, det vet du väl?
såklart jag visste, och någon gång skulle Stella se dom också.. och missuppfatta allt. Det är ju verkligen inget mellan mig och Lauren, bara vänner. inte som Stella kommer uppfatta det. men vänta? vet jag egentligen att hon inte stack för att jag kom?
- ja, det vet jag. Kom nu. sa jag och vi började gå mot utgången.
När vi kommer ut så står det jätte mycket taxi bilar överallt, det var iallafall inte brist på bilar.
- aye Kenny, ska vi ta taxi eller hyra?
- jag tror det blir svårt med att hyra, vi ska inte vara här så länge, ska vi ta taxi?
- sure.
Vi hoppade in i en taxi, det var en kvinna som chafför och hon såg mig inte där bak eftersom Kenny satt fram och blockerade synen för henne, men när hon skulle backa ut såg hon mig och hoppade till.
- herregud, du är Justin Bieber! min dotter älskar dig, hon har afficher i hela sitt rum! Kan jag få en autograf?
- såklart. sa jag och fick ett papper av henne som jag skrev min autograf på. - vad heter hon?
- Melinda. sa hon och jag skrek lite slarvigt " Till Melinda Kram Justin Bieber". Jag gav pappret till kvinnan och hon la ner den i sin ficka.
- Så vart ska Mr. Bieber? frågade hon och startade motorn.
- ja.. vet du något bra hotell?
- för dig? frågade hon och jag nickade som svar. - hm.. Grand Hotell är bra.
- Okey, vi drar dit då.
Vi började åka mot hotellet och jag kollade ut ur fönstret. Allt gick så fort, som om hela värden var snabb spolad. vartenda träd gick förbi så fort, man han inte äns beståda det innan det kom ett nytt framför mina ögon. Vi kom tillslut fram till hotellet och vi checkade in, jag behövde inte betala något för rummet.. jag var ju Justin Bieber. Jag fick nästan allt, allt förutom henne hos mig. Stella McLeé.

---

spännande? har pluggat hela dagen och det är därför inget har kommit upp, är ledsen för det. 8 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa

Men hon hade precis lika svarta hår, bruna ögon och underbara léende. Hon hade ett par jeans shorts, ett sött linne, vitt cardigan och ett halsband format som en not. Jag stannade till, stod bara som en staty.. Hon var på väg och gå på landgången, men jag kan inte bara låta henne gå. Jag måste få veta om det verkligen är Stella, och om det är hon.. herregud. Men om det inte är hon.. nej, jag måste chansa och jag började små springa mot hennes håll..

---

( 1. Text  2. Justin och Lauren, Lauren's outfit också  3. Jacey's outfit, lite fel inlägg men hällre sent än aldrig ;)  3. Bild  4. Papparazzis :)

Helt plötsligt känner jag någon ta tag i min arm, jag vänder mig hastigt om och der Kenny hålla ett stadigt grepp om min arm. Jag kollar snabbt bort mot flickan igen och ser henne börja gå mot planet.. jag får helt panik och försöker slita mig loss Kenny's grebb om min arm, men han hade för stadigt tag om den.
- vad gör du?! säger jag lite halv högt och kollar bort mot tjejen igen som börjat komma längre och längre in på landgången.
- Du kan inte bara gå, kom. sa han och föste iväg mig.
Jag hann inte säga något innan vi var på väg igen, och tjejen gick på planet.. FAN! tänk om det verkligen var hon? tänk om jag missat chansen och förklara hur jag kände för henne?
Allt känns helt sjukt dåligt..  jag vände mig om igen och får se något jag inte rikigt var berädd på. kunde det vara? nej, nej, nej. det var bara att jag inbilla mig igen, eller? var det verkligen Lauren och Jacey? nej? Men ändå, skulle jag både inbillat mig att Stella var här, Jacey var här och Lauren?
jag stannade upp igen och började stirra lite på dom, nej. det var dom, på rikigt. och då måste det varit Stella! vart var hon på väg? jag kom ju hit för hennes skull, och nu åker hon. visste hon att jag skulle komma, och åkte därför? Jag vände mig snabbt mot Kenny och han reagerade direkt.
- Vad är det? frågade han.
- Ser du dem två tjejerna där borta?
- Dom med brunt och lite blondare hår? och två vuxna?
- ja.
- ja, vad är det med dom?
- Det är Stella's bästa kompisar och jag såg Stella förut, kan jag gå och prata med dom?
- jaha, okej. men ska jag följa med?
- det är nog lungt, tack ändå brosan.
jag började gå mot deras håll, dom stod med ryggarna mot mig så dom såg mig inte. Jag ville helst inte göra någon stor sak av det hela som alla reportrar och alla journalister gör.. det är bara så jobbigt, sedan får jag bara massa DM på twitter "är det sant?!" eller liknade, och då behövde jag förklara allt och sen går allt om och om igen.. och jag var ju bara vän med dom, eller hur? det var Stella jag älskade. När jag stod en meter från Lauren och Jacey knackade jag Lauren lite lätt på axel, när hon såg mitt ansikte blev hom hur chockad som helst men när hon samlat sig lite så kastade hon sig runt min hals och kramade mig. Jag blev lite förvånad men kramade ändå tillbaka, helt plötsligt var papparazzina framme igen och tog kort rakt upp i våra ansikten. Jag som trodde att dom iallafall hade lite respekt här.. FAN, det här skulle sluta illa..
- JUSTIN! skrek Lauren igen fast inte så högt, Jacey reagerade också och vände sig om och blev lite hysterisk som första gången vi hade träffats.
- haha, hej. sa jag och kände lite mer kamera blixtar, fan asså. det här kommer gå åt rena helvete.
- v-v-v-vad gör du-u-u-u hä-ä-ä-är? stammade Jacey fram.
- gumman, vi har träffats förr bli inte såhär. sa jag, skrattade till lite och kramade om henne.
- jaja, men seriöst vad gör du här? sa Lauren.
- ja, vad gör ni här?

---

okej, kort igen och förlåt att det bara kommer en idag men har varit med familjen idag :) 9 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa

G l a d     p å s k !

Glad påsk på er alla underbara läsare, hoppas ni får mycket godis och har det bra idag!

Angående uppdateringen; jag vill försöka vara med mina nära och kära så mycket som det går idag eftersom det är påskafton (eller vad det heter), dom senaste 4 dagarna har jag bara suttit inne med min dator när det varit så här fint väder så idag tänkte jag uttnytja det, altså kommer det inte bli lika bra uppdatering med jag hoppas ni förstår och det kommer många ikväll, Glad Påsk på er alla! ♥

Jag ställde mig upp och kramade Fredrik och pappa. Jag fick lova pappa massor av saker innan han kunde släppa mig och jag gick vidare och kramade Jacey och Lauren.
- Hej då älsklingar, kom ihåg att jag älskar er. Glöm mig aldrig. sa jag och började stor gråta.
- älskar dig Stella, vi kommer inte glömma dig. sa dom och kramade mig hårdare.
- ring när du är framme. sa Lauren och jag nickade och började gå mot min gate..

---

( 1. Text  2. Justin  3. Text  4. Atlanta 5. Paparazzis )

jag gick mot min gate, när jag kom fram visade jag fram mitt pass till en flyg värdinna och hon kontrollerade den, sedan gjorde hon klar tecken att jag fick gå in mot planet. Jag vände mig om och vinkade en sista gång mot Laure, Jacey, Pappa och Fredrik innan jag tog steget mot landgången. Medans jag gick kollade jag tillbaka till Arlanda flygplats och såg Jacey och Lauren stå och gråta.. Jag kände att jag blev svagare och svagare. Tillslut kunde jag inte stå emot.. tår efter tår föll dem ner från mina kinder och tårarna tog över mitt ansikte.
Jag fortsatte gå mot planet med tårarna forsade i mina ögon, när jag steg på planet så kollade både flygvärdinnorna och alla passagerare på mig, jag började blir lite tung i huvudet men när jag satte mig på min plats så började tårarna forsa igen. Men den här gången för en helt annan andledning.. Justin Drew Bieber.

Justin's perspektiv:

Jag kände att någon bufflade lite på min arm och mina ögon öppnades sakta, det var Kenny. Han hade tagit ner alla väskor och stod nu framför mig i planet.
- aye, JB. Vi har landat nu, du kanske ska vakna? sa han och förskökte än en gång skaka liv i mig.
- jaja, jag kommer. sa jag bara som svar och vände mig om.
- Det kommer bara ta längre tid att träffa Stella, säger bara det.. sa han och jag fick helt plötsligt eld i baken och hoppade upp ur stolen.
- Hur vet du något om det?!
- Jag vet allt..
- haha, ska vi gå eller? sa jag och vi började gå ut ur planet. När vi kommer ut står det inte jätte mycket journalister, inte så mycket jag var van vid. Men ändå en hel del, det är det som är så skönt med dom här små länderna, det finns inte lika mycket paparazzis som i USA.
- Mr Bieber, vad ska ni göra här i Sverige?! skrek en efter en. Jag orkade inte svarar så jag svarade bara:
- inga kommentarer. och gick för att hämta min väska. Vi gick förbi gate efter gate, vänta.. nej? den kan inte? Det kan inte vara Stella. vad skulle hon göra på Sveriges flygplats? det går inte ihop. Jag måste bara inbilla mig, jag saknar henne bara för mycket och så var det bara att jag såg syne. Men hon hade precis lika svarta hår, bruna ögon och underbara léende. Hon hade ett par jeans shorts, ett sött linne, vitt cardigan och ett halsband format som en not. Jag stannade till, stod bara som en staty.. Hon var på väg och gå på landgången, men jag kan inte bara låta henne gå. Jag måste få veta om det verkligen är Stella, och om det är hon.. herregud. Men om det inte är hon.. nej, jag måste chansa och jag började små springa mot hennes håll..

---

Wihooo, kom bara lite sent och var lite kort :/ men hoppas ni gillar den, älskar er alla, ni kommenterar så sött :) 12 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa

jag satt mig på ett säte, la upp mina väskor och satte mig till rätta. Den röda lapan för att vi skulle sätta på oss bälterna blickade till, jag knäppte snabbt fast mig och planet började lyfta. När vi äntligen var i lyften kollade jag ut genom det lilla fönster på min vänstra sida och det känndes som om vi var i himmlen. Om 9 timmar, då skulle jag träffa min dröm tjej..

---

( 1. Stella och hennes outfit  2. Väntesalen  3. Arlanda )

Stella's perspektiv:

Jag kände mina ögonlock sakta öppnas, det första jag ser är Lauren och Jacey som hängde över mig.
- STELLA! Vakna! skrek Jacey när hon såg att jag var vaken.
- Du ska åka till Atlanta idag! fan vad kul. skrek Lauren och drog upp mig ur sängen.
- jaja, ta det lungt. hur mycket är klockan? frågade jag sömnigt.
-  klockan är 13.00 ditt plan går 17.00. sa pappa från ingenstans, han stod i dörrkarmen med en kopp kaffe i handen.
- på kvällen?! frågade jag förvirrat.
- ja, vad trodde du? frågade Jacey malligt.
- vänta, jag är ny vaken, så ni väcker mig 13.00 när mitt plan går 17.00? sa jag.
- för det första, vi väckte inte dig, du vaknade själv och förd det andra, klockan är 13.00?! svarade Lauren och kollade på mig.
- men jaja, jag är lite hungrig.
- men ät då?
- kanske, men jag måste ta på mig. sa jag och kollade ner på min pyjamas.
Jag öppnade min garderob och satte på mig ett par jeans shorts, ett sött vitt - rosa linne, en vit cardigan och ett halsband med en not på. Jag kollade mig en sista gång i spegeln så att det såg bra ut innan jag gick ut till dom andra som redan satt och åt, Jacey och Lauren hade sovit över här så att vi skulle kunna vara med varandra en sista gång innan jag åkte. Lauren hade på sig jeans shorts precis som jag, ett vitt linne, en grå - brun, några armband och körde på plattat hår medans Jacey hade på sig jeans shorts precis som mig och Lauren, ett svart linne och körde på normalt lockat hår. Jag har alltid varit avundsjuk på Jacey's hår, det är verkligen jätte fint.. vad hon än gör med det blir det bra.
Men deras kläder, dom ska ju inte direkt till Carlifornien eller något sånt, det är fortfarande vinter här.
- Vad snygga ni är! men är det inte lite sommrigt? frågade jag och satte mig brevid dom.
- du med, och kanske.. men jag kände för det. sa Lauren och kramade mig.
Jag tog en macka och tog en skink bit på och tog en macka. Jag hällde upp lite jucie i ett glas och drack.

Stella's perspektiv/16.55:

- Stella! kommer du eller?! hörde jag pappa ropa och jag hoppade till lite.
- ja, jag kommer ska bara stänga väskan. ropade jag tillbaks och stängde min resväska och gick ut till Jacey, Lauren och pappa som stod i dörren och var på väg att låsa.
Vi gick ner för trapporna och ut till Jacey's pappas bil, eftersom vi inte har någon bil så fick Fredrik skjusa oss.. pappa hade protesterat och sagt att vi skulle åka taxi men Fredrik bara skrattade och sa att han såklart skulle skjusa oss. Så nu stod han utanför vår port och väntade på oss, vi hoppade in i bilen och började åka mot Arlanda. Jag satt bak med Jacey och Lauren, vi satt och pratade om allt från himmel till jord. Efter cirka 15 minuter var vi framme vid Arlanda, jag försökte vara med Jacey och Lauren så mycket som möjligt eftersom vi snart skulle splitras.. Vi checkade in och satte oss i väntesalen, jag satte mig brevid Jacey och Lauren satte sig brevid mig.
- hörrni? sa jag lite försikigt
- ja, vad är det? svarade Lauren eftersom jag sen märkte att Jacey satt och lyssnade på musik i sin iPod.
- det är en sak jag har tänkt på jätte mycket...
- vad?
- är jag och Justin fortfarande ihop?
- öh, ni sa inte direkt "vi gör slut" så jag tror inte det, men vadå gillar du inte honom längre?
- jo, det är det som är problemet, jag tänker på honom hela tiden. jag saknar honom så in i helvete. Det känns ibland som om värden kommer att gå under om jag inte har honom intill mig, känna hans kramar och närhet..
- gumman, du kommer att träffa honom, det är ju bara att ringa honom när du kommer till Atlanta kan du ju ringa honom?
- du har rätt, jag älskar dig.
- älskar dig med.
vi satt kramades en stund tills vi såg att Jacey tog ut sina iPod hörlurar och kollade frågandes på oss.
- vad har jag missat? frågade hon oförstående, det såg så roligt ut när hon frågade så jag och Lauren började direkt skratta hysteriskt.
- inget. fick vi fram mellan skratt atackerna.
- jaha.. sa hon och kramade oss.
- haha, var det en kram di ville ha? skrattade Lauren.
- kanske..
- jaha, här får du en. sa Lauren och kramade Jacey.
Jag tittade upp mot den stora klockan i väntesalen och den stod på 16.57, herregud.. om 3 minuter är jag på väg till Atlanta för att träffa min mamma, min. Det känns konstigt att säga det, fast det kanske inte är så konstigt.. jag har växt upp med att säga "Pappa" hela tiden. En flygvärdinna kom till min gate och flera började gå på planet.
Jag ställde mig upp och kramade Fredrik och pappa. Jag fick lova pappa massor av saker innan han kunde släppa mig och jag gick vidare och kramade Jacey och Lauren.
- Hej då älsklingar, kom ihåg att jag älskar er. Glöm mig aldrig. sa jag och började stor gråta.
- älskar dig Stella, vi kommer inte glömma dig. sa dom och kramade mig hårdare.
- ring när du är framme. sa Lauren och jag nickade och började gå mot min gate..

---

så, vad tycks? kommentera mycket nu :) 11 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa

haha, Sverige ligger i Europa, och jag tänker inte förklara vart Europa ligger, det får du söka på google om du vill veta.
han nickade bara som svar och jag började packa, efter en halv timme hade jag packat klart. Det ända som var kvar var själva flygplanet som skulle lyfta imorgon bitti.. jag längtar sjukt mycket.

---

( 1. Flygplan  2. Justin ner knuffad från sängen  3. Atlantas flygplats  4. Atlantas flygplats )

Nästa morgon vaknade jag av att jag kände att någon lekte med min fot. Jag satte mig urvacket upp och drog upp mina fötter, där satt Ryan och Chaz och flinade brett.
- vad flinar ni åt?! röt jag, jag kankse int ehar värdens bästa morgon humör.
- ditt privat plan går om typ 15 minuter.. sa Ryan och flinade ännu bredare.
Jag fick direkt panik och hoppade upp ur sängen och slet på mig kläderna jag lagt fram på stolen dagen innan.
- Men ta det lungt Bieber, vi skojade bara. sa Chaz och flinade ännu bredare.
- men va fan?! ni är så jävla irriterande ibland.. röt jag och gick och la mig med alla kläder ibland.
- haha, såklart vi är. men ska du lägga dig igen?! du ska ju åka om typ 30 minuter iallafall. sa Ryan och knuffade ner mig.
- aye, vad var det?!
- En väckning.. men om du inte vill till Norge eller vad det hette så får du väl skylla dig själv, jag kan åka istället.
- det heter SVERIGE för tredje och sista gången och NEJ du ska verkligen inte åka!
- ojojoj, på lite dåligt humör va?
- Ja, tack vare er..
- äsch, du behöver inte tacka. flinade Ryan - gör iordning dig nu, vi åker snart.
- jaha, okej. ni kan gå ner så länge. sa jag och dom gick ut ur rummet. Fy vad skönt det blev när dom gick ut, visst.. jag älskar dom som mina egna bröder men ibland så är dom bara så irriterande, dom vet att jag har ett dåligt morgon humör och då ska dom såklart jävlas med mig och göra det värre.. ah. Jag gick in till badrummet och gjorde ordning mitt hår, bortsade tänderna o.s.v. När jag var klar gick jag ner med min resväska och såg Ryan, Chaz och mamma sitta i köket och äta frukost, jag tog också en macka och satte mig brevid dom andra.
- när går planet? frågade jag mamma och tog en tugga av min macka.
- 07.30. sa hon som svar och drack lite av sin juice.
- va?! hur mycket är egentligen klockan?
- 06.40.
- herregud?! är ni dumma eller?! varför är jag uppe så här tidigt?!
- för att inga är vakna nu.
- precis, för att dom har vett!
- nej, så att du iallafall kommer att kunna komma fram till flygplatsen kanske?
- ja.. du har rätt, förlåt. sa jag och kramade henne.
- haha, det är bra. sa hon och besvarade den.
Efter ett tag av små prat och mat så behövde vi åka, Kenny kom med hans bil så vi åkte i den. När vi kom till Atlanta flygplats så stod det bara någora få stackare där som tydligen hade fått veta att jag skulle till Sverige, så dom hade stått där hela natten.. jag skrev några autografer, tog lite foton och pratade lite med dom innan vi var tvunga att gå in om vi skulle hinna med planet. Vi satte oss i ett lite separat väntesal och mamma satt och pratade med Kenny medans jag satt och snackade med Ryan och Chaz lite. Helt plötsligt kollar Kenny på klockan och säger att vi måste gå ombord, jag kramade mamma och sa hejdå till alla innan vi tog våra mäskor och började gå mot vårat privatplan. Vi gick genom en sådan där landgång eller vad det heter och kom efter det till planet där vi skulle tillbringa dom senaste 9 timmarna.. jag satt mig på ett säte, la upp mina väskor och satte mig till rätta. Den röda lapan för att vi skulle sätta på oss bälterna blickade till, jag knäppte snabbt fast mig och planet började lyfta. När vi äntligen var i lyften kollade jag ut genom det lilla fönster på min vänstra sida och det känndes som om vi var i himmlen. Om 9 timmar, då skulle jag träffa min dröm tjej..

---

ganska kort och försenad :/ men hoppas ni gillar den :) försök kommentera mer, det är bara samma personen som kommenterar hela tiden och ni ska veta att det är ni som får mig att skriva fler.. era söta kommentarer gör min dag, tack :) 10 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa

- men du kan hindra mig att träffa en tjej jag älskar?!
jag vet inte varför jag sa så, älskar.. det låter konstigt, men jag tror fakstist att jag älskar henne.
- älskar? frågade mamma lite chockat, hon var väl inte berädd på det.
- öh, ja.. jag tror det.. att vara borta från henne får mig att fatta vad hon betyder för mig..
- isåfall kan jag inte stoppa dig..

---

( 1. Text  2. Slajm  3. Europa karta )

- va? menar du det? frågade jag glatt
- du får åka, om Kenny följer med. sa hon lite strängt - och om Scooter vet.
- men Scooter kommer aldrig tillåta det ju..
- men då har vi iallafall försökt.
- men mamma, snälla? snälla?
- men, men, men.. okej då. du får väl åka utan att vi pratar med Scooter, men på ett ända vilkor..
- vad? jag gör vad som helst.
- att du åker imorgon.
Vad gör det? då kommer jag snabbare dit bara?
- ja, okej. sa jag bara och började gå upp mot mitt rum igen. - tack mamma, jag älskar dig.
- Älskar dig med gubben. hörde jag mamma svara innan jag fortsatte upp mot mitt rum. När jag kommer in i mitt rum ser jag Chaz och Ryan fortfarande sitta på min säng och kolla närvöst på mig när jag kom in i rummet.
- vad har ni två gjort? frågade jag, jag såg ju att dom hade gjort något. Dom var aldrig så närvösa om det inte var för att dom hade gjort något och att den skulle komma på dem.
- vad snackar du om? vi gör aldrig något. Sa Ryan närvöst, okej.. nu vet jag säkert att dom gjort något, Ryan var nästan aldrig närvös om det inte gällde tävlingar eller saker han gjort.
- ja, säkert Ryan. sa jag och gick till min garderob för att börja packa, precis när jag öppnar den känner jag att något älckligt ramlar över min kropp. Det var slajm, såndär som finns på Nickelodeon kids choice awards. Nu fattade jag precis allt, dom hade laggt en låda med slajm på kanten när jag var nere och pratade med mamma, och det var därför dom var så närvösa. Närvösa att jag skulle bli arg. Jag vände mig sakta om och det såg ut som om Ryan och Chaz skulle dö av skratt snart.
- Nu kommer ni dö! skrek jag och då fick dom eld i baken, dom sprang ut från mitt rum och runt i hela huset medans jag jagade dom och hotade att hoppa på dom med mer slajm, även fast jag inte hade något.
Efter att vi sprungit ett tag runt i huset så hade jag helt glömt bort att jag kanske borde packa fast jag känner en hand på min axel först. Jag ryggade tillbaka och kollade bort mot Ryan och Chaz som helt hade stannat och kollade på mig.
- skulle inte du packa? hörde jag mamma fråga och jag vände mig om och såg hennes ansikte.
- eh, jo.. men jag antar att jag blev slajmad först. sa jag och skrattade lite.
- jo jag ser det.. men du, om du ska hinna över huvud taget så kankse du ska börja packa? sa mamma och tog bort lite slamj från mitt ansikte.
- okej, jag går upp och packar nu. sa jag och drog med mig Ryan och Chaz upp till mitt rum igen.
- aye, Bieber, du sa föresten inte hur det gick med Pattie? frågade Ryan och satte sig på sängen.
- det gick bra, jag sticker dit imorgon med Kenny, men tyvär så tror jag inte att ni kan följa med.. sa jag.
- Det är lugnt, vi stannar här. sa Chaz och klappade mig på ryggen.
- Jag tror jag måste gå och dusha nu.
Jag gick in till badrummet och dushade av mig allt slamj jag hade på kroppen. När jag var klar tog jag bara på mig en t-shirt och ett par jeans och gick in till Ryan och Chaz igen.
- Så vart ska du? frågade Ryan.
- Till Stella? svarade ja.
- men det fattar jag ju, men jag menar, vart bor hon?
- har inte jag berättat det för dig?
- kanske du har, men då har jag glömt det.
- haha, okej. Hon bor i Stockholm.
- Som ligger i?
- Sverige.
- okej, då fattar jag..
- du fattar inte eller hur?
- inte ett skit, vart ligger Sverige.
- herregud.. vart var du på geografi lektionerna?
- Borta kanske..
- haha, Sverige ligger i Europa, och jag tänker inte förklara vart Europa ligger, det får du söka på google om du vill veta.
han nickade bara som svar och jag började packa, efter en halv timme hade jag packat klart. Det ända som var kvar var själva flygplanet som skulle lyfta imorgon bitti.. jag längtar sjukt mycket.

---

sådär, kanske inte bästa, men jag måste komma på hur jag ska göra med nästa del och så.. och föresten, tipsa gärna om bloggen, på facebook, eran blogg osv. och länka gärna eran blogg så kan jag kolla in :) och göra någon kommentar eller två eller något :) 9 kommentarer för nästa chapter. Bieber Love - Lovisa

jag kan inte bara sitta här? jag måste göra något åt det här?! jag måste träffa Stella, få veta att hon mår bra. jag bryr mig inte om något annat just nu, bara att jag får träffa henne..

---

( 1. Bild  2. Text  3. Bild  4. Pattie, Justin och Scooter )

jag vet att jag måste och vill göra något men vad? mamma har ju redan sagt nej till att åka dit..
Jag la mig ner på min säng och tryckte kudden upp i ansiktet, jag hörde dörren öppnas men jag orkade inte kolla efter vem det var, jag bara lyssnade.
- ey, dude. Pattie sa att du var nere, hon hade varit inne och kollat dig, vad har hänt? hörde jag Chaz säga.
- jag vet inte vad jag ska göra.. sa jag bara och tryckte kudden hårdare mot mitt ansikte.
- eyy, du vet alltid vad du ska göra, berätta vad som har hänt så kan vi försöka hjälpa dig? sa Ryan och jag satte mig upp i sängen.
- okej såhär är det, jag fick ett sms av Stellas bästa kompis Jacey att Stella låg på sjukhus och jag vill så gärna åka till henen och se att hon mår bra och så men mamma låter mig inte åka.. men jag måste göra något?! sa jag och suckade.
- wow, tungt bror.. sa Ryan och kliade sig lite i huvudet.
- precis det jag tänkte säga, men kan du inte prata med Pattie en gång till och få henne att ändra sig? frågade Chaz och såg lite stolt ut för att han iallafall kom på någonting som jag kan göra åt saken..
- men hon kommer inte ge sig.. sa jag lite ledsamt.
- men vadå? så det ska du helt plötsligt?! du har aldrig i hela ditt liv gett upp mannen! ska du börja nu?!
- nej såklart inte men..
- inga men? gå bara ner och förklara vad du vill och varför du vill det.
- ska jag berätta allt?
- allt.
- men hon kommer inte fatta.
- Pattie är en ung mamma, hon kommer fatta.
- jag är inte säker på det..
- men kom igen, gå bara ner och prata med henne och om hon inte vill att du ska åka efter får du väl smita ut eller något?
- okej. sa jag.
Jag reste mig sakta upp ur sängen och lämnade Ryan och Chaz bakom mig, jag gick försiktigt ner för trappan och ser mamma sitta i soffan och kolla tv.  Jag satte mig brevid henne, hon fattade att det var något jag ville säga så hon stängde av tvn och kollade på mig.
- jo, mamma? frågade jag
- ja.
- jag vill verkligen åka..
- men du får inte
- mamma du fattar inte.
- nehä, skulle du kunna förklara då?
- För några dagar sedan, innan lntervjuven, fick jag ett sms av Jacey, Stella's bästa vän, som skrev att Stella låg på sjukhus. Jag bröt ihop, jag kunde inte tänka på något annat, du vet allt som har hänt med Stella, och jag saknar henne så grymt mycket, det går inte en sekund utan att jag tänker på henne, vad hon gör, hur hon mår och om hon fortfarande kommer ihåg mig, jag skulle kunna göra allt bara för att få vara med henne i två dagar, hon är inte som alla andra tjejer som älskar och ser artisten Justin Bieber utan ser personen Justin Bieber, förut så gillade hon inte ens mig.. det var hennes bästa kompisar som tvingade henne att ringa mig, och det betyder allt att jag fick prata med henne och bara när jag träffade henne var en av dom mest speciella dagarna i mitt liv, hon betyder allt och jag vill veta att hon mår bra, så snälla, får jag åka?
jag pustade ut efter den långa förklaringen och kollade på mammas ansitkts uttryck,
 det var nära att en tår skulle falla från mitt öga men jag stod emot,
det var just därför allt det jag sa till mamma var sant, vartenda ord..
det var inget jag hittat på från någon kärleks film där mannen skulle få flickans pappa och gilla honom,
nej.. det här kom direkt från hjärtat. Med mina egna ord.. jag såg på mamma's ögon att hon trodde på mig och skulle vilja att jag åkte, men varför sa hon inte bara det?
- Justin.. jag vet inte. sa hon och jag såg smärtan i hennes ögon.
- va?
- jag vet inte om du kan åka.
- men tror du mig inte eller? hon är allt, fattar du? sa jag lugnt.
- jo såklart jag tror dig och jag fattar men..
- men vadå? att jag inte får åka 2 eller 3 dagar för att kolla hur hon mår?!
- du vet att jag skulle vlija det..
- men vad hindrar dig att du inte säger det då?!
- Scooter..
- vadå Scooter?!
- Scooter har sagt att du inte kan åka någonstans, att du måste stanna här i Atlanta ett tag.
- varför?!
- för att du måste vila upp dig och skriva musik, du åker värden runt i vanliga fall.
- men hur länge då?
- 2 eller 3 månader..
- men herredgud?! tror ni på allvar att jag tänker vänta så länge på att träffa henne?!
- nja..
- tror ni seriöst det?!
- ja.. eller, Scooter tror.. inte jag.
- ÄR DU ALLVARLIG?!
- Justin, du vet att jag måste se till att du ska göra vad Scooter säger till mig.
- men mamma, det här är ju ett undantag! 
- varför?
- för att det är Stella vi snackar om!
- du vet att jag vill att du ska åka.
- men varför kan jag inte bara åka då? du behöver inte följa med, Scooter behöver inte veta något?
- jag kan inte gå bakom hans rygg så..
- men du kan hindra mig att träffa en tjej jag älskar?!
jag vet inte varför jag sa så, älskar.. det låter konstigt, men jag tror fakstist att jag älskar henne.
- älskar? frågade mamma lite chockat, hon var väl inte berädd på det.
- öh, ja.. jag tror det.. att vara borta från henne får mig att fatta vad hon betyder för mig..
- isåfall kan jag inte stoppa dig..

---

Chapter 69 tada!! det blev lite längre än vad jag brukar skriva men jag kunde seriöst inte sluta skriva, hihi xD kom igen nu, om ni kommenterar bra så kommer troligen chapter 70 ut idag också, är på skriv humör :D 9 kommentarer för nästa :) Bieber Love - Lovisa

Jag hade inte tänkt på att kolla på hennes kasse och var den var ifrån, så mina ögon klistrades på kassen och då står det med stora bokstäver "One Piece Jump in" på den. Jag fick direkt fjärillar i magen cch ett léende klistrade sig på mitt ansikte. Jag ville så gärna fråga vad hon köpte men Lauren hann före.
- vad köpte du då? frågade hon ivrigt.
- okej, ni kan väl få se. sa hon och tog upp tre stycken one piece, en var precis en sådan jag dreglat över i skyltfönstret, en grå och rosa och en fleece i brun..

---

( 1. Text  2. Resväska  3. Bild )

- Här! sa Jacey och gav Lauren den grå och rosa och mig den med den amrikanska flaggan på.
Jag kunde inte prata, jag var bara chockad.. dom kostade över 1000 kronor,
och min bästa vän hade just gett mig en?
Jag sa inget utan bara tog den och stirrade chockat på Jacey.
- Va? jag kan inte ta emot den. stammade jag.
- JO! jag köpte den till dig ju! sa hon och tittade allvarligt på mig.
- men det är för mycket pengar Jacey, och jag har inget tillbaka till dig.
- Tänk inte på pengarna för sista gången, och jag ger dig den så att verrenda gång du har på dig den eller kolla på den så tänker du på mig, så att du kommer ihåg mig. sa hon och log.
- åh, okej då. Jag älskar dig Jacey hoppas du vet det. sa jag och kramade henne.
- Jag älskar dig också min bebis.
- ursäkta? jag finns! skrek Lauren och hostade lite.
- haha, du vet att vi älskar dig också. sa Jacey och kramade henne också.
Vi hörde nästa station och kom helt plötligt på att i skulle av då så vi la ner våra nya One Piece i väskorna och gick snabbt av när tunnelbanan stannade.

Stella's perspektiv/ en dag innan hon åker till Atlanta:

Om en dag och 9 timmar är jag med min mamma, min egen mamma. Som ingen någonsin kommer att kunna ta ifrån mig.. Men jag hatar och se Lauren och Jacey såhär, dom har gråtit nästan varje stund dom varit med mig. Jag vill inte se dom så här när jag åker, jag vill att dom ska vara glada. Men kanske inte så att dom sitter och skrattar för att jag åker men liksom att dom kan le iallafall. Jag hade redan bestämmt mig för att inte ringa och säga något till Justin om flytten, fast att jag har tvivlat väldigt mycket.. Jag la ner dem sista klädes plaggen och jag kollade på Jacey och Lauren som satt på min säng lite deppade.
- Hörrni, jag vill inte se er såhär, lé snälla? det är allt jag bejär, jag vill inte gråta mer.. sa jag och kände mina ögon blötas lite.
- jag vet, men jag kan inte hjälpa det, min bästa vän ska flytta.. sa Lauren och torkade sina tårar
- säger samma sak, men någon gång måste vi ju sluta.. sa Jacey och snyftade till.
- naw, jag älskar er. men snälla? försök? för min skull..
- okej.. sa båda och tårkade sina tårar.
Jag stängde min resväska och pratade lite med Jacey och Lauren innan dom behövde gå. Imorgon skulle jag få träffa min mamma, på riktigt..

Justin's perspektiv / samma dag :

jag kan inte bara sitta här? jag måste göra något åt det här?! jag måste träffa Stella, få veta att hon mår bra. jag bryr mig inte om något annat just nu, bara att jag får träffa henne..

---

okej, kort och kanske lite rörigt men det blir bättre senare, hope u lite it :) 8 kommentarer för nästa. Bieber Love - Lovisa

- jag har hört att det finns snygga killar i Atlanta. sa Jacey och vi alla skrattade lite.
- Du menar en kille? frågade jag.
- vid namn Justin Bieber? frågade Lauren och vi alla skrattade ännu mer.
Jag saknar honom verkligen, hans doft, hans närhet...

---

( 1. Tunnelbana  2. Alla One Piece )

Jag skulle så gärna vilja ringa honom och berätta vad jag kände.
Men jag kunde inte, det skulle såra mig för mycket.
Hans röst skulle skära igenom mitt hjärta.
- vad tänker du på? frågade Lauren försiktigt.
- äh, inget särsilt. svarade jag lågt.
- jo men säg, Justin?
- kankse.. man jag tänker inte göra något åt det..
- Gumman. sa hon och dem båda kramade mig hårt
- jag mår bara bra, är ni klara?
- jag ör klar. sa Lauren och drack upp den sista colan.
- jag med. sa Jacey och vi lämnade våra brickor.
Vi gick ut i kylan igen och jag drog min skinnjacka tätare om mig.
När vi passerade one piece butiken så stannade jag upp direkt,
jag har alltid älskat One Piece ända sedan början.
Varrenda år har en One Piece stått överst på min önskelista,
men den kostar för mycket..
Lauren och Jacey märkte inte att jag stannat men helt plötsligt märker dom det och kommer fram till mig.
- hallå? Stella, ska vi gå eller? frågade Lauren högt.
- Stella, du gillar dom här eller hur? frågade Jacey och det ända jag kunde göra var att nicka.
Det var en speciell jag kollade på lite extra, den hade hela amikanska flaggan på och hette Stars and Stripes..
Jacey nickade och Lauren släpade bort mig från skyltfönstret.
Efter ett tag när vi gått ett tag så började Jacey gå åt ett annat håll och Lauren såg det.
- Hallå?! Jacey?! vart ska du?! skrek Lauren efter henne.
- vänta jag kommer snart, ni kan börja gå mot tunnelbanan, jag kommer! skrek hon tillbaks och vi började gå mot tunnelbanan som hon sa.
 - vart tror du Jacey skulle? frågade Lauren.
- inte vet jag, hon är helt galen, om man heter Jacey Love kan man göra vad som helst. Svarade jag och skrattade lite.
- du har rätt, men tanke på dom här märkes väskorna vi fick i julklapp av henne så kan hon väl göra vad som helst. sa hon och pekade på hennes Channel väska som hängde runt hennes handled.
Vi sett på parongen ganska länge innan vi såg Jacey springa mot oss precis i samma tid som tunnelbanan kom, hon srang ikapp oss och vi gick tillsammans på tunnelbanan.
Jag hade inte tänkt på att kolla på hennes kasse och var den var ifrån, så mina ögon klistrades på kassen och då står det med stora bokstäver "One Piece Jump in" på den. Jag fick direkt fjärillar i magen cch ett léende klistrade sig på mitt ansikte. Jag ville så gärna fråga vad hon köpte men Lauren hann före.
- vad köpte du då? frågade hon ivrigt.
- okej, ni kan väl få se. sa hon och tog upp tre stycken one piece, en var precis en sådan jag dreglat över i skyltfönstret, en grå och rosa och en fleece i brun..

---

okej, den var kort men jag är trött och på dåligt humör så jag orkar inte skriva mer :(
chapter 67 då, hoppas ni gillar den :) kommentera! 10 kommentarer för nästa :) Bieber love - Lovisa

- Är du okej?! sa Jacey.
- Vad har hänt?
- jag ska träffa min mamma och bo där. sa jag lite lågt och satte mig på en park bänk, Jacey och Lauren följde efter.
- Va?! men det är ju jätte kul! skrek Lauren
- JA! när åker du?! sa Jacey och dem båda kramade mig.
- om en vecka...

---

( 1 Kläder  2. Text  3. NK  4. Bild )

Jag såg att dom blev besvikna, även fast dom inte ville visa det.
- oj, det var.. kort.. sa Lauren besviket.
- aa, hur länge ska du vara där? sa Jacey långsamt.
- mm, vi åker 4 januari och jag ska vara där i ett halv år. sa jag lågt.
Jag satt händerna för ansiktet och en tår började falla från mitt ansikte.
- gumman gråt inte, varför ska du gråta? det är fantastiskt att du ska träffa din mamma. sa Jacey och kramade om mig igen.
- Men jag har bara en vecka kvar med er, och jag kommer inte träffa er på flera månader sen.. sa jag och en till tår föll ner för min hud och hittade min mun, tåren smakade salt.
- Jag vet, och vi kommer sakna dig grymt mycket älskling, vi får bara hitta andra sätt att träffas. sa Lauren och kysste mig på kinden.
Hur underbara vänner kan man ha? jag vill ju inget annat än att träffa min mamma, men jag kommer sakna dom så sjukt jävla mycket..
- ni vet att ni är underbara va? sa jag och log lite.
- haha, det har vi hört några gånger. sa Jacey och skrattade till.
- föresten, vart bor Francisca? vi vet ju bara att hon bor någonstans i U.S.A. sa Lauren och log.
- det vill ni inte veta..
- JO?! sa Lauren.
- men såklart vi vill? sa Jacey och himlade med ögonen.
- okej, Atlanta..
Det gick flera sekunder innan dem svarade, sekunder som känndes som timmar..
- WHAT?!?!? skrek dem båda och en gubbe som gick förbi kollade lite konstigt på oss.
- ja, har jag fel eller bor inte Justin där?
- JO!!! OH MY GOD! skrek Lauren.
- men herregud.. ni har ju fan träffat honom?! jag vill inte träffa honom igen..
- varför inte? sa Jacey lungt.
- jag lämnade honom bara, om jag skulle träffa honom igen så skulle jag bara ångra mig jätte mycket.
- jaha, men Atlanta är väl ändå stort... ni kanske inte ens träffas. sa Lauren och kramade mig.
- ja, tack. kan vi inte göra något istället för att bara sitta här och deppa, jag behöver nya kläder, jag har inga sommarkläder. sa jag glatt och reste mig upp.
- oj, du blev glad. sa Lauren
- haha, yes. jag har redan med mig pengar och så. sa jag och rotade igenom min louis vuitton väska som jag hade haft med mig.
- haha, jag med. sa Jacey.
- men du har ju alltid med dig pengar, överallt. sa Lauren och skrattade.
- ja, vad är det för fel på det? jag gillar pengar. sa Jacey och flinade.
- speciellt när du har grymt mycket pengar. sa Lauren.
- jaja, ska vi åka eller? sa Jacey och vi började gå mot tunnelbanan.
Vi åkte tunnelbanan till stan och vi gick direkt till NK. Och eftersom det var vinter och vi var på NK så hade dom julskylting så vi kollade på den också.
- okej, vad ska du köpa för kläder? frågade Lauren när vi stod och kollade lite kläder.
- sommar kläder typ. sa jag bara.
- men det finns ju knappt några sommarkläder i butikerna nu? det är vinter.
- men jag vet en butik som har sommarkläder året om. sa Jacey och drog med oss till en färglad butik med en skylt som det stod "Summer day" på.
Dirket när jag kom in i butiken hittade jag flera par kläder.
När jag gick och betalade hade jag köpt 2 magtröjor, 3 linnen, 3 shorts, 1 kofta och 2 klänningar. Jag hade med mig 700 kronor i väskan och allt slutade på 695 kronor så det var precis. Jag betalade och vi gick lite på stan innan vi alla blev hungriga så vi fikade på ett jätte mysigt fik.
- men hur blir det nu då? sa Lauren med sallad i munnen.
- med vadå? svarade jag.
- med oss?
- men jag kommer vara med er så mycket som möjligt och allt sen så får väl ni komma och hälsa på i Atlanta?
- det låter bra.
- jag har hört att det finns snygga killar i Atlanta. sa Jacey och vi alla skrattade lite.
- Du menar en kille? frågade jag.
- vid namn Justin Bieber? frågade Lauren och vi alla skrattade ännu mer.
Jag saknar honom verkligen, hans doft, hans närhet...

---

okej, lite sent ute idag kanske och lite tråkig men det blir bättre snart lovar ;) men hoppas ni tycker om den :) 11 kommentarer för nästa chapter. Bieber Love - Lovisa

- Du åker 4 januari, altså om precis en vecka.. svarade pappa lågt, han var väl rädd att jag skulle bli arg att han inte hade berättat.
jag visste inte om jag skulle vara glad eller ledsen, jag var glad att jag skulle få träffa mamma så snart men ledsen att åka ifrån Jacey och Lauren så snart..
- okej, men pappa? sa jag.
- ja gumman.
- vart i U.S.A bor mamma?
- Atlanta..

---

( 1. Bänken  2. Text  3. Parken  4. Kram )

min hjärna slutade fungera helt, det var där Justin bodde. Eller hur? var det inte det Jacey och Lauren hade tjatat om varje dag i 2 år, men jag har aldrig lyssnat, det var nu jag behövde det faktat. Jag kan inte åka dit, tänk om jag träffade honom? Fast han fick verkligen inte förstöra att jag skulle få träffa min mamma, Atlanta är stort eller hur? jag kommer knappt se honom.
- är det något problem? frågade pappa.
jag hade helt glömt bort att pappa inte visste något om Justin, och jag orkade verkligen inte förklarar nu.
- nej då, jag tror jag måste ringa Lauren och Jacey jag ska ju ändå åka on en vecka, jag vill vara med dom så mycket som möjligt. sa jag och gick mot hallen.
Jag tog snabbt upp min mobil och knappade in Lauren's nummer.
- Lauren här! hörde jag Lauren svara.
- Hej gumman. jag behövde inte säga mer, hon hörde på min röst att det var jag.
- vad har hänt?
- hur vet du att något har hänt?
- vi träffades för cirka 30 minuter sedan, något måste ha hänt..
Hur kan Lauren känna mig så väl?
- mm, men kan vi träffas istället?
- ja då, ska jag ringa Jacey också?
- japp, vi ses vid det vanliga stället.
- ja, ses. älskar dig.
- älskar dig med.
Vi la på och jag började ta på mig mina vita converse när jag ser pappa stå i hallen och kolla lite konstigt på mig.
- vart ska du då? sa han och la armarna i kros.
- jag ska ut och träffa Lauren och Jacey hade jag tänkt. Sa jag, snörde båda skorna och tog på min skinnjacka.
- jaha, men kom hem till middag då?
- ja då. sa jag och kramade om honom.
- jag är så glad att vi har rett ut allt. sa han och besvarade min kram.
- jag med.
Jag gick långsamt nerför trapporna och tittade snabbt bort när jag kom till blodet, jag kunde fortfarande inte fatta att dom inte bara torkade upp det? jag började gå mot den lekplats som jag, Lauren och Jacey alltid brukar träffas vid, det är precis lite långt från alla till den. Jag började se lekplatsen nu och jag mötts jag av två varma kramar.
- Är du okej?! sa Jacey.
- Vad har hänt?
- jag ska träffa min mamma och bo där. sa jag lite lågt och satte mig på en park bänk, Jacey och Lauren följde efter.
- Va?! men det är ju jätte kul! skrek Lauren
- JA! när åker du?! sa Jacey och dem båda kramade mig.
- om en vecka...  

---

okej, väldigt kort, men ville gärna sluta där ;)
chapter 65, den skulle kommit tidigare om inte tvn skulle ha förblinadt mig xD 10 kommetarer för nästa? Bieber Love - Lovisa

Vi åkte vidare till mig och jag kramade om Jacey innan jag började gå mot min port, när jag skulle gå upp i trappan så stannade jag vid första trapp steget, man såg fortfarande spår av blod kvar. Det var rikigt äckligt att se ens eget blod i trappan så jag klev över det och gick sakta upp till vår lägenhet. Jag stod helt stilla framför vår ytterdörr, jag vågade inte gå in. Men efter ett tag av tvekande så tog jag till mig mod och öppnade dörren långsamt, och där stod han. Min egen pappa.

---

( 1. Text  2. Text  3. Stella, många har viljat ha en bild på henne igen  3. Text, det blev lite mycket texter :P )

jag visste inte vad jag skulle göra, min kropp stelnade till. Våra blickar möttes och jag såg i hans blick att han var ledsen.  Inte ledsen som om han skulle börja gråta utan mer som om han trodde att det var hans fel att allt det här hade hänt.. hur kan han tro det? det var ju mitt fel att jag ramlade och var så klumpig? ingen av oss pratade, vad skulle man säga? jag älskade pappa jätte mycket och jag vill ju verkligen inte att det ska vara så här mellan oss, det är så spänt. Jag tog av mig mina skor långsamt och kände i ögonvrån att pappa kollade på mig, jag gick in till köket och tog ett glas vatten. Pappa gick långsamt och sakta efter.
Jag lutade mig mot diskon och pappa bara stod där framför mig och tittade.
jag orkade inte mer, någon gång måste vi börja prata igen. kanske inte som vanligt idag men vi måste iallafall börja idag.
- okej, vi kan inte ha det så här. sa jag lugt tillslut
- hur vadå? frågade han sakta
- såhär! vi pratar inte längre, vi måste reda ut det.
- du har rätt. så, vart ska vi börja?
- jag vet inte, varför berättade du inte om mamma?
- Stella, det är mycket som har hänt mellan din mamma och mig som jag inte kan berätta.
- varför kan du inte det? sa jag och satte mig på en av stolarna vid matbordet, pappa följde efter och satte sig framför mig.
- Det gör för ont. sa han och suckade.
- jaha, oj förlåt.
- det är lungt, och jag visste inte rikigt om du skulle bli arg eller glad om jag skulle berätta om hennes facebook, hon skulle kunna berätta allt jag gjort och så för dig..
- men har du gjort något dumt eller? sa jag men han suckade bara och bytte ämne.
- men poängen är att jag älskar dig och din lycka betyder allt för mig.
- pappa, du vet hur mycket jag pratat om mamma, hur mycket jag frågat om henne, om du visste något. och det ända du har sagt är nej, även fast du visste.
- jag vet, och det ångrar jag.. väldigt mycket, kan vi inte bara börja om?
jag ville inget mer just nu än att bara börja om på nytt, även fast det kommer bli svårt. Svårt att släppa allt..
- jo, så ska jag till mamma? frågade jag ivrigt
- ja, jag och Francisca tänkte att du kanske skulle vilja lära känna henne bättre och så?
Jag blev jätte lycklig när jag hörde hennes namn, min egen mamma. Jag ska äntligten få träffa min mamma, få känna hennes närhet, få lära känna en del av mig. Som varit gömd under mig i ungefär 10 år..
- ja, jätte gärna! sa jag bara, jag kunde verkligen inte gömma att jag blev så sprallig.
- vad bra, du är där i cirka 6 månader och sedan sommaren om du vill, och såklart får Jacey och Lauren komma och hälsa på.
- what?! 6 månader! Fan var härligt!
herregud.. jag skulle få vara där i 6 fucking månader! jag och mamma kommer ju typ hinna bli bästa kompisar på den tiden!
- haha, ja.. då hinner ni väl lära känna varandra bra?
- men dum huvud, såklart vi hinner!
pappa svarade inte utan bara skakade lite lätt på huvudet.
sen slog det mig, jag vet inte när jag åker eller vart i U.S.A hon bor, jag vet bara att hon bor någonstans i U.S.A..
- föresten, när åker jag? frågade jag lite försiktigt.
- Du åker 4 januari, altså om precis en vecka.. svarade pappa lågt, han var väl rädd att jag skulle bli arg att han inte hade berättat.
jag visste inte om jag skulle vara glad eller ledsen, jag var glad att jag skulle få träffa mamma så snart men ledsen att åka ifrån Jacey och Lauren så snart..
- okej, men pappa? sa jag.
- ja gumman.
- vart i U.S.A bor mamma?
- Atlanta..

---

så, vet inte riktigt om det blev så långt eller kort ;P men jag har sjukt bra idéer, och alla ni som vill att dom ska träffas och så, det kommer. Jag lovar! 9 kommentarer för nästa del som redan är klar. Bieber Love - Lovisa

Orden ekade i mitt huvud, 2 vägar.. vad ska jag göra? jag klarar det inte själv, jag måste prata med Ryan och Chaz, dom är en av dom ända som fattar och förstår mig nu. Jag svarade inte mamma utan bara kollade ut genom fönster och vilade mitt huvud på nackstödet.

---

( 1. text  2. Slangar  3. Bild och text )

Stella's perspektiv:

Mina ögon slogs sakta upp och jag var förvånadsvis riktigt pigg, vad hade hänt? har jag sovit? Jag kollade mig hysteriskt runt i rummet, det ända jag kom ihåg var att jag kom in i röntgen rummet och att dom röntgat mig. inget mer.. vad hade hänt? Jag såg att Lauren och Jacey var på väg in i rummet men när dom såg mig sprang dom snabbt till min säng och satte sig på huk framför mig.
- Hur mår du gumman?! skrek Lauren hysteriskt och jag såg att hon var nära på att gråta men hon blinkade snabbt bort tåren.
- ÄR DU OKEJ?! skrek Jacey och strök sin hand över mitt hår.
- Ta det lungt, jag mår jätte bra! Sa jag ivrigt och satte mig upp i sängen, men något hindrade mig. Jag kollade på mig arm och såg att jag hade slangar överallt. - Jacey, Lauren, varför har jag massa slangar överallt på min arm?
- När läkarna röntgade dig så såg dom att du hade fått en riktig smäll på din arm och att du hade förlorat massor med blod, dom behövde ge dig sömn piller och allt. sa Lauren med tårar i ögonen.
jag fattade inte, hade jag varit nära på att dö eller något eller varför var dom så ledsna? jag orkade inte bry mig.
- men vadå, var jag nära på och dö eller något? frågade jag förvånat
ingen av dom svarade utan bara tittade ner mot golvet, då fattade jag..
herregud.. den där jävla trappan hade kunnat kosta mig mitt liv!
Precis när Jacey skulle säga något så öppnades dörren och Bill kom in.
- Jaså, du är vaken? Hur mår du? frågade han och kollade på några papper som låg på bordet brevid mig.
- jag mår jätte bra! när får jag åka hem?
- jaha, men jag ska kolla på dina värden så får jag se sen när du åker hem.
Han drog ut några slangar från min arm, det sved såklart till lite men jag ignorerade der bara och han kollade noga på dem så kallade värderna innan han harklade sig och sa.
- ja, det ser faktist riktigt bra ut, vi kan nog skriva ut dig till imorgon. sa han och hela min kropp rös till. Ett lycko rus gick genom min kropp och värmde mitt hjärta. Jag ville inget annat just nu än att komma härifrån, men hem?
Pappa var säkert hemma.. det kommer bli väldigt stelt mellan oss. Det fattar vi nog båda.
- Det är fantastiskt! Tack! sa jag och han lämnade oss ifred.
- Är det säkert att du mår bra? Frågade Jacey lite beskymmrat när Bill hade gått ut.
- Ja, det är lungt, jag är bara glad att jag kommer härifrån.. även om jag måste hem till pappa.. sa jag och satte mig i skräddar ställning i sängen.
- Men du vet att du inte behöver gå hem om du inte vill. sa Lauren
- Tack, men det har gått typ 4 dagar sen det hände, och jag måste någon gång prata med honom om det.
- kanske, ska vi vara med?
- nej det är lungt.
- okej. sa dom båda i kör.
jag blev helt plötsligt väldigt trött.
- Men om jag skrivs ut imorgon, hur kommer jag hem? frågade jag lite sömnigt.
- Vi stannar, Jacey's pappa kommer och skjusar hem oss. Sa Lauren och log.
- Du verkar trött, vill du att vi ska gå? frågade Jacey.
- ni får stanna om ni vill men jag tror jag ska sova nu. sa jag och som satt kvar på samma sätt som förut när mina ögonlock sakta slog igen.

Morgonen efter:

Jag vaknade sakta upp efter en god natts sömn och kom på var det var för dag, idag skulle jag skrivas ut från sjukhuset! äntligen! Jag blev genast väldigt lycklig och jag satte mig upp i sängen. Jag kollade vart Jacey och Lauren var och det visade sig att dom hade somnat brevid min säng, jag kollade en stund på dom. Dom var verkligen oroligt söta! Dörren öppnades och Bill kom in.
- Så då har vi skrivit ut dig och du är redo att åka hem nu. sa han och log.
- okej, ska bara väcka Jacey och Lauren. sa jag och steg upp ur sängen, jag blev lite fövånad när jag märkte att jag inte hade några slangar på armen, dom har väl tagit bort dem när jag sov eller något.
Jag tog på mig andra kläder än dem där äckliga sjukhus kläderna som jag haft dom närmsta dagarna och tog på mig en svart tshirt och ett par jeans till. Jag slog både Jacey och Lauren lite på armarna och dom vaknade till lite.
- är det redan morgon?! sa Jacey lite förvirrat.
- haha, ja sömn tuta, vi ska åka hem nu, din pappa tror jag har kommit. sa jag och skrattade till lite.
- jaha, då får vi väl gå upp då. sa Jacey, vi väckte Lauren och gick ner och skrev ut mig i receptionen.
Vi gick ut till parkeringen och hoppade in i Fredrik's bil, vi åkte först och lämnade Lauren hemma hos henne, liksom Lauren bodde hon i villa. Fast kanske inte så stor som Jacey's kanske då. Nästan ingen i norra delen av stockholm hade större hus än Jacey.. jag kramade om Lauren och hon stängde bil dörren.
Vi åkte vidare till mig och jag kramade om Jacey innan jag började gå mot min port, när jag skulle gå upp i trappan så stannade jag vid första trapp steget, man såg fortfarande spår av blod kvar. Det var rikigt äckligt att se ens eget blod i trappan så jag klev över det och gick sakta upp till vår lägenhet. Jag stod helt stilla framför vår ytterdörr, jag vågade inte gå in. Men efter ett tag av tvekande så tog jag till mig mod och öppnade dörren långsamt, och där stod han. Min egen pappa.

---

det var några som ville ha lite i Stella's perspektiv nu, och det fick ni :) vad tycks? 8 kommentarer för nästa tack :) btw. jag har räknat ut att om jag gör ca 2 chapters per dag så blir det typ 15-20 sytcken på hela påsk lovet, låter det bra? Bieber love - Lovisa

- Haha, det där är jag och Stella, vi är bara kompisar. Hon är som en bästa kompis till mig. sa jag och försökte låta onärvös fast det var jag, jag var grymt närvös.
Närvös att dom skulle fatta att jag egentligen älskade henne.
vänta va? vad hände precis? tänkte jag att jag älskade henne?
Hur kan jag älska henne när jag inte pratat med henne eller sett henne på flera månader?

---

( 1. Justin  2. Text )

- Det ser inte ut som det. sa hon och alla i publiken hållde med.
Det vände sig i magen på mig, hur kan man se det? jag ser det, mamma ser det.
men det är på mig, för att vi båda vet hur jag beter mig är jag är kär och så.
Jag sa inget mer utan bara skrattade lite,
Ellen började också skratta lite och bytte ämne.
- så, är det svårt att dejta när man är Justin Bieber? sa Ellen och jag blev lite överaskad av frågan.
- ja, eller asså ibland. Ibland vet man inte om den gillar en för att man är stjärnan Justin Bieber eller personen Justin Bieber, men som jag sa så har jag knappt dejtat, men jag vill. fast det är ganska jobbigt och dejta och så med mitt schema.
sa jag och ångrade dom sista orden dirket när jag hörde mig själv säga dom.
Fan! hoppas inte Stella kollar, herregud vad jag skulle skämma bort mig själv då.
- jag tror jag fattar, men har du inte dejtar alls från att du blivit känd?
- såklart jag har, men inte jätte mycket.
- haha, vem klarar sig utan tjejer? inte jag iallafall. sa Ellen och alla började skratta, jag med. - det var kul att du kunde komma Justin men nu är vår tid slut.
- Okej vi ses väl snart igen.
- Såklart vi gör, här är Justin Bieber med One time! skrek hon, alla tjejer började gråta eller
skrika och alla andra bara klappade. Jag gick mot scenen och började sjunga.
Under hela låten tänkte jag bara på Stella, om att hon skulle sitta här backstage.
Jag tog dom sista tonerna i låten och gick sedan backstage till mamma, Scooter och Kenny.
- Bra jobbar grabben. sa Scooter och slog mig lite lätt på ryggen.
- Bra? jag ljög för alla, har sjukt dåligt samvete. sa jag och började gå mot min loge.
- Men innom media måste men ljuga ibland, det är inget du kan rå för. det kallar föresten vit lögn.
- Men jag ljuger fortfarande för mina fans och det känns inte bra.
- Lilla gubben, jag fattar att du känner dåligt samvete. men du måste välja, det finns alltid två olika vägar, men det är bara du som kan göra rätt val. Sov på det till imogron, du vet vilka två vägar du har. Sa Mamma som helt plötsligt hade kommit in i diskutionen, hon sa alltid rätt saker vid precis rätt tillfälle. Det är så skönt att veta att hon alltid finns där. Jag gick in i min loge, tog på dom kläder jag kom i och gjorde klart allt annat vi behövde göra innan vi åkte.
När vi var klara så gick vi till bilen och åkte hemmåt. Scooter kom med en egen bil så han åkte i den med Kenny och jag åkte i våran bil med mamma.
- Mamma, tycker du att jag är en dålig människa? frågade jag försiktigt, jag har så dåligt samvete fortfarande men jag vill verkligen inte att Stella ska få en massa hot brev osv.
- Justin, jag tycker verkligen inte att du är en dålig människa. Ibland så kan man bara inte säga sanningen, men det är du som måste välja vad du vill göra, om du vill fortsätta att inte säga sanningen finns vi alla alltid här och häljper och stöttar dig genom det, om du väljer att säga sanningen finns vi också här. Vi alla är en familj och familjer hjälper varandra. Ingen av oss kommer att klandra dig för vilket alternativ du tar, vi kommer fortfarande älska dig. Sa hon och log mot mig. Orden ekade i mitt huvud, 2 vägar.. vad ska jag göra? jag klarar det inte själv, jag måste prata med Ryan och Chaz, dom är en av dom ända som fattar och förstår mig nu. Jag svarade inte mamma utan bara kollade ut genom fönster och vilade mitt huvud på nackstödet.

---

så det vad chapter 62, blev kanske inte den bästa men hoppas vi gillar den :) den skulle kommit igår kväll men min data fuckade upp sig (som alltid) men börjar på nästa nu då? 7 kommentarer :) Bieber Love - Lovisa

- Vad bra då! vad sa du?
- Va? nej nej, inget. sa jag och log.
- Haha, okej. Men nu vill vi alla veta, är Justin Bieber singel eller dejtar han? frågade Ellen plötsligt.

---

( 1. Text  2. Justin och Ellen (Bild från chapter 60)  3. Bild och Text )


Hela mitt huvud stanna upp och funka.
 Jag visste inte vad jag skulle säga.
I hela mitt liv har jag alltid lovat mig själv att om jag någon gång blir känd så skulle jag alltid svara ärligt på alla frågor.
Men den här? nej, jag visste inget nu.
För vi var tillsammans, det visste jag. Iallafall i mitt huvud, och vi sa ju inte orden så då betyder det att vi är tillsammans.
Om jag skulle svara ärligt, säga att jag hade det och vem det var skulle Stella bara få en massa hotbre och så.. det var verkligen det sista jag ville.
men om jag ljög och sa att jag inte hade det så skulle kanske Stella bli ledsen,
jag skulle få dåligt samvete för att jag ljög för mina fans..
Jag kollade snabbt bort mot mamma för att få lite stöd men hon bara rykte på axlarna,
min blick övergick till Kenny som liksom min mamma rykte på axlarna i en "jag-vet-inte" gest.
Eftersom Scooter inte var här så bet jag min i läppen och tänkte efter noga,
jag hör ett "pss" ljud från mamma's håll och där brevid dem står Scooter och vinkar,
jag log och mamma viskade till honom vad som var problemet.
När han hade lyssnat klart så nickade han och gjorde gest som skulle betyda att jag skulle hålla tyst,
det såg mer ut som om han skulle döda sig själv..
Ellen hostade lite och jag svalde hårt.
- Jag är singel för tillfället men skulle gärna vilja dejta fast jag inte har tid för det. sa jag och svalde ännu en gång, nu var det sagt.
Ellen rykte till lite på ena ögonbrynet.
- Jaha, för dom här bilderna säger något annat. sa hon och en bild på mig och Stella kom upp på den stora tv skärmen brevid mig,
det var en bild när vi båda var rikigt lyckliga.
Vi gick brevid varandra på en strand och hela Stella's ansikte log.
Dom hade fotat precis när hon skrattat, jag kom precis ihåg vart det var.. en av våra första dejter,
den dagen hon för första gången hade sagt att hon inte tyckte att jag var så dryg och så som hon trodde.
Jag kom fortfarande ihåg hur glad jag blivit,
hur gärna jag bara hade viljat sprungit fram och kysst henne med än gång men tvingat mig själv att skärpa mig. Jag kan inte ljuga, inte om det här.
Det känns för hämskt, men jag hade inget val.
 Jag ångrar mig så himla mycket att jag ljög om att jaa var singel..
just då känndes det bra men när jag ser den här bilden.
nej! åh, jag ville inte! kan man inte spola tillbaka tiden eller något?
Men jag måste ljuga nu, för att få allt och flyta på..
- Haha, det där är jag och Stella, vi är bara kompisar. Hon är som en bästa kompis till mig. sa jag och försökte låta onärvös fast det var jag, jag var grymt närvös.
Närvös att dom skulle fatta att jag egentligen älskade henne.
vänta va? vad hände precis? tänkte jag att jag älskade henne?
Hur kan jag älska henne när jag inte pratat med henne eller sett henne på flera månader?

---

okej, förlåt att den kommer så sent och så men blogg.se har haft fett damp idag, någon mer än jag som inte har kunnat logga in eller publicera ett inlägg? aah, fick fett damp och var sjukt nära på att slå min data i glovet (?) xD fast mamma stoppade mig ;) men förlåt igen, hoppas det är ok :) ni är ju heelt grymma på att kommentera asså? 8 kommentarer för nästa, som redan är klar ;) Kram Lovisa